Med ögonen öppna
Den här veckan i skolan har jag lärt mig att hur intressant ett ämne än verkar från början och hur taggad en i teorin är att läsa om just kvinnor och barn (äntligen äntligen äntligen), så är skola alltid skola. Och inte alltid roligt och lätt och intressant från klockan 8 till klockan 16.
Och att graferna gör mig stressad. Så in i helvete stressad.
Upp och ner
Vet ni den där känslan när man är med personer man tycker om och är så jävla tacksam för att man kan vara med dem just då och för att man fick chansen att lära känna dem. Med den känslan och gråten i halsen låg jag på lande hos farmor och farfar förra veckan.
Sen har jag inte riktigt klarat av att ta mig ur den här känslosoppan efter det. Tur fan för vettiga vänner som säger vettiga saker. Och hud.
Jag VISSTE att den där cancerboken skulle ställa till det för mig.
Sedan jag slutade jobba
Sommarlov utomlands räknas inte riktigt. Oslo var bara en mjuk övergång i de kommande två veckorna av ledighet. Svalt och skönt var det ("Här är kallt" sa min syster då det var 21 grader i skuggan), sängen var bred och maten god.
Igår städade jag, dammsög bakom kylskåpet och under gardinerna. Körde tre maskiner byke och fördrev tiden ute på stan och framför Youtube (Ellen DeGeneres + bebisar). Så lagade jag min alldeles egna pasta arrabiata. Sådär att jag lät tomatkross, lök, vitlök (massor av vitlök) och chili puttra i en timme, medan jag trixade med pastamaskinen. Fruktansvärt gott.
Tisdag då: Tja. Det är väl bara att ta itu med forskningen då...
När en tillåter sig vara mjuk
Igår kunde jag konstatera att det är bekvämt att säga pojkvän. Fast mest av allt tycker jag om när han säger flickvän.
Så banalt.
Byta omgivning
Här hemma är det 30 + och sol varje dag. Men efter två månader jobb och sömnlösa nätter pga värmen välkomnar jag semester, 20 + och hotellrum med AC. Lite regn hit eller dit, det får vara.
Tack och hejdå Hyvinge, hej Oslo! Semester-Aina reporting for duty.