hon som

För en vecka sen var det födelsedag 2.0, festen.

 

Jag höll nerverna i styr genom ett bra träningspass och sedan middag med flickorna. De fina fina som alla kunde komma för att fira med mig. Gåvor fick jag också. Och cake pops.

 

På Korjaamo började gäster rulla in genast lite över 19. 23-tiden kom de två sista. Om jag bortser från att bålen tog slut efter ett par timmar och att stället stängde en timme innan beräknat så att jag kände mig ansvarig att skyffla folk vidare till nåt bra ställe, kunde det inte ha gått bättre. Jag fick kaka och champagne, lotter som kunde ha varit värda 10 000, tallrikar och gåvor ända från Kenya. Och bäst av allt var såklart gästerna.

 

Temat No angst var oundvikligt svårt att uppfylla. Är en mitt i en ålderskris så är en. Men efter att ha identifierat en kris känns den mer hanterbar. Liksom tidigare kriser tar jag mig ur den här också tids nog med äran i behåll.

 

Då jag kommenterade min första enkät som kvinna 25-29 år på Facebook skrev en vis kvinna såhär. "Kan dock trösta dig med att livet blir helt sjukt mkt bättre efter 30. Seriöst alltså. You just wait". Jag ryser varje gång jag läser det. Sådär på ett bra sätt. Känner på mig att jag kommer vara i mitt esse som 30 +. Då blir det genast lite lättare att vara Aina 25.