hon som

Med en ny laptop i famnen finns det så mycket att skriva om.

 

Jag börjar med det senaste och nyåret.

 

Mandelns år.

 

Länge och väl var jag planlös och tvekade mellan tre patetiska alternativ. Vad är nu sen det minst patetiska? Att efter jobbet åka och träna, sedan åka hem och gå och lägga sig kl 22? Att tvångsgästa någon fest och tvångsfesta utan ens närmaste? Eller att helt enkelt bli på jobbet så sent man bara orkar bland intoxikationer och raketskador?

 

Valet blev hemskt mycket lättare när en nära erbjöd sig en tillställning där jag inte skulle känna mig allt för utanför och objuden. Blev bjuden på gästvänlighet och en god coucoussallad. Själva årsskiftet gick vi över ett övergångsställe, poetiskt nog. Sen skålade vi, några minuter över 00.