...förs bakom ljuset
...åker på allt annat än räls
...tröttnade
...hittade
...rider på vågor
Mamma (till pappa): skall jag ställa om din klocka (anm. på mobilen)?
Det är vad jag kallar äktenskap. Då man bara vet och anar och tänker på vad ens partner inte själv klarar av.
Förutom om-jag-inte-får-sommarjobb-nu-så-får-jag-inte-alls-panik-vågen och alla-som-varit-tillsammans-länge-verkar-göra-slut-vågen så verkar det gå en jag-är-så-jävla-trött-på-allt-våg, en skoltröttsvåg som väl brukar komma alla vårar då man anar att det inte är så ångt kvar av läsåret och man påriktigt påriktigt inte skulle orka med de där sista tenterna. Så man bakar istället. Hittills hade det i bekantskapskretsen bakats åtminstone bullar, muffins, rulltårta och brownies. Man skulle vilja ställa sig någonstans och bara konstatera att man varken vill eller orkar längre, men det leder ju inte till något, för hur man än känner så måste man orka. Ännu lite till. Och sedan lite till efter det.
På fredag insåg jag att det håller på at bli bråttom om jag skall hinna me allt jag har tänkt innan proven. Jag blev så stressad att jag måste sätta mig vid Facebook en stund. Det här med stresshantering skulle kunna vara något.
Igår var det spex. KOH-I-NOOR Durior, maior, fortius - eller allt vad en kvinna vill ha. Otroliga skådelspelartalanger (Mr Lovin <3 och Maharajan) och naturligtvis ett utomordentligt kulissarbete. Snuskiga skämt och könsombyten. Och flygande skumpakorkar. Spektrum fick sig ganska hårt, men skämten var välgenomtänkta så man kunde skratta gott.
Sitzen efteråt gick helt i Thorax anda, med snapsvisekörer och uppträdanden av en grupp skönsjungande äldre inside-läkarstudenande. Det blev inte en särskilt sen kväll för mig.
Ingen längtar till lande så mycket som jag just nu.
...var och klättrade
...hittade en bild
...såg bröderna Lejonhjärta
Det var genialt, hur icke-lindgrenit det än låter.
Gulligast var efter slutstriden, då Orvar ("Jonatan, heter han verkligen Orvar? Stackars honom.") pratade om att deras barn nu kunde leva lyckliga, "Vi kan vara lyckliga igen", och det kom ett entusiastiskt "JA!" från någon liten flicka i publiken.
...åker lite
Det är länge sedan jag tog ett förlängt veckoslut. Senast antagligen hösten 2008 då vi åkte till Genéve. Nu blir det inte riktigt så långt bort, bara över med båten, men resan kommer nog lämpligt. Eller så synnerligen olämpligt.
Har försökt att inte ha så höga förväntningar, för ifall resan blir en besvikelse på fel sätt så kan det förstöra mycket, men det är svårt också att veta när jag-får-inte-tänka-för-mycket-på-det-och-vänta-mig-något-fantastiskt-tänkandet övergår i sån stress att själva stressen förstör resandet. Krångligt eller hur. Attityden har ändå från början varit att man måste ha rätt attityd. Till dåliga teaterplatser och billigt hotell. Lite perkele och men det blir nog bra.
Min syster sade nåt fiffigt igår som lugnade mig en smula. Ibland är det bra med såna. Både råd och systrar.
Min förebild är också Hon som skriver kandi om hyperlipidemi och ateroskleros (måst bara skriva det här för att jag vet vad det betyder och kan stava till det, apolipo, hihi), som tar allt så lugnt och skriver kandi mellan skidturerna. Till och med en vanlig sketen lästisdag blir så mycket mer fantastisk med lite chiliconcarne och kaffe och hundpromenader.
Nu får man se ifall jag har ro att läsa en stund innan det är dags att åka hem och packa.
Kom ihåg:
Alla viktiga papper med alla viktiga nummer
Mobilladdare
...är lite rädd
...träffat pojkar och flickor och Krysmunta
...har två olika dagar
Jag blev lite förundrad över Sarah Jessicas klänningsval. Bara för att det är hon och för att det var Chanel så tycker man liksom att "nå men den där var ju inte så tokig", men om den skulle ha suttit på någon annan, eller man inte känt igen designern, så hade jag nog tyckt att klänningen var ganska ful.
Dagens förutsättningar är mycket bättre, fast det inte brukar hända så mycket spännande på tisdagar på bibban heller, så är jag på gott humör. Om det skulle ha varit igår skulle det ljuvliga vädret ha stört mig, men idag blir jag bara glad. Det är lite vår och lite påsk i luften.
...var på dam- och födismiddag
Dammiddagen sen då:
Vi satt i två olika bord och åt och tävlade i bordslagen. Vårt sambalag hette SAMBA (Samba Alltid Med Bar/Bra Ass). Första uppgiften var att pimpa våra paradbilar med fjädrar och strasser. Så fick vi guida en finsk turist genom Rio till The best bar in town och tillbaka, svara på Brasilienfrågor, tävla i att ge den bästa Brasilian vaxen (fast de va bara vanligt på benen) åt Sambadrottningen Stefania och sätta mustaschen på nån kille (förstod inte riktigt grejen med det). Såklart skulle vi tillsist uppträda med samba och jag fick leda vårt lag. Vårt lag klarade sig inte särskilt bra, men till slut så var vi ändå det med flera damer vid bordet, då de andra tagit en gemensam pünsch och hävt en och annan Conquistador.
Ända från USA kom det instruktioner om att ta bilder på oss flickor och den snabbaste, den sexigaste och bästa utstyrseln skulle få pris. Jag fick drinken för sexigast (tack vare den öppna ryggen).
Mat fick vi också och drinkar så mycket vi orkade skrika. Sjöng gjorde vi naturligvis också. "Vi vill ha mera män, vi vill ha flera män".
Många av de äldre erfarna kroknade redan under middagen eller strax efter och satt i soffor och trappan och levde hinkliv. Alla gulisar stod på benen (kanske lite vingligt men ändå), vilket är ytterst ovanligt. Så var det dans och prat en stund till, innan man gick hemåt. Så sent blev det inte, men destu vildare var det, med hångel flickorna emellan (vad behöver man män till) och vild dans.
Söndag var lite slö i starten, men då man kom till farmor och farfar och fick lite mat i sig så livade det upp sig och vi hade jättetrevligt i kusinbordet och pratade om allt mellan lobotomi och Väyrynen, strejker, pissisar och studier. Kråkan verkade också trivas och klarade sig bra.
Nu skall man klara veckan så att man får gå på flickkväll! Hittills går det ju bra då man kan lägga ner tid på att blogga (som ingen annan tycks göra, för det är väldigt väldigt tyst på kompisbloggfronten).
...blev nervös inför dammiddagen
...provade yliopistoliikuntas utbud
Jag kommer på tusen andra timmar som är effektivare än zumban, men jag ser ingen av dem bli höjd till skyarna på TV.
Med rätt instruktör och en grupp med fiilismänskor som verkligen kan dansa och som gör det på allvar kan jag dock tänka mig att det är riktigt roligt.
