...är mellan känslor
Lättare sagt än gjort att inse att det nu är slut, att mina läsdagar är räknade för en lång tid framåt, att jag kan göra mest ingenting eller allting om jag har lust och bara sitta och snacka skit med mina alldeles underbara vänner som jag saknar så mycket. För Galenos spökar ännu i bakhuvudet, en liten besvikelse på hur provet gick (satans HorA-uppgift), då jag hade hoppats på bättre. Kan dessutom inte släppa den där pyttelilla känslan av att sakna "mening" med vardagen, då man satt ner så mycket tid och känslor i det hela. Tyvärr måste jag förvänta mig det värsta, och vågar inte ens hoppas på annat. Märker att jag lever från inträdesprov till inträdesprov. Men en sak är säkert, och det var att jag nog gjorde mitt alldeles alldeles bästa. Nu måste jag bara koppla om.
Tvivlar inte alls på att jag snart sköljs av en underbar känsla av att jag är klar för den här gången. Och att jag skall våga känna efter hur jag mår och vad jag känner. Under tiden skall jag dricka kaffe, läsa Husis, städa mitt rum och sköta om min bortstressade hud.
Ser helt löjligt mycket fram emot Hangö och en möjlig seglats. Välkommen sommar!
Sommaren kom också förra året:
27 maj: dog
Provet kom en dag senare i år.
28 maj: gissar att hon kommer att vara riktigt sjuk imorgon
Jag bara väntar på att familjeflunssan skall sprida sig i min kropp.
29 maj: skall hålla tal med täppt näsa
Blev glad över förtroendeuppdraget.
Tvivlar inte alls på att jag snart sköljs av en underbar känsla av att jag är klar för den här gången. Och att jag skall våga känna efter hur jag mår och vad jag känner. Under tiden skall jag dricka kaffe, läsa Husis, städa mitt rum och sköta om min bortstressade hud.
Ser helt löjligt mycket fram emot Hangö och en möjlig seglats. Välkommen sommar!
Sommaren kom också förra året:
27 maj: dog
Provet kom en dag senare i år.
28 maj: gissar att hon kommer att vara riktigt sjuk imorgon
Jag bara väntar på att familjeflunssan skall sprida sig i min kropp.
29 maj: skall hålla tal med täppt näsa
Blev glad över förtroendeuppdraget.
...väntar lugnt på det som komma skall
Vad är det för fel på alla folk som inte skriver blogg? Jag har inget att läsa. (Eller nåja...)
Helt TOKIGT att den här dagen är här. Och att imorgon är imorgon. Prov-TJ 1! Sedan försvinner stressfinnarna äntligen, och jag kan byta bakgrunsbild på telefonen.
Idag har jag ätit cafémorgonmål, skött en massa ärenden på stan, repeterat formler i 45 minuter och sedan gått på bio. Resten av dagen går nog i packandet av väskans och yogans tecken, och så ska jag ringa ett par samtal och samla in kärlek från nära och kära. Konstigt lugn, vilket gör mig lite nervös. Lite skrämmande att allt hänger på imorgon.
Tokigttokigttokigt.
Helt TOKIGT att den här dagen är här. Och att imorgon är imorgon. Prov-TJ 1! Sedan försvinner stressfinnarna äntligen, och jag kan byta bakgrunsbild på telefonen.
Idag har jag ätit cafémorgonmål, skött en massa ärenden på stan, repeterat formler i 45 minuter och sedan gått på bio. Resten av dagen går nog i packandet av väskans och yogans tecken, och så ska jag ringa ett par samtal och samla in kärlek från nära och kära. Konstigt lugn, vilket gör mig lite nervös. Lite skrämmande att allt hänger på imorgon.
Tokigttokigttokigt.
...är krossad i tu
Del 1
Snart kan mina inlägg börja handla om annat, men
VITTUVITTUVITTU
nu orkar jag inte mera.
Jag vill inte att provet skall vara på torsdag, jag vill att det skall vara i morgon. Eller att det skall vara torsdag imorgon. För de här sista dagarna kommer jag inte att kunna lära mig något, jag är så uppe i varven, och det känns bara onödigt att sitta på bibban då jag inte har någon riktig struktur på läsandet mera och alla uppgifter jag gör bara blir fel då jag inte förstår hur de vill att jag skall svara. Jag vill att det skall vara ÖVER! Nu fick det räcka helt enkelt. På gränsen till att bli riktigt galen.
Inga tröstande ord om att det snart är torsdag behövs, tack (med risk för att låta otacksam).
Kanske det skall komma ett nästan-sammanbrott innan proven. Kanske går det bättre då man får ut lite frustration. Vet bara att allt kommer att kännas bättre redan då man sitter med det där förbannade provet framför sig och får börja kämpa med uppgifterna.
Del 2
På lördag på restaurangen funderade vi med familjen på vilken sång som skulle representera en (hah, what song are you, facebook hej). Svårt för vem som helst, särskilt för en som jag som inte är särskilt insatt. För både melodin och texten borde ju passa in. Sånger för olika situationer finns det ju (typ <3-krossar sånger) och fina melodier och sånger som man skulle vilja att skulle representera en, men som kanske sist och slutligen inte gör det. Lättast är det kanske att hitta andra folks sånger, inte ens egna. Eller skriva en egen, ifall man är bra på sånt.
Aina 2008:
24 maj: 12.34: hejar på Lärkan. 16.59:hurrar för lärkans brons och är nöjd över oss som hejade.
Jag hade så roligt på läktaren förra året. Fint väder var det.
25 maj: kan inte.
Tydligen precis ett år sedan mitt senaste liknande sammanbrott. Hör nog till.
Snart kan mina inlägg börja handla om annat, men
VITTUVITTUVITTU
nu orkar jag inte mera.
Jag vill inte att provet skall vara på torsdag, jag vill att det skall vara i morgon. Eller att det skall vara torsdag imorgon. För de här sista dagarna kommer jag inte att kunna lära mig något, jag är så uppe i varven, och det känns bara onödigt att sitta på bibban då jag inte har någon riktig struktur på läsandet mera och alla uppgifter jag gör bara blir fel då jag inte förstår hur de vill att jag skall svara. Jag vill att det skall vara ÖVER! Nu fick det räcka helt enkelt. På gränsen till att bli riktigt galen.
Inga tröstande ord om att det snart är torsdag behövs, tack (med risk för att låta otacksam).
Kanske det skall komma ett nästan-sammanbrott innan proven. Kanske går det bättre då man får ut lite frustration. Vet bara att allt kommer att kännas bättre redan då man sitter med det där förbannade provet framför sig och får börja kämpa med uppgifterna.
Del 2
På lördag på restaurangen funderade vi med familjen på vilken sång som skulle representera en (hah, what song are you, facebook hej). Svårt för vem som helst, särskilt för en som jag som inte är särskilt insatt. För både melodin och texten borde ju passa in. Sånger för olika situationer finns det ju (typ <3-krossar sånger) och fina melodier och sånger som man skulle vilja att skulle representera en, men som kanske sist och slutligen inte gör det. Lättast är det kanske att hitta andra folks sånger, inte ens egna. Eller skriva en egen, ifall man är bra på sånt.
Aina 2008:
24 maj: 12.34: hejar på Lärkan. 16.59:hurrar för lärkans brons och är nöjd över oss som hejade.
Jag hade så roligt på läktaren förra året. Fint väder var det.
25 maj: kan inte.
Tydligen precis ett år sedan mitt senaste liknande sammanbrott. Hör nog till.
...har fem nätter kvar
Om fem dagar kan jag börja drömma om annat än inträdesprovet på natten. Då kan jag också ha sovmorgnar, titta obehindrat mycket på TV, skita i bibbans öppehållningtider, gå ut, träna, njuta av vin i vänners sällskap, sluta vara trött och stressad, ge efter åt sjukdomar och riktigt känna efter hur jag mår (nu är det ingen idé, man deppar bara ner sig) och framför allt njuta av att inte ha några måsten.
Nu gäller det bara att fokusera på att inte få mammas och systers flunssa och att inte bryta samman. Fokuserar gör jag, det känner jag igen genom att jag går omkring och liksom inte känner så mycket. Jag bara tar mig igenom dagen och läser så mycket jag kan. Och jag ser egentligen inte längre än till torsdag. Har ingen aning om vad som händer efteråt.
Jag hatar att säga nej till chillkvällar och fester. Alla säger: men snart är det över och då kan du vara med igen. Men grejen med fester är att de aldrig är varandra lika, och har man missat en så kommer man aldrig att kunna kompencera för just den festen. Man kan inte tänka så, jag vet, men...
Det här veckoslutet firas min lilla (stora) syster som fyller myndig. Jag flyr och läser i tom lägenhet och hjälper inte alls till här hemma, där stackars sjuka mamma kämpar i feber (?) och snor och ingen röst, så hon kan inte ens skrika åt pappa att sluta jobba vid datorn och börja hjälpa till i köket. Vågar inte äta nåt som mamma rört med sina händer, men vågar inte heller stressa upp henne och fråga om hon är extra försiktig gällande handhygien. Som tur äter vi ute idag, och jag äter egen mat i ensam lägenhet imorogn på dagen. Hemma på fest imorgon äter jag säkert bara kaka. Och blomkålssoppa som fysts och kokats.
Aina
22 maj: tyckte att magnusgalan var bra
Sidu sådant var jag inte med om i år. Läste istället. Samma med stafettkarnevalen. Blä
23 maj: njuter av fredagsöl
Det unnade jag mig i alla fall igår.
Nu gäller det bara att fokusera på att inte få mammas och systers flunssa och att inte bryta samman. Fokuserar gör jag, det känner jag igen genom att jag går omkring och liksom inte känner så mycket. Jag bara tar mig igenom dagen och läser så mycket jag kan. Och jag ser egentligen inte längre än till torsdag. Har ingen aning om vad som händer efteråt.
Jag hatar att säga nej till chillkvällar och fester. Alla säger: men snart är det över och då kan du vara med igen. Men grejen med fester är att de aldrig är varandra lika, och har man missat en så kommer man aldrig att kunna kompencera för just den festen. Man kan inte tänka så, jag vet, men...
Det här veckoslutet firas min lilla (stora) syster som fyller myndig. Jag flyr och läser i tom lägenhet och hjälper inte alls till här hemma, där stackars sjuka mamma kämpar i feber (?) och snor och ingen röst, så hon kan inte ens skrika åt pappa att sluta jobba vid datorn och börja hjälpa till i köket. Vågar inte äta nåt som mamma rört med sina händer, men vågar inte heller stressa upp henne och fråga om hon är extra försiktig gällande handhygien. Som tur äter vi ute idag, och jag äter egen mat i ensam lägenhet imorogn på dagen. Hemma på fest imorgon äter jag säkert bara kaka. Och blomkålssoppa som fysts och kokats.
Aina
22 maj: tyckte att magnusgalan var bra
Sidu sådant var jag inte med om i år. Läste istället. Samma med stafettkarnevalen. Blä
23 maj: njuter av fredagsöl
Det unnade jag mig i alla fall igår.
...har egentligen lust att bara läsa mest hela tiden
Det här veckoslutet flyr jag kaos-för-vi-ska-ha-18-års-fest-hemmet och bor hos Hon som under tiden är i Göteborg. Kändes ganska tokigt då hon gick hemifrån och det den här gången var jag som blev kvar. Ganska speciellt var det också att gå till butiken och köpa mat, och alldels tydligt köpa bara åt sig själv, inte åt hela familjen. Bröd, körsbärstomater, kaffe och dumle. Att cykla hit efter onsdagsbarnvaktningen kändes lite konstigt. Jag vet inte om jag tycker om det. För det är ju inte mitt eget, så det känns lite främmande och lite ensamt. Hemma är det för tillfället bileet. Vågar inte tänka på det mer än nödvändigt.
Annars har det nog inte varit min dag idag. Trött, stressad av att byta läsplats varannan timme och så tappade jag hemnycklarna på bibban, och då jag insåg det här i lägenheten så kunde jag inte koncentrera mig på att läsa och måste åka tillbaka, för att sedan få dem tillbaka, ingen panik. Så läsandet har blivit splittrat idag. Bättre blir det inte imoron då jag skall vara statist på förmiddagen (egentligen dumt av mig att säga jo, jag är för stressad för det). Tröttheten är nog värst.
Vi var i parken idag och lekte. Pestparken var invaderad av emo-japaninspirerade högstadie-elever. Lite småroligt att titta på då de ragglade omkring, hånglade och kissade i buskarna.
Ett år sedan.
Aina:
18 maj: tar för mycket jobb för sitt eget bästa.
Hah, och värre blev det. Och jag har inte slutat med den ovanan ännu verkar det som.
20 maj: försöker lösa mysteriet pH och köper noshörningar.
pH har löst sig längs med året, noshörningarna köpte jag via WWF:s någo sidor, det var ganska roligt då man fick placera up dem var man ville på en "karta".
Annars har det nog inte varit min dag idag. Trött, stressad av att byta läsplats varannan timme och så tappade jag hemnycklarna på bibban, och då jag insåg det här i lägenheten så kunde jag inte koncentrera mig på att läsa och måste åka tillbaka, för att sedan få dem tillbaka, ingen panik. Så läsandet har blivit splittrat idag. Bättre blir det inte imoron då jag skall vara statist på förmiddagen (egentligen dumt av mig att säga jo, jag är för stressad för det). Tröttheten är nog värst.
Vi var i parken idag och lekte. Pestparken var invaderad av emo-japaninspirerade högstadie-elever. Lite småroligt att titta på då de ragglade omkring, hånglade och kissade i buskarna.
Ett år sedan.
Aina:
18 maj: tar för mycket jobb för sitt eget bästa.
Hah, och värre blev det. Och jag har inte slutat med den ovanan ännu verkar det som.
20 maj: försöker lösa mysteriet pH och köper noshörningar.
pH har löst sig längs med året, noshörningarna köpte jag via WWF:s någo sidor, det var ganska roligt då man fick placera up dem var man ville på en "karta".
...är en ivrig facebookare
Gårdagen skulle ha kunnat gå värre. Inte hopplöst skrikig flicka. Höll på att somna framför TV:n, men helspännet (ifall flickan skulle vakna, inte vem som vann tävlingen) hindrade mig. Och så fick jag lära mig världens mest praktiska knyt-ett-tygstycke-runt-magen-och-håll-bebib-på-plats-trick. Så glad över Norge.
Jag har samlat på statusar det gångna året. För ett år sedan:
Aina
15 maj: har jättesvårt att bestämma sig.
Jag skulle beställa en bikini över internet, och hade beslutsångest.
16 maj: är lite förundrad över SE-gränser.
Men det gick bra, precis som det skulle.
Jag har samlat på statusar det gångna året. För ett år sedan:
Aina
15 maj: har jättesvårt att bestämma sig.
Jag skulle beställa en bikini över internet, och hade beslutsångest.
16 maj: är lite förundrad över SE-gränser.
Men det gick bra, precis som det skulle.
...är älskad och redo för veckoslut
Det är absolut ingen point med Eurovisionen, ifall man inte har någon som sitter bredvid en i soffan som hör allt man har att kommentera. Dumma, dumma jag lyckades timea månadens enda veckoslutsbarnvaktskeikka just till imorgon, då det smäller i Moskva. Nu får jag sitta ensam och bitter, med en eventuellt skrikande unge bredvid mig i soffan och lyssna på de dåliga och mindre dåliga låtarna (inte Norge, Norges är bara SÖT. Jag blir helt löjligt glad av den låten). Misslyckat. I kubik. Gånger Avogadros tal.
Har blivit uppvaktad på bibban de här två senaste dagarna. Började med "Can I borrow a pen", fortsatte med frågor om vad jag läser och hela han historie med en icke-tolerant pappa och sitt lands president som berömde honom och slutade idag med att han frågade ifall jag vill träffa honom efter mina prov. En annan man, som såg ut att vara den förres pappa, kom också fram till mig där jag satte och kämpade med fysikuppgifter och sade bara "Hello, how are you. You look wonderful today, I love you." Jag måste ha sett alldeles skräckslagen ut, för han bara skrattade och gick sedan iväg. Vår vän som är van att tacka nej till fierier föreslog en "jag är en nunna"-T-skjorta, vilket kanske inte vore en så dålig idé i själva verket.
Sedan borde förljande 89 % av inlägget handla om läsandet. Men det har inte varit så ensamt alls den här veckan, jag har läst med både den ena och den andra, på bibban och hos väninna. Och alldeles okej har det gått. Kämpigt, men okej. Världens skönaste med veckoslut, eftersom det betyder färre timmars läsning per dag. Och en veckoslutsgäst. Och sovmorgnar. Och vin till maten. I den ordningen.
Har blivit uppvaktad på bibban de här två senaste dagarna. Började med "Can I borrow a pen", fortsatte med frågor om vad jag läser och hela han historie med en icke-tolerant pappa och sitt lands president som berömde honom och slutade idag med att han frågade ifall jag vill träffa honom efter mina prov. En annan man, som såg ut att vara den förres pappa, kom också fram till mig där jag satte och kämpade med fysikuppgifter och sade bara "Hello, how are you. You look wonderful today, I love you." Jag måste ha sett alldeles skräckslagen ut, för han bara skrattade och gick sedan iväg. Vår vän som är van att tacka nej till fierier föreslog en "jag är en nunna"-T-skjorta, vilket kanske inte vore en så dålig idé i själva verket.
Sedan borde förljande 89 % av inlägget handla om läsandet. Men det har inte varit så ensamt alls den här veckan, jag har läst med både den ena och den andra, på bibban och hos väninna. Och alldeles okej har det gått. Kämpigt, men okej. Världens skönaste med veckoslut, eftersom det betyder färre timmars läsning per dag. Och en veckoslutsgäst. Och sovmorgnar. Och vin till maten. I den ordningen.
skräck
Gud, jag blev så rädd. Facebook skvallrar "Beväring skjuten i Dragsvik", och Han som är på skjutläger och inte ringt fast han sa att han skulle. Fick som tur tag på honom.
Nu sitter jag här och bara darrar.
Nu sitter jag här och bara darrar.
...börjar läsveckan med flit och fläng
I morse var jag väldigt missnöjd med
...Husis nya format/layout. Halpisvarning! Om jag inte visste bättre hade jag trott att det var en tidning man får gratis påväg till jobbet. Antar att man vänjer sig, men jag tyckte faktiskt om den bättre förr.
...mumin-strapen i Husis. Det är hett i mumindalen, mumin går omkring och frågar muminmamman som ligger i hängmattan, vad han skall ta sig till då det är så hett. Mamman säger att det inte går att göra något åt det. Då blir mumin alldeles till sig, eftersom mammor alltid skall veta vad man skall ta sig till. BLÄ! Dumma mumin.
...att radioantennen inte fungerade under min cykeltur mot Tölö.
Sedan blev jag lite nöjdare. Hela dagen har jag läst med diverse vänner. Känns som om jag inte egentligen fått så mycket gjort, då jag läst kemi och räknat fysik, men från åtta till fem har jag hållit igång i alla fall. Och fattade äntligen Henles slynga!
Veckoslutet gick också i Galenos tecken. Fick även se en strålande, sjungande väninna, skratta på humorlandskampen och firat mamma lite.
Nu yoga: eteenpäintaivutukset.
...Husis nya format/layout. Halpisvarning! Om jag inte visste bättre hade jag trott att det var en tidning man får gratis påväg till jobbet. Antar att man vänjer sig, men jag tyckte faktiskt om den bättre förr.
...mumin-strapen i Husis. Det är hett i mumindalen, mumin går omkring och frågar muminmamman som ligger i hängmattan, vad han skall ta sig till då det är så hett. Mamman säger att det inte går att göra något åt det. Då blir mumin alldeles till sig, eftersom mammor alltid skall veta vad man skall ta sig till. BLÄ! Dumma mumin.
...att radioantennen inte fungerade under min cykeltur mot Tölö.
Sedan blev jag lite nöjdare. Hela dagen har jag läst med diverse vänner. Känns som om jag inte egentligen fått så mycket gjort, då jag läst kemi och räknat fysik, men från åtta till fem har jag hållit igång i alla fall. Och fattade äntligen Henles slynga!
Veckoslutet gick också i Galenos tecken. Fick även se en strålande, sjungande väninna, skratta på humorlandskampen och firat mamma lite.
Nu yoga: eteenpäintaivutukset.
...inspirationsläser
Ibland är det bara roligt att läsa. Roligt att vara lite masokistisk och tvinga sig själv att läsa i en timme till trots rinnande ögon, att förstå, få aha-upplevelser och memorera. Se mönster och rita bilder. Sällan kommer de, men hurra för att de existerar! Då är det okej att missa eventuellt kvällsprogram med vänner. För det är så lite kvar nu, att allt räknas, och ingen halvtimme är onödig. Allt jag läser är inte intressant, långt ifrån, men det intressanta ligger i att förstå nya saker. Att lära sig. Hur nördigt det än låter.
...är lite besviken, men låter inte sig tappa koncentrationen
Jag blir nog alltid lite förvånad då jag märker hur jag glömt hur besviken och arg man kan bli av ishockey. Kom på mig själv igår då jag försökte intala mig själv att jag inte bryr mig, genom att lite titta bort emellanåt. Defensmekanism i kubik. Besviken, absolut, för nästa gång blir först om ett år. Tröstar mig med att USA har mer svininfluensa än vi (elakt).
Åt den legendariska onsdagspastan igår. Och visst var den god.
Inträdesprovet närmar sig. Lite tvetydigt inställd. Skönt att det ännu är tid kvar att lära sig allt, men samtidigt är jag ofantligt rädd för de där två veckora man borde bo på bibban. Fortfarande ingen aning om hur jag kommer att reagera, varken på provdagsmorgonen, eller efter provet.
Varje dag jag cyklar förbi den botaniska trädgården fylls min näsa av doften av nyutspruckna blad, gräs och (antar jag) pollen. Härligt.
Veckoslutet närmar sig, men kan inte riktigt se fram emot det, eftersom jag nu måste läsa en massa alla veckoslut också. På schemat nu på lördag och söndag är inträdesproven från tidigare år. Emellan raderna skall det också bli konsert, väninnemorgonmål, humorlandskamp och morsdag.
Åt den legendariska onsdagspastan igår. Och visst var den god.
Inträdesprovet närmar sig. Lite tvetydigt inställd. Skönt att det ännu är tid kvar att lära sig allt, men samtidigt är jag ofantligt rädd för de där två veckora man borde bo på bibban. Fortfarande ingen aning om hur jag kommer att reagera, varken på provdagsmorgonen, eller efter provet.
Varje dag jag cyklar förbi den botaniska trädgården fylls min näsa av doften av nyutspruckna blad, gräs och (antar jag) pollen. Härligt.
Veckoslutet närmar sig, men kan inte riktigt se fram emot det, eftersom jag nu måste läsa en massa alla veckoslut också. På schemat nu på lördag och söndag är inträdesproven från tidigare år. Emellan raderna skall det också bli konsert, väninnemorgonmål, humorlandskamp och morsdag.
...skriver om vapp och sånt
Återge nu sen hela vappen, veckan före den och veckoslutet efter, så att en eventuell läsare inte somnar.
Början av veckan var väl inte så speciell, minns inget i alla fall, vilket ju tyder på perus-prepkursvecka. Men var på ganska gott humör.
Då valborgsmässoaftonsmorgonen kom, var Aina på gott humör trots tidig väckning och matsmältningsföreläsning. Tio minuter av föreläsningen lärde hon sig finska (Haluatko tulla sillikselle? Kyllä, sinä vaikutat kivalta/Kyllä, sinä vaikutat väKivalta. Voisitteko olla älämölöämättä?) på bekonstnad av matspjälkningsenzymer och kunde inte sluta vara glad. Den tomma bibban besöktes innan jag var klar för dagen.
Mösspåläggningen vid Havis Amanda var snabbt avklarad, den verkliga utmaningen var att hitta diverse människor, och att förflytta den enorma mängden bekanta från ett ställe till ett annat. Kände mig som värsta bitchen då jag bara blev irriterad för att folk fastnade med munnen stup i kvarten, men någon måste ta det bitch-ansvaret den här gången också, och den gången blev det jag.
Hitta alla - köpa mat - hitta alla efter matköpen - vänta på de som inte ännu köpt sin mat och spring sedan till bussen.
Helsingfors invaderade Vanda, ett tiotal vita mössor vandrade (sprang om man hade VÄLDIG kisibrått) mot egnahemshus.
Pastasallad, vårens första grill, skumpa och telefonsamtal. Kvällen gick smidigt.
Kvällens andra stora projekt var att transportera hem alla igen. Ingen spydde eller fick wessabrått i bussen och alla som skulle, kom hem till oss. En sovplats åt alla, och sedan sömn.
Väckte alla halv nio nästa morgon med S club 7, kokade sedan kaffe och tog fram bacon och äggen som mamma köpt åt oss. I pyamas och studentmössa satt vi alla och åt morgonmål, gjorde duellen och väckte lillasyster + pojkvän med prat och skratt.
Kajsaniemi var också en ny upplevelse, det där med mingel-tappa bort folk-ringa efter folk-kindpussas med halvbekanta är kanske inte helt min grej, särskilt inte då man saknar halare, men positivt överraskad blev jag. Så nöjd med min majblomma.
Fick bilen, och körde sedan via oss, honom och Lövö till lande.
Lördag tog vi upp nät (7 gösar, 3 abborrar, 1 gädda + skräp), tankade bilen i Pargas, träffade milibekant, tittade in iunder moronhuven, åt middag och spelade Scrabble. Chillade och slöade.
På vägen hem gick allt ganska bra, ända till Älgen uppenbarade sig på vägkanten. Jag tackar alla vetenskapsmän och bilmekaniker för ABS-bromsar och en fiffig, som genast fattade att slå på varningsblinken. Adrenalinet slog ur all min kraft och jag var inte mig själv under resten av dagen.
Idag har jag varit Trött Tröttade Tröttast, och mått dåligt för att jag inte läst nästan alls under veckoslutet.
Men ikväll kommer lätkä.
Början av veckan var väl inte så speciell, minns inget i alla fall, vilket ju tyder på perus-prepkursvecka. Men var på ganska gott humör.
Då valborgsmässoaftonsmorgonen kom, var Aina på gott humör trots tidig väckning och matsmältningsföreläsning. Tio minuter av föreläsningen lärde hon sig finska (Haluatko tulla sillikselle? Kyllä, sinä vaikutat kivalta/Kyllä, sinä vaikutat väKivalta. Voisitteko olla älämölöämättä?) på bekonstnad av matspjälkningsenzymer och kunde inte sluta vara glad. Den tomma bibban besöktes innan jag var klar för dagen.
Mösspåläggningen vid Havis Amanda var snabbt avklarad, den verkliga utmaningen var att hitta diverse människor, och att förflytta den enorma mängden bekanta från ett ställe till ett annat. Kände mig som värsta bitchen då jag bara blev irriterad för att folk fastnade med munnen stup i kvarten, men någon måste ta det bitch-ansvaret den här gången också, och den gången blev det jag.
Hitta alla - köpa mat - hitta alla efter matköpen - vänta på de som inte ännu köpt sin mat och spring sedan till bussen.
Helsingfors invaderade Vanda, ett tiotal vita mössor vandrade (sprang om man hade VÄLDIG kisibrått) mot egnahemshus.
Pastasallad, vårens första grill, skumpa och telefonsamtal. Kvällen gick smidigt.
Kvällens andra stora projekt var att transportera hem alla igen. Ingen spydde eller fick wessabrått i bussen och alla som skulle, kom hem till oss. En sovplats åt alla, och sedan sömn.
Väckte alla halv nio nästa morgon med S club 7, kokade sedan kaffe och tog fram bacon och äggen som mamma köpt åt oss. I pyamas och studentmössa satt vi alla och åt morgonmål, gjorde duellen och väckte lillasyster + pojkvän med prat och skratt.
Kajsaniemi var också en ny upplevelse, det där med mingel-tappa bort folk-ringa efter folk-kindpussas med halvbekanta är kanske inte helt min grej, särskilt inte då man saknar halare, men positivt överraskad blev jag. Så nöjd med min majblomma.
Fick bilen, och körde sedan via oss, honom och Lövö till lande.
Lördag tog vi upp nät (7 gösar, 3 abborrar, 1 gädda + skräp), tankade bilen i Pargas, träffade milibekant, tittade in iunder moronhuven, åt middag och spelade Scrabble. Chillade och slöade.
På vägen hem gick allt ganska bra, ända till Älgen uppenbarade sig på vägkanten. Jag tackar alla vetenskapsmän och bilmekaniker för ABS-bromsar och en fiffig, som genast fattade att slå på varningsblinken. Adrenalinet slog ur all min kraft och jag var inte mig själv under resten av dagen.
Idag har jag varit Trött Tröttade Tröttast, och mått dåligt för att jag inte läst nästan alls under veckoslutet.
Men ikväll kommer lätkä.
