very important person
Kom nyss hem från skolan. Vi i direktionen fick träffa de två sökandena till tjänsten matta-fyssa. Valet sker om en vecka på officiellt möte och det är ett mycket svårare val än man skulle tro. Två helt olika människor. De är så bra på olika sätt. Man borde inte tänka så, men jag kan inte sluta tycka synd om den som inte får tjänsten. Vad skall hon/han sen göra?
Vår rektor har väl nog betsämt sig för vem han tänker föreslå och man brukar väl göra så som han tycker. Egentligen tror jag att jag inte håller med vår rektor. Jag tror att den andre sökande skulle vara bättre för oss elever. Men det byter lite varje minut. När vi intervjuade den första tyckte jag bättre om den, men då vi sedan intervjuade den andra så började jag luta mer åt dens håll. De är ändå utan tvekan båda jättekompetenta. I vilket fall som helst är det en spännande process med en massa som man måste ta i beaktande och jag känner mig väldigt viktig som faktiskt får vara med och påverka!
Hurra för min nya musikdosa som anlände idag! Nu fattas bara att fylla den med musik för alla tillfällen. Tänker faktiskt börja med Brittan, tro det eller ej.
Mattapreli idag. Gick kanske lite bättre än jag hade vågat hoppas på. Om jag jobbar hårt finns kanske chansen till ett M inom räckhåll.
Han hade en date idag... Satans mage som vrider sig vid tanken på det.
Vår rektor har väl nog betsämt sig för vem han tänker föreslå och man brukar väl göra så som han tycker. Egentligen tror jag att jag inte håller med vår rektor. Jag tror att den andre sökande skulle vara bättre för oss elever. Men det byter lite varje minut. När vi intervjuade den första tyckte jag bättre om den, men då vi sedan intervjuade den andra så började jag luta mer åt dens håll. De är ändå utan tvekan båda jättekompetenta. I vilket fall som helst är det en spännande process med en massa som man måste ta i beaktande och jag känner mig väldigt viktig som faktiskt får vara med och påverka!
Hurra för min nya musikdosa som anlände idag! Nu fattas bara att fylla den med musik för alla tillfällen. Tänker faktiskt börja med Brittan, tro det eller ej.
Mattapreli idag. Gick kanske lite bättre än jag hade vågat hoppas på. Om jag jobbar hårt finns kanske chansen till ett M inom räckhåll.
Han hade en date idag... Satans mage som vrider sig vid tanken på det.
orangutangmamma/flickbaciller
Är fortfarande väldigt chockad av drömmen jag drömde inatt. Den började med att Han som är den andra elevrepresentanden i direktionen sade att han var kär i mig (ja hade haft honom i tankarna den dagen för han textade och frågade om möten osv... I vilket fall som helst väldigt oskyldigt!!!). Nå det gick som det gick (det var nu ingen särskilt våt dröm ändå). Så var jag plötsligt höggravid (typ Juno.. Oscargala. Jag försöker härleda mina tankar här). Jag hade en stor mage och det kändes så som man nu kan tänka sig att bära på en sådan. Sen panikerade jag. För babyn skulle ju ut (jag tror dessutom att det var tvillingar).
Jag har aldrig haft särskild skräck för att föda, men oj vad det var angstigt. Jag var jätterädd för smärtan och kunde bara inte tänka mig att jag vaktiskt var tvungen att föda, för har man fått in en så måste den komma ut. Sen födde jag ett par grönsaker (fråga mig inte varför, detta kan jag inte härleda) av ohygglig storlek innan babysarna kom ut. Hann aldrig så långt som att jag skulle ha blivit mamma. Den värsta känslan var nog ändå den där att jag inte alls kunde kontrollera när det skulle ta ont och att jag faktiskt visste att det MÅSTE hända. USCH. Jag var riktigt tvungen att känna på min mage då jag halft vaknade och känna efter om dev var stor eller inte.
Småpojkarna var som väntat alldeles underbara igår. Tre timmar av ätande, ritande och lekande i småkusinsharmoni. Vi lekte orangutanger. A var storebror, B var lillebror och jag var mammaorangutang.
Det kom fram (pojkarna sa) att de skulle få en C i slutet av sommaren. De hoppades båda att det skulle bli en lillebor (eller A sade det och B höll med). Varför det då? Jo, man kan inte tycka om flickor. Flickor har flickbaciller. Enligt A så har inte tanter och skolflickor det, men alla andra, alltså de i 2- till 6-års åldern. Om man får flickbaciller så blir man kär i en flicka. Man kan få flickbaciller om man blir pussad av en flicka (eller om man blir påspottad av en, fast då kan man spotta tillbaka och då får hon pojkbaciller lälläslää). Det måste ju vara en tradition som går från generation till generation i dagis.
En annan diskussion gick ut på vilka djur vi tycker om. Jag satsade på de där vanliga, katter, fåglar, fiskar... A:s svar: Leoparder, lejon, tigrar, boaormar, krokodiler, getabockar... Getabockar..? Jo, getabockar för när de blir arga så då stångar de. Och sen var det ännu någo... Någo som äter kaniner. HAVSÖRNAR! Detta säger världens sötaste A, 4 år gammal.
A ville sen ännu att jag skulle skiva upp vilken färgs tandborste han har; röd. B har en blå.
Matta idag. Analytisk geometri. Sitter (satt) i vardagsrummet och nickade i takt till Snoop Dogg:
It all goes back to '85
When I start gettin' pussy every day of my life
It really didn't matter what the b**** look like
I remember one night after the Sugar Ray fight
Wouldn't you believe it? Dog like a Retriever
I went up in this big fat b**** named Trina
She had a best friend with t****** named Vanessa
She told me to undress her. Yes sir
Osv. Nice!
Har igår räknat ut vad min + din blir. in(m+d)! Så det så. Försök att ha något gemensamt nu!
Jag har aldrig haft särskild skräck för att föda, men oj vad det var angstigt. Jag var jätterädd för smärtan och kunde bara inte tänka mig att jag vaktiskt var tvungen att föda, för har man fått in en så måste den komma ut. Sen födde jag ett par grönsaker (fråga mig inte varför, detta kan jag inte härleda) av ohygglig storlek innan babysarna kom ut. Hann aldrig så långt som att jag skulle ha blivit mamma. Den värsta känslan var nog ändå den där att jag inte alls kunde kontrollera när det skulle ta ont och att jag faktiskt visste att det MÅSTE hända. USCH. Jag var riktigt tvungen att känna på min mage då jag halft vaknade och känna efter om dev var stor eller inte.
Småpojkarna var som väntat alldeles underbara igår. Tre timmar av ätande, ritande och lekande i småkusinsharmoni. Vi lekte orangutanger. A var storebror, B var lillebror och jag var mammaorangutang.
Det kom fram (pojkarna sa) att de skulle få en C i slutet av sommaren. De hoppades båda att det skulle bli en lillebor (eller A sade det och B höll med). Varför det då? Jo, man kan inte tycka om flickor. Flickor har flickbaciller. Enligt A så har inte tanter och skolflickor det, men alla andra, alltså de i 2- till 6-års åldern. Om man får flickbaciller så blir man kär i en flicka. Man kan få flickbaciller om man blir pussad av en flicka (eller om man blir påspottad av en, fast då kan man spotta tillbaka och då får hon pojkbaciller lälläslää). Det måste ju vara en tradition som går från generation till generation i dagis.
En annan diskussion gick ut på vilka djur vi tycker om. Jag satsade på de där vanliga, katter, fåglar, fiskar... A:s svar: Leoparder, lejon, tigrar, boaormar, krokodiler, getabockar... Getabockar..? Jo, getabockar för när de blir arga så då stångar de. Och sen var det ännu någo... Någo som äter kaniner. HAVSÖRNAR! Detta säger världens sötaste A, 4 år gammal.
A ville sen ännu att jag skulle skiva upp vilken färgs tandborste han har; röd. B har en blå.
Matta idag. Analytisk geometri. Sitter (satt) i vardagsrummet och nickade i takt till Snoop Dogg:
It all goes back to '85
When I start gettin' pussy every day of my life
It really didn't matter what the b**** look like
I remember one night after the Sugar Ray fight
Wouldn't you believe it? Dog like a Retriever
I went up in this big fat b**** named Trina
She had a best friend with t****** named Vanessa
She told me to undress her. Yes sir
Osv. Nice!
Har igår räknat ut vad min + din blir. in(m+d)! Så det så. Försök att ha något gemensamt nu!
lunchpaus
Tar en (kanske inte så välförtjänt) lunchpaus. Skall efter det ta mig till bibban och läsa ett par timmar till. Matta idag. Äter lunch bestående av endast tomma kalorier (inget protein, inga fibrer, bara vitt mjöl och basilika), men färskpasta går snabbt att laga. Det är lite tricky det här med lunch, för jag har inte råd med att äta lunch ute på stan alla dagar. Måste alltså äta hemma. Men det blir ett helt okej avbrott att läsa några timmar på morgonen, sedan äta och ta en promenad och läsa lite till.
Idag blir det kaffedate (för jag har ju inte druckit tillräkligt med kaffe idag, usch jag mår illa) efter läsandet och sedan kronas kvällen med ett barnvaktsjobb hos A och Bemos. Jag tror att dagen kan bli bra. (Bara jag skulle sluta må dåligt av koffeinet).
Det var lustigt att gå till yogan igår, då det fortfarande var ljust ute då man gick. Visserligen var klockan inte mer än lite före sex, men ändå. Yogan var liktigt skön, då vi gjörde upp-och-ner-rörelser. Jag kom alldeles själv upp i käsilläseisonta och hartiaseisontan var jätteskön.
Det var lustigt igår att titta igenom sina gamla mattapapper då jag sorterade dem. Min handstil har varit ful! Jag hittade endel gamla kommentarer från ettans häften, bl.a. en massa olika smileyn som Han som flyttade till Mattliden efter ettan hade ritat i mina häften. Hittade också i mina gamla kemmapapper två etanolmolekyler (hundarna, ni vet), en med en rosett som skulle föreställa mig och en som skulle föreställa Honom. Ett stort hjärta svevade ovanför dem båda. Ett gott tecken att jag smålog av minnet istället för att bli vemodig!
Satt igår kväll med en grön ansiktsmask och tittade på Huippis, och nu idag känner jag att jag har en ganska bra hy-dag. Känner mig lite söt också, då jag har annat på än verkkare första gången på länge. Provade dessutom lite mina nya kajalpennor och har konstaterat att jag är sötare i smink. Skönt med en lite psykiskt vacker-dag.
Jag fann mig för en stund sedan i köket medan pastan kokade dansandes till Anna Abreus nya singel (vad den nu sen heter). Jag rockade loss riktigt ordentligt och skakade rumpan mer än på länge (man kan göra sånt då man är ensam hemma). Kom sedan på mig själv då jag i ögonvrån såg en granne ute på gården som tittade åt mitt håll. Jag återvände snabbt till det kokande, men på lite bättre humör.
UJH, nu kom posten!! Månne min mp3:a damp ner i tamburen?!?
Idag blir det kaffedate (för jag har ju inte druckit tillräkligt med kaffe idag, usch jag mår illa) efter läsandet och sedan kronas kvällen med ett barnvaktsjobb hos A och Bemos. Jag tror att dagen kan bli bra. (Bara jag skulle sluta må dåligt av koffeinet).
Det var lustigt att gå till yogan igår, då det fortfarande var ljust ute då man gick. Visserligen var klockan inte mer än lite före sex, men ändå. Yogan var liktigt skön, då vi gjörde upp-och-ner-rörelser. Jag kom alldeles själv upp i käsilläseisonta och hartiaseisontan var jätteskön.
Det var lustigt igår att titta igenom sina gamla mattapapper då jag sorterade dem. Min handstil har varit ful! Jag hittade endel gamla kommentarer från ettans häften, bl.a. en massa olika smileyn som Han som flyttade till Mattliden efter ettan hade ritat i mina häften. Hittade också i mina gamla kemmapapper två etanolmolekyler (hundarna, ni vet), en med en rosett som skulle föreställa mig och en som skulle föreställa Honom. Ett stort hjärta svevade ovanför dem båda. Ett gott tecken att jag smålog av minnet istället för att bli vemodig!
Satt igår kväll med en grön ansiktsmask och tittade på Huippis, och nu idag känner jag att jag har en ganska bra hy-dag. Känner mig lite söt också, då jag har annat på än verkkare första gången på länge. Provade dessutom lite mina nya kajalpennor och har konstaterat att jag är sötare i smink. Skönt med en lite psykiskt vacker-dag.
Jag fann mig för en stund sedan i köket medan pastan kokade dansandes till Anna Abreus nya singel (vad den nu sen heter). Jag rockade loss riktigt ordentligt och skakade rumpan mer än på länge (man kan göra sånt då man är ensam hemma). Kom sedan på mig själv då jag i ögonvrån såg en granne ute på gården som tittade åt mitt håll. Jag återvände snabbt till det kokande, men på lite bättre humör.
UJH, nu kom posten!! Månne min mp3:a damp ner i tamburen?!?
i väntan på mp3-spelaren
Såg en jättebra film igår efter middagen. Den heter Elsker dig for evigt, en dansk film om relationer. Typ Closer, som jag tycker så mycket om, men lite mer nordisk. En man blir förlamad då han blir påkörd av en läkares fru. Mannens fästmö inleder ett förhållande med läkaren. Oväntat och lite irriterande slut. Var irriterad på alla karaktärer (utom den stackars frun till läkaren) i tur och ordning. Har hört att man blir irriterad på karaktärer som liknar en själv...
Preli i det underbara ämnet kemi idag. Gick inte hopplöst dåligt, då man tar i beaktande hur lite jag hade hunnit förbereda mig. Men det måste nog läsas ännu. Har inte vågat titta på modellsvaren. Tyckte om formuleringen i 4b. En stålullsmängd, till storleken ungefär som en tändsticksask (för det är relevant!), fluffades till för försöket... Satt och småfnissade åt det en stund. Sedan fnissade jag lite till då jag hittade på kreativa lösningar till frågor jag inte kunde svaren till. Hoppas att Mrs Dipol-dipolbindning inte tycker att jag är dum i huvudet, utan har lite roligt år svaren i stället.
Riktigt vårväder där ute. Genom 7:ans fönster såg jag att det satt en hel hög på Domkyrkans trappor och njöt av solen. Skall det vara så i slutet av februari? För mig vore det helt okej, ifall jag skulle kunna vara säker på att vintern faktiskt inte kommer i år. Men jag är fortfarande livrädd för att jag skall bli tvungen att ta fram vinterrocken (som nog förövrigt är riktigt snygg) i maj.
Fick idag 35 meddelanden under den tid telefonen var på ljudlöst. Riktigt snygg då det stod 35 meddelanden mottagna. Fast lite dyrt för ingenting för henne som skickade dem.
81 poäng i finskahörfen. Hurra!
Preli i det underbara ämnet kemi idag. Gick inte hopplöst dåligt, då man tar i beaktande hur lite jag hade hunnit förbereda mig. Men det måste nog läsas ännu. Har inte vågat titta på modellsvaren. Tyckte om formuleringen i 4b. En stålullsmängd, till storleken ungefär som en tändsticksask (för det är relevant!), fluffades till för försöket... Satt och småfnissade åt det en stund. Sedan fnissade jag lite till då jag hittade på kreativa lösningar till frågor jag inte kunde svaren till. Hoppas att Mrs Dipol-dipolbindning inte tycker att jag är dum i huvudet, utan har lite roligt år svaren i stället.
Riktigt vårväder där ute. Genom 7:ans fönster såg jag att det satt en hel hög på Domkyrkans trappor och njöt av solen. Skall det vara så i slutet av februari? För mig vore det helt okej, ifall jag skulle kunna vara säker på att vintern faktiskt inte kommer i år. Men jag är fortfarande livrädd för att jag skall bli tvungen att ta fram vinterrocken (som nog förövrigt är riktigt snygg) i maj.
Fick idag 35 meddelanden under den tid telefonen var på ljudlöst. Riktigt snygg då det stod 35 meddelanden mottagna. Fast lite dyrt för ingenting för henne som skickade dem.
81 poäng i finskahörfen. Hurra!
mina tankar har runnit ner i benen, liksom allt mitt blod
Behöver (i viktighetsordning):
1. någon som masserar mina alldeles raiskade fötter efter jobbet
2. ett glas rödvin
3. en kväll fri från läsandet (not gonna happend...)
4. en ansiktsmask
5. en dusch
6. en egen dator
7. en mp3-spelare
8. någon som jag får bli lite arg på, som inte blir arg tillbaka utan bara snällt tar emot mina aggressioner
9. någon som bäddar min säng och städar mitt rum
En alldeles bra dag på jobbet idag. Har lite börjar förstå att det inte lönar sig att stressa då det är stressigt utan bara göra saker i tur och ordning och att inte ta personligt de kunder som klagar. Men jag blir nog förtfarande lite ledsen om någon gör det (klagar alltså). Idag t.ex. var det en äldre kvinna som hade ett allvarligt snack med mig om att hon tycker att våra glas luktar kemikalier och att jag måste ta upp det med vår chef för att det är väldigt ohälsosamt och att de minsann på Stockmann har glas som är luktfria. (Luktade senare på våra glas och de verkar de alldeles okej). En anna äldre kvinna (varför alltid gamla tanter??) kom och klagade för att hon satt nära ett bord där det satt ett par och deras fyra barn som lite härjade. Varför kommer man till ett familjecafé som ändå aldrig är tyst om man vill ha lugn och ro..? Man kan gå till ett café som är mindre och lugnare!
Själv blir jag så urlycklig då det kommer barnfamiljer till cafét. Barnen är så söta och deras föräldrar är ofta jättetrevliga. Många av mina jobbkompisar tycker att det är superirriterande och att de bara skriker (vilket de ju gör ibland) men jag kan inte motstå dem. Fick en släng av babyfeber idag då jag såg ett par med tvillingar i åldern 1 månad. (Förresten grattis till Hon som fick en brorson igår!!!)
Det sämsta med att jobba på café (förutom en elak chef och jobbiga kunder och sjuka fötter) är att det inte finns någon bra chans till att flirta. Alla killar som kommer på kaffe är ju på date för fan och så många pojkar jobbar där ju inte. Hade jättelust att flirta lite oskyldigt idag, men det fick bli. Bara en gammal gubbe log åt mig.
Såg världens sötaste pojke igår på punttisen (ja, jag kom iväg). Han var sådär klassiskt vacker, typ fotispojken. Han hade dock inte förstånd att titta på mig, vilket i princip kanske var helt okej då jag sprang omkring i rödisar, smutsigt hår och var alldeles svettig. Kanske måst sminka mig lite inför nästa fredag, utifall att...
Igår vad det Sibbofest hos Hon som är berättarrösten. Ett konstigt chack samlades där, men det var jättetrevligt. Fick skjuts dit och tillbaka hem. Vattenpipa!
Fick ingen massage, men nog vin. Och så beställde jag en mp3:a! Varför blir man glad av att shoppa?
Pappa blandade salt i hallonen istället för socker vid efterrättsdags. Mamma skrattar fortfarande åt minen jag gjorde då jag satt en stor bit brödost med hallon i munnen.
1. någon som masserar mina alldeles raiskade fötter efter jobbet
2. ett glas rödvin
3. en kväll fri från läsandet (not gonna happend...)
4. en ansiktsmask
5. en dusch
6. en egen dator
7. en mp3-spelare
8. någon som jag får bli lite arg på, som inte blir arg tillbaka utan bara snällt tar emot mina aggressioner
9. någon som bäddar min säng och städar mitt rum
En alldeles bra dag på jobbet idag. Har lite börjar förstå att det inte lönar sig att stressa då det är stressigt utan bara göra saker i tur och ordning och att inte ta personligt de kunder som klagar. Men jag blir nog förtfarande lite ledsen om någon gör det (klagar alltså). Idag t.ex. var det en äldre kvinna som hade ett allvarligt snack med mig om att hon tycker att våra glas luktar kemikalier och att jag måste ta upp det med vår chef för att det är väldigt ohälsosamt och att de minsann på Stockmann har glas som är luktfria. (Luktade senare på våra glas och de verkar de alldeles okej). En anna äldre kvinna (varför alltid gamla tanter??) kom och klagade för att hon satt nära ett bord där det satt ett par och deras fyra barn som lite härjade. Varför kommer man till ett familjecafé som ändå aldrig är tyst om man vill ha lugn och ro..? Man kan gå till ett café som är mindre och lugnare!
Själv blir jag så urlycklig då det kommer barnfamiljer till cafét. Barnen är så söta och deras föräldrar är ofta jättetrevliga. Många av mina jobbkompisar tycker att det är superirriterande och att de bara skriker (vilket de ju gör ibland) men jag kan inte motstå dem. Fick en släng av babyfeber idag då jag såg ett par med tvillingar i åldern 1 månad. (Förresten grattis till Hon som fick en brorson igår!!!)
Det sämsta med att jobba på café (förutom en elak chef och jobbiga kunder och sjuka fötter) är att det inte finns någon bra chans till att flirta. Alla killar som kommer på kaffe är ju på date för fan och så många pojkar jobbar där ju inte. Hade jättelust att flirta lite oskyldigt idag, men det fick bli. Bara en gammal gubbe log åt mig.
Såg världens sötaste pojke igår på punttisen (ja, jag kom iväg). Han var sådär klassiskt vacker, typ fotispojken. Han hade dock inte förstånd att titta på mig, vilket i princip kanske var helt okej då jag sprang omkring i rödisar, smutsigt hår och var alldeles svettig. Kanske måst sminka mig lite inför nästa fredag, utifall att...
Igår vad det Sibbofest hos Hon som är berättarrösten. Ett konstigt chack samlades där, men det var jättetrevligt. Fick skjuts dit och tillbaka hem. Vattenpipa!
Fick ingen massage, men nog vin. Och så beställde jag en mp3:a! Varför blir man glad av att shoppa?
Pappa blandade salt i hallonen istället för socker vid efterrättsdags. Mamma skrattar fortfarande åt minen jag gjorde då jag satt en stor bit brödost med hallon i munnen.
dokumentering
Satt mig ner med Kemisten 4 för att lösa galvaniska element-problemet, och jag löste det!!!!! Lälläsläää! Har sorterat papper i en halv timme, hittat de papper som behandlar ämnet och läst i boken en gång till och det gick det gick det gick! Jag (tror att jag) fattar. Den positiva elektroden av den ädlade metallen kan inte reduceras (ta emot elektroner) pga att den redan är i fast form (alltså inte jonform) och därför reducerad metalljonerna i lösningen och tar elektroner från elektroden som då bli positiv. Har jag förstått rätt? Oxideras då den positiva elektroden? Det borde den väl inte göra. Det är väl så att den får elektronerna från den negativa elektroden, därav elspänningen. (Snälla Hannele eller annan kemist, om du läser så rätta mig om jag har fel).
Jag känner mig smart och lyckad! Hög på kaffe!
Orsaken till att jag vill dokumentera denna otroliga lycka är att jag nu skall ta itu med Kemisten 5, dvs den som behandlar jämvikt och pH, den svåraste kursen. Om ett par timmar kommer jag alltså att sitta och slita av mig håret och gråta av förtvivlan. Då kan jag sen på kvällen läsa det här och minnas att jag inte är hopplös.
Äntligen fredag. Blir det månne punttis..?
Ett par timmar senare sitter jag alldeles fylld med känslor, men inte pga kemihat utan pga det senaste avsnittet av Grey´s anatomy. Hur sorgligt är inte det...?
Det var ett bra avsnitt. Jag hade väntat mig ett lyckligt slut med ett bröllop, men så slutade det bara med att alla var olyckliga. Kan man uppleva känslor via andra? Kanske det är det som kallas empati... men när man har varit i situationen själv (eller en liknande) och upplevt de känslor som man vet att peronen i TV:n/kompisen känner så kommer de på nåt sätt tillbaka. Eller man minns hur det var och hur det kändes allt för väl. Alltid då jag ser t.ex. på TV situationen där man vet: nu tar det slut, den där tystnaden och blicken, fylls jag av samma panikkänsla som då. Kan man då förstå t.ex. Christina ifall man aldrig haft ett brustet hjärta?
Jag känner mig smart och lyckad! Hög på kaffe!
Orsaken till att jag vill dokumentera denna otroliga lycka är att jag nu skall ta itu med Kemisten 5, dvs den som behandlar jämvikt och pH, den svåraste kursen. Om ett par timmar kommer jag alltså att sitta och slita av mig håret och gråta av förtvivlan. Då kan jag sen på kvällen läsa det här och minnas att jag inte är hopplös.
Äntligen fredag. Blir det månne punttis..?
Ett par timmar senare sitter jag alldeles fylld med känslor, men inte pga kemihat utan pga det senaste avsnittet av Grey´s anatomy. Hur sorgligt är inte det...?
Det var ett bra avsnitt. Jag hade väntat mig ett lyckligt slut med ett bröllop, men så slutade det bara med att alla var olyckliga. Kan man uppleva känslor via andra? Kanske det är det som kallas empati... men när man har varit i situationen själv (eller en liknande) och upplevt de känslor som man vet att peronen i TV:n/kompisen känner så kommer de på nåt sätt tillbaka. Eller man minns hur det var och hur det kändes allt för väl. Alltid då jag ser t.ex. på TV situationen där man vet: nu tar det slut, den där tystnaden och blicken, fylls jag av samma panikkänsla som då. Kan man då förstå t.ex. Christina ifall man aldrig haft ett brustet hjärta?
att åka nattåg
Jag måste säga att det finns bättre saker att komma hem till än grådaskigt väder. Då man vaknat till att solen håller på att gå upp bakom det snöbeklädda fjället, nöjer man sig inte riktigt med att vakna upp till utsikt över en bakgård med bildar och asfalt.
Att åka nattåg var en upplevelse. Jag hade väntat mig ett sådant där rysslandtåg med jättemånga sängar ovanpå varandra i en lång kupé och att det skulle vara sådär lite fuktigt och lukta lite unket, men jag hade felfelfel. Det var ett modernt tåg (typ InterCity2) med små privata rum med två sängar, ett skåp med lavoar och riktigt riktigt fräscha sängar och lakan. Jag och min sysyer satt en stund (läs: tre timmar, då jag egentligen borde ha läst) och tittade på Sex and the City på brorens dator och lade oss sedan, jag i den nedre sängen.
Man somnar så lätt då det lite gungar och guppar och låter sådär mysigt. Problemet var (som pappa hade sagt att det skulle vara) att jag vaknade alltid då tåget stannade på en station. Då det sedan satte igång igen somnade jag om. Blev ganska irriterad och tänkte: Varför ska vi nu stanna igen, åk iväg nu då!! Natten blev lite splittrad. Så det krävs endel karkki och kaffe för att komma igång med läsandet här hemma... Tv:n lockar med alla härliga bandade program.
Blev jättelycklig av att Han som jag älskar så mycket ringde mig igårkväll. Han hade ingen aning om att jag var i Lappland. Vi pratade en halv timme om hur dåligt samvete man får då man äter choko och om hur sugigt det är utan snö och om hur mycket man borde läsa och om dittan och dattan och jag skrattade och skrattade och var lycklig hela kvällen efter det. Pappa tittade sådär nöjt på mig... Han tycker att vi skall bli ihop. Det är ju sen lite mer komplicerat än så...
Skall senare idag och äta (väldigt försenad) födelsedagsglass med Hon som var min bästis i lekis. Tradition. Så är det ju min matdag idag också.
Att åka nattåg var en upplevelse. Jag hade väntat mig ett sådant där rysslandtåg med jättemånga sängar ovanpå varandra i en lång kupé och att det skulle vara sådär lite fuktigt och lukta lite unket, men jag hade felfelfel. Det var ett modernt tåg (typ InterCity2) med små privata rum med två sängar, ett skåp med lavoar och riktigt riktigt fräscha sängar och lakan. Jag och min sysyer satt en stund (läs: tre timmar, då jag egentligen borde ha läst) och tittade på Sex and the City på brorens dator och lade oss sedan, jag i den nedre sängen.
Man somnar så lätt då det lite gungar och guppar och låter sådär mysigt. Problemet var (som pappa hade sagt att det skulle vara) att jag vaknade alltid då tåget stannade på en station. Då det sedan satte igång igen somnade jag om. Blev ganska irriterad och tänkte: Varför ska vi nu stanna igen, åk iväg nu då!! Natten blev lite splittrad. Så det krävs endel karkki och kaffe för att komma igång med läsandet här hemma... Tv:n lockar med alla härliga bandade program.
Blev jättelycklig av att Han som jag älskar så mycket ringde mig igårkväll. Han hade ingen aning om att jag var i Lappland. Vi pratade en halv timme om hur dåligt samvete man får då man äter choko och om hur sugigt det är utan snö och om hur mycket man borde läsa och om dittan och dattan och jag skrattade och skrattade och var lycklig hela kvällen efter det. Pappa tittade sådär nöjt på mig... Han tycker att vi skall bli ihop. Det är ju sen lite mer komplicerat än så...
Skall senare idag och äta (väldigt försenad) födelsedagsglass med Hon som var min bästis i lekis. Tradition. Så är det ju min matdag idag också.
kaffeflirt
Både jag och min syster har satsat stort och blivit semesterkära. Min syster har fått upp ögonen för en fransman/amerikan/tysk (vi kan int riktigt bestämma oss) i medelåldern. Han har grått hår och är alldeles solariumorange och bodad så perkele.
Jag fick upp ögonen för min flirt redan första morgonen. Han satt några bord från mig och åt med sin familj. han var så söt att jag inte kunde ta mina ögon från honom och då han märkte mig log han alldeles oblygt. Då jag sedan igår satt och läste utanför vårt rum kom han alldeles ohämman fram till mig och sa: Moi, me mennään uimaan. Sen visade han mig sina crocks (som var SÅ coola med dösskallar på) och frågade varför jag hade plåster på hälen. Han hette Nino (världens finaste namn) och är (enligt mina beräkningar) nästan tre år gammal.
Ikväll går nattåget tillbaka hem.
Jag fick upp ögonen för min flirt redan första morgonen. Han satt några bord från mig och åt med sin familj. han var så söt att jag inte kunde ta mina ögon från honom och då han märkte mig log han alldeles oblygt. Då jag sedan igår satt och läste utanför vårt rum kom han alldeles ohämman fram till mig och sa: Moi, me mennään uimaan. Sen visade han mig sina crocks (som var SÅ coola med dösskallar på) och frågade varför jag hade plåster på hälen. Han hette Nino (världens finaste namn) och är (enligt mina beräkningar) nästan tre år gammal.
Ikväll går nattåget tillbaka hem.
ett virtuellt vykort
Jag trodde inte att jag saknade snön så mycket, men när jag är här märker jag att jag njuter alldeles jättemycket av allt vitt. Jag märkte att jag nog hade förväntat mig den där vykortsbilden, vackert väder, snöklädda granar och höga fjäll, och det bästa är att jag inte har blivit besviken. Igår då jag var ute i spåret (ja, jag är stolt flataskidare, fast jag egentligen inte är så bra på det. Hade glömt hur hala skidor faktiskt är och nu har jag blåmärke på knät) med pappa och vi skidare uppåt så var jag tvungen att stanna upp en stund och bara låta mina ögon njuta. Jag upplevde ett regelrätt lyckorus (som Annika skulle uttrycka det). Det var eftermiddagssol och 6 minusgrader och vi gled med sakta fart förbi torrfurorna (kelohonka!!! Något har man väl lärt sig av sanasampon). Så skönt att komma bort ett tag från stan där det inte regnar annat än sand.
Annars gick gårdagen här lugnt. Jag steg upp lite före åtta, åt morgonmål med andra morgonpigga och läste sedan kemi en stund (kemmapreli på månda!!). Ut i spåret och efter det total avslappning i bastun och bubbelpoolen. Mat.
På kvällen uppträdde ingen annan än Elastinen på hotellet. Ni kan tänka er min reaktion då jag såg killen och hans band på flygplatsen och då det sedan kom fram att de skulle sitta ett par rader framför mig i flyget (som förövrigt var en timme försenat). En dag senare står jag ett par meter från dem och lyssnar på samma låtar som för ett par dagar sedan. Lite annan fiilis förstås då det i publiken fanns knappt hundra jämfört med de tusenfemhundra på båten, men han är ju inte mindre charmig för det! Man bli alldeles svag i kroppen då man ser hur mycket han njuter av att uppträda. *småkär a la 12-åring*.
Hade glömt hur jobbigt det är att inte ha eget rum. Pappa snarkade hela förra natten. Det skulle vara okej om det skulle vara regelbundna snarkningar, men då det är vart tredje till vart tionde andetag som är en snarkning ligger man där och väntar på nästa snarkning. Jobbigt.
I morse satt jag och studerade olika familjer (i brist på husis). Några bord från mig satt ett sällskap på tre familjer med sammanlagt sju barn i åldrarna ett par månader till kanske åtta. De såg alla sådär äckligt lyckliga ut och jag kunde tänka mig dem alla uppe i slalombacken tillsammans åkandes ner för fullt med sina blixtrande leenden och sportiga outfits. Tänk er KK om 20 år, hur vi sitter där 35 stycken alla tillammans och försöker få i våra barn lite gröt (igår hörde jag en 6-åring vägra äta något eftersom det inte fanns bacon). Sedan skulle diskussionen antagligen gå till på följande sätt:
Mitt barn: men mamma jag vill inte skida flata, jag vill åka slalom. Varför får jag inte följa med Linus och hans mamma till slalombacken?
Jag: sidu det är jättebra att kunna skida lite terräng också. Du kan få följa med Linus till backen efter att vi har ätit lunch sen.
Mitt barn: men jag VILL INT!
osv.
Jag hoppas att ni sedan tar med mina barn upp i backen! Hjälmen på bara så.
Jag måste säga att jag njuter för fullt för tillfället. Har skavsår på hälen men monona ska nog på ändå!
Senare:
Det visade sig ju sen att de nog inte var någon bra idé att åka ut i spåret. Min häl har sett bättre dagar. Det gjorde så ont att jag blev riktigt riktigt ledsen och irriterad. Smärta brukar ju oftast resultera i något bra; massage (hurra, mina knutar i nacken löser upp sig), muskelvärk (hurra, mina muskler har jobbar ja blir stark) eller mensvärk (hurra, jag är fertil), men skavsår leder inte till någon nytta över huvudtaget!! Jag lider i onödan. Jag skidade och tänkte på hur illa det var för mina stackars fötter. SÅ synd om mig!
Och jo, naturen var lika vacker som igår och solen sken, men det var mer sådär att satan den där solen kommer i mina ögon och jaha, torrfura kelohonka what else is new? Varför rinner näsan alltid då man motionerar?
Till råga på allt föll jag i en backe just när en lite för hurtig kvinna åker förbi. Jag låg där en stund och skrattade och grät om vartannat och kom inte upp. Hur i helvete skall man ta sig upp då man har sju meter långa pinnar fast i fötterna?!? Var var lyckoruset då?
Kan inte vara på rummet då pappa och bror sitter där och äter päron så att det står härliga till. Fattade inget av kemin jag läste just. Hur i helvete kan den ädlare metallen i ett galvaniskt element bli den positiva polen, då en ädel metall borde ha hög elektronegativitet och dra till sig elektroner???
Vadå bitter? Jag borde nog också äta nåt.
Annars gick gårdagen här lugnt. Jag steg upp lite före åtta, åt morgonmål med andra morgonpigga och läste sedan kemi en stund (kemmapreli på månda!!). Ut i spåret och efter det total avslappning i bastun och bubbelpoolen. Mat.
På kvällen uppträdde ingen annan än Elastinen på hotellet. Ni kan tänka er min reaktion då jag såg killen och hans band på flygplatsen och då det sedan kom fram att de skulle sitta ett par rader framför mig i flyget (som förövrigt var en timme försenat). En dag senare står jag ett par meter från dem och lyssnar på samma låtar som för ett par dagar sedan. Lite annan fiilis förstås då det i publiken fanns knappt hundra jämfört med de tusenfemhundra på båten, men han är ju inte mindre charmig för det! Man bli alldeles svag i kroppen då man ser hur mycket han njuter av att uppträda. *småkär a la 12-åring*.
Hade glömt hur jobbigt det är att inte ha eget rum. Pappa snarkade hela förra natten. Det skulle vara okej om det skulle vara regelbundna snarkningar, men då det är vart tredje till vart tionde andetag som är en snarkning ligger man där och väntar på nästa snarkning. Jobbigt.
I morse satt jag och studerade olika familjer (i brist på husis). Några bord från mig satt ett sällskap på tre familjer med sammanlagt sju barn i åldrarna ett par månader till kanske åtta. De såg alla sådär äckligt lyckliga ut och jag kunde tänka mig dem alla uppe i slalombacken tillsammans åkandes ner för fullt med sina blixtrande leenden och sportiga outfits. Tänk er KK om 20 år, hur vi sitter där 35 stycken alla tillammans och försöker få i våra barn lite gröt (igår hörde jag en 6-åring vägra äta något eftersom det inte fanns bacon). Sedan skulle diskussionen antagligen gå till på följande sätt:
Mitt barn: men mamma jag vill inte skida flata, jag vill åka slalom. Varför får jag inte följa med Linus och hans mamma till slalombacken?
Jag: sidu det är jättebra att kunna skida lite terräng också. Du kan få följa med Linus till backen efter att vi har ätit lunch sen.
Mitt barn: men jag VILL INT!
osv.
Jag hoppas att ni sedan tar med mina barn upp i backen! Hjälmen på bara så.
Jag måste säga att jag njuter för fullt för tillfället. Har skavsår på hälen men monona ska nog på ändå!
Senare:
Det visade sig ju sen att de nog inte var någon bra idé att åka ut i spåret. Min häl har sett bättre dagar. Det gjorde så ont att jag blev riktigt riktigt ledsen och irriterad. Smärta brukar ju oftast resultera i något bra; massage (hurra, mina knutar i nacken löser upp sig), muskelvärk (hurra, mina muskler har jobbar ja blir stark) eller mensvärk (hurra, jag är fertil), men skavsår leder inte till någon nytta över huvudtaget!! Jag lider i onödan. Jag skidade och tänkte på hur illa det var för mina stackars fötter. SÅ synd om mig!
Och jo, naturen var lika vacker som igår och solen sken, men det var mer sådär att satan den där solen kommer i mina ögon och jaha, torrfura kelohonka what else is new? Varför rinner näsan alltid då man motionerar?
Till råga på allt föll jag i en backe just när en lite för hurtig kvinna åker förbi. Jag låg där en stund och skrattade och grät om vartannat och kom inte upp. Hur i helvete skall man ta sig upp då man har sju meter långa pinnar fast i fötterna?!? Var var lyckoruset då?
Kan inte vara på rummet då pappa och bror sitter där och äter päron så att det står härliga till. Fattade inget av kemin jag läste just. Hur i helvete kan den ädlare metallen i ett galvaniskt element bli den positiva polen, då en ädel metall borde ha hög elektronegativitet och dra till sig elektroner???
Vadå bitter? Jag borde nog också äta nåt.
mot nya landskap
Skall för en gångs skull göra något det här sportlovet! Trots bristande kunskaper i skidning skall pappa ta med oss barn till Lappland! Luosto här kommer vi, med fulla väskor och ingen aning om hur mycket tröjor man skall ta med sig. För mig kommer det väl mest att bli att sitta på hotellrummet och försöka ta mig igenom ett par kemiböcker, men det skall bli spännande att se något nytt. Skall nog ut i spåter i nåt skede. (inga backar här utan gammal hederlig flata, och stolt över det!) Flyg dit och tåg tillbaka.
Igår var det jobb. Är någon förvånad, jag gör ju inget annat på veckosluten nuförtiden. Men det var helt okej, då jag hade kvällsturen och flickorna hade tid att lära mig göra kaffedrycker. Vilket skämt alltså, det är ju samma skit i alla! Så fick jag ta med överblivna bullar hem. Pappa blev glad.
Fick mail av vår rektor. Skall närvara på nya mattalärarintervjuer på torsdag om en och en halv vecka. Spännande och känsla av ansvar upphöjt i två. Skall också försöka få honom att överväga att göra så att de som fixar abiprogram kunde få en kurs för det i framtiden. Vi skulle vara värda det.
Skall gå och avsluta packandet. Yllesockor!
abiklass på kryys
En berättelse om en penkkisdag:
Det finns två dagar i mitt liv som jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av att börja dagen med ett glas riktig Champange. En av de två dagarna var igår. Dagen då jag i princip slutade skolan. (Den andra kommer då jag börjar mitt liv som pensionär).
Att möta sina vänner i närheten av skolan och skåla i bubbligt är det bästa jag gjort på länge. Att fortsätta dagen med ABI-spex som hyllades av lärare och springa omkring i skolan i halare är ännu bättre. Att sedan få stå på ett lastbildsflak med sina allra bästa vänner och göra småbarn glada med våra karkkin gjorde att jag nästan sprack av lycka. Lyckan är att stå på rekkaflaket och skrika och vinka och se glada människor vinka tillbaka! Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt att stå där uppe, men tji vad jag hade fel. Glatt överraskad! (Bild i Husis! Nöjd!) Stort tack till mamma som kom och tittade på mej.
Kryssningen började med en tupplur i hytten med flickorna. Sedan mat i buffén. Sjögången var så stor på vägen dit att jag inte fick ner särskilt mycket mat, för att inte tala om alkohol. Stannade sedan på absolutistlinjen resten av natten också, vilket min lever och plånbok tyckte om. Det var inget jag hade planerat men det blev bara så.
Har inget tidsbegrepp över huvudtaget då det gäller båtprogrammet. Elastinens keikka var helt otrolig men dansgolvet var för trångt. Diskodans (Umbrella, Piece of me, Boten Anna, Please don´t stop the music) på 10onde däck var också roligt en stund. Chill med en finsk granikille var inte heller helt fel. Mellan fyra och fem satt jag med Han som är längst i klassen och pratade (sånt som man nu pratar om en kryssning den tiden på natten) och det var så skönt då man kunde sitta i en soffa och vila sina ben i gott sällskap. Halv sex var alla flickor (som sen sist och slutligen sov där) samlade i hytten.
Dramatik på båten! Eller njah. Ett antal personer försvann med ett antal andra personer. Han som var min försvann med Hon som dubbade till ryska. Han var full som en fluga i ölflaskan (och mådde därav i morse), vilket ju i a för sig kanske inte påverkade hans "val", men han blir alltid så sällskapssjuk i situationer av berusning. Vet egentligen inte vad som hände, men sov tillsammans gjorde de väl. Jag försökte betsämma mig för att det inte skulle förstöra min kväll och att jag inte skulle bry mej, men lite svårt var det ju att strunta i det då de dansade inom synhåll. Antagligen var jag mest avundsjuk på att jag inte själv hade någon. Fast jag försökte kanske inte heller så att hitta någon, nykter som jag var. Hade nog ingen lust heller med något struleri (hah, som om det är en självklarhet att jag skulle ha fått någon ifall jag hade velat). Trots det så borde jag väl i det här skedet kunna stänga ute svartsjukan. Känns dock bättre redan idag. Jag vill ju inte ha honom tillbaka... (fast ändå inte vill släppa taget helt och hållet verkar det som).
Att vara på en kryssning med bara random finska skolor har sina sidor. Det att man inte åker med sina kompisar från Norsen och Brändö gör att man håller ihop inom skolan på ett helt annat sätt (fast jag vet att vissa av oss saknade vissa pojkvänner).
Konversationerna med finnarna:
Dom: Hei mä en tajuu tota Lärkan-juttuu.. Mist te ootte?
Vi: Ollaan ruotsinkielisestä lukiosta, Gymnasiet Lärkanista.
Dom: Ai puhuttekste ruotsii? Hei puhu sitä mulle! Jak förstår inte sfenska. Jak heter Pekka.
Vi: (skrattar, de 7 första gångerna..) Bra går det ju...
Ingen av oss blev hackade! Hurra! Och Lärkan fick beröm för de snygga hytterna!! Hurra för det med!
Nu var det sen slut med det... Hurra?
Det är väl meningen att penkkisdagen skall vara en av de bästa i ens liv. Man vill liksom inte medge att allt inte var helt perfekt hela tiden. Måst nog ändå säga att rekka-åkningen vägde upp för det mesta trötthetsstrulet på kryssningen och en dag så lång som den igår kan inte vara jee rakt igenom.
Svårt att förstå att jag inte har någon aning om när jag ser diverse lärkor igen.
Det finns två dagar i mitt liv som jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av att börja dagen med ett glas riktig Champange. En av de två dagarna var igår. Dagen då jag i princip slutade skolan. (Den andra kommer då jag börjar mitt liv som pensionär).
Att möta sina vänner i närheten av skolan och skåla i bubbligt är det bästa jag gjort på länge. Att fortsätta dagen med ABI-spex som hyllades av lärare och springa omkring i skolan i halare är ännu bättre. Att sedan få stå på ett lastbildsflak med sina allra bästa vänner och göra småbarn glada med våra karkkin gjorde att jag nästan sprack av lycka. Lyckan är att stå på rekkaflaket och skrika och vinka och se glada människor vinka tillbaka! Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt att stå där uppe, men tji vad jag hade fel. Glatt överraskad! (Bild i Husis! Nöjd!) Stort tack till mamma som kom och tittade på mej.
Kryssningen började med en tupplur i hytten med flickorna. Sedan mat i buffén. Sjögången var så stor på vägen dit att jag inte fick ner särskilt mycket mat, för att inte tala om alkohol. Stannade sedan på absolutistlinjen resten av natten också, vilket min lever och plånbok tyckte om. Det var inget jag hade planerat men det blev bara så.
Har inget tidsbegrepp över huvudtaget då det gäller båtprogrammet. Elastinens keikka var helt otrolig men dansgolvet var för trångt. Diskodans (Umbrella, Piece of me, Boten Anna, Please don´t stop the music) på 10onde däck var också roligt en stund. Chill med en finsk granikille var inte heller helt fel. Mellan fyra och fem satt jag med Han som är längst i klassen och pratade (sånt som man nu pratar om en kryssning den tiden på natten) och det var så skönt då man kunde sitta i en soffa och vila sina ben i gott sällskap. Halv sex var alla flickor (som sen sist och slutligen sov där) samlade i hytten.
Dramatik på båten! Eller njah. Ett antal personer försvann med ett antal andra personer. Han som var min försvann med Hon som dubbade till ryska. Han var full som en fluga i ölflaskan (och mådde därav i morse), vilket ju i a för sig kanske inte påverkade hans "val", men han blir alltid så sällskapssjuk i situationer av berusning. Vet egentligen inte vad som hände, men sov tillsammans gjorde de väl. Jag försökte betsämma mig för att det inte skulle förstöra min kväll och att jag inte skulle bry mej, men lite svårt var det ju att strunta i det då de dansade inom synhåll. Antagligen var jag mest avundsjuk på att jag inte själv hade någon. Fast jag försökte kanske inte heller så att hitta någon, nykter som jag var. Hade nog ingen lust heller med något struleri (hah, som om det är en självklarhet att jag skulle ha fått någon ifall jag hade velat). Trots det så borde jag väl i det här skedet kunna stänga ute svartsjukan. Känns dock bättre redan idag. Jag vill ju inte ha honom tillbaka... (fast ändå inte vill släppa taget helt och hållet verkar det som).
Att vara på en kryssning med bara random finska skolor har sina sidor. Det att man inte åker med sina kompisar från Norsen och Brändö gör att man håller ihop inom skolan på ett helt annat sätt (fast jag vet att vissa av oss saknade vissa pojkvänner).
Konversationerna med finnarna:
Dom: Hei mä en tajuu tota Lärkan-juttuu.. Mist te ootte?
Vi: Ollaan ruotsinkielisestä lukiosta, Gymnasiet Lärkanista.
Dom: Ai puhuttekste ruotsii? Hei puhu sitä mulle! Jak förstår inte sfenska. Jak heter Pekka.
Vi: (skrattar, de 7 första gångerna..) Bra går det ju...
Ingen av oss blev hackade! Hurra! Och Lärkan fick beröm för de snygga hytterna!! Hurra för det med!
Nu var det sen slut med det... Hurra?
Det är väl meningen att penkkisdagen skall vara en av de bästa i ens liv. Man vill liksom inte medge att allt inte var helt perfekt hela tiden. Måst nog ändå säga att rekka-åkningen vägde upp för det mesta trötthetsstrulet på kryssningen och en dag så lång som den igår kan inte vara jee rakt igenom.
Svårt att förstå att jag inte har någon aning om när jag ser diverse lärkor igen.
kemisten 2
Duktiga jag steg upp klockan 07.11, åt min gröt och började (efter husisläsning, kaffe och ett par solhälsningar) läsa kemi. Har lärt mig (eller har jag?) om det periodiska systemet. Kovalenta, jon- och metallbindningar samt det periodiska systemet. Intressantare än det låter och med kaffe och apelsin är det inte så tokigt att läsa, eller den här morgonen kändes det som så i alla fall. Gravt efter i min planering, men intalar mig själv att jag gör så gott jag kan.
Nu bär det av till skolan där spexpaniken antagligen fyller magen med fjärilar.
Har svårt att tänka mig att det imorgon är jag som står på flaken och gör giriga barn glada. (Måst få färdig min halare!)
Kusinträffen kunde inte ha varit mer lyckad! Tänk att just jag har fått så trevliga släktningar! Hurra för getost och fattiga riddare!
Nu bär det av till skolan där spexpaniken antagligen fyller magen med fjärilar.
Har svårt att tänka mig att det imorgon är jag som står på flaken och gör giriga barn glada. (Måst få färdig min halare!)
Kusinträffen kunde inte ha varit mer lyckad! Tänk att just jag har fått så trevliga släktningar! Hurra för getost och fattiga riddare!
fyrastjärnig dag
Idag är et en så bra (eftermid)dag som de kan bli just nu. Åkte till Operan efter ABI-spexmöte för att böna och be om att få byta ut mina redan utlösta Törnrosabiljetter (fast det egentligen inte går att göra), och det gick! Kvinnan bakom disken torde göra (tehtänee..? Finahörf idag) liknande olagligheter ibland.
Ett latte på Bulevardin kahvisalonki med en damtidning gör gott. Att sitta i en länstol med uppdragna fötter (jag tog bort skorna) är vad man behöver efter en dag med hörf, kemiinlämningsuppgiftersgenomgång o biljettstress.
Gick efter Lillabror (först på fel dagis) och kom hem till Mellanbror och hans kompis. Storasyster kom hem lagom till mat (kamaroner, köttbullar och brockoli). Barnen var SNÄLLA och gjorde sina läor (de som hade). Vi tittade på BUU-klubben (det kom Yakari) och sedan läste jag och Lillebror (4 år) Herr och fru Slusk, medan de två äldre ritade på min ABI-halare. Det blev en blandning ab båtar uppochner samt karkk och solar och fiskar. L.b. ritade också en bår med eld på vattnet efter läsningen. Herr och fru slusk är en utomordentlig bok (Roald Dahl) som handlar om hämd! I den står det att alla som tänker elaka tankar blir fula. De som tänker goda tankar blir vackra. Sant!
Ett bord är recerverat på 3 Kruunua åt fyra stycken ungdomar. Kusinen Knasig har kommit hem från Kroatien och det firas med buller och bång en tisdag i Kronohagen med syster min, mig och halvkusinen Björne. Ser så fram emot att träffa min favoritkusin efter ett halvt år.
Läste just Helen Korpaks ledare i Ebl. Va fint hon skriver. Och ja tänk. På torsag (BRENKKUU JA HULINAA). Storasyster sa att hon kommer och tittar på mig. Mamma kommer också! Har svårt för att inte äta upp Dumlen som ligger i mitt rum.
Ett latte på Bulevardin kahvisalonki med en damtidning gör gott. Att sitta i en länstol med uppdragna fötter (jag tog bort skorna) är vad man behöver efter en dag med hörf, kemiinlämningsuppgiftersgenomgång o biljettstress.
Gick efter Lillabror (först på fel dagis) och kom hem till Mellanbror och hans kompis. Storasyster kom hem lagom till mat (kamaroner, köttbullar och brockoli). Barnen var SNÄLLA och gjorde sina läor (de som hade). Vi tittade på BUU-klubben (det kom Yakari) och sedan läste jag och Lillebror (4 år) Herr och fru Slusk, medan de två äldre ritade på min ABI-halare. Det blev en blandning ab båtar uppochner samt karkk och solar och fiskar. L.b. ritade också en bår med eld på vattnet efter läsningen. Herr och fru slusk är en utomordentlig bok (Roald Dahl) som handlar om hämd! I den står det att alla som tänker elaka tankar blir fula. De som tänker goda tankar blir vackra. Sant!
Ett bord är recerverat på 3 Kruunua åt fyra stycken ungdomar. Kusinen Knasig har kommit hem från Kroatien och det firas med buller och bång en tisdag i Kronohagen med syster min, mig och halvkusinen Björne. Ser så fram emot att träffa min favoritkusin efter ett halvt år.
Läste just Helen Korpaks ledare i Ebl. Va fint hon skriver. Och ja tänk. På torsag (BRENKKUU JA HULINAA). Storasyster sa att hon kommer och tittar på mig. Mamma kommer också! Har svårt för att inte äta upp Dumlen som ligger i mitt rum.
hur börjar man?
Inledning:
Vad gör man en fredagkväll efter moddastudentskrivningar, då man har framför sig många många månader av aktivt läsande på egen hand, utan någon vuxen som tvingar en till det? Vad gör man då man borde rensa bort allt extra program för att sedan kunna lyckas i linträdesförhör och SE-prov? Jo: man startar en blogg! Jag blev så inspirerad av Annikas att jag inte kunde hålla mig! (Komplex: Hon skriver så fint! Hur skall man våga skriva något alls?)
Vad gör man en fredagkväll efter moddastudentskrivningar, då man har framför sig många många månader av aktivt läsande på egen hand, utan någon vuxen som tvingar en till det? Vad gör man då man borde rensa bort allt extra program för att sedan kunna lyckas i linträdesförhör och SE-prov? Jo: man startar en blogg! Jag blev så inspirerad av Annikas att jag inte kunde hålla mig! (Komplex: Hon skriver så fint! Hur skall man våga skriva något alls?)
Brödtext:
Min dagbok har blivit pinsamt sparsamt använd och på det här sättet kan jag dokumentera alldeles vanliga saker som fått dagarna att gå (eller orsaker till att den inte går alls). Den svåra frågan är hur mycket man skall/får skriva om. Har inte ännu riktigt bestämt mig för det. Man får väl se... hur privat det känns. Fast jag ju nog inte har så många hemligheter egentligen.
Fredagkväll... Min jag-sitter-hemma-med-mamma-och-pappa-och-dricker-vin-kväll. Speciellt trött idag då huvet tömts på allt som har med vargar att göra (t.o.m. Oprah handlade om hundar!). Vågade inte gå och puntta pga förkylning. Har så dåligt samvete då jag inte motionerat på sista tiden så mycket som jag borde ha gjort, och inte har ja läst heller.
Mamma hade lagar världens godaste smörgåsar åt mig att ta med till skolan. De är sö söta då de visar att de bryr sig med matsäck och lyckatill-textmeddelande. Tror att de var mer nervösa än jag.
Imorgon blir det jobb och sedan Friendsmaraton hos Han som låter som Rade. Blev livrädd att jag inte skulle kunna gå pga jobbet, men det ordnade sig.
Ännu på gott humör då Mellanbarnet igår var så jättesnällt då Lillebror och Storasyster inte var hemma och han inte behövde kämpa om uppmärksamheten. Vi övade diktamen! Olle mår inte bra. Alla får bulla. Stig matar grisar. Allt rätt! Vad duktig du är!
Har sprungit på Stockmanns och stressat över Törnrosabiljetter. Fick reserverat.
Avslutning med slutsats:
Textkompetens tar på krafter. En fredagskväll är just vad jag behöver. Diskussionen runt matbordet kommer att bestå av frågor om dagens prov samt vad som hände med Han vars syster bakar världens godaste chokomuffins. Hurra för nässpray och eukalyptusolja! Hurra för en mamma som stiger upp trots dåligt morgonhumör för ens skull.
Ett PS: Tittade på BUU-klubbens Mumin idag. Hemulen berättade om en guldfisk som fanns i en sjö bortom De ensliga bergen. Mumin, Snorkfröken, Mumrik, Lilla My och Sniff begav sig iväg för att leta reda på den. För att se fisken måste det först regna, sedan bli vindstilla (det gjorde det!). Mumin blev alldeles lycklig då de såg den jättelika fisken. Det var fint!
Min dagbok har blivit pinsamt sparsamt använd och på det här sättet kan jag dokumentera alldeles vanliga saker som fått dagarna att gå (eller orsaker till att den inte går alls). Den svåra frågan är hur mycket man skall/får skriva om. Har inte ännu riktigt bestämt mig för det. Man får väl se... hur privat det känns. Fast jag ju nog inte har så många hemligheter egentligen.
Fredagkväll... Min jag-sitter-hemma-med-mamma-och-pappa-och-dricker-vin-kväll. Speciellt trött idag då huvet tömts på allt som har med vargar att göra (t.o.m. Oprah handlade om hundar!). Vågade inte gå och puntta pga förkylning. Har så dåligt samvete då jag inte motionerat på sista tiden så mycket som jag borde ha gjort, och inte har ja läst heller.
Mamma hade lagar världens godaste smörgåsar åt mig att ta med till skolan. De är sö söta då de visar att de bryr sig med matsäck och lyckatill-textmeddelande. Tror att de var mer nervösa än jag.
Imorgon blir det jobb och sedan Friendsmaraton hos Han som låter som Rade. Blev livrädd att jag inte skulle kunna gå pga jobbet, men det ordnade sig.
Ännu på gott humör då Mellanbarnet igår var så jättesnällt då Lillebror och Storasyster inte var hemma och han inte behövde kämpa om uppmärksamheten. Vi övade diktamen! Olle mår inte bra. Alla får bulla. Stig matar grisar. Allt rätt! Vad duktig du är!
Har sprungit på Stockmanns och stressat över Törnrosabiljetter. Fick reserverat.
Avslutning med slutsats:
Textkompetens tar på krafter. En fredagskväll är just vad jag behöver. Diskussionen runt matbordet kommer att bestå av frågor om dagens prov samt vad som hände med Han vars syster bakar världens godaste chokomuffins. Hurra för nässpray och eukalyptusolja! Hurra för en mamma som stiger upp trots dåligt morgonhumör för ens skull.
Ett PS: Tittade på BUU-klubbens Mumin idag. Hemulen berättade om en guldfisk som fanns i en sjö bortom De ensliga bergen. Mumin, Snorkfröken, Mumrik, Lilla My och Sniff begav sig iväg för att leta reda på den. För att se fisken måste det först regna, sedan bli vindstilla (det gjorde det!). Mumin blev alldeles lycklig då de såg den jättelika fisken. Det var fint!
