hon som

Filmens natt var underbar, väldigt vanlig, van och trygg. En massa nya ansikten i korridorerna, men alldeles tillräkligt av de gamla vanliga för att man skulle känna sig hemma. Vår gamla vimsiga teckalärare sken upp då hon såg oss och förklarade hur hon berättat för ettorna vilken speciell klass vi varit.

Kvällens fråga: Vad gör ni här/Hur har ni tappat bort er hit?
Vårt svar: Vi har återvänt hem.

Filmutbudet var inte så exotiskt som det kanske har brukat vara, men sällan gick jag ju ändå på de mest okända filmerna, så det här passade mig alldeles okej. Såg Juno, Pan's Labyrinth, Mamma Mia!, Ace Ventura (herregudvarför?) och Forrest Gump.

Härligt att så många Abi-08 hade hittat dit, och så var det roligt att se några som fortfarande går i skolan. Trevliga ettor i mikrorummet var artiga nog att servera mig kaffe. Så skall det vara.

Man vänjer sig nog aldrig vid den absurda tanken att komma hem med första spåran och att folket i bussen kanske är påväg på jobb.

Idag såg jag mera film. Låt bara den rätta komma in, eller vad den nu hette. Riktigt bra för att vara en film som handlar om vampyrer.

Hojhoj, nu regnar allt bort. Skolgården är ett ända mega-isblock med vatten på, så barnen blir både våta och så faller de och slår sig. Men jag har gumppare på mig så jag blir i alla fall inte våt om fötterna. Hoppeligen har allt smultit bort efter veckoslutet. Sidensvansarna har äntligen hittat våra rönnbär. Kanske bären också är borta på måndag.

Kom just hem från ett väldigt extempore (stavning?) barnvaktsjobb åt en helt okänd mamma som fått min nummer av en inte så okänd, annan, mamma. Pojken, ettochetthalvt, blev nog lite till sig då han såg en helt ny flicka (tant?), men vi gick och tittade på Stockas julfönster och så var vi uppe i jullandet på den nya åttonde våningen, och han var väldigt nöjd. Och dit rekommenderar jag att alla med barnvagn och barn går, för där fanns plats att röra sig med vagnen, megastora mjukisdjur, en minikarusell (gratis), spelmaskiner för äldre barn, lego och tågbana, och bäst av allt, superlite leksaker  till salusom frestar barnen och gör dem gnälliga. Och så var det behagligt svalt så man behövde inte klä av barnen alla sjuttiotusen lager kläder.

Har anmält mig till fördjupade fyssakurser på Aftis. Hur kul blir inte det att sitta alla måndag och onsdagkvällar och räkna fyssa..? Hur smart är det att göra det frivilligt..? För egentligen tycker jag inte att fyssa är så intressant. Dessutom kommer jag att missa mina yogatimmar. I princip kan jag ju gå på andra timmar, men då kommer jag inte att kunna träffa yogakillen mer... Bekymrad.

Imorgon blir det filmnatt i gamla skolan. Huj så jag ser fram emot det! Måste köpa makaronilåda och popkorn. Kanske haloumiost för att göra som en smartis gjorde förra året.

Jag hatar tiopotenser. Speciellt negativa sådana. Och krångliga långa decimaltal. Att räkna ut värdet på en variabel x med rotformeln med negativa negativa tiopotenser med många decimaler är alltså det värsta som finns. Till råga på allt får jag inte använda min underbara grafiska miniräknare med Polysimult. Och inte MAOL heller.

Saknar lite Oles mattatimmar. Inte mattan sådär i allmänhet, med det där då man hade en extrauppgift som man klarade, efter att man hittat på något väldigt smart och snyggt matematiskt sätt att lösa uppgiften. Löste en uppgift väldigt snyggt idag, och ingen kunde berömma mig.

Blev Stockas stamkund och köpte Fazers chokokalender. Nu har jag tre.

I natt drömde jag om att jag blev mamma till ett litet flickebarn. Jag drömde inte om förlossningen, så det var inte någon sådan mardröm, men jag drömde att jag tänkte på hur jobbigt det är att nu har ett barn (inte sådär blöjbyten och skrik, utan mera att man nu har ansvar för någon annan) och hur rädd jag blev då jag märkte att jag inte älskade barnet som man kanske borde. Alla andra i huset (allt detta skedde i skolhuset där jag jobbar, men det var ändå liksom på lande för där var en massa släktingar) tyckte att flickan var så söt så, men att det nog var lite konstigt att jag som är så ung redan blivit mamma. Då jag tänkte efter vem pappa till flickan var, så blev jag rätt så förskräckt, för det var inte en fadersfigur direkt, ingen som man tänkt att skulle bli en bra pappa.

OM man skulle bli gravid så tror jag inte att jag skulle ha det där inte-älska-sitt-barn-problemet, men faktum är ju att förlossningsdepressioner är rätt så vanliga. Det är jag rädd för. Mer än för förlossningen. Och jag skulle ha många vänner, både pojkar och flickor, som skulle kunna fungera som surrogatföräldrar om pappan till barnet var en olämplig förälder. Och mina egna förstås.

Drömmen fick mig ändå att inse (konkretare än förut) att jag nog inte vill ha barn just nu.

Har vaktat för mycket småbarn det här veckoslutet!

Vilket väder!

Efter lite för många timmar framför TV:n i morse satte jag i kontaktlinserna (för snöiga glasögon är det värsta som finns) och på långkalsonger och halsduk och så gick jag ut i vinterns första snöstorm. Och det var underbart. Det är så tokigt att man kan gå omkring i världens blåst och snöyra och känna sig så fullständigt lugn och fylld av ro. Jag log bokstavligen hela tiden där ute, ända från att jag gled och halkade i backen utanför ytterdörren till Domkyrkans trappor, (där jag höll på att falla pga blåsten) till Alexen där julgatan just öppnats och som badade i ljus, via julfönstret på Stocka till Espen och till Finland bank där jag gav efter och gjorde en snöängel, rakt framför Snellman. För allt var underbart. Det var en perfekt snöstorm.

Igår fick jag äntligen träffa Han som det talats om så mycket och som bor två kvarter från mig. Var utmattad efter dagens tio timmar av barnvaktning, täckt av babyspugel och allt annat än sexig, men det blev alldeles bra, och de få timmarna ute var värt de tio minutrarna hemma där jag bytt kläder.

Julljusen på Alexen piggar alltid upp. Det var tal om en lillajulsfest här inom kort och snön livar upp stämningen.

Nu börjar Idols. Äter chili-körsbärschoko!

Igår hade egentligen alla förutsättningar för att bli en kiva dag. Morgonen var lite trög, och jag hittade inga utebyxor här hemma så jag höll på att försena mig från jobbet, men då jobbdagen nästan var slut och det började snöa så kunde man inte låta bli att springa omkring och försöka fånga snöflingorna på tungan. Såg ut som en idiot, jag är trots allt inte sju, men lite skoj var det.

Efter jobbet gick jag direkt till blodcentralen. Fick julkalender och cd-skiva. Multivitaminen var slut, men äppelsaft gick också bra. Mitt hemoglobin var otroliga 151 (enhet..?), vilket kan bero på att jag svalt en järntablett på jobbet innan jag gick. Pumpandet gick bra och jag fick både svensk betjäning och en kompis som sällskap (hon kom efter julkalender, och kanske också lite för att hon ville ha lite sällskap efter tystheten där hemma). Efteråt satt vi en stund och bara klagade, sedan gick vi efter mina nya glasögon (som är riktigt bra). Middag med mamma och pappa hemma hos oss  (så mycket bättre än igår) och så tittade vi på förra veckans Grey's som Hon missat. Från Grey till kortfilm till Friends till Simpsons till House (jösses), medan vi satt och småpratade och åt julchoko.

Ikväll blir det barnvaktning och det blir också riktigt kul då vi e två. Imorgon är det också barnvaktning, så det blir mer jobb än fritid det här veckoslutet. Delvis skönt att ha något att göra, men å andra sidan skulle jag ha velat träffat vännerna. Kanske på söndag.

Det bästa med att komma hem och vara bitter är att vi är två om det. Tänker nu klamra mig fast vid henne för att överleva.

Det är en fantastisk känsla att kunna svara "helt underbar" på frågan "nå, var det en bra resa?" och kunna vara 100 % uppriktig. För jag kommer att minnas den här resan som en så när som på perfekt resa.

Slutet av resan blev lite jobbig. Man hade inte alls någon lust att åka för man hade inte alls den där känslan att "det här var en bra resa, men nu blir det skönt att komma hem igen", utan man kände bara att "vi skulle ha behövat ännu ett par dagar, för att se t.ex. Mount Blanc och så. Vi var liksom inte alls färdiga med stället. För världens sötaste värdinna var ju vår vistelse över då vi stängde dörren bakom oss, men vår semester fortsatte ännu några timmar.

Men tunga kappsäckar (min inte lika tung som min resekumpans, hon bar ju på liva av vår värdinnas grejer också) gick vi med tunga steg mot tramen. Tramen blev full och bussresan var lite för lång. Vi satt ganska tysta hela resan, för vi var båda ganska bittra och trötta.

På flygfältet panikshoppade vi lite choko och sprit för att få slut på de sista frangen, och så höll jag på att bli fast i security-checken då jag hade en julklapp i handbagaget som inte var satt i en plastpåse och vars innehåll var mer än 100 ml, men tanten var "reilu" och lät det gå. Annars skulle jag nog ha blivit väldigt ledsen.

I flyget satt vi med Husis och blev nöjda då vi fått lite mat och rödvin och kunde sedan se slut filmen på iPoden. Vi träffade också Marc som satte framför oss och som sov genom hela resan. Vi satt och hade svårt för att hålla oss från att peta på hans hår som stack fram bakom hans stol. Vi bestämde att han fick heta Marc och att han INTE var påväg till Finland för att hälsa på sin flickvän, för han var lite för söt för att vi skulle låta honom ha en sådan.

Ju närmare Finland vi kom, destu bittrare blev vi. Då vi landade tryckde det helt otroligt i mina öron och jag hade ganska ont. Vi fick veta att det regnade och blåste i Håfors, och slutet av resan var väldigt guppig.

Att stiga ur planet och stiga på bussen mot terminalen i kylan och regnet och blåsten fick bägaren att rinna över för oss båda och vi bara skrek av frustration. Att stå på plattform 21 och vänta på bussen i kylan och regnet och blåsten var verkligen inte ett bra slut på vår annars så fina resa. Det går inte att beskriva bättre än att vi var så jävla satans skitbittra och bara svor turvis. Alldeles stumma satt vi i bussen och alldeles stum gick jag hem den sista biten. Att gå på min hemgata var det värsta, allt var för fucking bekant och vanligt.

På morgonen sov jag lite längre än vanligt, åt sedan samma gamla vanliga rågbröd och kokade kaffe. Tittade på TV. Alla mina grejer i kappsäcken doftade Genève och på radion kom samma låtar som vi klagat på tillsammans.

Då jag kom till jobbet blev jag lite bättre till mods då jag omedelbums fick en massa kramar och möttes av godmodig övrig personal. Som mellanmål fick vi vispgröt (hajoo med vispgrötströjan) och dagen gick ganska så bra. Efter jobbet cyklade jag iväg på Främlingarintervju och blev sminkad och allt var överstökat ganska snabbt. Men uh så jobbigt det kan vara att prata framför kameran. Innan kameran gick på pratade vi ganska obehindrat, men genast då det gällde blev jag pangröd i ansiktet och kunde inte prata, varken naturligt eller bra. Blä.

Genast då jag kom hem slog bitterheten över mig igen och har varit supersur sedan dess. Hade inte alls någon lust att berätta om min resa vid matbordet, ville bara säga "den var jättebra, och det här är skit". Men med maten blev det  pikulite bättre och har köpt julchoko nu som kanske hjälper en smula.

En semester var precis vad jag behövde, men det skall nog kanske inte behöva vara såhär skitjobbigt att komma hem. Vi började resan på flygfältet i Genève att planera Kasper-teamets nästa resa nästa höst, för tidigare har ingen av oss råd. Reading, baby! hösten 2009!

Semestern fortsätter, men imorgon är det slut.

Vi har haft ett par jättebra dagar här mellan bergen. Det blev inte något sjukt partajande på lördagkväll. I Helsingfors har man oftast inte det problemet att man inte blir insläppt på klubbar, man får kanske bara vänta en stund. Men här blev det ett väldigt säätö och en lång promenad i högklackat och så vidare till en annan klubb och så till sist hem med taxi. Men jag hade inga förväntningar inför kvällen, så det var egentligen ganska skönt att inte ta sig hem med någon nattbuss och sedan promenera i klackar (fast jag hade faktiskt lenkkare oligt en viss annan) hela vägen hem.

Söndag var chilldag. Vi steg upp sent och gick över till Frankrike där vi köpte smördegsmorgonmål i ett bageri. Hur mysigt som helst. Vi kom iväg till stan först fyra tiden, där vi såg gamla stan, två muséer (pikasnabbt) och tre fula statyer på under en timme. Vi åt kycklingsmiddag på en liten och mysig restaurang (någo med någons kusin) och så åkte vi karusell. Tre nittonåringar på en åsna, en häst och ett lejon.

Vi åkte hem och hade filmkväll med en kruka karkki och suktade efter Jude Law och längtade efter happy endings vi också. Och så hade vi glögg. Nam.

Idag har vi shoppat. Varken mer eller mindre. ATT vi har shoppat. Och så satte vi på Mäccen alldeles för länge och åt skräp.

Här hemma har vi ätit "mellis" med ett av barnen och så har vi spelat UNO. Vi hade hur roligt som helst, fast då jag vunnit bildade de andra en grym pakt mot mig och ville bara sabotera mitt spel. "Nu tycker jag inte om dig mera... i spelet". Utanför spelet älskar jag de här flickorna helt otroligt.

Snabba intryck från Genève (har just lärt mig att det skrivs så och inte med é):

Så mycket att skriva om så kort tid och så lite tid att skriva det på.

Hade jättebråttom igår att packa, så jag gick omkring hemma med tom blick och bara slängde saker i väskan. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, men det måste bli gjort. Samma fiilis hade jag hela vägen till flygfältet.

I flyget satt vi och drack rödvin och skrattade åt finlandsvenska tanter som skulle på golfmässa (golfwessa enligt min resekumpan). Vi tittade på Knocked up i hennes iPod och myste. Vi reste mot solen, mot södern och semester. Lycka!

På flygfältet mottogs vi av en sprudlande värdinna med Schweiz' flagga i högsta hugg. Färd mot hemmet och sedan träff med familjen och middag med dem. Mycket prat i mörkret på kvällen.

Vi började dagen med pepparkakschokon vi hade haft med oss. Sedan tramen till stan. Blev mäkta imponerad av fontänen. Vi gick lite på Manor bland choko och julkort och sedan i diverse butiker efter en pastalunch. På Benetton hittade jag en tröja med exakt samma färg som vispgröt, men bestämde mig för att inte köpa den, utan en skjorta och en annan tröja istället. Mellan affärerna tog vi fyra foton i ett fotobås vid järnvägsstationen, sådär lyckligt-minne-av-oss-tre i Genève. Lite mera shopping/klädprovning i världens mest praktiska provkoppi och hastigt via Fnacen till matbutik.

Vi har upplevt den färdigt kavlade pizzadegen och Starbucks men ingen har blivit rånad. Ikväll skall vi ut och fira finlandsvensk födis.

För tillfället sitter vi i köket och de två andra lagar mat och dricker budget rosévin. Känner mig lat, men nöjd. Vår värdinna har världens minsta barnförkläde på sig. Trivsamt.

Har köpt en julkalender. Den är stor och dyster. Den föreställer ett stort hus och fönstren är lyckor man kan öppna. Jag förväntar mig att husets fönster blir upplysta av ljus då man så småningom närmar sig jul. Har spanat in den första luckan och ville öppna den redan igår. Vi hittade en salmiakskalender på Stocka också, men vi kom fram till att man inte vill ha salmiak på morgonen. Choko däremot... Så stod vi en stund i herkku och suktade efter glassen.

Fick plötsligt gå på teater iförrgårkväll med mamma. Viirus' Jag är din flickvän nu. Hmm, var inte så förtjust i musiknumren, men annars var den kiva. Rolig, lite sådär Pleppo-stil med "Vad man inte skall svara då någon frågar en om man tycker om att dansa" och "Världens fem mest provocerande pojkvänner". Bra skådisar. Helt roligt att se.

På jobbet har jag läst lite "Tsatsiki och Retzina" för mig själv. Jag höll på att börja gråta häromdagen för att det var så fint. "Jag älskar dig, fyra varv runt jorden, oändligt och tillbaka."  Så ville barnen plötsligt att jag skulle läsa den högt medan de satt och ritade, och det gjorde jag ju gärna. Men jag tror att den boken är menat för lite äldre barn, Tsatsiki är ju ändå på fyran i den boken och det svärs och talas om hångel och stringtrosor och sex.

Igår kväll var jättebra! The leftovers, vi få som är kvar i Helsingfors, träffades och gick på Hankens källarpub. Några öl, biljard (alldeles jämn match, spännande) och stapeltorn (35 våningar och beyond, då vi lite svängde på klossarna efter att pussy-klossen tagits). Vi hade så roligt och det var en perfekt chillkväll. Skulle nog ha njutit av den ännu mer ifall jag inte haft halkbana i morse. Det gick förresten bra, och riktigt roligt var det ju.

Alltså hajoo me att vi åker till Genéve imorgon! Hela höstens höjdpunkt. Har inte packat och kommer inte att hinna packa ikväll, så det blir morgondagens projekt att försöka få något nedpackat.

Nu på stand-up!

Våra julstjärnor har kommit upp i vardagsrummet, och det är det mysigaste som finns. Mamma har köpt en tidning med diverse recept och reportage om olika hem i juletiderna och senaste matbordsdiskussionen gick ut på att fundera på var vi skall fira jul. Juljuljul!

Och Genévegenévegenéve! Bara tre nätter kvar. Vågar inte hoppas på något fantastiskt och ändå gör jag det i smyg. Ser liksom farm emot allt, flygresan, att shoppa, att äta ute, att se staden, att se Hon som känner till staden och att få komma bort från jobbet och läsandet här hemma. Har ingen aning om vad jag skall packa och hur mycker pengar jag skall växla.

Läsandet har nog minst sagt gått dåligt nu den senaste tiden. Jag kom liksom aldrig igång igen efter höstlovet. Har kommit 45 sidor framåt på tre veckor. Och den här veckan blir det nog inte många sidor fler, för på torsdag är det halkbana och på fredag kommer jag att vara så resfebrig att jag inte kan sitta stilla. Och så åker jag och kommer igång igen tidigast på onsdag då jag kommit hem.

Att försova sig på tisdag har blivit mer en regel än ett undantag. Jag håller på att bli slapp!

Fixade lampan på cykeln igår. Blir mer och mer laglig på cykel hela tiden. Fast att cykla på körbanan vet jag nog inte om jag någonsin kommer att göra.

Hurra för att CariDee vann!

Mina favoritord just nu: Prillig och tokig.

Som vanligt blev det en lyckad kväll igår på Lövö. Som vanligt spelades det en gnutta Guitarr hero, sjöngs lite Sing star, gicks i bastu och dracks en och annan öl. Ovanligt igår kväll var att vi i början av kvällen hipp som happ snabbt slevade ihop tredubbel sats kladdkaka (kolakaka!) och att vi i slutet av kvällen tittade på The green mile. Som vanligt sov man över (vissa sov i bastun i brist på madrasser men med för högljudda snarknigar i rummet. Ovanligt lyxigt morgonmål dukades upp av en mamma och vi fick vofflor! Så var det ovanligt trevligt och vanligt slött en stund i en säng där vi tre som var kvar satt och pratade.

Vi firar pappa redan idag. Vofflorna trycker i magen och matlusten är inte den största, men det hinner ännu förändras.

Ikväll kommer det Frida på TV (rekommenderas!) som jag tänker sjunka in i helt fullständigt.

Har nu beställt plats på den där Suomi-stand-up-gala-grejen. Hoppas bara jag har någon att sitta bredvid. Eller klart att man har, men lite läskigt är det att gå utan säkert sällskap.

Idag kokade jag kikärterna som har legat i blöt över natten. Det var något lite husmoderligt/sött över det hela. Måste leta upp några nya recept där jag kan utnyttja dem sedan.

En mamma på skolgården igår hade med sig scouternas julkalender. Gissa om jag fick lust att gå raka vägen till stan och införskaffa en åt mig själv. Tror att jag skall satsa stort i år och köpa både en bild- och en chokojulkalender. Morgnarna blir ju så mycket trevligare. Undrar när första snön kommer. Idag var det ju redan bara ett par grader där ute (just passligt till dagen då husbolaget stänger av värmen till lägenheterna för en dag) så man kan kanske hoppas på lite romantiskt snöfall här någon dag. Annars är det måttligt så mysigt att stå på en skolgård i två timmar då det är 2 plusgrader ute. Trots långärmat, ylletröja, fleece, långkalsonger, långbyxor, yllesockor, halsduk, vantar, mössa och rock börjar man ganska snabbt frysa om man står stilla.

Har farsdagspanik. Vad köpa åt en pappa som säger att han vill ha "någon bok eller någon skiva eller någon film", alltså det han alltid säger.

Imorgon är glädjens dag, för det är kladdkakans dag! Så står det i min kalender och jag skall banne mig fira den med pompa och ståt. Vilket svepskäl! Skall leta fram ett kakrecept jag fått av Hon som numera inte äter sådana chokokakor. Fast det receptet är inte så kladdigt. Det verkar som om dagen skulle firas med vännerna. Tänk så mysigt. Att tillsammans baka kladdkaka på kladdkakans dag är rätta så typiskt oss tycker jag, och oj vad jag trivs med det.

I morse skötte jag endel ärenden (men inte alls de som är mest brådskande), vilket ledde till att jag inte läste något. Jag åkte till gamla gymnasiet för att hämta en blankett jag lyckats flirta till mig av Hon som varit expert i Sex & Sånt på X3M (lustigt att hon jobbar där som hälsobårdare nu). Hela vägen från tåget till skolhuset log jag, men kunde inte låta bli att känna mig lite olustig. Skolan är trots allt inte min mera, och det kändes lite som om man trängde in på andras revir då man var där. Lyckades ändå tajma så att alla satt på lektion, så jag beövde bara konfrontera den utomordentliga vaktmästaren.

På vägen ut, tog jag nyaste Papper som jag läste i tåget. Eller snarare läste serierna (Hippopotatismus, Pandapropaganda), kollade in bilderna från festen för att se om man kände någon och läste bloggcitaten. Sedan åkte resten i papperinsamlingen.

Igår var mamma och jag och beställde nya glasögon åt mig. Det blev riktigt riktigt vanliga, ickedramatiska glasögon, men så trivs jag nog bäst.

Var på superskön yogatimme idag igen. Taaksetaivutuksia (bakåtböjningar..?) är helt min grej. Fast annars tycker jag mer om måndagens timmar.

Hurra Hurra Hurra
för folket i USA
Man blir ju bara gla'
då de väljer Obama

Funderar på att gå på den där standupgrejen som Nylle fixar. Fast jag måste bestämma mig innan klockan tolv imorgon. Har inte så mycket att förlora på det. Det är kvällen innan vi åker iväg till Genéve. Måste växla pengar.