...hade saknat

Idag var jag på yoga efter ett halvt års paus. Först efteråt märkte jag hur mycket min kropp längtat efter den.

Nu mår kroppen bra, ny-yogad, och med magen full av linssoppa och vitaminsmoothie.

...har sytt

Det låter otroligt tragiskt då jag säger att det enda vettiga jag gjort det här veckoslutet (förutom filmkvällen då) har varit att sy. Jag har sytt så in i helvete. Dels halarmärken och dels har jag försökt rädda mina byxor så jag klarar mig en månad till (budgeten håller inte ett par nya just nu). Sån tid det tar all planera, nåla, sy, rigga upp symaskinen, sy, sprätta och sy igen.

Idag då jag åkte till mamma och pappa och kände våren i luften fick jag lust att baka fastlagsbullar. Sen kom jag ihåg att mamma och pappa bantar och lusten försvann.

...förbereder

Igår hade vi lite förfest (eller generalrepetition, eller pikku-lontoo) före nästa veckas musikalbesök. Antagligen gör sig Phantom of the Opera bättre på scen än på film, men nu vet vi i alla fall vad det hela handlar om.

Rutter på kartan planerades och spabesök slopades. Vilken väska skall man ta, vilken ytterrock och vilka skor.

Har hela morgonen suttit och dreglat över A&F-huppare på nätet. Och jeans.

...är sjuk längre än hon räknat med

På fredag var min flunssa i det stadiet att jag hostade varje gång jag försökte säga något. Annars var maten utsökt, speciellt tartarbiffen, och kvällen trevlg. Vinet gjorde så något slappnades av och i slutet av kvällen kunde vi diskutera helt normalt.

Igår var flunssan i det stadiet att jag nös hela dagen.

Får se var den ligger idag.

...ska ut med pappa

Idag skall jag och pappa ut och äta. Pappa får ta paus i från dieten, så det blir säkert lite vin också.

Det här med att bli frisk går sådär. Jag känner mig bättre, men just nu hostar jag ut lungorna.

Kom att lyssna på sista och bästa avsnittet av De gamlas dans. Ganska huippu.

...hade ledigt

Idag upplevde jag något jag inte gjort på väldigt väldigt länge, kanske på hela läsåret:

En totalt planlös eftermiddag.

Jag hade läst klart kl 14. Jag är fortfarande inte helt frisk så jag lät bli att gå och gympa. Jag hade mat i frysen så jag behövde inte laga mat. Jag skulle inte träffa någon.

Alltså har jag varit inne i stan på ett par ärenden, ätit lite i sängen, lyssnat en omgång till på gammeldansavsnitten, städat och dammsugit, fört ut tidningar, diskat, sytt lite hål i kläder, planerat min halare och nålat fast alla halarmärken (det tar förvånadsvärt mycket tid).

Nu hinner jag ännu laga en smoothie på färsk mango, luomujugge och havtornssaft för att skrämma bort det sista av flunssan och sy lite halarmärken.

Tänk så mycket man hinner på en eftermiddag.

...syr

Den här mommon fortsätter sin karriär och skall tillbringa den här eftermiddagen med nål och tråd i högsta hugg.

...är helt okej med att vara mommo

Efter morgonens ålderskris bejakade jag min ålder, åkte till IKEA, köpte en narciss våren till ära och åkte hem och bakade bullar att ha i frysen.

Nu skall jag vara lite yngre en stund, studerande närmare bestämt, och lösgöra diverse halarmärken från min halare. Imorgon skall de sys på ny.

...har svårt för att räkna.

På festen på lördag glömde jag hur gammal jag är.

"Alltså jag är ju 21, för jag är född -89 och nu är det -11."

Sen idag så tänkte jag att herregud inte kan jag ju vara så ung, min syster är ju 19 och fyller 20. Alltså kom jag på att jag är 22. Och med noggrannare eftertanke blir man ju 22 om man är född -89.

Var det månne nu som demensen drabbade mig?


...har en röst som vittnar om en bra fest

Resultatet av veckoslutet är en enorm trötthet som det kommer att ta halva veckan att komma över, samt ett hest kraxande varje gång jag försöker säga nåt.

Flickornas sällskap på fredag var lite för trevligt och det blev lite för sent för mig som skulle upp nästa morgon och börja härja med herrmiddagen. Klockan 16 var jag så trött att jag måste ta en vilopaus i form av nästantupplur mitt i allt stökande.

Sen piggnade jag äntligen till efter den tredje koppen kaffe, och kvällen blev lyckad. Någonstans under kvällens pratstunder och mellan den nästsista och sista cidern for rösten. Blev komplementerad, som min väninna, världens modigaste kvinna, uttryckte det, och det är ju aldrig fel.

Det konstaterades att traditioner kan vara det mest idiotiska som finns, men jag tror att killarna var nöjda.

Det var skönt med sällskap på hemvägen, av en som nog lever ett liv jag själv inte skulle vilja leva.

För tillfället vårdar jag min flunssa och röst hemma hos föräldrarna framför TV:n. Fick en lång massage av min lillebror och hittade limu i kylskåpet.

...har fullt upp

Det blir igen ett totalfullt veckoslut med flickor ikväll och andra flickor och en massa kakkafulla pojkar i frack imorgon.

Söndag blir krabbisdag (och läsning) hos föräldrarna.

Idag var både kiwifrukten och mangon billig i butiken, så jag köpte. Det kändes lyxigt.

...övar lite till

Jag tänker inte heller skriva om mitt hälsostationsbesök idag, utan istället öva på det här med patienssäkerhet.

Men det var kul. Och jag lärde mig massor om hurdan läkare jag vill och inte vill bli när jag blir stor.


...kollar priser

Det brukar talas om att fattiga studeranden äter nudlar och tonfisk, men båda och är ju helt jättedyra. Eller nå int nu jättedyra, som typ sushi, men mycket dyrare än typ pasta med köttfärssås.

Nufdlar måste man ju käka fyra paket för att kunna kalla det middag och hållas mätt på det, och en burk tonfisk mättar nog inte särskilt mycket det heller, särskilt som en burk kostar typ lika mycket som 400 gram köttfärs.

...ventilerar

Jag tänker aldrig mera gå på ett månadsmöte.

I alla fall inte om jag inte får nåt att äta mellan lunch och kl 22, förutom två bullar.

Och i alla fall inte om jag blir kvar till slutet som ensam värdinna.

Och i alla fall inte om jag förväntar mig att få komma hem ca kl 20 för att njuta av en kväll hemma i lugn och ro.

I verkligheten är det inte så farligt. Men just ikväll klarar jag inte av ordet budget.

Dessutom fungerar plötsligt inte min digibox!

...övar sig på att bli läkare

Igår fick vi veta att vi under kursen kommer att få delta i en fosterdissektion.

Jag tänkte, det blir ett saftigt blogginlägg.

Sen tänkte jag
1. Det är knappast så många som vill läsa om det.
2. Jag måste så småningom börja tänka på det här med patientsekretess. 

Alltså tänker jag, då det är aktuellt, inte skriva detaljer om varken fostren eller de senare dissektionerna.

Gällande fostren är jag ganska rädd. Rädd för att bilder skall etsa sig fast i huvet på mig och ge mig mardrömmar då jag senare i livet har ett eget i magen. Och rädd för en känsloexplosion.


...lärde sig saker i gott sällskap

Ikväll lärde vi oss vad spenatens järnmissförstånd beror på, samt att den uppskattning jag plitade ner på undersökningspappret idag gällande mitt alkoholintag inte kanske stämde riktigt, samt att det mera realistiska talet kanske inte är alldeles okej alla gånger.

...fick gå hem tidigt

Idag var det otroligt uppfriskande att gå hem efter bara en (1!) timmes läsning, då det ännu var ljust ute.

Nu ska jag förbereda middagen (makaronilåda med bacon och spenat) och diska undan medan jag lyssnar på Pleppo (kärleksavsnittet - dagen till ära, "Ja e så jävla kär").

Sen blir det svårt att ta sig i kragen och gå på spinning.

...tolkar dagen

Jag orkar inte ta alla hjärtans dag som något annat än en dag för allas hjärtan. Och det är inte bara för att jag råkar vara singel just det här året. Mitt hjärta är väl lika viktigt för det, och det finns nästan precis lika mycket kärlek i det oberoende av civilstatus.


...kollar in modejobb

Först var det Ally McBeal och jurister, sen var det ER, Grey's och läkare.

Nu kommer nästa modejobb och serien om förstahjälpstrupperna.

...tog upp en fight

Jag fann mig själv njuta av att fästa mig vid en liten debatt via Facebook gällande bloggar, med Han som är helt omöjlig att debattera med. Det var ett tag sen.

Sen konstaterade jag att jag gör som han, och pratar emot bara för att det skulle vara alldeles för lätt annars.

...inte sen heller var så stark

Han hade klippt håret. Det såg bra ut.

Idag var första gången på en och en halv månad som jag grät.

...fastnade för en mening

"Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns"

Det var morgonens Winnerbäcklåtsrad som fastnade riktigt hårt.

...gillar ordet

Nuvarande favoritordet är utan tvekan defensmekanism.

Både när det gäller att vara arg i stället för ledsen och att gå ut från provsalen utan att försöka sitt bästa.

...inte är redo för honom riktigt ännu

Igår när vi pratade om förhållanden konstaterade vi att min syster nu vill och behöver uppleva det vilda singellivet och go crazy.

Jag har inget emot att träffa mannen i mitt liv redan nu.

Fast inte riktigt ännu.

Mannen i min nuvarande livssituation räcker. En snygg en, som charmar öronen av mig, säger snälla saker, rör mig så som jag vill och sedan försvinner, är drömmen just idag.

...hade en bra kväll

Vi åt sushin i ett nafs, drack vin och lyssnade på den andra avsnittet (som förövrigt är heelt sjuukt bra).

...är klar

Nu har jag (förutom att bädda sängen och diskat) tagit fram skumpaglasen, lagt karkkin i en skål och lånat en viss Chillista på Spoify (tack!).

Nu får gästerna gärna komma!

...visar

Ikväll kommer två chicks hit för att checka out mitt sängöverkast (så fantastiskt är det!).

Det är fråga om en mamma och en syster.

Nu måste jag bara bädda sängen.

...läser

På medi är det så, att då man klockan kvart i sju går från bibban kvällen före tenten frågar en kurskamrat om päivä on pulkassa, så får man som svar: Långt ifrån.

Medan mina kurskamrater sitter hemma och dopar sig med koffeinpiller, tror jag på sömn, och ska bara läsa lite till innan jag går och lägger mig.

...fick ett samtal

Han ringde idag.

Ingen är nog mer förvånad än jag.

Svårt att beskriva hur det var. Min puls gick upp i 300. Sen var det som att inget hade hänt, fast allt var annorlunda.

En del av mig vill pikulite att han skulle vara en total bitch (fast då hade han väl inte ringt in the first place). En annan del älskar det att han fortfarande är så fin.

Om jag fick välja hade jag valt att han inte skulle ha ringt. Men nu vet jag att jag klarar (/överlever) det här också.

...känner sig lyxig

Det känns alltid lite exklusivt att köpa mat på Delikatessen. Också fast det bara gäller lite frukt och malet kött.

...plötsligt har en mindre budget

Jag är lite arg över att jag måste avboka två jobbturer på grund av ny obligatorisk undervisning i läseordningen. Särskilt synd såhär snart före resan. Två Abercrombie and Fitch-huppare mindre.

En till sak att stressa över... Pengar.

...ska donera gener

Idag fick vi ett mail; Ge oss lite DNA så får du två biobiljetter. Ja tack, det är nog de lättast införtjänade biljetterna hittills.

Sen gick vi på föreläsning om molekyldiagnostik (sjukdomar i generna) och fick höra om en massa livsfarliga genfel samt etiken bakom de nya företagen som kollar ditt spott och berättar om där (i generna) finns avvikelser.

Lite mindre bra fiilis nu. Tänk om jag har Huntingtons sjukdom.

...inte förstår sig på pojkar

När min pojkvän och jag gjorde slut skaffade han en tungpiercing.

När min syster och hennes pojkvän gjorde slut skaffade pojkvännen sig en tatuering.

Vad är det för fel på att bara gå till frissan?

...saknar

Idag saknar jag honom.

Inte en sån där fruktansvärd brinnande, slitande och rivande saknad. Inte en saknad efter bara någon. Mera en lite sorglig känsla över att det som var inte finns mer. Att jag inte vet ett skvatt om vad han gör just nu, hur han har det, hans tidtabell och vardagsrutiner. Och jag tänker på alla de bra dagar/morgonar/kvällar vi hade. Hur mycket vi skrattade, hur mycket vi myste, hur mycket vi skämde bort varandra med paijningar.

Jag kom plötsligt ihåg kvällen då jag åkte över till dem och lämnade över hans saker. Hur skönt det var att se honom, krama honom, se att han ännu var samma bra mänska, och fråga hur den andra mår och gråta lite.

Det är något slags mellanting mellan att vara ledsen, melankolisk och nostalgisk .


...nu kan

I brist på varken finsk eller svensk eurovisionsuttagning igår så fick vi igenom FM-ligans lag och varifrån de kommer. "Är HPK ens ishockey eller är det fotboll?"

...har laddat upp

Solsidan är alltid bra, men faktum är att den gör sig bäst i sällskap av familjen och ganska mycket Fazers blå.

Det har varit ett veckoslut då man laddar upp batterier för sista molekylbiologiveckan och nästa veckosluts bileet.

...funderar på vad hon vill ha

Just nu ligger jag i sängen och önskade att jag hade en påse chips och en stor kopp kaffe bredvid mig, ingen tent nästa vecka och några fler timmar sömn bakom mig.

...var värdinna

Igår stod jag och det nya värdinneriet i köket för första gången.

Kvällen präglades av
Lite stress innan men ingen panik under sitsen
Tarjoilia
Värdinneskumpa
Perfekt kött
Massor av bönor
Oro över om maten skulle räcka och pizzabeställning
En första punchflaska under Livet är kort, och vårt första tacktal
Kokheta tallrikar från diskmaskinen
Svett
Bra samarbete
En kul efterfest

Det var bra. Men nästa gång hoppas jag att vi hinner chilla lite mer.


...har skapat

De gamlas dans, avsnitt 1.
Här ska ni alla lyssna!

...är mycket upptagen

Tidtabellen lättar inte, men det som skall göras blir roligare (förutom tenten nästa vecka). Med roligare uppgifter lyfter humöret och stressen känns mera som tidspress och brådska.

Idag var värdinneriet på tukkun för första av många gånger. Spännande!

...delade bussfilen

Idag då jag kom från nationens stipendiegenomgång och åkte buss på Mannerheimvägen, började bussen plötsligt tuta. Framför bussen cyklade en kille mitt på vägen. Cyklisten började naturligtvis cykla ännu mer i mitten av vägen och ännu långsammare. Busschauffören blev flyförbannad och började svära och prata högt om hur idiotisk en mänska kan bli.

Jag hade svårt att inte gapskratta och hejade på cyklisten.

...fick beröm

Igår på pumpen hände en grej.

Timmens dragare såg att jag tagit min plats och kom sedan fram till mig. Det var förövrigt samma tjej som drog den allra första pumptimmen jag gick på. Hon sade att hon kom ihåg mig från första gången och att hon hade tittat på mig och mina tyngder förra veckan och att hon bara ville säga att hon tycker att jag utvecklats jättemycket. Att hon hade varit helt wow.

Jag tror inte att jag varit så stolt över mig själv i hela mitt liv.

Sen blev det en massa press på att klara timmen med huvudet högt och rumpan lågt.

...är stressad

Idag är jag stressad och därav på dåligt humör.

Det är som att någon ond kan lukta sig till det och bestämmer sig för att verkligen testa mina gränser och pracka på mig ännu mer att göra.

RSS 2.0