hon som

Jag vill ju OCKSÅ fylla bloggen med våra insides.

Jag vill minnas stunden innan allt började, då jag plockade fram min tidning på flygfältet och drack ett glas vin.
Det mer eller mindre lyckade flanerandet i Christiania.
Att jag glömt bort hu höjdrädd jag är och kom att tänka på det halvvägs upp i ett kyrktorn.
Vår brunch. Med bacon och ägg. Och potatis och rågbröd. Och smoothie och tapenade. Och de danska amerikanska pannkakorna. Speciellt pannkakorna.
Stormen på Tivoli. Och våffelkillens ärliga och hjärtliga skratt åt det finlandsvenska uttalet "syltetöj och flödeskum". Och att han bjöd på kaka.
En söndagsavslutning med Michael Bublé.
Förmiddagen med hallarna och parkpromenad. Och Den danska tekniska skolan för samlevnad.
Min ensamma kväll då jag satt på Kys och tittade på bartendern och märkte att jag satt med boken uppochner.

Nu är jag hemma. Utan annat än bilder och minnen att hämta med mig. Så fort jag tröstätit lite och kanske köpt något trevligt åt mig själv som kompensation för det minimala shoppandet tror jag att de sista veckorna innan jul blir just bra.

Idag kan jag inte riktigt se fram emot imorgon. Tentläsandet förstör allt. Jag kan liksom inte se förbi tenten. Det känns lite som att ingen utomstående förstår hur mycket och hur jävligt det är med att läsa till våra tenter. Det funkar liksom inte med det där att ta på talang. Eller att stressläsa kvällen före. Eller att ens läsa två timmar per dag en vecka före.

Snart ska jag flytta pengar från sparkontot. Då blir jag kanske lite gladare. Här skall det inte sparas.

Jag läser själv mailen flera gånger per dag (då jag tentläser och har med datorn på bibban blir det flera gånger x 1200) och då förväntar jag mig att folk också skall svara på mail jag skickat, helst en halv timme efter skickandet. Och har de inte gjort det blir jag otålig och kollar mailen ännu oftare.

För tillfället väntar jag på mail från Folkhälsan. Och diverse eventuella årsfestsponsorerare.

Denna supermegahuippudag sitter jag och tentläser i bibban med hjälp av Starbucks Doubleshot epresso & milk och mellanmål i form av kålrot och morot. Mina kurskamrater älskar mig.

Vem hade trott att Gud är finlandsvensk och har både krabbis och skriver kontaktannonser? Läs Hans blogg om ni inte gjort det än. Särskilt det här inlägget gjorde mig mycket mer förstående och ganska så fnittrig.

Vi håller på med Hjärt-och-blodkärskurs. Då talar man bland annat om hjärt- och kolesterolmediciner. Då tar man upp det så kallade karppandet och LCHF. Dessutom var jag på Finska läkaresällskapets månadsmöte igår där det ingick föredrag och en paneldiskussion om fetma.

Sluta med LCHF. Eller rättare sagt, sluta äta massor av mättade fetter. Och en massa protein. Ät mjuka fetter. Och fisk. Och bara lite kött. Och grönsaker för guds skull. Och sluta vara så rädd för (kokt) potatis. För annars DÖÖÖR ni. Kanske. Det är ungefär det jag lärt mig hittills.

Undervisningen är slut för idag, jag har en fredagsbulle i magen, den vita månaden är slut sedan igår och det är veckoslut.

Ändå känns allt lite sådär blaaah. Min energi räcker nätt och jämt till att skicka ut några sponsförfrågomail åt viktiga mänskor.

Just då jag hade tänkt att jag börjar bli för gammal för en ny barnvaktningsfamilj, fick jag veta att den tidigare barnflickan blivit gravid och därför slutat.

Tills dess lär jag ännu hinna barnvakta endel.

Vad jag vill ha just nu:

(Gott) Kaffe och bulle.
En (mörk) coctailklänning med långa ärmar.

Den här sjöngs igår på klubben tillsammans med diverse svanska nylänningar som befann sig i exil:

Melodi: Gör mig till finlandsvensk

Mitt liv har kommit till ett vägskäl
Och jag har gjort mitt stora val
Jag väljer Väinamöinens folksjäl
I ett skitsnyggt ACNEfodral

Nu är jag finlandssvensk
Jag är fan helnyländsk!
Men inte mindre svenne för den skull
Ja jag är Svea mor
OCH hennes lillebor
Får gilla Kungen och va Muminfull

När Zlatan spelar får jag va nöjd
Och stämma upp en liten sång
Och hockeyVM är en ren fröjd
För jag vinner varje gång

För jag är Finlandssvensk
Jag är fan helnyländsk
Östersjön har blivit just en sjö
Skryta om vinterkrig
Men kommer flera MIG
Får jag va neutral och slippa dö.

Lalalalala…

Igår fastnade jag i en diskussion med en typ som började tala om utbytesår och att läkaryrket är ett otacksamt yrke. I stunden kände jag mig lite kränkt och överkörd, men såhär efteråt så tänker jag mera att killen nog inte ville mucka gräl, det var bara hans sätt att diskutera.

Han ansåg att utbytesår var något som alla borde åka på.

Jag började fundera på det. Enligt honom, och så många andra, så är det nånting som man ska vilja åka på. Normen är det att man skall vara äventyrlig, man ska villa långt bort (norden räcker inte, man ska vilja uppleva helt andra kulturer) och uppleva en massa. Alla andra är bara tråkiga. Hemmasittare och såna som inte utnyttjar ungdomen. "Det är sånt som man måste göra nu, som man inte kan göra sen när man är 40, eller ens 30."

Och varför är det så? Är det faktiskt så farligt att inte vilja åka någonstans, att vara nöjd med livet man har här hemma?
Jag vet inte riktigt var jag själv är. Om jag är en som vill åka och uppleva, en som upplever att hon borde vilja åka och uppleva, eller en som hittar tillräckligt med eventyr i Helsingfors, Mejlans, ämnesföreningen och vetskapen om en framtid som läkare.

Nå? NÅ? Hur var det? Var du nykter? Tog du ödet i egna händer? Låsa de?

På det stora hela var det en bra kväll. En helnykter sits var nog inget jag kommer att göra igen om jag får bestämma själv. Men det kanske mer berodde på att sitsen var lite utdragen och att bordsällskapet blev rätt så fullt. Efterfesten gick bättre.

Och jo, det kollades in en och annan, konstaterades att det nog inte var något för en och man fick en känsla av att man i alla fall försökte.

Sen dansade jag, pratade med andra söta pojkar, dansade lite till, hade konstiga men skojiga diskussioner på dansgolvet. Plötsligt var klockan fyra, jag tog bussen hem och delade ett äpple med en kille som satt bredvid mig. Och ja, äppelkillen fortsatte nog vidare med bussen när jag steg av.

Såhär efteråt, kvar i handen, är en städad lägenhet och bra fiilis.

Den här dagen höll på att bli en total katastrof, min undergång, men sen gick jag hem ett paket med grejs jag beställt på nätet. Med i paketet kom en slickepinne och den räddade min kväll.

För någon vecka sedan slog några studiekompisar och jag vad som när första snön faller. Min gissning är 19.11. Jag blev lite nervös när det plötsligt var en grader varmt utanför mitt fönster i morse.

Annars är det jättelånga dagar den här veckan med väckning innan sju och hemkomst närmare 21 --> jag får inte tillräckligt med sömn --> jag får inte tillräckligt läst --> jag är på ganska pissigt humör. Ju mer jag tänker på det destu mindre ganska är det.

Vi kom överens om att målet är en med en flexibel tidtabell och inte en 93a.

Och att det inte är Ni, det är Dom.

Igår när mamma, pappa och jag satt och tittade på TV efter middagen kom det L'Oréals True matchs reklam med Claudia Schiffer.

Pappa sken upp, fick en glimt i ögat och utbrast jag-vet-nog-vem-den-här-skönheten-är-självsäkert: Hellen Klump!

Sen skrattade mamma och jag. Jättemycket. Jättelänge.

För några dagar sedan fick jag ett infall och Facerapeade en kurskamrat tillsammans med en busig typ.

I Vad gör du just nu-föstret skrev vi in: ska bli pappa!

Ett mycket lyckat skämt. Tills kurskamraten började få en massa grattis-kommentarer av sin mammas väninnor som inte riktigt förstod sig på begreppet facerape.

På förpackningen står det:

"Rainbow tunna bindor med vingar är bionedbrytbara. ... Bindan är separat förpackad i bionedbrytbart hölje och ytterförpackningen är av polyetenplast. Av hygieniska skäl ska begagnade bindor inte läggas bland bioavfallet."

Vad fan.

1. Vadå hygieniska skäl? Är de rädda att typ HIV ska spridas?
2. Är själva bindan alltså överhuvudtaget bionedbrytbar, om man mot de hygieniska rekommendationerna slängde den i komposten?
3. Om höljet är bionedbrytbart så kan man alltså slänga det i kompisten. Kruxet är väl det att de flesta bindoanvändare använder höljet att packa in den "begagnade" bindan, som sedan ändå måste kastas i blandavfallet.

Jag känner mej lurad.

3/3 alkoholfria veckoslut har jag drömt att ja av misstag druckit alkohol.

Jag trodde jag hade slutat titta på alla de här hitta-en-musiker-program men här sitter jag nu ändå och gråter till X-factor USA.