...försöker övertyga sig själv
Jag har ingenting att skriva om. För jag vägrar skriva om min omtent. Eller om kemiresulteten som aldrig kommer. För det skulle förstöra min fredagsfiilis.
Det lönar sig att tänka på inledande, glassförmiddag och TADAM-musikal istället. Det skulle jag kunna skriva om.
Det lönar sig att tänka på inledande, glassförmiddag och TADAM-musikal istället. Det skulle jag kunna skriva om.
...gick från arg till glad på en och en halv timme
Igår på morgonen var jag på jag-blir-irriterad-på-allt-och-alla-humör. Sedan gick jag på gympa klockan 10 och efter till till Iittalashopen i Arabia och POFF gick livet så mycket lättare att leva. Jag känner mig alltid så skrytsam då jag berättar om hur glad jag blivit av att träna, men så mycket som jag tränar just nu så tycker jag att jag är värd det. Där kom det igen, "så mycket som mycket jag tänar".
...läser begagnat
Det är himla irriterande då man läser en bok, t.ex. en bibbabok eller en som man fått i julklapp som är köpt på antikvariat, och den är full av anteckningar eller dylika märkningar i marginalerna. Boken jag läser just nu är fulla av streck som markerar olika stycken, och på vissa ställen finns fel-märken nerplitade. Fel-märkena kan stå invid ett faktapåstående, men också allt möjligt annat, som jag inte riktigt förstår att kan vara fel.
Jag ser inget mönster, och det är det som är så irriterande. Man undrar vad antecknaren varit efter. Det skulle vara så mycket skönare att bara tänka att antecknaren varit en illmaring som slumpmässigt antecknat, för att förbrylla nästa läsare.
Jag ser inget mönster, och det är det som är så irriterande. Man undrar vad antecknaren varit efter. Det skulle vara så mycket skönare att bara tänka att antecknaren varit en illmaring som slumpmässigt antecknat, för att förbrylla nästa läsare.
...är missnöjd med veckoslutet
Veckoslut som är tråkiga är totalt värdelösa. Man får känslan av att man bara slösat bort två hela dagar på att ha tråkigt och att man inte alls är redo att ta itu med en till måndag. Och en tisdag och onsdag osv. Det är ju inte måndagen i sig som är jobbig, utan mest det att också resten av dagarna den veckan kan vara jobbiga.
Skulle ha behövt mer program, än bara Körsbärsträdgården ("Jag är en känslig flicka, som tycker om då män säger fina saker"), Vastarannan kiiski, en promenad, en kort leffakväll och en totalt sysslolös söndag.
...är nöjd med vanligt kaffe
Såg reklam på spårahållplatsen: Caffeed Battery. Battery med kaffesmak.
Hur korkat får det vara. Om man vill bli pigg och dricka kaffe så gör man väl det. Varför skulle man köpa energidricka som smakar kaffe då det finns riktig vara? Och om man inte tycker om kaffe och behöver koffein så köper man väl vanlig Battery.
Då jag först såg reklamen trodde jag att det stod caffeine free. Vilket ju nog skulle ha varit ännu mer korkat.
Hur korkat får det vara. Om man vill bli pigg och dricka kaffe så gör man väl det. Varför skulle man köpa energidricka som smakar kaffe då det finns riktig vara? Och om man inte tycker om kaffe och behöver koffein så köper man väl vanlig Battery.
Då jag först såg reklamen trodde jag att det stod caffeine free. Vilket ju nog skulle ha varit ännu mer korkat.
...lovade farfar
Då jag berättade åt min farfar att min Kråka också skall söka till medi och att vi säkert läser endel tillsammans. Då sa han att "Nå men då sitter ni ju bara och pussas" och ja sa att nå nää-ää. Nu är det lite svårt att hålla vad jag lovat åt farfar då han sitter där i rummet bredvid och kraxar och jag har läsfri dag och redan gjort allt jag skulle göra idag.
...fick vinterskojet avklarat
Nu har jag ätit saker jag aldrig harde ätit förut:
Sniglar
Vaktel
Flan
Och i vilket sällskap och med vilka viner (Lost Block Pinot Noir <3).
Kvällens presentsaldo:
Viner
Blommor
Choko
Kaffe
Hörselskydd (så att jag kan sitta och läsa utan att bli irriterad på ljud :D)
En knep och knop-grej "Don't break the bottle", fast knuten är nu fel.
Iittala-glas
Bibeln, kortspelet
och gratulationer i massor.
Det bildades Soffgrupper, grupper kring ta-ut-vinflaskan-grejen, tamburgruppen och korridorsgruppen.
Som värdinna hann jag inte riktigt prata ordentligt med någon, men det var tal om bl.a. p-piller, om att vara normal och Scarlett Johanson (najs eller bajs?).
I slutet av kvällen, då vi bara var ett par kvar höglästes det ömsom Marcel Proust, ömsom Fridas Fråga Ewa.
---
Ett-årsdagen firades med varken pompa eller ståt, men med destu mera chill och kärlek. Vi började dagen med disk och stekande av bacon, ägg och så åt vi världens fätigaste morgonmål med cokis till. Vi rörde oss mellan TV-rummet och sängen där det var SÅ skönt att ta sig en tupplur efter en kort natt. Och det var vad vi gjorde av dagen.
---
Då nu allt som är roligt med vintern för min del är över, satt jag igår på bibban och tittade ut på ljusen och drömde om våren, då man kan gå ut från bibban utan rock, bli bländad av solen och sätta sig på domkyrkans trappor.
---
Igår var vi tre flickor på blodcentralen. Efteråt då två av oss var utpumpade och en lite mindre pumpad satt vi och pratade och åt var sin polkagris.
Sist på stan köpte jag ett pussel, efter att ha blivit inspirerad av Hon som hittade dem först :D.
---
Den här veckans projekt blir att skriva sommarjobbsansökningar.
Sniglar
Vaktel
Flan
Och i vilket sällskap och med vilka viner (Lost Block Pinot Noir <3).
Kvällens presentsaldo:
Viner
Blommor
Choko
Kaffe
Hörselskydd (så att jag kan sitta och läsa utan att bli irriterad på ljud :D)
En knep och knop-grej "Don't break the bottle", fast knuten är nu fel.
Iittala-glas
Bibeln, kortspelet
och gratulationer i massor.
Det bildades Soffgrupper, grupper kring ta-ut-vinflaskan-grejen, tamburgruppen och korridorsgruppen.
Som värdinna hann jag inte riktigt prata ordentligt med någon, men det var tal om bl.a. p-piller, om att vara normal och Scarlett Johanson (najs eller bajs?).
I slutet av kvällen, då vi bara var ett par kvar höglästes det ömsom Marcel Proust, ömsom Fridas Fråga Ewa.
---
Ett-årsdagen firades med varken pompa eller ståt, men med destu mera chill och kärlek. Vi började dagen med disk och stekande av bacon, ägg och så åt vi världens fätigaste morgonmål med cokis till. Vi rörde oss mellan TV-rummet och sängen där det var SÅ skönt att ta sig en tupplur efter en kort natt. Och det var vad vi gjorde av dagen.
---
Då nu allt som är roligt med vintern för min del är över, satt jag igår på bibban och tittade ut på ljusen och drömde om våren, då man kan gå ut från bibban utan rock, bli bländad av solen och sätta sig på domkyrkans trappor.
---
Igår var vi tre flickor på blodcentralen. Efteråt då två av oss var utpumpade och en lite mindre pumpad satt vi och pratade och åt var sin polkagris.
Sist på stan köpte jag ett pussel, efter att ha blivit inspirerad av Hon som hittade dem först :D.
---
Den här veckans projekt blir att skriva sommarjobbsansökningar.
...är tillbaka.
Vem är tillbaka? Jo, bibbabitchen Aina!
Tre läsdagar bakom, och OJ vad det finns mycket orsak att bli irriterad då man sitter där med sin bok (som i sig är alldeles tillräckligt irriterande som sådan med sina fel och inkorrekta översättningar).
På måndag fick jag vara i fred de första timmarna, men sedan satte det sig en flicka bakom mig som gäspade och snörvlade i ett. Om man är sådär trött och sjuk kan man kanske överväga att snanna hemma och vila.
På tisdag kom jag lite senare till bibban då jag varit på Bodypumpen på morgonen, så det var redan endel folk då jag kom. Snart efter att jag satt mig kom en man och satte sig framfor sig och knäppte på sin dator med en hög suck. Sedan fortsatte han att sucka teatraliskt med jämna mellanrum de 4-5 timmarna han satt där. Det var säkert JÄTTEjobbigt att sitta där med Facebook bakom textdokumenten, men INGEN annan brydde sig.
Idag fick jag sitta ensam fram till nästan klockan tolv. Oh, vilken lyx! Sedan kom det lite läsfolk, men de höll sig diskreta och tysta. Ända fram till att någon flicka bakom mig fick en kompis och de började prata. Sådär irritenade viskande, men så att man ändå hör precis va de säger. Då gick jag på lunch. Eftermiddagen gick bra.
Någonstans i bloggvärlden finns det någon som just nu skriver om den där irriterande flicka i Marimekkoblus som hela tiden rör i sitt öra/gungar på stolen/tittar på en med mördande blick eller vad för irriterande egenskaper jag nu kan ha. Så är det med bibban. Man behöver den för att kunna koncentrera sig på läsningen, men läsesalarna allt för populära.
Tre läsdagar bakom, och OJ vad det finns mycket orsak att bli irriterad då man sitter där med sin bok (som i sig är alldeles tillräckligt irriterande som sådan med sina fel och inkorrekta översättningar).
På måndag fick jag vara i fred de första timmarna, men sedan satte det sig en flicka bakom mig som gäspade och snörvlade i ett. Om man är sådär trött och sjuk kan man kanske överväga att snanna hemma och vila.
På tisdag kom jag lite senare till bibban då jag varit på Bodypumpen på morgonen, så det var redan endel folk då jag kom. Snart efter att jag satt mig kom en man och satte sig framfor sig och knäppte på sin dator med en hög suck. Sedan fortsatte han att sucka teatraliskt med jämna mellanrum de 4-5 timmarna han satt där. Det var säkert JÄTTEjobbigt att sitta där med Facebook bakom textdokumenten, men INGEN annan brydde sig.
Idag fick jag sitta ensam fram till nästan klockan tolv. Oh, vilken lyx! Sedan kom det lite läsfolk, men de höll sig diskreta och tysta. Ända fram till att någon flicka bakom mig fick en kompis och de började prata. Sådär irritenade viskande, men så att man ändå hör precis va de säger. Då gick jag på lunch. Eftermiddagen gick bra.
Någonstans i bloggvärlden finns det någon som just nu skriver om den där irriterande flicka i Marimekkoblus som hela tiden rör i sitt öra/gungar på stolen/tittar på en med mördande blick eller vad för irriterande egenskaper jag nu kan ha. Så är det med bibban. Man behöver den för att kunna koncentrera sig på läsningen, men läsesalarna allt för populära.
...började läsa. För tredje gången.
Jag blev lite lycklig av tanken att jag nu får unna mig all choko och all karkki jag behöver för att ta mig igenom den här tredje våren. Annars blev jag påmind om hur trist det är att sitta ensam en hel dag.
chockröd med nyans av pink.
Jag tycker om sådana här inside-lekar som rör sig i vissa kretsar. Man har liksom en hemlighet. Och ännu nöjdare blir man av att att någon som inte är invigd i hemligheten vid morgonmålsbordet frågar om saken och man inte är tillåten att säga något.
...blev 21, och en dag.
Det går inte riktigt att säga det här så som jag skulle vilja säga det.
Själv är jag ganska dåligt på att gratulera folk på deras födelsedagar, särskilt på Facebook. Det blir de närmaste, men hemskt sällan andra.
Sen då jag själv fyller år, fylls min virtuella vägg med gratulationer från en massa massa folk, och min telefon piper till med jämna mellanrum hela dagen. Och jag blir alldeles hejdundrande lycklig över att mänskor kommer ihåg och tar sig tiden att skriva ner en rad eller två bara för mig. Och plötsligt betyder ett enkelt "grattis" världen för en och man förstår inte hur man själv inte gör samma sak för andra. Att sedan skriva ett kollektivt tack på statusen känns trist, för man vill ju tacka alla personligen, men att bara skriva ett "Tack" åt var och en känns också onödigt, för det beskriver inte hur glad man har blivit.
Jag firades med Engel-morgonmål med skumpa, vandrande i butiker en liten stund, How I met your mother, lite presenter, teater "Detta har hänt" av Joakim Groth (superbra, allt taget fran Allers) med hela familjen och sedan sen middag med fisksmörgås och tartarbiff.
Det finaste med dagen var nog ändå alla som ägnade en tanke åt mig. Och ugnsformen/grytan/stekpannan av mamma och pappa. Och skumpan.
---
Det finns saker som är oacceptabla då man är publik. Att ett litet barn, t.ex. på Nötknäpparen, kommenterar något lite högt åt sin mamma eller inte orkar sitta precis stilla är absolut okej, och jag störs aldrig aldrig av det. Om samma barn sitter med en karkkipåse och prasslar med papper blir jag irriterad. En förälder skall inte köpa karkkipåsar åt sina barn som sedan hörs i halva salen.
Om en vuxen sitter och kommenterar högt under ett skådespel, t.ex. Detta har hänt, är det inte okej. Det är inte heller okej att han sitter med ett paket bröd i famnen som han prasslar med.
---
I morse vaknade jag med helt troligt dålig fiilis. Jag bara kände genast att jag var sur av någon anledning och hade ingen som helst aning om varför eller på vem. Han som låg bredvid märkte detoch så småningom lättade det. Me det var obehagligt. Som om jag drömt något som gav mig en orsak till att vara ledsen och man vet inte om orsaken finns på riktigt.
I morgon skall jag börja läsa igen. Uh, jag vet inte riktigt vad jag skall tänka om det. Nya Galenos har olik ordning och olik layout än den trygga tidigare upplagan och det känns främmande och skrämmande hela grejen. Jag har från och till sett fram emot att börja repetera det jag redan en gång kunnat, men just nu vet jag inte hur jag skall våga börja.
Själv är jag ganska dåligt på att gratulera folk på deras födelsedagar, särskilt på Facebook. Det blir de närmaste, men hemskt sällan andra.
Sen då jag själv fyller år, fylls min virtuella vägg med gratulationer från en massa massa folk, och min telefon piper till med jämna mellanrum hela dagen. Och jag blir alldeles hejdundrande lycklig över att mänskor kommer ihåg och tar sig tiden att skriva ner en rad eller två bara för mig. Och plötsligt betyder ett enkelt "grattis" världen för en och man förstår inte hur man själv inte gör samma sak för andra. Att sedan skriva ett kollektivt tack på statusen känns trist, för man vill ju tacka alla personligen, men att bara skriva ett "Tack" åt var och en känns också onödigt, för det beskriver inte hur glad man har blivit.
Jag firades med Engel-morgonmål med skumpa, vandrande i butiker en liten stund, How I met your mother, lite presenter, teater "Detta har hänt" av Joakim Groth (superbra, allt taget fran Allers) med hela familjen och sedan sen middag med fisksmörgås och tartarbiff.
Det finaste med dagen var nog ändå alla som ägnade en tanke åt mig. Och ugnsformen/grytan/stekpannan av mamma och pappa. Och skumpan.
---
Det finns saker som är oacceptabla då man är publik. Att ett litet barn, t.ex. på Nötknäpparen, kommenterar något lite högt åt sin mamma eller inte orkar sitta precis stilla är absolut okej, och jag störs aldrig aldrig av det. Om samma barn sitter med en karkkipåse och prasslar med papper blir jag irriterad. En förälder skall inte köpa karkkipåsar åt sina barn som sedan hörs i halva salen.
Om en vuxen sitter och kommenterar högt under ett skådespel, t.ex. Detta har hänt, är det inte okej. Det är inte heller okej att han sitter med ett paket bröd i famnen som han prasslar med.
---
I morse vaknade jag med helt troligt dålig fiilis. Jag bara kände genast att jag var sur av någon anledning och hade ingen som helst aning om varför eller på vem. Han som låg bredvid märkte detoch så småningom lättade det. Me det var obehagligt. Som om jag drömt något som gav mig en orsak till att vara ledsen och man vet inte om orsaken finns på riktigt.
I morgon skall jag börja läsa igen. Uh, jag vet inte riktigt vad jag skall tänka om det. Nya Galenos har olik ordning och olik layout än den trygga tidigare upplagan och det känns främmande och skrämmande hela grejen. Jag har från och till sett fram emot att börja repetera det jag redan en gång kunnat, men just nu vet jag inte hur jag skall våga börja.
...gick från 2009 till 2010
Jag känner att jag borde skriva något om nyår, trots att det redan gått nästan en vecka sen tjugohundranio blev tjugohundratio.
Såhär kommer jag att komma ihåg bytet 09-10:
Småjobbigt med frusna rör så man varken kunde använda toalett eller diskmaskin (tur att dusch och yacuzzi fungerade!!!).
Yacuzzi/bastu med Lärkan-flickorna.
Hårtorksmani för att få sig lite fin.
Ny svart fin klänning.
Sitz på golvet.
Telefonsamtal och Ålandvits mitt under sitzen.
Grytan.
PK-huone BB-style dit man kunde gå då man hade nåt på hjärtat.
Att jag använde skyddsglasögon fast jag stod långt från raketskjutarna. Och att de som sköt rakerter inte använde.
Att vi sjöng egna angst-lyrics till någon låt (kan inte alls komma ihåg vilken) om och med Hon som jobbat kanske lite för hårt med studierna under hösten.
Att jag var en av de första att sätta på pyamas.
Funderingar över att jag inte alls reflekterat över året som gick och året som kommer.
Mitt-i-natten-dramat då jag egentligen redan hade gått och lagt mig.
Att jag tillslut tvingades i säng av vänner då jag satt och grät av ren utmattning på trappan.
Baconstekning på morgonen.
Slöande framför TV:n och pleppo.fi (Tina Turner!) då alla var mycket mer samlade än kvällen innan.
Biljard på tumis då de andra spelade mördar-spelet.
Att jag vann två av de tre biljardspelen (fast det kanske inte berodde helt och hållet på min fantastiska biljardtalang).
Rappakaljavinsten.
Final destination tvåan som gjorde mig totalparanoid och plötsligt var det hemskt jobbigt att gå bakom knuten eller att kylskåpet började pipa.
Damsugning.
Dikesolyckan.
Smådålig fiilis i bilen påväg hem, men destu bättre fiilis av att det bara var smådåligt och att vi kunde prata om det.
En av de bästa grejerna med nyår är att man dels får tänka tillbaka och dels får drömma om nytt. Det har jag inte förmått mig att göra i år. I bilen påväg hem konstaterade jag ändå att det inte har hänt så mycket, men det som hände var ganska stort, dels jättefint eller helt totalskitigt.
2010 börjar med att jag tar mig igenom dagarna på ett eller annat sätt. Biobesök, balett, How I met your mother, träningspass, promenader. Jag önskar att jag kunde ha sparat den här sista lovveckan för senare bruk, för nu blir det inte annat än veckoslutslov förrän sommaren.
Efter min födelsedag börjar allvaret. Det konstaterades att 21 är en ganska sexig ålder. Det börjar snart vara slut på dem.
Såhär kommer jag att komma ihåg bytet 09-10:
Småjobbigt med frusna rör så man varken kunde använda toalett eller diskmaskin (tur att dusch och yacuzzi fungerade!!!).
Yacuzzi/bastu med Lärkan-flickorna.
Hårtorksmani för att få sig lite fin.
Ny svart fin klänning.
Sitz på golvet.
Telefonsamtal och Ålandvits mitt under sitzen.
Grytan.
PK-huone BB-style dit man kunde gå då man hade nåt på hjärtat.
Att jag använde skyddsglasögon fast jag stod långt från raketskjutarna. Och att de som sköt rakerter inte använde.
Att vi sjöng egna angst-lyrics till någon låt (kan inte alls komma ihåg vilken) om och med Hon som jobbat kanske lite för hårt med studierna under hösten.
Att jag var en av de första att sätta på pyamas.
Funderingar över att jag inte alls reflekterat över året som gick och året som kommer.
Mitt-i-natten-dramat då jag egentligen redan hade gått och lagt mig.
Att jag tillslut tvingades i säng av vänner då jag satt och grät av ren utmattning på trappan.
Baconstekning på morgonen.
Slöande framför TV:n och pleppo.fi (Tina Turner!) då alla var mycket mer samlade än kvällen innan.
Biljard på tumis då de andra spelade mördar-spelet.
Att jag vann två av de tre biljardspelen (fast det kanske inte berodde helt och hållet på min fantastiska biljardtalang).
Rappakaljavinsten.
Final destination tvåan som gjorde mig totalparanoid och plötsligt var det hemskt jobbigt att gå bakom knuten eller att kylskåpet började pipa.
Damsugning.
Dikesolyckan.
Smådålig fiilis i bilen påväg hem, men destu bättre fiilis av att det bara var smådåligt och att vi kunde prata om det.
En av de bästa grejerna med nyår är att man dels får tänka tillbaka och dels får drömma om nytt. Det har jag inte förmått mig att göra i år. I bilen påväg hem konstaterade jag ändå att det inte har hänt så mycket, men det som hände var ganska stort, dels jättefint eller helt totalskitigt.
2010 börjar med att jag tar mig igenom dagarna på ett eller annat sätt. Biobesök, balett, How I met your mother, träningspass, promenader. Jag önskar att jag kunde ha sparat den här sista lovveckan för senare bruk, för nu blir det inte annat än veckoslutslov förrän sommaren.
Efter min födelsedag börjar allvaret. Det konstaterades att 21 är en ganska sexig ålder. Det börjar snart vara slut på dem.
