...sköter om sin hälsa.

Idag bjöd fakulteten på hepatit B och stelkrampsvaccin. Jag ringde hvc för att fråga om när jag senast fått stelkramp och om jag dör om jag tar det nu. En glad tant svarade och listade upp alla vaccin jag fått sedan jag var bebis.

Nu ska jag äntligen få ordning på vilka vaccin jag fått när.

Efteråt roade vi oss med att droppa ögondroppar i varandras ögon så de blev pyttepyttesmå på vissa och jättejättestora på andra.

...känner förändringen

Fet i kropp och själ drog jag mig på spinning.

Nu känns allt lite bättre.

...puffar

Det pågår en puff(poke)battle på Facebook mellan mig och en viss Ålänning.

Det kan stå: Hmhm har puffat dej. Puffa tillbaka.

Då man trycker iväg en puff tillbaka står det plötsligt i rutan: Du har knuffat Hmhm. Och allt känns plötsligt jättevåldsamt och hemskt.

Då får jag lust att skicka iväg en kram istället. Men då skulle jag ju förlora, så jag biter ihop och håller tillbaka tårarna.

...fick hjälp

Det bästa med igår var onekligen min syster som hjälpte mig med att hitta kläder, sminkade mig och lagade mitt hår. Och sade att jag var vacker.

Festlördag

Igår gick jag på tre olika fester. Jag kände mig mycket omtyckt och populär.

Fest 1:
+ Trevliga födisbarn och andra bra typer
+ Tickaren
+ X3M-skvaller

Fest 2:
+ Någonting jag måste göra för mig själv
+ Några ord med en gammal klasskamrat
+ En snygg syster
+ Hippa och snygga pojkar
- Hippa och snygga flickor
- 7 euros drinkar

Fest 3:
+ Nylle
+ 2 euros öl
- Cigaretterna

...fortsätter kulturflowa

Jag blev lite arg på Husis igår då jag läste recensionen om HOMO!. Pjäsen var annars alldeles utomordentlig, men hujeda mej, de gjorde finlandsvenskar till åtlöje och då kan man ju absolut inte tycka att det var bra.

Jag tänker strunta i att man som finlandsvensk inte får gå och se den, och efter många om och men (vem visste att finnar var så flitiga på att reservera biljetter) är biljetter beställda.

Nu ska jag hem och få en makeover av min syster.

ett ögonblick

I gårdagens film Parked var den finaste en replik där knarkarpojken frågar sin jag-bor-i-en-bil-men-är-ingen-knarkare-vän om denne någonsin har sett ett löv falla från ett träd. Alltså sett det exakta ögonblicket lövet lossar från grenen.

Det fick mig att vilja lägga mig under ett träd och vänta på att ett löv skall falla.

...matar själen

Jag är typ världens kulturpingla nuförtiden.

Förra veckan: teater x 1, Blås
Den här veckan: Rakkautta & Anarkiaa x 1, tackvare en som tog initiativet och fixade allt. Nästa år blir det Kesäkino Engel.
Nästa vecka: teater x 2, De rättfärdiga och mammas Aurora Karamzin.

Är man inte så haka på det här med akademiska studier får man väl ta till annat liksom.

...ger en lektion i Aina

Jag fungerar såhär:

Vi har föreläsning. Klockan börjar närma sej prick när föreläsningen skall sluta. Föreläsare märker detta och säger att ojoj nu blir det nog bråttom. Sen blir klockan fem över. Och tio över. Och kvart över när nästa föreläsning skall börja.

Jag slutar alltid lyssna när klockan blir prick. Oberoende av hur intrssant eller viktigt det föreläsaren säger är. Och inte nog med att jag slutar lyssna. Jag blir flyförbannad. Och så sitter jag där och sprider dålig fiilis.  Jag menar, hur svårt kan det vara att planera sin föreläsning så att det inte går över, och hur helvetes egoistisk får man vara att man tycker att det är okej att ta av vår och den andra föreläsarens tid? Och så lyssnar jag inte på nästa föreläsning heller för att det dåliga humöret håller i sig.

Jättebra.

...höll sig från fjanterier

Idag hade vi obligatoriska föreläsningar om sömn. Då jag satt där och kände mig trött och dåsig funderade jag på att uppdatera min Facebookstatus, men allt jag kom på var allt för fånigt och självklart så jag lät bli. "Aina sitter sömnig på sömnföreläsning". Hahahahahahahahahaa. Två humorstörda mänskor likear. Nä.

Annars idag har vi suttit och ätit lunch och försökt säga det rikssvenska sjuet, till vår ålännings förtjusning.

...väntar

Det bästa med den här tiden på hösten är att den vackraste tiden ännu är framör en.

...veckoslutslistar

Vad veckoslutet fört med sig:

Götisspexsits:
Tentstress innan.
Läsande av blogginlägg som gav obehagliga känslosvall och analyserande av dem.
Ansvarskänsla i köket.
Massor av skagenröra.
Mat som räckte till värdinnorna också.
Bra fiilis bland kökspersonal.
Efterfest med kontateranden om vem som skulle gå genom eld för en, vad det innebär, och ifall det är allt/något som är ett måste.
Trötthet som smög på.
Svårigheter i att slita sig mitt i natten, och konstaterande att jag nog är en vis gammal kvinna, som kan ta situationer som de kommer och som inte förväntar sig det omöjliga.
En tillökning till Listan. Int Den listan.

Lördag:
Jobb. Efter fyra-fem timmars sömn. Mindre najs.
Pizza och BB i gott sällskap.
Kramsjuka och kramar.
Paffpiller, och ingen aning om de funkade.

Söndag:
Söndag är alltid söndag.
Kaffe.
Skumpalunch till mammas ära.
Blåst på Universum. Sjukt bra teater.
Plättsnålhet och saknande av sylt.

Slut.


om vad man hinner med och vill

Mina föräldrar är de bästa i världen. Aldrig att de skulle jåma på mig om att jag inte kommer och hälsar på dem tillräckligt ofta eller att jag inte bryr mej om dem. I a för sig ränner jag ju där varje vecka, men det är för att jag vill det själv, och de skulle aldrig ge mig dåligt samvete över att jag inte gjorde det någon vecka.

Att ge någon dåligt samvete för något den egentligen vill, men kanske inte hinner göra just då, är något av det värsta som finns. Dåligt samvete är i sig något av det värsta som finns, och går dåligt ihop med stress, press och tent.

Trots att mammas firning kommer olämpligt, så VILL jag tillbringa hela dagen med dem, och jag har inte ens en gnutta känsla av att det är något jag måst göra.


...är just bra

En lång natts sömn gjorde susen och för tillfället älskar jag min kropp.

Jag tror jag klarar mig utan nässpray i natt!

mycket mat är bra mat

Det känns alltid lite speciellt att skriva inköpslista till tukkun. Det är int alla dagar man behöver 3,2 kg creme fraiche och 4,5 kg kvarg.

På tal om att frossa har jag ätit världens godaste blåbärsmuffinssmet idag. Ganska mycket av den också. Bara en färdig muffins.

...inte orkar

Ja, Den kom ju ifatt mej också, Höstflunssan. Särskilt försiktig har jag ju inte varit, men jag trodde ändå att jag skulle ha kunna undvika Den.

Man kunde tänka: nu när jag är sjuk kan jag ju inte gympa, så då har jag ju massor av tid över för att laga t.ex. makaronilåda och vispgröt.

Sen känner man efter och märker att man faktiskt inte har ork att göra annat än fryspizza.

...är elak mot sej själv

Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att jag var inne på min tredje dag av krabbis.

Morgonens illamående beror nog på dåliga matvanor igår, sent facebookande och en förtryckt flunssa, snarare än  på alkoholintag.

Eget fel är det oberoende och jag mår åter som jag förtjänar.

...är patetisk

Borde jag förresten vara orolig över att jag strax innan jag gick in till mej, stod ute på gatan med väninnan, klockan fem på morgonen och med gråten i halsen förkunnade att vi nog kommer att hitta de där fina männen.

...mår som hon förtjänar

Det säger ganska mycket om igår och idag, då jag betättar att jag inte borstade tänderna igår då jag kom hem efter dunderkräftisen. Jag borstar ALLTID tänderna innan jag går och lägger mig.

Sen vaknade jag klockan 10 efter 4 timmars sömn av en häftig huvudvärk och illamående. Nästa gång jag steg upp var klockan 15. Nu ska jag åka och barnvakta. Via apoteket.

...vill vill vill

Mitt i all stress hittar man ju en massa intressanta projekt som man vill delta i. Men det finns ganska många men.

S.U.L.L.E- (Seksuaalisuudesta, Unelmista, LemmenLeikeistä ja Ehkäisystä) projektet har sin utbildning i Tammerfors, och vem orkar åka dit? Då väntar jag hellre ett par år på att de ska komma hit.

Naistenlinja (för kvinnor utsatta för våld) söker frivilliga telefonjourare, men där får jag inte jobba på svenska, och jag vet inte om ett så tungt arbete går att sköta per telefon på finska.

Fimsics Seisoo/Ei seiso-skolningsveckoslut, om bemötande av patientens sexualtitet går delvis på jobbet.

Jag vill ju delta i allt.

Under tiden blir det kräftis imorgon, och det blir festfestfest och jag skall kolla vad ettans kollar går för.

...tog det lugnt

Jag fick en kram av en som såg att jag behövde den, läste ett par trötta timmar, cyklade hem via butiken, köpte kantareller och blomkål på tarjous, diskade, åkte och mötte lillasyster, spinnade tillsammans, promenerade hem på tumis, kokade blomkålssoppa, åt, satte på Bachelorette och slumrade till.

Jag är fortfarande inte helt stressfri, men har det nog galet mycket bättre hemma i sängen popsandes vindruvor än jag skulle ha varit ute på en bar och oroa mig över att vara ännu tröttare imorgon.

...måste bromsa in

Jag har lite gått in i en vägg. Inte någon stor orubblig betongvägg, snarare en av myggnät, men i alla fall. Och det är alldeles för tidigt på hösten för det. Jag jobbar för mycket, läser för litet, saknar min utbytesäventyrare och låter det störa mig att det blir mörkare och mörkare.

Då måst man kanske skippa festen ikväll, sova ordentligt istället och tänka på att himlen inte ramlar ner ifall Göteborgarna inte får värdens bästa mat av världens gladaste och piggaste värdinnor om en och en halv vecka.


...ska växa som läkare

Höstens roligaste är ju förstås Strimman, kursen som går ut på att växa till sig som läkare.

Det blir besök på Reumaförbundet, Orton, ett besök på blandrådgivning (både barn och gravida) samt ett på Preventivmedelkliniken i Berghäll. Där kan jag fortsätta min karriär som grälare på dem som inte sköter den biten.


...måste göra det här

Förra veckan kom jag av en händelse att tänka på en vit månad och att man borde ha en sån.

Sen gick tankebanorna ungefär såhär: Det är ju i januari man brukar ha, men då är det ju min födis o då vill man ju ha ett glas skumpa. Och sen i fabruari brukar det väl vara herrmiddag, och då behöver man en och annan öl för att orka med pojkarna och hinna i kapp deras fiilis. Sen i mars är det ju årsfest och spex utn skumpa är inget riktigt spex osv osv.

Sen greps jag av en väldigt olustig känsla. Det är INTE bra att det känns så galet svårt att vara nykter en herrmiddag. Det är liksom ingen tvekan om att jag inte skulle klara det, men det är ändå ett tydligt (psykiskt/socialt) beroende jag inte trodde att jag hade. Och trots att det är litet, så känns det skrämmande. Utan att jag tvingar mig själv till det så kommer jag nog inte att vara totalt nykter längre än ett par veckor förrän jag blir (om jag nån gång blir) gravid. Och hur hälsosamt är det liksom?

Så nu, efter insikter om alla möjliga beroenden, kan jag inte vara utan en alkoholfri månad. Jag måste göra det för mig själv. Och trots att jag kringgår ett av de mest fundamentala problemen, så prickar jag in den i kalendern så att den inte krockar med någon av höstens höjdpunkter. Sen får man se sen efter det. Efter damlunchen och fram till Codex-Thorax ska jag vara nykter.

drama

Just nu känns det som jag lever mitt i Salkkarit.

Vilken jävla soppa alltså.

Som tur är jag så oinblandad som jag bara kan vara.

RSS 2.0