hon som

Vi åkte till Kyrkslätts skogar för att öva sång. Få a capellan i skick(ish). Kanske dricka någon öl och så.

 

Det blev kanske det roligaste någonsin. Alt övade i bastukammaren utan piano, med peruker. I bastukammaren lagades även en födispavlova. Vi micrade vindruvor. Alt sov tillsammans.

 

På lördag sjöng vi. Och gömde oss i skogen och räddade varandra och kastade en och annan snöboll. Och sjöng. Och lät ganska fula. Och hade några rena toner. Och desto fler orena. "Det är helt okej, det är bara lite problem med renheten". Tackochlov för Emerita.

 

Jag spårade med två favoriter. Hittade på alternativa namn som "Eller ett utroligt bra spex". Sen bjöds vi på skumpa och satt oss vid bordet i förnamnsordning efter våra karaktärer.

 

Under sitsen j(tvy-, smy-)ycklades det som aldrig förr. Jag tvycklades åter och åter. Fick sjunga Kellä kulta och Crazy piano-biisi. Alla klassiker sjöngs.

 

Sitsen urartade klockan 4. Då dansade vi. Klockan 5 gick vi i bastu. "Boobs". "Söva bakom röva".

 

Söndagsövningen gick sådär som det nu går efter ett par timmars sömn. Orkesterövningen likaså.

 

Nu börjar jag bli riktigt ordentligt stressad. Det är så fruktansvärt mycket vi ännu skall hinna med och få att funka och göra om göra bättre. Roligare. Större.

 

Men herredumilde vad jag tycker om mina medspexare. En kan ju inte låta bli.