hon som

För det blev brons där också. Om det berodde på att klockan var 5 eller på något annat vet jag inte, men jag var inte lika inne i spelet som med flickorna. Jätteglad över att vi lyckades ta upp oss igen efter ett 1-3-underläge, vilket kanske inte är typiskt finländskt.

Semifinalen på tuparna var en katastrof, men jag orkade varken bry eller intresseraeller stressa upp mej för det, jag hade redan väntat mig slutresultatet (fast kanske inte 6 mål på 10 minuter). Det osm krossade mitt hjärta var Kaiprusoff som satt och grät efter att han bytts ut.

Igår hade jag en av de där dagarna. Den slutade med att jag satt och storgrät på pappas axel i en restaurang åt något som mamma sa. Men allt är bättre idag igen.

Och så gjorde flickorna det som pojkarna aldrig aldrig klarar av! Slå Sverige, under förlängning, efter att hela tiden sagt att man klarar den här biffen. Heja brons!

...för vem kan sova när finska lejonhonorna håller på att ta brons (pepparpeppar) i OS.

"Keikkor och grejer" sade Kaj Kunnas om Michelle Karvinens 2-1 mål.

Tycker om flickornas attityd, mycket friskare och positivare än männens. Och slagsmål blev det ju också!

Jag har sovit dåligt i snart två veckors tid. Kvaliteten har väl inte varit så pjokig, men det har blivit för korta nätter, på grund av ishockey, barnvaktningar och saker som måste pratas ut, och har inte haft tid att ta igen sömnskulderna på veckoslutet. Och så har det varit två tisdagar i följd av festande. Trots tröttheten, släpade jag mig på halarkryssning med andra hågade. Och det blev så mycket bättre än jag vågat hoppas. Båten var tom på folk så vi kunde sjunga och snapsa ohämmat under buffén och sjunga ännu vildare på karaoken. Jag gick och lade mig först av alla, redan kl 3. Jag ser fram emot lördagsmorgonen. Inga sitzar så långt ögat når (utom dammiddagen, men det blir så mycket mer än en sitz), skönt det blir bra med en paus, så kan man byta ut snapsen mot lite gott rödvin.

Som så många gånger tidigare blir man så besviken då lejonen spelar dåligt. Och naturligtvis mot Sverige. Att man inte kan lära sig att inte hoppas. Men Kaj var skojig då han ändå lyckades vara positiv. Än är spelet inte förlorat.

Stockas Exclusive-tidning påminde mig idag om citatet "Man blir aldrig riktigt fri om man beundrar nån för mycket." - Snusmumriken. Jag får lite dålig fiilis av det citatet. Jag får den känslan av att Snusmumriken vill bli av med Mumintrollet. Och det i sin tur påminner mig om liknande situationer då man själv fått känslan att man kanske inte är så önskad som man skulle vilja vara.

Jag skulle bara meddela vad man kan vänta sig av en fetisch-sitz:

Många skolfröknar, dominatrixar, skolpojkar, halare (tråkigt), aristokrater, gummiskelett, pojkar i minikjol och stringtrosor och klädnypor i bröstvårtor och öron, pojkar iklädda förkläde (endast!) och flickor med städhandskar och naturligtvis handklovar i mängder som utnyttjades genom att binda fast folk vid händerna för att göra sitzandet så jobbigt som möjligt.. Själv gjorde jag lite soulsearching och funderade vad jag just då var mest kåt på. Svaret var pyamas.

Vad i all fridens namn skall man klä på sig då man skall på fetisch-sitz?

Jag har sprungit omkring på stan i den där olidliga vinden och letat efter en sex-butik där man kunde köpa handklovar eller dyligt. Men nää. Vem visste att de hade stängt SinCity på Annegatan och att den typ enda andra butik jag kunde komma på i centrum öppnar först 12. Inte ens på de leksaksavdelningar jag var på kunde jag hitta handklovar.

Så nu är jag helt utan outfit, och kommer inte att kunna gå hem emellan, då den behövliga HappyDancen håller på till så sent.

Den här veckan kan man inte säga att jag är stolt över det jag läst. På tisdag blev det ju bara halv dag, på onsdag blev det krabbisdag och på torsdag var det jag-försöker-trösta-angstig-kråka-utan-resultat-och-penkkis-dag. Och idag var det handklovar-sökar-dag.

Jag litar dock på att den här jobbiga dagen skall bli bättre i och med jumppan.

Jag träffade den hopplöse romantikern på lördagens vänskapssitz.

Det är otroligt att sitta och tala med någon som pratar om att sitta och spela sina egna låtar på girarr för sin flickvän, att laga middag på sin stuga, att skriva kärleksbrev, älska framför brasan (och att använda ordet älska istället för att att ha sex), att efter att ha blivit lämnad flytt genom Sverige och vandrat ner genom Polen och bara vandrat planlöst omkring för att man inte vet vad man skall göra.

Det får ens patetiska försök till gulliga textmeddelanden och ändlösa timmar framför Friends för att hela ett hjärta verka vardagliga.

Då man sitter där kan man stilla undra om man skulle vilja ha en sådan i sitt liv. Inte byta ut, men hur det skulle vara om allt hade timeat annorlunda.

Och man kommer kanske fram till att älska framför brasan inte skulle vara så tokigt, att dikter i brevlådan kunde pigga upp och att en vals i månsken kunde kännas perfekt.

Men också, då ölen försvunnit ur huvudet, att allvaret kunde bli påfrestande, att lilla barnsliga jag kanska skulle vilja kasta en snöboll då och då istället för att övernatta i en igglo på fårskinn.

En pikulite romantisk, snöbollskastande, bilprogramsälskande, oöverraskande, snabbt somnande och snarkande pojkvän passar mig perfekt. För han pajar mej. Och det har varit alla hjärtans dag, så jag får skriva ett jag-tycker-om-min-kråka-inlägg och bara hoppas på att alla som inte har kråkor snart sittar sina.

HappyDance var nog något av det bästa, särskilt efter åtta förjgrymmade timmar på bibban av proteststirrning ut genom fönstret och tyst svärande åt Han som också alltid sitter på samma rad och som läser så jävla flitigt. Jag var på så otroligt dåligt humör, och en efterfest på TF kändes omöjligt och jättejobbigt, så jag fick min fina kråka att stanna hemma han också, fast han visste att han inte skulle ha behövt.

Under uppvärmningsdansen i afrikanks stil släppte allt. Inte sådär att jag började storgråta, utan skratta. Lite. Dels åt att det var så skönt att bara röra sig fritt och vara ful. Om man inte blir glad av det, så blir man glad av att titta på pojkarna på timmen som struttar omkring till Lady Gaga. Jättefina.

Kvällens finaste: Duett-sing-a-long till Crossrodes I'm nog a girl.

Idag var det fånig chickflick med Kasper, hamppare med förstärkning och karkki. Världens sämsta pojkskådespelare och en rolig sista line. Det krävs faktiskt bara tre ord.

Snart börjar vinter-OS! Slalom, curling, ishockey och Kaj Kunnas för hela koko slanten. Prolemet ligger ju förstås i att Vancouver är på 10 timmar-tidskillnads avstånd. Så om man vill följa med hockeyn måste man hållas vaken till klockan mitt i natten, eller så stiga upp mitt i natten och ligga och halvsova så länge matchen håller på. Någon match tänker jag nog ändå se. Kosta vad det kosta vill. Redbull och läsdag.

Fick plötsligt eftermiddagen ledig, så nu skall jag titta på Bridget Jones och möjligtvis trotta i mig något ohälsosamt och inte göra någon nytta alls.

Jag fick äntligen göra Norge som jag länge velat. Nu vill jag uppleva också norra Norge, Bergen, Tronheim, Tromsø. Och Danmark. Tur att drömmar kan motivera till resor!

Bäst under veckoslutet i Oslo var kanske maten på Nobilis, Operahuset och konserten där, promenaden i strålande solsken i Vigelandsparken. Och mitt nya Efva Attling-smycke. Och att vila sig på hotellrummet mellan Holmenkollen och konserten. Det var överhuvudtaget inte så mycket som skulle ha varit dåligt. Förutom flygförseningarna. Lyckligast är jag kanske ändå över smycket.

Det kändes lite tokigt att gå till hotellet och bo i ett dubbelrum med pappa. Hon vid receptionen tittade lite misstänksamt på oss. Det var ett rum där väggarna till badrummet var av glas. Hallå? Fast man skulle vara ett äkta par vill man väl inte sitta och titta på då ens partner sitter och kissar? Det krävde lite organisering, men gick nog.

Inget som helst speciellt med den här veckan. Läsning, träning och onsdagsbarnvaktning. Samma tid, samma kanal... Men har fastlagstisdagen att se fram emot nästa vecka. Och små andra vårplaner som piggar upp. Och känner man av en februaridepression, vet jag att romnatiska komedier och luncher är närmare än man kan hoppas.

Idag vid lunchen i Physicum konstaterade någon att julgubben (eller tomten som han uttryckte sig) är far till alla barn, eftersom det är han som skickar storken. Därfär har han uppfunnit julafton, så att han ska få åka runt i världen till alla barn och kolla om de uppfört sig. Som vilken annan pappa med dåligt separationssamvete överröser han barnen med presenter. Ju längre in i historien vi gick, destu mer trodde jag på den.

Idag går det inte att läsa. Om det beror på omgivningen eller stället i boken eller för lite sömn vet jag inte. Som tur är det gympa snart, så jag får annat att tänka på.

Fick äntligen våra halare idag, antagligen sist av alla, men HURRA nu blir det pysslande med den hela kvällen. och en ynka euro fick vi betala. Som en studiekollega (dock inte tuppkollega) sade: nu blir det nudlar hela veckan ut.

Som  mina musikälskande vänner måste jag nu lista ett par låtar som jag senare, då kanalerna äntligen slutat spela dem för mycket, vill söka upp på Youtube och nostalgiskt lyssna på och minnas hur hopplöst popälskande jag var. Och en hurdan sucker för mäns röster jag var.

James Morrison: Broken strings, Please don't stop the rain

One republic: All the right moves

Jason Mraz: I'm yours

Jack Johnson: Breakdown

Damien Rice: Blower's doughter

Pitbull: I know you want me
Joschua Radin: Closer

Alexander Ryback: Fairytale
Snow patrol: You could be happy

och såklart

Owl city: Fireflies

Nylles inledande var en av de bättre sitser jag varit på. Litet, mellan 30 och 40 deltagare, intimt, fnissigt (spontansångledaren var kanske inte världens mest pro på snapsvisor och vi var inte världens mest pro på att sjunga, och nya barisar var inte helt vana sitsare), god mat och helt enkelt bra fiilis. Megaplus var att jag satt bredvid nya ordförande som jag tidigare fått en bra bild av och med goda vänner som man alltid kan tala med om samtalsämnena tryter på annat håll. Och kolla efter vem som dricker mera.

Då sitsen var slut och vi inte dansat sönder ett enda bord, dansade vi för fullt på det tomma dansgolvet till alla möjliga fiilislåtar, eftersom vi inte behövde tävla om att önska favoriterna. Kvällens låt var otvivelaktigt Fireflies av Owl City. Vi som älskar låten mest gick ut på dansgolvet och bara flöt omkring som på moln av hasch och rytmer och söta ord. Varje gång man hör den vill man bara stänga ögonen och ta in varenda liten ton.

Största överraskningen kom då min Kråka utan studiekort kom upp för trapporna. Såna överraskningar är de bästa.

Då klockan blev mera och mera folk kom och vi inte var lika få på dansgolvet längre, så blev det lite mera mass-nylle och jag satt mest i sofforna och pratade ditt och datt.

Kvällens mest spelade (förutom Lady Gaga): Kesha - Tik tok

Kvällens modigaste: Hon som talade med Han från gymnasiet

Källens hungrigaste: jag