Så man spinner väl vidare

På söndag talade vi. Inte sådär lyfta-katten-på-bordet-talade. Men efteråt vet jag att vi befinner oss i samma rum, och att vi båda ser både bordet och katten.
 
Krau.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0