Upp och ner
Vet ni den där känslan när man är med personer man tycker om och är så jävla tacksam för att man kan vara med dem just då och för att man fick chansen att lära känna dem. Med den känslan och gråten i halsen låg jag på lande hos farmor och farfar förra veckan.
Sen har jag inte riktigt klarat av att ta mig ur den här känslosoppan efter det. Tur fan för vettiga vänner som säger vettiga saker. Och hud.
Jag VISSTE att den där cancerboken skulle ställa till det för mig.
Kommentarer
Trackback
