hon som

En märker att premiären närmar sig. Scengångarna reagerar på stressen på olika sätt. Endel reagerar med nu-perkele-tekemisenmeininki, andra med total uppgivenhet.

 

Själv är jag extra känslig för rädslan över att jag inte skall hinna sova tillräckligt. Ajoo och så har vi ju tent nästa vecka också. Nästa vecka får således bli en vecka där all energi som inte går åt till övningar och tentläsning läggs ner på att gå och lägga mig i tid. Då blir det roligare för alla. Så kan jag fortsätta med icke-sovandet sedan efter premiären.

Igår fick jag briljera genom att göra neurostatus på någon som inte ännu vet hur man gör. Hen blev ohyggligt imponerad. Sen övade vi reflexer på varandra. Det var roligt att för en gångs skull vara den som vet och lär ut. För att för en gångs skull vara den som kan. Jag borde hänga mer med ettorna.

 

Sen övade vi repliker.

Förra veckan var en trött vecka. Men sådär det-gör-ingenting-att-jag-är-trött,-för-det-är-värt-det-alla-gånger-trött.

 

På lördag tog jag två små tupplurer, men inte ens det var tillräckligt. Efter 22 fick jag sådan där panik över att inte hinna sova tillräckligt inför söndagens 12-timmarsövning. Så jag åkte hemåt mitt i filmen. Efter en spännande match som var en fröjd att se på och bastu helt i vanlig ordning med de helt vanliga människorna från förr.

 

Idag börjar genrepsveckan. Men a capellan lät ganska okej redan igår och korren är inte lika otydliga längre. Min fru och jag var effektiva och skrev omstarter. Ikväll ska jag lära mig replikerna. Varenda en.

 

 

Igår efter radiologitenten (mejsel) åkte vi till Hagnäs, lagade tortilla och spelade Alias. Herrens dag så hälsosamt det kändes att samlas med ett gäng som inte var spexgänget.

 

Märkte ni att det i morse var ljust redan klockan 8?

Taggnivån inför herrmiddagen började stiga först på lördageftermiddag då vi an efter fick cozyn färdigare. När pojkarna kom blev det hiskeligt nervöst. Pojkarna fick leta efter en nyckel, med den öppna ett skriv med kärlekens frukt som de skulle slicka i sig. Genom frukten fick de gåvan att se och den mystiska medicinkvinnan som spådde dem. De fick välja mellan att se och att röra och på basen av valet fick de olika behandling i paradiset. Det sista, ytterst meriterade paret fick vara med och tvätta melonerna. 

 

När vi sjöng så viskade hon bredvid mig: "han tittar på oss!". Jag fick en medalj och en kram och sedan var det inte särskilt svårt att tolka längre.

 

 

Hittills:

 

Bll

Deshiffrerungsmachine

Doppelfuntionsmachine

Herrens dag!

Rövsaft.

Benjamin, nu är det kört!

Next!

 

och dagens nya (ett sånt som hittas på när hela bunten är herrmiddagskrapulenta): Rymdrök.

Det har varit en lång vecka.

Sömnbristen från veckoslut + 8ans morgnar alla morgnar + sena kvällar på övningar + övningar tre dagar i rad + scengymmeri torsdag efter övningar + insikten att premiären snart är här + vi såg på det vi filmat förra veckan.

 

Igår diskuterade vi motivationsbristen. En orkar helt enkelt inte motivera sig själv till något annat än spex. Spex är det enda roliga just nu. På seminarier sitter jag och läser manus eller skriver omstarter, lediga timmar dricker jag kaffe på klubben och lär mig sångtexter. Det känns som att bara scengångare förstår en scengångare, vilket leder till att en isolerar sig och omger sig av endast scengångare.

 

Det är nog allt annat än friskt. Och värre lär det väl ännu bli.

 

Men det är väl det här som krävs för att sammansvetsa en grupp. Världens finaste grupp.

Igår över lunchen beklagade jag mig över att jag inte har en enda resa inbokad för tillfället. ALLA ANDRA ska åka till New York och dyligt under vår lediga vecka.

 

Då kom någon på att påminna att vihi har du. På kommande är ju klinikkryssning, inlandsturné (Vasa, Åbo) samt Göteborgturné.

 

Så hurra!

Vi åkte till Kyrkslätts skogar för att öva sång. Få a capellan i skick(ish). Kanske dricka någon öl och så.

 

Det blev kanske det roligaste någonsin. Alt övade i bastukammaren utan piano, med peruker. I bastukammaren lagades även en födispavlova. Vi micrade vindruvor. Alt sov tillsammans.

 

På lördag sjöng vi. Och gömde oss i skogen och räddade varandra och kastade en och annan snöboll. Och sjöng. Och lät ganska fula. Och hade några rena toner. Och desto fler orena. "Det är helt okej, det är bara lite problem med renheten". Tackochlov för Emerita.

 

Jag spårade med två favoriter. Hittade på alternativa namn som "Eller ett utroligt bra spex". Sen bjöds vi på skumpa och satt oss vid bordet i förnamnsordning efter våra karaktärer.

 

Under sitsen j(tvy-, smy-)ycklades det som aldrig förr. Jag tvycklades åter och åter. Fick sjunga Kellä kulta och Crazy piano-biisi. Alla klassiker sjöngs.

 

Sitsen urartade klockan 4. Då dansade vi. Klockan 5 gick vi i bastu. "Boobs". "Söva bakom röva".

 

Söndagsövningen gick sådär som det nu går efter ett par timmars sömn. Orkesterövningen likaså.

 

Nu börjar jag bli riktigt ordentligt stressad. Det är så fruktansvärt mycket vi ännu skall hinna med och få att funka och göra om göra bättre. Roligare. Större.

 

Men herredumilde vad jag tycker om mina medspexare. En kan ju inte låta bli.

Jag fick prova på att vara patient. En som går via skötaren, labbet, allmänläkaren och jouren. Och sitta i feber i fyra timmar och vänta på att träffa läkare.

 

En patient som jag vet och har tillgång till god medicinsk praxis och äldre kollegor. Och nu efteråt inser den här patienten att hon blivit offer för vårdfel. De borde, enligt alla konstens regler, ha tagit in mig på i.v.-antibiotika.

 

Men det verkar som att jag klarar mig ändå. Men mina fördomar mot kirurger lär nog ha förstärkts.

 

 

Hur månne det blir med spexövningarna idag.

Det blir nog inga spexövningar idag.

Blir det månne spexövningar imorgon?

Om de tar in mig, hinner jag månne till undervisningen imorgon?

Tänk om de vill ha mig som exempelpatient om jag blir intagen.

Månne de flyttar över mig till inremedsidan?

Månne de är noggrannare och försiktigare på inremedsidan?

Jag ORKAR inte köa på inremedsidan också.

Borde jag ringa mamma.

Om jag måst köa på inremedsidan ringer jag nog.

Om de skickar mig till inremedsidan, får jag månne en säng då?

Jag skulle vilja lägga mig ner, men vågar inte.

Hur hög är månne min feber nu?

Hur hög är månne in CRP nu?

Om de tar in mig, månne jag får ett eget rum.

Om de tar in mig måst jag be nån åka hem och hämta saker åt mej.

TUR att jag städade igår så att den som åker hem till mig inte ser hur råddigt jag har haft det.

Sen när de tar in mig måste jag be dem om sminkborttagningsmedel.

Månne de har linsvätska på avdelningen.

Månne jag kan delta i undervisning i pyamas.

Sjukt dålig dag att inte ta med sig sin dator, kunde ha jobbat med syvären i tre timmar nu.

Om jag kan få i.v. antibiotika via hemsjukvård, kan jag månne gå på spexövningar på eftermiddagar?

Tur att jag gick till läkaren i morse.

Borde jag ändå ha bett någon komma och köa med mig.

Tänk att Ted Forsström och jag kanske är på samma sjukhus nu. Fast han är kanske på Kirran.

Om de skickar mig till inremedjoure, jobbar där månne då nån läkare jag känner?

Tänk om där då är någon klasskamrat?

Tänk om någon klasskamrat vill undersöka mej?

Hur kan jag undvika att bli undersökt av en klasskamrat.

VITTU NU VILL JAG NOG TRÄFFA LÄKAREN OCH SEDAN KNARKA FEBERNEDSÄTTANDE.

 

Däremellen försökte jag läsa neuro.

På fredag efter tenten sköt vi upp trötthetsdöden med en påse godis var. Spexövningarna gick bättre än förväntat. Om det berodde på regissör i frack eller effektiviteten vet jag inte.

 

Melissa bjöd på de allra bästa. Inte en enda sång blev ospelad.

 

Hemma efteråt satt vi sen förvånandsvärt länge. Plötsligt var vi sju runt bordet då morbroder haltade in. Jag sov bättre än på två veckor. Det behövde jag.

 

På lördag åt jag tre dagars kaloriintag i form av glass på Fazers café. Sen gick jag och åt lite till hos farmor och farfar. Min farfar sa att han tycker rysligt mycket om mej. Det var riktigt länge sedan någon sa så åt mej.

 

Kväll tillbringade jag med pyamaspojkar som betedde sig bättre än på länge. Vi spelade spel och läste Bamse. Den yngsta skrev in min födelsedag i Bamsekalendern.

 

Och så var det sångövningar idag. Äntligen med lite sångtexter. Riktigt bra sådana.