hon som

Veckan i Hyvinge var fantastisk. Nästan så att jag hellre skulle vara där en vecka till än vara ledig nästa vecka. Allt från att vara bilburen och köra motorväg till Succémorgon, till att lyckas med spinalbedövning och se tvillingar födas fick mig att trivas. Jag är helt fruktansvärt inspirerad.

 

Igår uppförde vi spex 2. Vi var alla ganska otaggade och frånvarande innan. Och riktigt bra fick vi inte upp stämningen, speciellt andra akten blev tökkig. Men det gör inget. Nu blir det bara bättre från och med nu. Och festen efteråt var rätt rolig.

 

Mitt liv är med andra ord för tillfället väldigt lätt att leva.

 

 

Veckan som anestesiolog har varit otroligt rolig. Jag kanylerar, intuberar och ventilerar. Och går omkring i scrubs och ljusröd mössa.

 

Idag var jag med om att två nya människor föddes. Det var det mäktigaste på länge. Jag klarade inte av att hålla mig proffessionell och hålla mig för gråt. Kärleken i en förlossningssal är säkert något av det renaste.

Måndag: Hade sovmorgon och kunde för en gångs skull ta det riktigt lugnt med att vakna och dricka kaffe. Gick på ett par föreläsningar. Läste på tent. Skrev en tent. Hade hela eftermiddagen ledig och såg ett spex.

 

Tisdag: Åt donits till morgonmål och såg ett avsnitt HIMYM. Åkte efter mian nya rock till Drumsö. Var på en föreläsning. Gick på en spinningtimme. Gick på månadsmöte. Drack en öl. Övertalade fröken ordf att stanna och satt med en tonkka och funderade kring Krim och krig och om och hur det är skrämmande.

 

Onsdag: Sov. Var trött. Läste på tent. Gick på info om nästa år. Läste på tent. Gick på Funktionaalinen och blev lite gladare. Fick sällskap.

 

Torsdag: Steg upp ohyggligt tidigt. Väntade på en tent som var en timme för sen. Skrev tent. Läste på tent. Skrev tent. Åkte hem och tog en tupplur. Åkte iväg mot Arabia och lagade ugnspotatis med vänner.

 

Fredag: Första jobbturen på över tre månader. CrazyIntervallStep. Och sedan mot mamma och pappa och middag.

 

Vad veckoslutet för med sig får vi se.

Jag vill berömma en god försäljare. Inte nog med att han först letade lagret och landet runt efter mitt förstahandsval, han hittade ett ypperligt alternativ till den, såg till att det kom rätt storlek till butiken och gav mig ett kraftigt rabatterat pris. På köpet fick jag hört lite kort om Rom och berätta om min vardag.

 

Min lista på resemål som är inplanerade resor växer. Nu finns inte bara två turnéer på listan, utan även ett veckoslut i Närpes, två veckor på Åland och två veckor i Vasa. Och så blir det Korpo till påsk.

 

Det ser jag fram emot.

Buffésyndromet:

 

Vi har inte ätit något sedan lunch och är hungriga redan klockan 18. När det ännu är 2 timmar till mat.

Jag proppar i mig allt jag bara kan för att stilla hungern.

Jag äter fyra portioner. Fisk, sallad, romsmörgås x 2, potatisgratäng, kött, grönsaksröror, pastarullar. Och så lite efterrätt och öl på det.
När vi kommer ur buffén är jag så mätt att det gör ont.

 

Dag två:

Efter morgonmålet, lunchen och bullen är jag inte särskilt hungrig.

Jag äter sallad, oliver, mozarella. Lite fisk. Några räkor. Sen franskisar från barnbordet till middag. Två tallrikar. Och så karkki och glass till efterrätt. Och ett par glas vin på det.

Det fick räcka.

 

 

 

Våren peakade i Stockholm. Tygtossor och solglasögon och ett fantastiskt humör.

 

Sen åkte vi hem i snöstorm.

 

Kryssningen förövrigt var som kryssningar brukar vara. På lördag morgon längtade vi nog alla ut ur heltäcktsmattehelvetet. Men kunde ha varit betydligt värre.

 

Min hytt var överraskande härlig. Föreläsningarna i konferensrummet var stundvis ganska underhållande (föreläsningen i alkoholens skadeverkningar övergick i en föreläsning om vin och vinprovning). Hyttstafetten var en fröjd att följa med (och bäst av allt är att den finns dokumenterad på FB). Jag var aldrig sjösjuk trots gungandet. Vi betedde oss riktigt väl med tanke på omständigheterna.

 

Från båten åkte jag i fullproppad spåra hem, bytte väska och åkte till gymmet. Hade svårt att hållas på spinningcykeln, då hela världen gungade.

 

Tack och förlåt Viking Line, vi ses om 73 dagar igen.

Det slog mig att jag de två sista veckorna innan premiären var på dåligt humör varje dag. Det blev för mycket med premiärpress och tentstress och för lite sömn och noll träning och flunssa. Jag var SÅ redo för premiär.

 

Och den kom. Och vi klarade det bra. Och folk skrattade. Och jag hade roligare på scen än jag någonsin haft tidigare.

 

Dagens första antiklimax kom då någon hade stulit vår välgömda champagne som vi skulle duscha i efter föreställningen. Tur att vi hade vänner som gett oss premiärgåvor. Vi hade ovanligt mycket tid och jag fick mitt hår fixat och vi kom fram till Bank i precis rätt tid.

 

Jag fick ett pris som betyder allt och satt med någon som höll om mig hårt efteråt.

 

Dagens andra antiklimax var efter middagen, då tempot var för långsamt och fötterna värkte. Tack och lov för Thorax och verkkare och skinkfrälstelse. Jag hade precis kommit igång lite igen då jag beslöt mig för att det var mera värt att få sova ett par timmar. Så är det när katatonfyllor går om varandra.

 

Sillisen öppnades på McDonald's och skumpa vid hoppborgen. Sen bar det utför. Fram tills jag inte kunde hålla mig mer och halvsprang hem för att hinna ut igen, med lite mindre ölluktande skjorta, innan solen gick ner. Vi tog en promenad vid havet i blåsten och jag strålade i kapp med kvällsvårsolen.

 

Inte en chans att jag skulle ha postpremiärdepression idag. Inte med det här vårvädret och ledigheten och det facto att jag hinner gå och träna idag och träffa min favoritmänska. Hon som blivit åsidosatt jag inte träffat på typ en månad.

 

Okej våren, bring it.

 

 

På spårvagnen hem från neurosimulationen på Arcada halsade jag en Redbull och åt några bitar chilichoko. Förrän klockan tolv inatt ska jag inte gå och lägga mig. Fast ögonen kliar och Redbullens roliga effekt är borta.

 

Om 24 timmar sitter vi på efter-sista-övningen-öl. Då har jag nog bättre fiilis.

Hälsningar från stridsstressen. Jag är flunssig och dämpad av svag röst och snor i huvu. Vi har övningar till 22 och tent på fredag.

 

Hejdå.

Efter att ha lyckats undvika Spexsjukan (int den att vi bara lever spex och har fel i huvu, utan den som ger en feber och snor och sånt) vaknade jag i morse med ont i halsen och täppt näsa.

 

Så idag har jag vilat rösten med hopp om att den ska repa sig till lördag. Om jag sover gott orkar jag kanske med tentläsningen också.