hon som

Det har varit en lång vecka.

Sömnbristen från veckoslut + 8ans morgnar alla morgnar + sena kvällar på övningar + övningar tre dagar i rad + scengymmeri torsdag efter övningar + insikten att premiären snart är här + vi såg på det vi filmat förra veckan.

 

Igår diskuterade vi motivationsbristen. En orkar helt enkelt inte motivera sig själv till något annat än spex. Spex är det enda roliga just nu. På seminarier sitter jag och läser manus eller skriver omstarter, lediga timmar dricker jag kaffe på klubben och lär mig sångtexter. Det känns som att bara scengångare förstår en scengångare, vilket leder till att en isolerar sig och omger sig av endast scengångare.

 

Det är nog allt annat än friskt. Och värre lär det väl ännu bli.

 

Men det är väl det här som krävs för att sammansvetsa en grupp. Världens finaste grupp.