hon som

År 2011 då.

Ett stabilt, lugnt år.

Vindern och våren med studier. Studier, träning, studier, träning och så småningom en insikt om att jag trivs ganska bra ensam och med mig själv. Spex och värdinnenakkin. Thorax blev lite mitt eget. Vårt.

Sommar med sommarjobb. En midsommar jag mest vill glömma, men ett kompensationsveckoslut som var perfekt. Ett härligt sommarväder (då man inte måst springa omrking på jobbet) och så mycket tid på lande som jag kunde. Ljuvliga ljuvliga, lediga, dagar på lande, jag sov 12timmars nätter och låg på stranden och lade nät med systern. En avskedsfest hölls och jag grät en stund.

Hösten börjar, studierna fortsätter, träningen också. Den finaste i utlandet, men det gick bra ändå. Man lär sig nya saker om sådana man trodde att man visste allt om. Jag hade en vit månad och gick på alla fester möjliga, utifall att. Folk gör slut och hittar en Kärlek. 2 veckors höstjobbighet, men annars en av de bästa höstar jag haft, humörmässigt. Alla tenter går igenom och hösten kronas av en Köpenhamnsresa.

Vintern verkar aldrig komma och på julen är det + 5 och gräset är grönt.

Värdinneåret är slut, jag väljs in i styrelsen.

I efterhand känns det som någon form av mellanår. Men kanske det kan vara året så jag märkte att jag trivs med mig själv. Hur bra är inte det?!

Ikväll ska det ätas blinier.

Min nyårschamppis recenseras i Husis.

Det står: "Ett vin för glädje och kärlek inför det Nya året".

Det låter bra tycker jag. Varför inte liksom.

Igår var en av de där fina kvällarna med en fin typ som gör att man vet att man kommer att klara av ännu en månad av utbyte.

Vi såg Miesten vuoro och sedan Shawshank redemption. Många penisar. Mycket våld. Många ölmagar och fina och rörande berättelser. En nybliven pappa och hans arbetskamrater som på basen av kännykkäbilden konstaterar att de där barnen ju nog oftast ser ganska likadana ut. En björn.

Nyårsplanerna klarnar. Blir antagligen Finland.

I år gick vi aldrig till gravgården. I stället tog min syster och jag en promenad i regnet och talade om livet. Om lyckan i livet.

Vår morbror var i år den som skötte om aftonunderhållningen. Han sjöng en sång han själv hade skrivit texten till. Och berättade om en bok han hade skrivit, som handlade om en tomat som kände sig lite annorlunda och som hittade lite grönsakskaverin under några salladsblad och så bestämde de sig för att göra en enda stor sallad tillsammans.

Jag vann kampen om mandeln och fick min Onepiece.

Igår gick vi på en promenad (i regnet) och letade efter ett öppet café. Vi hamnade på Kämp. Min syster drack alkoholglögg och blev glad.

Idag är det storm. Tydligen. I wouldn't know. Jag har inte varit ute.

Det var Tallin med gamla vänner. Det var bingo och karaoke på båten. Det var julmarknad i gamla stan. Det var tal om vad man har i kylskåpet och bröst vs rumpa.

Det var effektiv julklappsshopping. Det var julklappar åt mig själv på Filippa K och årsfestklänningsprövning på MaxMara.

Det var jullattjo hos Hon som har ett juligt hem. Det var risgrynsgröt, pepparkakor, veganska karelska piråger och glögg. Det var liggande i en hög på sängen. Det var tal om det som varit, det som kommer och om man skulle ta betalt för sex.

Det var julfest i gymnasiet. Det var Kom barnaglad kom hjärtevarm. Det var tårar vid lågstadiets lucia (med 7 lucior). Det var möte med gamla lärare och rektor. Det var kärlek vid första ögonkastet mot någon som var allt för ung för mig. Det var, såklart, ett julskådespel.

Och nu är det bara en lucka kvar tills Julklappsbytet och sedan är det julafton.

Nu spelar det inte så stor roll längre var jag riktigt vaknar upp till det nya året. Jag köpte en flaska ljusröd champagne på Tallinbåten.

När klockan är tre och man inte stiger upp från sängen för att koka kaffe, bara för att man inte ids och orkar, så vet man att det är jullov.

Sen då?

Igår skulle jag gå på lekkväll och stanna i två timmar, fram till klockan 18. Sen skulle jag gå hem, äta och läsa ännu ett par timmar. Jag skulle INTE gå och prata med författarna och VERKLIGEN inte gå och sjunga till dirigenten.

Nå...

Jag stannade till kl 21 lekte, pratade OCH sjöng.

Sedan följde världens ångest. För och emot, jag vet att jag inte måste men tänk om jag vill. När om inte nu. Alls?

Efter att ha suttit hemma, ensam i tystnad med bara mina egna tankar bestämde jag mig för att jag behöver mer tid, och tackade nej.

Jag drömde om spex, scengångare och härliga regissörer.

Idag känner jag en liten liten gnista inom mig. Om -12 blir styrelseår kanske -13 kan bli spexår?

Min barnvaktskeikka ställdes plötsligt in, så jag gick till butiken och köpte en amaryllis.

Så tänkte jag, att då jag ändå är igång, kunde jag ju köpa ett par julkort och faktiskt skicka ut ett par i år. Väl på posten hittade jag exakt två julkort med svensk text. Typ inga utan text överhuvudtaget. Värdelöst.

Humöret steg igen i och med Drakan. Svenskfinland är fantastiskt. Helt otroligt att man känner någon form av igenkänningsfaktor och nostalgi, trots att man inte gott armén. Finast hittills var en av de första scenerna då pojkarna i bilen skulle plocka upp den sista och han stod och pussade sin flickvän som "viimeistä päivää".

Nyåret i år är något av ett problem.

På lördag kom någon på idén att göra  nåt crazyt.

Maldiverna är det mest konkreta förslaget hittills.

Är det ett teckan på att jag vuxit som människa eller att jag blivit tråkig och likgiltig och saknar passioner i livet då jag ikväll inte kommer att titta på BB-finalen?

Gårdagens julfest gav frukt;

År 2012 blir styrelseår för mig. År 2012 blir styrelsesitsår.

Jag har ont i fötterna ännu idag efter allt dansande och springande fram och tillbaka i köket. Förvånandsvärt mycket spring, men folk var väl mest tacksamma för att de fick mat efter maraton-över-3-timmar-av-presenterande-av-poster-månadsmöte, så det var inte så knussliga med maten.

Knappa 4 timmar sömn, vilket resulterade i en tre timmar lång tupplur efter städandet på klubben, vilket i sin tur ledde till att morgonkaffe avnjöts först klockan 19 innan pastan med flickorna.

Dagen avslutades med ett glas på Kappeli. Jag måste börja klä upp mig mer och gå till Kappeli på sånt. Helst på date eller så.

Idag, påväg hem från födiskvällsmålet, satt det en spurgu i spåran. Han luktade illa, sov och hade säkert ingen biljett, men han hade kammat sitt flotiga hår och hade så vackra lockar att jag ändå tyckte om honom.

Imorgon är slutet på värdinneåret. Med lite tur och rätt mänskor är det början på något helt annat.

Imorgon skall jag försöka stressa så lite som möjligt, ta så lite ansvar som möjligt och istället sitta och dricka skumpa så mycket jag bara orkar. Och spexa. Ju.

Idag firades min bror 17 år.

Farfar hade nya mycket moderna André Wickström-glasögon.
Farmor konstaterade då hon såg den nya babyn, att "nu borde man nog ha med sin mobil så att man skulle kunna ta ett foto".

Det är jättesvårt att ha att göra med ointresserade typer. Eller bittra och martyrer. Eller bara oinspirerade.

Var är all fiilis? Och viljan att göra saker och ting tillsammans?

Var är kääääärleken liksom?

Att inte veta vad man får i julklapp är såå 1998.

Idag beställde mamma och jag min OnePiece, tillsammans.

Idag är det december, så idag är det vinter. Då kan man passa på att tillägga att hösten nog varit den bästa på riktigt riktigt länge. Och det ska man vara tacksam för.

Jag blev så glad då jag ännu hittade Fazers chokokalendrar i butiken, men uj så besviken då jag åt den första chokobiten. Den smakade gammal choko. Inte sådär som fazers blå ska.

Om det inte blir bättre måste jag boikotta kalendern nästa år. Hårda bud det här.