...är över julen
Julen är som bortblåst. Julgranen, pepparkakorna, julkalendern och chokladen finns kvar, men stämningen är borta. Egentligen är det ganska skönt, jag är rätt så klar med julen nu.
I stället kan man koncentrera sig på det kommande nya året och reflektera över vad som egentligen hänt och vad som kanske skulle kunna hända. Nyår är en av mina favorithögtider, absolut. För man kan lämna allt skit bakom sig (eller minnas de fantastiska dagarna) och se framåt, med nytt hopp. Hih. Imorgon sprakar det (inte smäller, jag satsar på sprakastickor istället för raketer).
Har idag varit på en fem timmar lång gå-på-stan-och-sköta-ärenden-tur, och kom hem alldeles svettig, hungrig och flera hundra euro fattigare. Men det var roligt. Bästa köpet var Noa-Noa-toppen. Onödigaste kanske byxorna (men de var snygga) och en perus-ylletröja.
Hade också träff med mamma vid 4 runners och gick och köpte springskor (födispresent). Och det var absolut en upplevelse. Mannen i butiken var absolut en expert på fötter och skor. Vi förklarade att jag haft lite svårigheter med penikka-sjukdomen och han intervjuade mig väldigt grundligt och länge om hurdana skor jag sprungit med, på vad, hur länge och snabbt, hur gammal jag är, när jag upptäckte problemet och så tittade han på mina vrister när jag står rakt och med böjda knän. Och så fick jag prova en springmatta med två olika skor och jag valde Karhu-länkkare i gredelint och gult. Så köpte vi springstrumpor, för det var viktigt enligt honom, och utan tvekan kändes det alldeles annorlunda i skorna och att gå. Är säker på att jag fått bra skor och tips, och att min löpning nu kommer att vara mycket tryggare.
Kan man inte sova för att man tänker eller tänker man för att man inte kan sova? Är nu i samma situation som för ett år sedan. Min egna situation är inte riktigt samma, men min känslan i magen är. Och grubblandet går i precis samma banor.
Jag tycker om ordet pastill.
Godast just nu: saltgurka!
I stället kan man koncentrera sig på det kommande nya året och reflektera över vad som egentligen hänt och vad som kanske skulle kunna hända. Nyår är en av mina favorithögtider, absolut. För man kan lämna allt skit bakom sig (eller minnas de fantastiska dagarna) och se framåt, med nytt hopp. Hih. Imorgon sprakar det (inte smäller, jag satsar på sprakastickor istället för raketer).
Har idag varit på en fem timmar lång gå-på-stan-och-sköta-ärenden-tur, och kom hem alldeles svettig, hungrig och flera hundra euro fattigare. Men det var roligt. Bästa köpet var Noa-Noa-toppen. Onödigaste kanske byxorna (men de var snygga) och en perus-ylletröja.
Hade också träff med mamma vid 4 runners och gick och köpte springskor (födispresent). Och det var absolut en upplevelse. Mannen i butiken var absolut en expert på fötter och skor. Vi förklarade att jag haft lite svårigheter med penikka-sjukdomen och han intervjuade mig väldigt grundligt och länge om hurdana skor jag sprungit med, på vad, hur länge och snabbt, hur gammal jag är, när jag upptäckte problemet och så tittade han på mina vrister när jag står rakt och med böjda knän. Och så fick jag prova en springmatta med två olika skor och jag valde Karhu-länkkare i gredelint och gult. Så köpte vi springstrumpor, för det var viktigt enligt honom, och utan tvekan kändes det alldeles annorlunda i skorna och att gå. Är säker på att jag fått bra skor och tips, och att min löpning nu kommer att vara mycket tryggare.
Kan man inte sova för att man tänker eller tänker man för att man inte kan sova? Är nu i samma situation som för ett år sedan. Min egna situation är inte riktigt samma, men min känslan i magen är. Och grubblandet går i precis samma banor.
Jag tycker om ordet pastill.
Godast just nu: saltgurka!
...firade jul
Allt var ungefär som vanligt, underbart vanligt ovanligt med jul.
Gröt på förmiddagen (pappa fick mandeln).
Vi tittade på en VHS från 2001, både julen och brorsans 7-års-födisfest. Jätteroligt att se, de yngre syskonen var förfärade och tyckte att det hela var ganska genant.
Gravgården. Jag blir alltid lika förvånad över hur stämningsfullt det är där med alla ljus. Inga människor då man går genom stan, men på gravgården kryllar det av folk. Vi konstaterade (som vi nog konstaterat förut, men jag har bara glömt), att en av våra avlägsna släktingar är född samma dag som jag, och tog livet av sig själv på min systers födelsedag. Doch många år före vår tid.) Ljus satt vi på både pappas släktningars gravar och minnesmärket för de som är begravade på andra orter, dvs mammas.
Nytt för i år var att vi alla hjälpte till lite med matlagningen då vi kom hem. Semivanlig menu med sikrom, gravad lax (för vår sik var inte gravad), ärter, potatisgratäng och ren. Gott vin till.
Julklappsutdelning. Fick inte allt på min öskelista, vilket var lite besynnerligt eftersom den bestod av fyra grejer, men jag var jättenöjd med vad jag fick ändå. Fina kläder, Taika-service-grejer, endel böcker och pengar. I stort sett.
Happy feet tittade vi på sedan, hela familjen tillsammans.
Efter att alla andra gått och lagt sig satt jag mig ensam framför TV:n, lagade en romsmörgås, tog en öl och satte på Love actually. Jag grät floder redan fem minuter in i filmen. Sedan kom mellantiden då jag i princip kunde varannan replik utantill, och så grät jag lite till i slutet.
Det var en bra jul. Alla har varit på ganska gott humör och det har gått ganska bra utan smått kinande.
Jag klarade hela aftonen utan att gå och kolla facebooken, idag har jag kollat den sådär fyra gånger.
Idag har det varit überslödag, i pyamas framför TV:n. Vi har tittat på Ally McBeal, Sinkkuelämää, Standup-komedi och diverse mindre program. Så har vi just suttit i över tre timmar och ätit middag.
Imorgon blir det lite mer traditionell julmat hos framor och farfar. Sedan är julen över och man kan gå och shoppa lite för julkappspengarna.
Gröt på förmiddagen (pappa fick mandeln).
Vi tittade på en VHS från 2001, både julen och brorsans 7-års-födisfest. Jätteroligt att se, de yngre syskonen var förfärade och tyckte att det hela var ganska genant.
Gravgården. Jag blir alltid lika förvånad över hur stämningsfullt det är där med alla ljus. Inga människor då man går genom stan, men på gravgården kryllar det av folk. Vi konstaterade (som vi nog konstaterat förut, men jag har bara glömt), att en av våra avlägsna släktingar är född samma dag som jag, och tog livet av sig själv på min systers födelsedag. Doch många år före vår tid.) Ljus satt vi på både pappas släktningars gravar och minnesmärket för de som är begravade på andra orter, dvs mammas.
Nytt för i år var att vi alla hjälpte till lite med matlagningen då vi kom hem. Semivanlig menu med sikrom, gravad lax (för vår sik var inte gravad), ärter, potatisgratäng och ren. Gott vin till.
Julklappsutdelning. Fick inte allt på min öskelista, vilket var lite besynnerligt eftersom den bestod av fyra grejer, men jag var jättenöjd med vad jag fick ändå. Fina kläder, Taika-service-grejer, endel böcker och pengar. I stort sett.
Happy feet tittade vi på sedan, hela familjen tillsammans.
Efter att alla andra gått och lagt sig satt jag mig ensam framför TV:n, lagade en romsmörgås, tog en öl och satte på Love actually. Jag grät floder redan fem minuter in i filmen. Sedan kom mellantiden då jag i princip kunde varannan replik utantill, och så grät jag lite till i slutet.
Det var en bra jul. Alla har varit på ganska gott humör och det har gått ganska bra utan smått kinande.
Jag klarade hela aftonen utan att gå och kolla facebooken, idag har jag kollat den sådär fyra gånger.
Idag har det varit überslödag, i pyamas framför TV:n. Vi har tittat på Ally McBeal, Sinkkuelämää, Standup-komedi och diverse mindre program. Så har vi just suttit i över tre timmar och ätit middag.
Imorgon blir det lite mer traditionell julmat hos framor och farfar. Sedan är julen över och man kan gå och shoppa lite för julkappspengarna.
...förbereder för afton
Jag har köpt och slagit in alla julklappar, varit och hämtat gran, städat i rummet, bakat pepparkakor, så jag har knappt något kvar att göra innan imorgon. Måste ta mig till stan för att köpa lite kort, vilket i a för sig kan kräva endel tålamod och energi, men annars är allt under kontroll. Vad skall man då ta sig till en dag innan julafton?
---
Lördagskvällens roligaste var att dansa ringdanser (eller springa omkring i ring) runt Runebergsstatyn, aka Runkkun, i tomteluva och finkläder. Annars var kvällen ingen höjdare.
Söndag började med pepparkaksbak med väninnan, och huxflux (eller snarare tre timmar senare) hade vi baka massor av pepparkakor och ett litet vingligt pepparkakshus. Efter någon timme av dekorering såg det mindre vingligt ut, och riktigt fint med glasyr-ispappar hängandes från taket (och fönster...). Pepparkakor blev också dekorerade med oläsliga texter och annat skoj av två flamsiga flickor, höga på pepparkakslukt.
Söndag slutade med glöggfest här hemma. Gästerna dök upp, om än ganska försenade, destu gladare, och det blev en rätt så mysig chillkväll med de flesta samlade. Det kändes viktigt att kunna säga God jul åt de närmaste.
Igår tog jag en sväng till kansliet för att lämna tillbaka min arbetstelefon, via Stocka och alla människor som gömt julstämningen någonstans långt ner i shoppingkassarna, för att sedan gå och välja ut gran med pojkarna i familjen. Snabb kaffe med Hon som jag inte träffat på hur länge som helst och vidare för att barnvakta den lilla killen på kvällen. Barnvaktandet gick fint, vi läste och bakade pepparkakor och han somnade snällt efter att vi läst "Godnatt måne", världens sötaste bok där man sade godnatt åt allt i ett sovrum. Jag låg och läste i en hängmatta i deras vardagsrum (hur coolt är det inte att ha en hängmatta i sitt vardagsrum?!?) i brist på TV-apparat, och kom hem i helt okej tid.
Idag har jag suttit och sprättat upp en söm i gammeldansklänningen så att jag skall rymmas in i den om ett par veckor, och så fort den rymdes på så var den hur vacker som helst. Bara en magisk klänning får en att känna sig vacker och nöjd med sig själv, trots att man varit tvungen att ta till drastiska åtgärder för att rymmas in i den.
---
Man skriver, läser och hör GOD JUL överallt, och orden har mist sin betydelse. På mina julkort och ur min mun, betyder de orden ändå något.
Från mitt hjärta till ditt!
---
Lördagskvällens roligaste var att dansa ringdanser (eller springa omkring i ring) runt Runebergsstatyn, aka Runkkun, i tomteluva och finkläder. Annars var kvällen ingen höjdare.
Söndag började med pepparkaksbak med väninnan, och huxflux (eller snarare tre timmar senare) hade vi baka massor av pepparkakor och ett litet vingligt pepparkakshus. Efter någon timme av dekorering såg det mindre vingligt ut, och riktigt fint med glasyr-ispappar hängandes från taket (och fönster...). Pepparkakor blev också dekorerade med oläsliga texter och annat skoj av två flamsiga flickor, höga på pepparkakslukt.
Söndag slutade med glöggfest här hemma. Gästerna dök upp, om än ganska försenade, destu gladare, och det blev en rätt så mysig chillkväll med de flesta samlade. Det kändes viktigt att kunna säga God jul åt de närmaste.
Igår tog jag en sväng till kansliet för att lämna tillbaka min arbetstelefon, via Stocka och alla människor som gömt julstämningen någonstans långt ner i shoppingkassarna, för att sedan gå och välja ut gran med pojkarna i familjen. Snabb kaffe med Hon som jag inte träffat på hur länge som helst och vidare för att barnvakta den lilla killen på kvällen. Barnvaktandet gick fint, vi läste och bakade pepparkakor och han somnade snällt efter att vi läst "Godnatt måne", världens sötaste bok där man sade godnatt åt allt i ett sovrum. Jag låg och läste i en hängmatta i deras vardagsrum (hur coolt är det inte att ha en hängmatta i sitt vardagsrum?!?) i brist på TV-apparat, och kom hem i helt okej tid.
Idag har jag suttit och sprättat upp en söm i gammeldansklänningen så att jag skall rymmas in i den om ett par veckor, och så fort den rymdes på så var den hur vacker som helst. Bara en magisk klänning får en att känna sig vacker och nöjd med sig själv, trots att man varit tvungen att ta till drastiska åtgärder för att rymmas in i den.
---
Man skriver, läser och hör GOD JUL överallt, och orden har mist sin betydelse. På mina julkort och ur min mun, betyder de orden ändå något.
Från mitt hjärta till ditt!
...nog kommer att komma tillbaka.
Sista jobbdagen kom och gick. Och ändå är det inte slut, för jag har en känsla av att jag kommer att springa där titt som tätt och vikariera och hälsa på. Den tanken håller mig nog lite vid liv och gör det hela lite mindre dramatiskt. Fick (krävde) många kramar, teckningar, jolkort och -klappar, och massor av "du måste komma och hälsa på". Och det är klart att jag skall det. Har nog inte fattat det riktigt ännu. Sådär på tal om att saker tar slut..
Snabbvisit på klubb igår, men kom hem först 24-tiden ändå. Allt för få timmar senare var det bara att stiga upp, fortfarande lite snurrig, klä på sig snäppet snyggare och ta 06.42-tåget mot gamla skolan. Tidigare år har jag varit på skolan mycket tidigare än i år, men då har man i alla fall fått klä på sig verkkarma. Första delen satt jag mest och svettades och suktade efter vatten och kaffe. Jag har aldrig varit i skolan dagen efter (bra!) och hade nästan lite dåligt samvete för det idag.
Så fort jag fått mitt kaffe, en ABI-kalender (jag tänker ha november varje månad!!) och en kram av rektorn mådde jag mycket bättre och var redo för julskådespelet. Huvudrollsinnehavaren var bedårande och spektaklet var i allmänhet rätt så lyckat. Det var sådär härligt skolskådespelsfiilis med smått mokande, men blev glatt överraskad över att så många sjöng och såpass bra, att regissören hade uppmuntrat dem till det. Som väntat apploderade man med den lilla gnagande tanken "varför fick inte jag vara med". Den där vanliga mysiga stämningen, fast utan traditionell glöggfest efteråt. Det får bli imrogon istället.
Hem och sedan vidare på lunch + julklappsbyte med barndomsvän. Hem igen och sova. Har sovit i nästan två timmar, skönt men svettigt och snuskigt i kragskjorta. Nu klarar man väl den andra julfesten för idag (det är inte alls alla som gör det).
Snabbvisit på klubb igår, men kom hem först 24-tiden ändå. Allt för få timmar senare var det bara att stiga upp, fortfarande lite snurrig, klä på sig snäppet snyggare och ta 06.42-tåget mot gamla skolan. Tidigare år har jag varit på skolan mycket tidigare än i år, men då har man i alla fall fått klä på sig verkkarma. Första delen satt jag mest och svettades och suktade efter vatten och kaffe. Jag har aldrig varit i skolan dagen efter (bra!) och hade nästan lite dåligt samvete för det idag.
Så fort jag fått mitt kaffe, en ABI-kalender (jag tänker ha november varje månad!!) och en kram av rektorn mådde jag mycket bättre och var redo för julskådespelet. Huvudrollsinnehavaren var bedårande och spektaklet var i allmänhet rätt så lyckat. Det var sådär härligt skolskådespelsfiilis med smått mokande, men blev glatt överraskad över att så många sjöng och såpass bra, att regissören hade uppmuntrat dem till det. Som väntat apploderade man med den lilla gnagande tanken "varför fick inte jag vara med". Den där vanliga mysiga stämningen, fast utan traditionell glöggfest efteråt. Det får bli imrogon istället.
Hem och sedan vidare på lunch + julklappsbyte med barndomsvän. Hem igen och sova. Har sovit i nästan två timmar, skönt men svettigt och snuskigt i kragskjorta. Nu klarar man väl den andra julfesten för idag (det är inte alls alla som gör det).
...blir både tjock och arbetslös
NEEEJ! Nejnejnejnejnejnej! (Hurra!)
Voivoivoi, nu har de börjar sälja Ben&Jerry's Chocolate Fudge Brownies-glass i vår närbutik. Hur i hela fridens namn skall jag nul kunna hålla mig från att köpa det minst en gång i veckan då jag har matdag. Needå. Igår gjorde jag ett gott försök och gick hem utan glass, men då maten var lagad och uppäten och jag ej längre var distraherad, så gick jag tillbaka. Åt upp halva paketet. Sedan mådde jag lite illa.
Har försökt njuta så mycket som möjligt av de här sista jobbdagarna. Och visst har det varit roligt. Igår hade alla pojkar kalas så vi blev ensamma med flickorna efter halv tre och allt gick så lugnt och skönt till, och idag gick många tidigt då skolans julfest är ikväll. Har flätat hår, suttit och pratat, pusslat och pysslat och spelat evare på gården.
Har lite svårt att låta bli att gå på julfesten, då jag egentligen helst vill gå på yogan. Skulle i princip hinna se barnens jultablå, men sedan vara tvungen att rusa iväg genast efter.
Var på äventyr i Nordsjö idag. Förde den nya pojken hemifrån till hans faster. Nu har jag skött två sjuka barn och fortfarande inte blivit sjuk. Många på jobbet och också sjuka, men jag är frisk. Det kommer kanske sedan till jullovet.
Fortfarande har jag inte riktigt lust att sluta gräma mig över danskillen. Och jag vet inte ens vad han heter.
Voivoivoi, nu har de börjar sälja Ben&Jerry's Chocolate Fudge Brownies-glass i vår närbutik. Hur i hela fridens namn skall jag nul kunna hålla mig från att köpa det minst en gång i veckan då jag har matdag. Needå. Igår gjorde jag ett gott försök och gick hem utan glass, men då maten var lagad och uppäten och jag ej längre var distraherad, så gick jag tillbaka. Åt upp halva paketet. Sedan mådde jag lite illa.
Har försökt njuta så mycket som möjligt av de här sista jobbdagarna. Och visst har det varit roligt. Igår hade alla pojkar kalas så vi blev ensamma med flickorna efter halv tre och allt gick så lugnt och skönt till, och idag gick många tidigt då skolans julfest är ikväll. Har flätat hår, suttit och pratat, pusslat och pysslat och spelat evare på gården.
Har lite svårt att låta bli att gå på julfesten, då jag egentligen helst vill gå på yogan. Skulle i princip hinna se barnens jultablå, men sedan vara tvungen att rusa iväg genast efter.
Var på äventyr i Nordsjö idag. Förde den nya pojken hemifrån till hans faster. Nu har jag skött två sjuka barn och fortfarande inte blivit sjuk. Många på jobbet och också sjuka, men jag är frisk. Det kommer kanske sedan till jullovet.
Fortfarande har jag inte riktigt lust att sluta gräma mig över danskillen. Och jag vet inte ens vad han heter.
...samtalade och firade och tittade på TV
Fredagkväll:
- Öl och buge med killarna.
Samtalsämne: gamla skolan, vad alla gör nu och hur jobbigt det är att alltid svara samma sak på frågan: vad gör du nu. Jobb i allmänhet och jobbiga kunder. I slutet av kvällen: de två flickorna som väntade på en av oss i ett hotellrum.
Lördag:
- Familjebekantas fest.
Samtalsämne: Vad gör du nu? På med autopiloten. Amerkansk politik och den kommande Picasso-utställningen på Ateneum.
Det är fortfarande lustigt att se alla foton på pappan i familjen och jag känner mig alltid lite konstig till mods och allting blir lite sorgligt och hemskt. Ordet familj får en helt annan betydelse.
- Träff med vänner och öl på stan.
Samtalsämne: Minns inte, antagligen armén.
Söndag:
- Barnvaktning av den nya pojken
Ingen aning om hur jag hittade, men kaffet med pappan innan barnet vaknade var jättetrevligt. Det blev lite håsigt och svettigt då vi lite tappade bort oss påväg till butiken och jag skulle hinna till bussen. Men jag fick till stånd några skratt efter att det värsta tupplurströtthetsraseriet var över.
- Firning av lillebrodern
Släkten kom som vanligt.
Samtalsämne: Vad gör du nu? Körkort, va?! Armén (såklart, på grund av kusinkillen).
- Julfest och födisfest för Iyengaar på yogastudion
Samtalsämne: Yoga (chock!), hur man började, varför just Iyengaar är så super osv.
Lite lustigt då man ju egentligen inte kände någon, men det gick bättre än väntat. Fint dansnummer, rolig improvisation och vacker sång. Läraren var vacker och glad. Ingen yogakille syntes till men jag talade på slutet med den finlandsvenska yogakillen (eg. danskillen) och har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess. Sällan har man skådat en mer begåvad och passionerad kille.
- Idols-final och kortfilmspremiär
Koop vann. Nåjo. Blir glad av hans röst. Jätteglad.
Det var nervöst att se kortfilmen. Lustigt att se det på film som man sett filmas in. Vet inte vad man skall tycka och tänka då man har ett så subjektivt förhållande till både intervju och film.
Vår rektors status på Facebook var ...har kollat på Ainas minnestrådar.
Filmen torde snart finnas på svenska.yle.fi/framlingar/kortfilm.php
Sista veckan börjar idag. Tomteluvsveckan. Vill fira och dansa och krama och gråta.
- Öl och buge med killarna.
Samtalsämne: gamla skolan, vad alla gör nu och hur jobbigt det är att alltid svara samma sak på frågan: vad gör du nu. Jobb i allmänhet och jobbiga kunder. I slutet av kvällen: de två flickorna som väntade på en av oss i ett hotellrum.
Lördag:
- Familjebekantas fest.
Samtalsämne: Vad gör du nu? På med autopiloten. Amerkansk politik och den kommande Picasso-utställningen på Ateneum.
Det är fortfarande lustigt att se alla foton på pappan i familjen och jag känner mig alltid lite konstig till mods och allting blir lite sorgligt och hemskt. Ordet familj får en helt annan betydelse.
- Träff med vänner och öl på stan.
Samtalsämne: Minns inte, antagligen armén.
Söndag:
- Barnvaktning av den nya pojken
Ingen aning om hur jag hittade, men kaffet med pappan innan barnet vaknade var jättetrevligt. Det blev lite håsigt och svettigt då vi lite tappade bort oss påväg till butiken och jag skulle hinna till bussen. Men jag fick till stånd några skratt efter att det värsta tupplurströtthetsraseriet var över.
- Firning av lillebrodern
Släkten kom som vanligt.
Samtalsämne: Vad gör du nu? Körkort, va?! Armén (såklart, på grund av kusinkillen).
- Julfest och födisfest för Iyengaar på yogastudion
Samtalsämne: Yoga (chock!), hur man började, varför just Iyengaar är så super osv.
Lite lustigt då man ju egentligen inte kände någon, men det gick bättre än väntat. Fint dansnummer, rolig improvisation och vacker sång. Läraren var vacker och glad. Ingen yogakille syntes till men jag talade på slutet med den finlandsvenska yogakillen (eg. danskillen) och har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess. Sällan har man skådat en mer begåvad och passionerad kille.
- Idols-final och kortfilmspremiär
Koop vann. Nåjo. Blir glad av hans röst. Jätteglad.
Det var nervöst att se kortfilmen. Lustigt att se det på film som man sett filmas in. Vet inte vad man skall tycka och tänka då man har ett så subjektivt förhållande till både intervju och film.
Vår rektors status på Facebook var ...har kollat på Ainas minnestrådar.
Filmen torde snart finnas på svenska.yle.fi/framlingar/kortfilm.php
Sista veckan börjar idag. Tomteluvsveckan. Vill fira och dansa och krama och gråta.
...har haft fredag med diverse små händelser
Idag har jag upplevt
...biljettkontrollanter i spåran som var civilklädda. Det var alldeles tokigt då en helt vanlig tant plötsligt ville se ens biljett. Men jag tror att det är bra. De såg på något sätt mycket gladare ut i sina vanliga kläder. Och det känns på något sätt lite mindre hatiskt (fast JAG hatar dem förstås inte) utan sina blå uniformer.
...den underbara, lite brända, smaken på Alexens Ursulas cappuccino.
...en cyklande kille med en julgran under armen.
...lite mys med barnen på jobbet. En hotar med att sluta på eftis om jag också slutar.
...kommentar på jobbet: "Min pappa är som Einstein. Fast inte lika smart".
...Kuvis utställning och mina barns fina tavlor.
Imorgon kommer jag att uppleva Lucia och en födisfest. På söndag blir det full rulle hela dagen med en massa trevligt program.
...biljettkontrollanter i spåran som var civilklädda. Det var alldeles tokigt då en helt vanlig tant plötsligt ville se ens biljett. Men jag tror att det är bra. De såg på något sätt mycket gladare ut i sina vanliga kläder. Och det känns på något sätt lite mindre hatiskt (fast JAG hatar dem förstås inte) utan sina blå uniformer.
...den underbara, lite brända, smaken på Alexens Ursulas cappuccino.
...en cyklande kille med en julgran under armen.
...lite mys med barnen på jobbet. En hotar med att sluta på eftis om jag också slutar.
...kommentar på jobbet: "Min pappa är som Einstein. Fast inte lika smart".
...Kuvis utställning och mina barns fina tavlor.
Imorgon kommer jag att uppleva Lucia och en födisfest. På söndag blir det full rulle hela dagen med en massa trevligt program.
...morgonskriver kaffeinlägg
Ibland är det med pojkar som med kläder; man kan bli lycklig av att märka att plagget inte var så underbart som man trott från början. Lyckligast blir man såklart om plagget var ännu härligare än man kunnat ana, men om man inte har pengar så är det skönt att inte hitta fina kläder.
Så är det lustigt då man anat en situation men aktivt ignorerat den. Man har nog uppmärksammat möjlighetern(eller omöjligheten) men ändå aldrig på allvar, så att man skulle ha tagit tag i saken. Sen när situationen uppenbarar sig som t.ex. ett konkret förslag så blir man alldeles till sig och tycker att situationen är obekväm och obehaglig. Efteråt är det skönt att kunna lägga allt bakom sig, då reaktionen varit så häftig att man inte behöver tänka på det något mer.
I morse sa mamma att hon tänkte försöka bli av med morgonkaffe-rutinen. Jag fick genast lite dåligt samvete då jag satt med kaffekoppen i hand. För visst skulle det vara bättre och kanske rent av skönare och mer njutningsfullt ifall man tog kaffekoppen på dagen istället. Men jag tror bara inte att möjligheten finns just nu. Jag klarar helt enkelt inte av att börja läsa ifall min dag inte har börjat, jag måste ha ett tecken på att morgonen har slutat. Ifall man skulle ha en skola att gå till så är resan en bra nu-börjar-skoldagen/jobbdagen-rutin, men det känns väldigt onödigt att klä på sig ytterkläderna och gå ett varv runt kvarteret innan läsandet, trots att det antagligen skulle funka ganska bra. Så något slut på morgonkaffet lär det inte bli förrän jag börjat skola igen, vilket ju kan leda till att jag vid det laget är så obeskrivligt beroende att det aldrig är möjligt. Fast det tror jag inte egentligen.
Har plötsligt insett hur få dagarna kvar på jobbet är. Nästa veckan är sista veckan. På eftermiddagarna i regnet på skolgården med de allra jobbigaste ungarna kvar så längar jag, men sedan på kvällarna så bävar jag istället för hur jag någonsin skall kunna sluta. Vad skall man liksom säga sedan den sista fredagen? Tack för idag, vi ses... närdå? Kanske bara Tack för hösten och god jul.
Så är det lustigt då man anat en situation men aktivt ignorerat den. Man har nog uppmärksammat möjlighetern(eller omöjligheten) men ändå aldrig på allvar, så att man skulle ha tagit tag i saken. Sen när situationen uppenbarar sig som t.ex. ett konkret förslag så blir man alldeles till sig och tycker att situationen är obekväm och obehaglig. Efteråt är det skönt att kunna lägga allt bakom sig, då reaktionen varit så häftig att man inte behöver tänka på det något mer.
I morse sa mamma att hon tänkte försöka bli av med morgonkaffe-rutinen. Jag fick genast lite dåligt samvete då jag satt med kaffekoppen i hand. För visst skulle det vara bättre och kanske rent av skönare och mer njutningsfullt ifall man tog kaffekoppen på dagen istället. Men jag tror bara inte att möjligheten finns just nu. Jag klarar helt enkelt inte av att börja läsa ifall min dag inte har börjat, jag måste ha ett tecken på att morgonen har slutat. Ifall man skulle ha en skola att gå till så är resan en bra nu-börjar-skoldagen/jobbdagen-rutin, men det känns väldigt onödigt att klä på sig ytterkläderna och gå ett varv runt kvarteret innan läsandet, trots att det antagligen skulle funka ganska bra. Så något slut på morgonkaffet lär det inte bli förrän jag börjat skola igen, vilket ju kan leda till att jag vid det laget är så obeskrivligt beroende att det aldrig är möjligt. Fast det tror jag inte egentligen.
Har plötsligt insett hur få dagarna kvar på jobbet är. Nästa veckan är sista veckan. På eftermiddagarna i regnet på skolgården med de allra jobbigaste ungarna kvar så längar jag, men sedan på kvällarna så bävar jag istället för hur jag någonsin skall kunna sluta. Vad skall man liksom säga sedan den sista fredagen? Tack för idag, vi ses... närdå? Kanske bara Tack för hösten och god jul.
...kör
Halleluja, jag klarade det. I morse var jag så nervös att jag inte kunde sätta på mascara, så mycket skakade jag på handen. Som tur gick körlektionen ganska bra där före, men själv inssi-körningen kunde ha gått bättre. Var hela tiden övertygad om att jag redan mokat i den grad, att jag missat något eller inte tittat tillräkligt, att jag inte skulle få kortet. Och så den sista parkeringen gick åt pipsvängen och jag måste börja om backningen sådär fyra gånger. Men det gick! Mamma tjöt i telefonen (jag hade inte berättat om provkörningen) och vänninnan svarade i telefonen med ett Nå? (henne hade jag berättat åt). På skolgården gick ryktet snabbt att Aina fått körkort och många av barnen grattade mig. Hade lust att ringa hela världen.
Sedan är ju frågan: nu då? När får jag köra nästa gång? Men det är morgondagens problem, idag njuter jag av bara papperslappen.
Annars har det varit ett par bråda dagar. Fyssakurs och jobb och matdagar och födelsedagar. Blir nog inte bättre med barnvaktning imorgon på morgonen, och fyssa igen på kvällen.
Fick besked om att jag ryms med på prepkursen på våren. Och fick ett erbjudande att kanske åka till Stockholm i februari och barnvakta ett veckoslut. Och hur roligt skulle det inte vara.
Veckosluten fylls här så småningom med julfester och mera barnvaktningar. Plopp så är det jul!
Sedan är ju frågan: nu då? När får jag köra nästa gång? Men det är morgondagens problem, idag njuter jag av bara papperslappen.
Annars har det varit ett par bråda dagar. Fyssakurs och jobb och matdagar och födelsedagar. Blir nog inte bättre med barnvaktning imorgon på morgonen, och fyssa igen på kvällen.
Fick besked om att jag ryms med på prepkursen på våren. Och fick ett erbjudande att kanske åka till Stockholm i februari och barnvakta ett veckoslut. Och hur roligt skulle det inte vara.
Veckosluten fylls här så småningom med julfester och mera barnvaktningar. Plopp så är det jul!
...uppdaterar gamla traditioner
Det var ju sedan inte så farligt som det kändes på torsdagen. Jag missade en chillkväll på fredagen, men är övertygad om att det kommer flera sådana. Lördagens vaktande varade bara ett par timmar, och jag kunde ta mig till Träskända tack vare skjuts efter att mormodern tagit över.
Idag har jag varit på stan på jakt efter en födispresent till brodern min. Stocka var killer, svettigt och fullt av folk, men jag fick köpt en julklapp till och ett par vinterskor (äntligen hittade jag ett par bra, dyra, men bra). Så gick jag på skoj via H&M och huxflux hade jag köpt en kjol åt mig själv och sidu så var det ju -30 % sista dagen idag på underkläder, så jag köpte visst ganska mycket sådant också. Alltid lika roligt och förfärligt att komma hem med kassarna då man inte egentligen har råd. Men skorna behövde jag, och underkläder går alltid åt. Kjolen är semianvändbar och inte så förfärligt dyr. Observera förklaringarna.
Självständighetsdagen igår var ganska lyckad. Det blev en ganska bråd dag, som började med en vän på besök (kollade mina prepkompendier, vilken var nu dura mater och var låg subaracnoidala utrymmet). Lunch och kaffe och så var det träff för dem som skulle på fackeltåg. Efter ganska mycket osäkerhet om var vi skulle få facklor, var man skulle stå och vänta och var någon vi kunde tåga med var, fick vi var sin fackla och ställde oss att vänta på vad som skulle hända. Det slutade med att vi bestämde oss för att tåga med TF och efter mycket väntande och frysande och otåliga vänners klagomål tågede vi alla iväg genom stan (det är inte alltid man får gå mitt på Mannerheimvägen med flera tusen andra) till presidentens slott där vi vinkade åt presidentparet som stod på balkongen, hand i hand, och vinkade. Stämningsfullt är det ord som beskriver bäst, med det flera hundra meter långa tåget och alla facklor som brann.
Snabbt iväg på självständighetsfest, snabbt lite mat och endel uppdateringar om vad andra och jag själv gör och så iväg igen till Grani och en febrig flicka.
Nästa vecka kommer att bli väldigt spännande men födis, prov, filmvisning, Idols-final, julfest på yogan och lucia.
Idag har jag varit på stan på jakt efter en födispresent till brodern min. Stocka var killer, svettigt och fullt av folk, men jag fick köpt en julklapp till och ett par vinterskor (äntligen hittade jag ett par bra, dyra, men bra). Så gick jag på skoj via H&M och huxflux hade jag köpt en kjol åt mig själv och sidu så var det ju -30 % sista dagen idag på underkläder, så jag köpte visst ganska mycket sådant också. Alltid lika roligt och förfärligt att komma hem med kassarna då man inte egentligen har råd. Men skorna behövde jag, och underkläder går alltid åt. Kjolen är semianvändbar och inte så förfärligt dyr. Observera förklaringarna.
Självständighetsdagen igår var ganska lyckad. Det blev en ganska bråd dag, som började med en vän på besök (kollade mina prepkompendier, vilken var nu dura mater och var låg subaracnoidala utrymmet). Lunch och kaffe och så var det träff för dem som skulle på fackeltåg. Efter ganska mycket osäkerhet om var vi skulle få facklor, var man skulle stå och vänta och var någon vi kunde tåga med var, fick vi var sin fackla och ställde oss att vänta på vad som skulle hända. Det slutade med att vi bestämde oss för att tåga med TF och efter mycket väntande och frysande och otåliga vänners klagomål tågede vi alla iväg genom stan (det är inte alltid man får gå mitt på Mannerheimvägen med flera tusen andra) till presidentens slott där vi vinkade åt presidentparet som stod på balkongen, hand i hand, och vinkade. Stämningsfullt är det ord som beskriver bäst, med det flera hundra meter långa tåget och alla facklor som brann.
Snabbt iväg på självständighetsfest, snabbt lite mat och endel uppdateringar om vad andra och jag själv gör och så iväg igen till Grani och en febrig flicka.
Nästa vecka kommer att bli väldigt spännande men födis, prov, filmvisning, Idols-final, julfest på yogan och lucia.
...kanske tar fel beslut
Å ena sidan, å andra sidan. Man vill hjälpa, tjäna pengar, träffa barnen, men samtidigt vill man ha lite egen tid, träffa sina vänner, hinna leva lite emellanåt. Tillslut väljer jag alltid det som ger mig lite bättre samvete. Det alternativet som gynnar de andra mer än mig själv. Kanske det dummaste man kan göra just nu. Jag vet inte hur det blev såhär. Men det blir ett till barnvaktningsveckoslut. Barn både fredag och lördag. Måste sätta pengarna på något fint åt mig själv.
Läsningen går framåt, sakta men osäkert.
Hade ny bilskolelärare idag och ny bil. Tycker nog kansdke mer om min förre lärares sätt. Har nog aldrig varit så bra på att ta kritik, och den nya visar lite för karikerat mina fel. Men det kanske behövs. Bilen tycker jag om.
Om det regnar ännu imorgon går jag sönder inuti. Jag kan inte med regnet just nu. Kan inte.
Lyssnar på Finlands Eurovisionsbidrag. Hah. Tapani Kansa...
Läsningen går framåt, sakta men osäkert.
Hade ny bilskolelärare idag och ny bil. Tycker nog kansdke mer om min förre lärares sätt. Har nog aldrig varit så bra på att ta kritik, och den nya visar lite för karikerat mina fel. Men det kanske behövs. Bilen tycker jag om.
Om det regnar ännu imorgon går jag sönder inuti. Jag kan inte med regnet just nu. Kan inte.
Lyssnar på Finlands Eurovisionsbidrag. Hah. Tapani Kansa...
...bryter ut b
Jag gav upp igen. Blä. Det är så svårt att räkna då man varken har inspiration eller kunskap. Det är säkert inte så svåra uppgifter, men då man sitter och stirrar ut genom fönstret så är det klart att koncentrationen på oxoniumjonerna är lite svårt att räkna ut. Och så har jag glömt en massa matematik vilket ju inte gör saken lättare. Igår kämpade jag med att räkna ut helt elementära grejer, typ 5.3×10‾³b · b = 7. Hur man skulle bryta ut för att få b ensamt och så. Lågstadiematematik liksom. Logaritmerna är i ännu sämre skick.
Det bästa med julkalendern är att man får öppna en lucka varje dag. Varje morgon. Idag i huskalendern var det en flicka i fönstret som skrev brev. Kanske ett kärleksbrev. Eller ett beundrarbrev eller kanske ett brev till sin vän i Afrika. Glad.
Fyssakursen igår var helt okej. Var där bara i en halv timme, men fick lite känsla för läraren. Inte vad man är van vid, men kanske helt okej. Och så går ett par ex-preppisar samma kurs. Och en söt pojke.
Har på känn att det här blir en lite sämre dag. Irriterad och trött.
Det bästa med julkalendern är att man får öppna en lucka varje dag. Varje morgon. Idag i huskalendern var det en flicka i fönstret som skrev brev. Kanske ett kärleksbrev. Eller ett beundrarbrev eller kanske ett brev till sin vän i Afrika. Glad.
Fyssakursen igår var helt okej. Var där bara i en halv timme, men fick lite känsla för läraren. Inte vad man är van vid, men kanske helt okej. Och så går ett par ex-preppisar samma kurs. Och en söt pojke.
Har på känn att det här blir en lite sämre dag. Irriterad och trött.
...kan se båda sidorna
En ny vecka börjar med regn, pH- och buffertlösningar, jobb samt fördjupade fyssakurser på kvällen. Men en ny vecka börjar också med julkalendersöppning och en gnutta choko till morgonkaffet samt en tröja av mamma, som varit i Berlin några dagar. Så det beror ju alldeles på hur man ser på saken. Bara en timme buffert kvar och sedan kanske det blir en rolig dag med barnen. Och så kanske jag skolkar lite och går på yoga istället för på fysik6 (men bara idag, inte annars).
I min hus-julkalenders fönster fanns idag en mormor/farmor med sina två barnbarn. De läste en saga.
Är lustigt pigg trots de få timmar sömn inatt och den helt uppfuckade dygnsrytmen jag skaffat mig under veckoslutet, men jag gissar att jag bestraffas under fysiken ikväll samt imorgon på morgonen.
Borde så småningom köpa julklappar. Har bara så få bra idéer.
I min hus-julkalenders fönster fanns idag en mormor/farmor med sina två barnbarn. De läste en saga.
Är lustigt pigg trots de få timmar sömn inatt och den helt uppfuckade dygnsrytmen jag skaffat mig under veckoslutet, men jag gissar att jag bestraffas under fysiken ikväll samt imorgon på morgonen.
Borde så småningom köpa julklappar. Har bara så få bra idéer.
