hon som

Medan tvättmaskinen gjorde sitt, tog jag Kanusgård i hand och promenerade ner för backen i Kronohagen (sneglade lite åt Anton&Anton, ifall Han med den trevliga utstrålningen råkade vara på jobb. Det var han inte) och mot någon trevlig bänk.

 

På första bästa bänk satte vi oss, Karl Ove och jag. Bänken råkade finnas i en lekpark (ingen liten trång, en stor med fontän kan man tillägga). Då kom Den lustiga orationella känslan (ni vet den man får i Alko, trots att man är 23 år fyllda och har ID med sig) av att man inte alls borde få vara där. För folk utan barn ska inte sitta på bänkar i lekparker. Och fast jag var iklädd sommarklänning, alldeles nykter, helt tydligt upptagen av en bok, dessutom ung och kvinna (fy, jag vet) kände jag mej totalskyldig och vågade knappt titta på barnen.

 

Fast de föräldrar som såg mej kanske trodde att jag var gravid. För gravida kvinnor får sitta på bänkar i lekparker. Jag försökte puta lite extra med magen och se sådär strålande ut.

Min kropp bestämde sig för att bli gammal. Nacken är stel och vaderna orörliga klumpar. Kanske var det gårdagens lyssnande och fnissande till Hasse & Tage som gjorde det. Jag tror nästan det.

 

Sen kan jag checka av det mesta jag ville av semestern:

Hela familjen samlad, check

Svamp- ocg bärplockning, check

Sattmark, check

Bastu, check

Dopp i djupsundet, check

Grill och blåbärspaj, check

Träning, check

Tid att läsa bok, lyssna på musik, sommarprat och sommarberättelsen, check

 

Om jag ännu skulle ha haft tid och ork att fiska.

 

Imorgon är det vardag igen, men jag planerar för fullt nästa ledighet. Sånt tycker jag om.

Igår tänkte jag: Lilltervorundan eller blåbärsskogen.

 

Idag tänkte jag: Både och!

 

Nu efteråt känns det som om jag skulle kunna sova i 14 dagar.

Instagrammoment

 

Varit i svampskogen med gumppare och regnrock och pappa.

Varit och byggt koja och plockat smultron och spelat läppsy med favoritsmåkusinerna.

Varit i bastun med pojkarna och mamman.

Nu dricker jag bastuöl. Brasan sprakar och Knausgård 2 är korkad.

1. Reashopping. (Egentligen en perfekt dag, en snygg och användbar tröja, två små snygga stilrena väskor som håller livet ut)

2. iPoden (Egentligen i mej själv, eftersom det blir så mycket roligare att jogga och jag mår bättre)

3. Stockholmsresan (Egentligen i mej själv, eftersom jag får härliga minnen från min ungdom och kvalitetstid med mina vänner)

4. Väskan (Egentligen i naturen eftersom den är eko och den kommer att hålla åt ut och år in)

 

 

Jag är inne i en fas, en period, där jag tänker annorlunda på framtiden än jag gjort tidigare. På måndag såg jag 18-åriga jag svara på frågan "Var tror du att du är om 20 år". Om det är något som våren lärt mig är det att inget blir som man tror. På frågan idag skulle jag aldrig svara som jag gjorde då. Istället skulle jag utan tvekan svara att jag inte har någon som helst aning. Men att jag förstås hoppas på att jag är nöjd med var jag är i livet. Och om jag inte är det hoppas jag att jag snabbt som attan gör något åt saken.

 

Jag tror allt började med uppståndelsen runt boken Utan och intervjuerna jag såg med Mikaela Sonck. Hon kommer aldrig att få barn. Så har jag följt med serien Barn till varje pris? där folk gång på gång på gång genomgår befruktningsbehandlingar och man får se kvinnor som tar sitt n:te graviditetstest efter Ännu en resa till Danmark. Det här blandas med att urvalsresultaten kommer och jag påminns om Hoppet och Tålamodet och Besvikelsen och Lyckan.

 

Jag tror inte på att alltid vänta sej det sämsta, vara cynisk, inte vänta sig något av livet. Men jag tror på att försöka utveckla metoder, skyddsnät, tänkesätt, som låter mej att vara nöjd, hitta sätt att vara glad åt livet också om det inte riktigt blir som man tänkt sig när man var 16.

 

Jag kanske måste ta en paus med de här vuxenprogrammen och gömma mej i Gossip Girl och sånt en tid framöver.

 

 

Igår på jobbet konstaterade min arbetskompis att man alltid talar om hur lätt det är att ännu vara ung, utan familj och plikter. Ändå känner man sej så lagom fri när man studerar, måste jobba för att klara av att betala hyran och måste komma igenom alla tenter.

 

Jag känner mej inte särskilt fri.

 

Inte då jag inser att hösten blir fattigare än fattigast. Med resten av min sommarlön ska jag betala augustihyran, alla hösten böcker (200 euro moi), Husis och TV-licens. Ja, det blev visst inte så mycket shoppande på Abercrombie och Filippa K då.

Carlsbergs Copenhagen, klart godkänt. Likaså får krismötet.

 

 

 

 

 

"En bongalow pappa. En tjusig bongalow, en sån som Anna-Greta och Kalle har"

"En bångalå kan du vara själv så stor du e"

Jag måste ta en paus på några dagar med det här lyssnande på sommarprat. Det funkar inte riktigt om jag går omkring på stan med solglasögon för att folk inte ska se hur tårögd jag är.

VAD är det här? Ett skämt? Snälla kan nån säga att det här är ett skämt? Så. Pinsamt. Dåligt.

Idag stod jag på jobbet och matade i gröt i en tant, lyssnade på Vega och höll tillbaka tårarna. Sonja Ahlfors' sommarprat var riktigt bra och rörande.

1. Försäljaren på Anton&Anton i Kronohagen

2. Apotekaren (farmaseuten?) på Universitetsapteket som sålde mig skopolamin innan seglatsen

3. Han som sjunger i Ruispalats reklam

I den tillfälliga paniken gällande hotell i Stockholm googlade jag fram en handfull härliga små vackra ho(s)tell jag så gärna skulle prova på att bo i.

 

Är detta en legitim point att lägga till i varför-man-vill-ha-en-partner-listan? Kärlekssemester i ett rum med blommiga tapeter och utsikt ut över djurgården?

Om jag skulle vara en sån sorts bloggare (om jag hade en bättre kamera/om jag hade en smartphone/om jag orkade ta fram kameran, ladda batteriet, arrangera fotot, lägga upp det på datorn och ladda upp den på bloggen) skulle ni få se dagens outfit; mitt röda, prickiga förkläde. I badgrunden mitt Rörstrandfat med nybakta små karelska piroger och en gyllenbrun makaronilåda. Dessutom antagligen min röda kastrull/gryta och mitt paket ekologiska rågflingor. Med på ett hörn också kökshandduken från Kuopio. Mycket Underbara Clara.

 

Synd att jag hellre ligger i sängen, lyssnar på Värvet eller Chisu och äter.

Oh ljuva muskelvärk vad jag saknat dig.

 

På gårdagens pump tog jag tillbaka tyngderna jag förlorat under min paus och vann Teemu i kyykkynä med 1 kg i den hemliga tävligen. Jukka var på sitt bästa humör och kallade oss hottikset och träningen operaatio vartalo.

 

Efter ytterligare ett "Jag skulle aldrig kunna springa utan musik" och konstaterande att det blir länk-dags igen nästa vecka, tog jag tag i saken och beställde den här. Den ska fyllas med pleppo. Och annat bra. Och sen ska jag länka så perkele.

I gårdagens Sex and the city-avsnitt, där Carrie försökte bli vän med Big efter att denne hittat och förlovat sig med Natasha, diskuterades det sällsynt intressanta problem. Carrie frågade, att efter ett förhållande där man älskat varandra, sedan gjort slut och gått vidare: where does all the love go?

 

Idag återfann jag Fölisön i kvällssolen. Dit ska jag gå igen.

 

 

Titta hur jag blev länkad. Och läs shampooinlägget. Det är roligt.