End of an era
Min födelsedagsfiilis kom med skumpan, då vi öppnade andra flaskan, åt av de otaliga tapasen mamma hade slitit med, med tartarbiffen, med födelsedagspresenterna, med samtalsämnena och fiilisen då vi gick hemåt, tyckte om varann och såg fram emot morgondagen.
Igår hade vi sedan manusgenomläsningen. Den efterlängtade och mest skrämmande. Som blev lite för mycket för mig tror jag. Efteråt var jag slut som människa, regissör, flickvän. Det känns så underligt, förskräckligt, spännande och hopplöst att sluta med författandet och börja med repeterandet. Det är dags att låta scengångarna våldföra sig på manuset.
Jag har ingen aning om vad jag håller på med.
Kommentarer
Trackback