hon som

Idag i Stiftelsen så var Kelppa och Janne HEMSKT kritiska och kommenterade snorkigt hur fånigt det är med vappenfolk i studentmössa och halare som dricker skumpa. SJUKT najs säger jag! Finns det något som inte är najs med halare och mössa och skumpa? Nå nä! Fast skumpa dricker man ju nog ur plastskumpaglas från Classe istället för glas-glas. Lite praktisk måste man ju vara.

Igår såg jag på nyheterna att bönder strejkade i Frankrike. Det var så fel att se en bonde på TV i lippis och rutig skjorta tala så vacker franska.

Jag ljög lite igår. Igår var inte alls allting som vanligt. Den blev lite random. Tack vare en indier från Storbritannien.

Förra året föreslog en vis vän att jag skulle skaffa en I'm a nun-skjorta att ha på bibban då folk kommer och stör mitt läsande och antastar mig med sina "Can you borrow me a pen?-försök". Nu har de hittat mig igen. Nu kommer det bara "Have we met before?".

Jag har egentligen inget nytt att berätta. Allt tuffar på som förr. Och ändå så kan jag konstatera att jag inte har varit på riktigt dåligt humör på evigheter. Det är nog den största skillnaden till förra året. Och vilken skillnad sedan. Nu borde slutspurten snart börja, men jag har svårt att komma igång med den, dels för att jag är i min egna tidtabell och dels för att jag inte har någon lust att ge upp mina gympatimmar eller sovtimmar eller fritidstimmar. Men veckosluten måste jag ta itu med. Snart. Men först blir det vappen!!! En awesome sådan.

Av mammas Europa-äventyr kan man lära sig att det lönar sig att välja sitt resesällskap väl. Bäst lönar det sig att ha en resekumpan med American Express platinum-kort, eftersom Americanerna då fixar allt åt en. Till exempel en chaufför som kör en ända till Stockholm från Paris.

Jag har en bra fiilis då jag tänker på idag. Det är något speciellt med just den här fredagen. Vad vet jag inte ännu, men man får väl se, ju längre in på dagen man kommer.

Fördoms-aina får skämmas. Vad gjorde inte pappa igår kväll om inte sorterade tvätt (nu finns hälften av mina kläder utspridda hos syster och mamma, men ändå) och i morse hade han plockat ur diskmaskinen. Ändå känns det bra att mamma är påväg hemåt.

Jag tror att pappa är lite lost utan mamma. Igår skulle jag gå igenom hela veckan med honom vem som skulle laga mat när, hur mycket matpengar vi brukar få och var börsen skall vara. Misstänker att föga kläder kommer att bli tvättade, att diskmaskinen inte kommer att tömmas och att blommorna blir ovattnade. Åt städerskan hade han ändå lämnat pengar. Mamma hade väl påmint honom.

Det är långt ifrån alltid jag tänker rationellt. Och det är långt ifrån alltid jag uppför mig rationellt. Och det är inte så konstigt att det då leder till bråk ibland. Har man tur kan man prata med varandra på ett rationellt sätt och undvika skrik och bråk och slamrande dörrar (för det tror jag att jag inte skulle klara av). Ett bra bråk leder ofta till att det är bättre än innan bråket, men under själva grälet känner jag mig alltid skit. Särskilt då man vet att man inte egentligen kanske alltid har så rätt som man hoppas. Tackar gudarna för att jag inte har en dörrsmällare utan en som försöker banka vett i mig med mildare medel, men som är fast besluten i att inte låta mig komma undan med fånigheter.  För jag tror att det gör mig till en bättre människa. Och det är inte alla bråk man kan säga det om.

Idag inleds grillsäsongen! Och det skall festas oldschool-style på Lövö.

Tog veckoslut lite tidigare idag då jag räknat alla fysikuppgifter jag skulle. Nu är det besök i Gumppis med gumppare som gäller. Och sedan ett par timmar barn.

Men sen!

Mamma är fången i Paris. Hon skall komma hem på söndag, men på grund av vad som sprutar ut ur vulkaner på Island så vet man aldrig om och när hon kommer hem. Pappa sade voj voj. Jag sade att Nå nu finns det ju värre ställen än Paris man kan vara strandsatt på. Pappa sa Men det är ju oss det blir synd om, ifall mamma inte kommer hem.

Ibland önskar man att man kunde ge bättre råd. Att man kunde tänka alldeles utanför lådan och ur en massa nya synvinklar. Men om man själv bara går och ältar alldeles samma saker så blir det svårt. Då kunde kanske en spågumma vara något att satsa på.

Ylonz 2010.
Damlag: Kasper
Barer besökta: 6/6
Tid: 6.44
Placering: 57/över 170
Tema: Remppaflickor
Drucket: 3 öl, 3 cider, 2 lonkkun

Redan från början sken solen och jag blev så glad av alla som satsat hårt på utstyrsel. Allt från jeans från topp till tå och riktiga finlandsvenska studenter som utropade Hurra! allt som ofta till bananer och älvor. Då vi druckit startölen började vi med korsordet och fick sirolavi. Sandviksbaren luskade vi ut på plats och följde sedan efter ett TF-lag för att hitta till den närmaste baren. Efter att vi hokat mellanrummet åkte vi mot den tredje baren och fick hjälp med att översätt närpesiskan och förstod var vi befann oss; i Böle.

Då vi på det fjärde stället fick pikulite hjälp med de sista detaljerna kunde vi gå och äta och tog sedan metron långt bort där de två sista drickorna nätt och jämt fick plats i magen. Med en långsam buss tog vi oss i mål där den sista ölen hälldes i gräset.

Pyttipanna som egentligen inte är gott gick nog ner, men de två sista gratisölarna fick plats i plastpåsen. Nakna medstuderanden sprang mellan bastun och vattnet.

Plötsligt sade mina lagkamrater: Nu går vi! Och vi följde plötsligt med ett antal pojkar upp i skogen, genom en byggnad och ner mot en källare. Det man upplevde där var något helt otroligt. Det var så hemligt att jag bara kan skriva att det trollades fram lite mera att dricka, att det brändes upp slipsar och att det fanns ett avskilt rum där det fanns en säng och en toalett med svart kakel. Och att man behövde en kod för att komma in.

Jag hade pojkvännen på annat ställe så då vi efter det första stället på lite olovligt sätt hamnade på ölken med två killar så tackade jag ganska snabbt för ölen och gick upp till de andra, fast det ju nog kanske skulle ha varit mer intressant och lugnare där nere. Har man en pojkvän så har man ändå ett ansvar kände jag.

Sedan blev kvällen nog bara mindre och mindre intressant ju senare det blev. Man träffade bekanta och halvbekanta, men inte hemskt många timmar efter att jag slutit mig till övre våningen så blev det hemfärd. Inte ens dansen som jag lovat bort blev av.

Världens bästa lag med världens finaste flickor. Nu blir det inte öl på några dagar.

Om ni någonsin vaktar ett barn som blir skitargt då du kommer och det inte får vara med mamman/pappan, så har jag ett bra tips: Ta barnet bland folk som den inte känner efter någon timme på tumis. Då kommer alla trust issues att vara borta och det är du som får trösta och hålla i famn, inget annat duger.

Det regnade sand ner på mig från taket idag på bibban. Tick, tick, ner på kompendiet framför mig. Jag funderade på att flytta plats, men konstaterade sedan att det nog måste knaka lite först innan taket rasar ner. Fast det är kanske bara trä som knakar? Skrev för säkerhets skull ett sms om vem som får mitt nässpray ifall jag dör.

Ett par punkter för att utmärka just den här påsken bland alla tidigare:

Det var första året som pojkvännerna var med. En hela lovet, den andra bara en natt.
Det bestämdes att det blir pappa, döttrarna och deras pojkvänner som följer med till New York.
Det går mycket lättare att tända brasa, då en pojkvän inte sitter bredvid och frågar om det inte skulle gå bättre ifall man använde någon annan vedklabb.
Kinderyllärin kan göra en hemskt glad (särskilt om de består av en vattensprutande kossa).
Det är spännande med nybyggda hus.
Det blev ett ungdomsbord i slutet av påskfesten. Vi satt och vaktade på om någon måste bäras ner från övre våningen.
Det Stora mötet, där det skulle uppdateras framtidsplaner gällande Huset. Och det lite mindre byalagsmötet där det efter allt styrelsetjafs berättades om ett ryskt bombplan som störtat i närheten av gården 1940. Sjuåringen som satt i min famn frågade om det hade hänt igår. Då jag svarade nekande frågade han "Varför talar vi om det då?". Sedan blev han nog lite orolig om det skulle kunna hända pånytt och frågade om det fortfarande finns bombplan här.
Lovet avslutades med att jag här i stan tog fram cykeln och åkte för att ge goda råd åt kråkan med punktering som kom vandrande genom stan.

Kom på att ordet som bäst besrkiver lande i påsktider är Ylletröjsidyll.

Jag köpte en ny deodorant då den som jag brukar använda inte fanns i butiken. Det är superlänge sedan jag använde en deodorant med doft, och jag har insett att det ju är jätteäckligt. Tröjan man använt luktar gammal deodorant och det är omöjligt att använda parfym som ännu skulle blanda sig i dofterna. Nu vet jag inte hur jag skall bli av med den.