hon som

Först lite om själva Glöggrundan:

Roadtrip till Åbo. Bilen fylld av vänner, Radio Pleppo, vägbeskrivningar via telefon, höga förväntningar. Skjutsande omkring då vi väl kommit fram, rask promenad till Sitzstället.

Nyländska Nationens julsizs. Fri bordsplacering, så folk satt och pratade med dem de kände och inte så mycket med andra. Min Bordsherre satt och var lite nihkee, vilket var synd då jag ju ville att han skulle ha roligt, och i något skede under en av pauserna (alltså ursäkta vadå?) funderade vi i wessakön (då vi inte talade om vem som skulle vinna BB) hur vi skulle ta oss igenom hela långa kvällen.

På ett eller annat sätt gick det ju ändå, halva drinkkupongen blev såld, vi dök ner under bordet, fick julklappar (jag bytte bort min lilla lilla julkopp mot en karkkipåse och två tikkaren, vissa var nog SÅ nöjda med sina prinsesskalendrar och andra konstigt nog ännu mer nöjda över sin CD med Slovenska folksånger) och så lite dans på slutet.

Sitzen slut och vi stod och prata med en av Hans milikompisar på gården. Fiilisen växte lite då vi sedan gick mot Glöggrundegatan.

Om glöggspektaklet har jag kanske inte så mycket att säga. Ett jätteroligt koncept med massor av mänskor som träffas i halare (bittert utan) och dricker glögg ur egen mugg. Jag blev så förvånad över att där var så jättemycket finlandsvenskt folk, men att jag ändå inte kände mer än jag gjorde. Förutom de jag kommit med träffade jag kanske fem andra bekanta. Glöggen var lite föredisk då man ju ville dricka upp den fort så den inte skulle kallna, så två muggar fick räcka för mig och sedan kändes det som om jag fått dagens sockerranson. Allmänt yr och omkringhoppande. Kanske lite som väntat slutade kvällen med ett besök till grillkiosk (risgrynsgröten från sitzen mättade inte så länge) och uppletande av de som fallit bort på vägen. Övernattning hos en av de generösa Åbovärdarna, bara det tredje paret tog sig längre in i studentbyn på tumanhand.

Min uppgift under natten var att se till att snarkningarna inte skulle väcka någon så jag låg lite på helspänn hela natten och funderade på om man skulle buffa eller inte.

På morgonen umgicks vi, pojkarna på sitt sätt i pyamas (eller utan) spelandes Rock Band, och vi flickor legandes i sovrummet funderandes på vad som hänt kvällen innan och allmänt om viktiga saker med choko i munnen.

---

Och lite om vad som hände sen:

Start mot Helsingfors. Vi blev bara två i bilen, Flickorna åkte med en och De som hade stuff att göra i stan med en annan. Såg fram emot en lugn resa tillbaka mot civilisationen.

Sen. Ca 20 km utanför Åbo. Då började radion trilskas. Som om den inte skulle få ström tillräckligt jämnt. Varningslamporna gick på. "Nå motorn verkar ju ändå gå". Nähä, det gör den visst inte. Motorn stannade och vi fick helt enkelt stanna vid vägen.

Otrolig tur i oturen #1, tre filer och ett ställe där det gick att ha bilen lite ur vägen. Tur i oturen #2. Han i den andra bilen ringer och frågar om det var oss han just körde förbi. De vänder om trots sin tidtabell och kommer och hjälper till. Tur i oturen #3. Vi befann oss ca 1,5 km från en bensinstation dit vi tillslut kunde bogsera bilen. Resten åkte sedan iväg då de gjort allt de kunnat och jag gick sedan för att äta lite, eftersom jag insåg att jag hemskt snabbt skulle bli en otrevlig människa ifall jag inte fick lite mat i mig. Tur i oturen #4. Det fanns en busstation alldeles intill bensinstationen så vi kunde ta bussen hem efter några timmar. Vi hade såklart ingen cash, men den hyggliga busschauffören lät oss åka med och så betalade vi i Kampen sen (Påminnelse: börja ha en nöd-tjusika i plånboken!).

Så. Saker man alltid skall ha med i bilen, oberoende:

• Triangel
• Akkukablar
• Bogseringsrep

Och naturligtvis bilens instruktionsbok. Dessutom hjälper det ifall man har en pojkvän som kan sin sak. Den här gången kunde han inte göra något, men det att han kunde klara situationen så lugnt och sedan bara ta fram arbetshandskarna och öppna motorhuven och faktiskt veta vad han gjorde gjorde att jag kunde känna mig jättetrygg och tycka att det hela egentligen var ganska spännande. Om det är någon man skall stanna på motorvägen med så är det han. Och så hjälper det om man har goda vänner som är helt fantastiska.

Slutet gott allting gott.

"Jag lever, alltså älskar jag dig."

A-laget i all ära, och visst kommer jag att sakna dem, men det var nog på tiden att de förnyar sig. Nu har de levt på samma saker i lite för många morgnar. Hoppfull inför Vakna. Och om det inte är bra har man ju alltid Vega. Fast vad kommer det på Vega så tidigt på morgonen? Så är ju NRJ och YleX bra på morgonprogram också. Fast NRJ har lite väl mycket reklam inbakat.

Jag har blivit en riktig hejare på att sova. Tio är det absolut senaste jag fixar mig färdig med ansiktstvätt och pyamas. Helst gör jag det sådär 20 före tio så att jag lite före tio är klar att hoppa i säng och man kan läsa lite innan man somnar. Så är det då man börjar tidigt varje dag. Och jag skäms inte för det! På veckoslutet kan det ju bli lite problematiskt sen då man stupar halv elva.

Måste alltså överväga att ta en sovmorgon på fredag, för att sedan orka do Turku hela natten.

Igår blev jag riktigt förbannad. Förbannad på dem som inte vill prova på något nytt och åka till lande över julen. Min bror för att han är som han är, min syster för att hon lättare skall kunna slinka bort från familjen (hon är ju för helvete aldrig hemma) och min mamma för att hon tycker att det inte kan bli tillräkligt fint där. Nu är jag rädd för att julen skall bli en besvikelse. Ingenting nytt, spännande eller magiskt över det hela. Antagligen som att åka till lande på sommren och inte ha något speciellt att göra. Traditioner i all ära, men tråkigt är alltid tråkigt.

Nää, jag vill göra något som vi inte brukar göra, som skiljer julafton från en vanlig lördagkväll då vi alla råkar vara hemma, som tvingar oss att göra saker tillsammans och aktiverar alla. Inte sitta och äta och sedan springa skilda vägar då en skall titta på någon film och en annan skall träffa sin pojkvän mitt i helgen och en tredje bara ska jobba riktigt lite.

Annars åt jag polkagris igår. Det var gott. Nu har jag en massa sår i munnen. Kan de inte börja göra polkagrisar utan luftbubblor i?

Min lillebrors önskelista består i år av en tre A4:or lång lista på filmer, var man kan hitta dem billigast och hur mycket de kostar. Detta betyder att han suttit med sin bibel, sökt reda på varenda jävla film han inte sett på nätet och jämfört priser. Han vill bara ha filmer till födis och jul. Och en videokamera. Han kommer att få en Sverigeresa till julklapp som han inte alls vill ha. Han vill hellre åka till Piispanristi, för där finns en stor Filmtown med mycket filmer.

Jag har fått ansvar för att få in Lasse-kaninen i den nytvättade buren. Önskar att min bror snart vaknar så han kan överta ansvaret.

Någon har strulat till BB-bandningen, så nu har jag en massa överlopps BB-tid att döda på bloggande.

Igår var jag en gammal rutten tant, som helst satt på en soffan med en dyna bakom nacken och lyssnade på vad andra pratade om och helst inte deltog i diskussionen själv. Lyckades hålla mig vaken till halv tolv men sedan var det så skönt att komma hem, äta en smörgås och gå och lägga mig. Synd, då kvällen hade potential (fick betydligt mera än 12 cl vin för min femma, ibland har man bara nytta av en lite för avslöjande top), men vad kan man åt sin dygnsrymt. Såhär efteråt då man har en hemmakväll framför sig ångrar man kan sig lite att man inte härjade mer då man hade möjligheten.

För att fortsätta på tant-linjen vaknade jag till Radio Vegas sköna morgonprogram (man blir lite glad av korsorden som ska lösas, och visor är så mycket mer skonsamma på morgonen än Rammstein) och gick sedan ut på stan med Barndomsväninnan, åt lunch och fortsatte tantdagen med att köpa fyra olika sorters bakelser och sitta och provsmaka dem medan man drack te.

Nu kommer det att smaka gott med mat efter alla bakelser.

Då tiden gick långsamt på mattatimmarna på gymnasiet kunde man sitta med bordskamraten och gissa när det gått till exempel femtin minuter, för att göra tillvarnon lite mer intressant. Det saknar jag nu då föreläsningarna utan paus sniiiiglar sig fram.

Jag saknar att dricka kaffe på morgonen. Jag saknar lyckan som fyllde en då man hörde kaffekokaren, valde mugg åt sig, doftade och sedan drack. Jag dricker kaffe jättesällan numera. På veckoslutsmorgnar brukar jag dricka och ibland vid lunchen, men sällan kokar jag en kopp då jag kommit hem på eftermiddagen. Jag saknar inte huduvvärken, men jag saknar suget.

Det är inte ofta jag gråter till en bok, men igår gjorde jag det. Se till mig som liten är, Korkea-aho.

Varför tycker den här datorn om att tappa bort mina mellanrum? Och varför går det inte att korrigera efteråt på andra datorer? Jag tycker illa om datorer just på grund av det här. Jag förstår inte logiken.

Idag har jag suttit på café och delat ut halarmärken åt dem som ville ha. Blev så glad av att se endel av dem som kom. Så mycket man inte vet som deras liv nuförtiden, men så bra man ändå tycker att man känner dem.

Sen var jag och och tittade efter julklappar åt mej själv. Det var roligt. I år önskar jag mig:

Nytta:

• nya gympakläder
• vinglas (vitt, rött och champagne)
• bestick

Gårdagens BB var bra! Ett bra program känns igen av att tre av männen i huset grät. Esa A, för att han fick tala med sin flickvän i telefon och hon sade att hon väntat på honom och saknar honom (då började också mamma gråta), Toni och Aso för att alfahanen Sami blev utröstad. De grät som små pojkar som förlorat en fotismatch mot sin lillebror.

Skriver på mammas nya fina Mac. Svårt att skriva @!

Efter en tung vecka var veckoslutet välkommet.

Lite fredagsfiilis redan då vi tog efterrätt på Unicafé. Genomled kemiföreläsningen och störtade sedan till apoteket för att hitta andningsräddning i form av nässpray. Fick Arcadasällskap på bussen mot Svininfluensans paradis, Lärkan. De flesta elever tittade långt efter oss då vi stod och letade efter viktig information på monitorerna. Icke sjuka Nasse suckade och frågade om vi aldrig kunde slita oss, medan andra lärare måste gnugga sig i ögonen i auditoriet för att försäkra sig över vilket år de levde i, då där plötsligt satt ett tiotal av oss.

Efter en jättefin Studia Generalia blev det kaffe hos själva generalisten innan nästa programpunkt: konsert. Kvällen avsultades hemma hos mig, med lite vin eller glögg, chips, skratt och en semiförtjust lillebror som lite fick vara med. Jag går själv så upp i varven då jag är värdinna att jag sedan blir alldeles utmattad och trött. Kvällen slutade lite tidigt enligt vissa, just lämpligt så alla hade bussar att åka med enligt mig.

Lördag var biodag för tre av oss. Fame. Lördag var också barnvaktningsdag. Fick sällskap av en lättlurad och hade en jättebra kväll då jag egentligen bara behövde titta på då alla tre pojkar lekte, lägga flickan och sedan vara sträng-Aina som tvingade de helt övertrötta och hysteriska pojkarna att borsta tänder och sedan hoppa i säng.

Idag har jag varit lite ute på stan, köpt ingefärsdricka, rabarber-jordgubbssaft, lingonläsk och - cider. Luomu alltihop. Och så strosade jag omkring och köpte en julkalender, lite kort och en halv julklapp. Letade lite efter en holiday-klänning för alla vinterns festligheter, men de nätta klänningarna fanns bara i stora och för små storlekar.

Spännande med hur många och vem som faller ut BB-huset idag.

Detta blir ett litet klagoinlägg:

Imorgon skall jag
1. skriva en tent
2. lämna in veckan fysikuppgifter
3. ha kemiuppgifterna gjorda
4. inte vara snorig och täppt mera!

Det sista med ett utropstecken. Snuvan innebär att allt det där blir liiite jobbigare att göra idag. Det roligaste idag blir antagligen att rita koffein i ett datorprogram som jag inte vet hur jag skall använda.

Så fort allt det här trista är gjort, så skall jag
1. gå och snulta på Studia Generalia i Gymnasiet
2. chilla
3. gå på konsert
4. chilla

Mera utropstecken!

Irritation.

Jag kom igenom min fysiktent! Kemitenten, not so much. Fast det vet jag egentligen inte ännu, och det är bara dumt om jag skriver att jag nog inte kommer att komma igenom den, och så kom jag ändå, och det blir sådär att härreguud ja trodde ALDRIG att ja sku komma igenom!! Biologitent på fredag och not so much läsning på den ännu... Dåligt. Skulle ha hunnit idag. Men.

Igår hann jag inte heller. Man prioriterar kanske kaffe med flickorna (fast alla inte kunde komma) och en kväll med pojkvänsbesök.

Jag har i alla fall bytt lakan vilket är ett mindre större projekt. Och tränat. De nya fräscha lakanen skriker åt mig att min trötta tränade kropp behöver sömn. Kalendern skriker annat. Tur att kalendern kan gömmas under dynan.

På torsdag mådde jag skit. Jag vet inte om det var psyktiskt, fysiologiskt eller hormonellt, men det var definitivt fittigt. Jag skulle gå ut på stan med min syster efter föreläsningarna, men då jag kom hem konstaterade jag bara att det inte går att vara vaken med den huvudvärk jag hade. Inte titta på TV, inte gå till butiken, inte laga mat, och verkligen inte läsa på tent eller göra fysikuppgifter. Uppdaterade min status med mycket möda för att folk skulle tycka synd om mej, men sedan sov jag i tre timmar on off, efter att ha tagit två värktabletter som inte hjälpte ett dyft. Kunde inte äta heller, så det blev en trist kväll.

Veckoslutet har sedan varit så jättemycket bättre.

På fredag fixade vi på klubben. Fyra timmars måleri och pyssel blev lite mycket en fredag kväll, och man var glad att vi lät den sista väggen bli vattenfall.

På lördag var det träff klockan elva och sedan dekorerade, städade, dukade, och fixade vi ända tills pojkarna kom klockan sex. Lite skumpa dracks det också.

Eftersom temat var djungel, blev herrarna, som i förväg blivit åtsagda att de skulle kamouflera sig för att så obemärkt som möjligt ta sig in i Djungelns rektangel, fasttagna av Amazonas ursprungsbefolkning som bestod av manstörstiga kannibaler. Herrarna hade klätt ut sig till leoparder, gorillor, klätt sig i kamouflagekläder, Rambo, täckt sig med granris och allt värdens. Det var svårt att hålla sin roll då man såg dem.

Kannibalerna hade en Gudinna (jag) som var en finlandsvensk forskare som försvunnit på 1850-talet. Herrarna fick tävla i snabbhet, styrka och intelligens om hennes gunst, och en man (vinnaren) fick således äran att uppvakta henne under kvällens lopp med drinkar och papegojor. Herrarna distraherades från att använda den öppna baren genom lekar då det skulle ätas korvar, letad upp mandlar ur skålat med gelatin, bygga statyer osv.

Det dracks naturligtvis ohyggliga mängder, men jag är så stolt (vadå hönsmamma?) över gulispojkarna som var långt ifrån det sämsta skicket man såg på festen. Efter att sitzen var slut fick jag stiga upp från min tron och blanda mig med djungelns invånare, men blev avgudad hela kvällen igenom, som den ända gulisflickan som vågat sig med i fixandet.

Satt under kvällens lopp och pratade med diverse herrar. Vissa ville varna mig för hur kåta pojkar kan bli då de har druckit, andra ville dissa mig för att jag skall till medi. Två ville att jag skulle ta Pünchen med dem och en ville att jag skulle följa med honom hem. Endel ville dansa och några enstaka ville bara prata och lära känna mig. Jag tror att jag träffade en fantastisk människa igår. Ännu mer övertygan om godheten då han varit nykter hela kvällen. Jag var fylld av känslor ända upp till kanten efter att jag pratat med honom. Bra känslor, på alla sätt och vis.

Kvällen tog slut hemskt tidigt för de flesta och jag lämnade klubben som en av de sista flickorna. Och då var klockan bara lite före ett. Inte ens tolv timmar senare dök jag upp där igen, den här gången för att riva ner målningarna från väggarna.

Jag tror inte att jag någonsin har varit så nöjd över att jag inte har läst en endaste sida på morgondagens tent.

Och fick just veta att jag kommit igenom min fysiktent!

De två senaste dagarna på Uni har jag åstadkommit 1. en fel räknad uppgift på tavlan framför samtliga medfysiker, 2. samlat in halare av äldre, 3. skrivit en tent och 4. pratat en massa strunt. Struntet har varit det roligaste.

Nu under de följande dagarna borde jag åstadkomma 1. två halarprovningar, 2. en fysikräkneövning, 3. tentläsning, 4. träning och 5. en Herrmiddag. Inom nästa timme skall jag 1. luncha i Vik. Lunchen, herrmiddagen och halarprovningarna kommer att lyckas.

Märkte att jag har två tenter nästa vecka, inte bara en som jag trott. Och jag som hade tänkt börja fixa med halarmärkena. Kanske går halarmärkena före tentläsningen? Bara jag inte får svininfluensa som de flesta andra verkar få. Har börjat använda käsidesi igen. Igår vid matbordet sa min lillsyster allvarligt: "Jag kramade en Lärka idag".

Nu snöar det där ute! Eftersom jag har mössa och kontaktlinserna i idag så kan jag njuta.