Vårveckan som tog slut
Våren peakade i Stockholm. Tygtossor och solglasögon och ett fantastiskt humör.
Sen åkte vi hem i snöstorm.
Kryssningen förövrigt var som kryssningar brukar vara. På lördag morgon längtade vi nog alla ut ur heltäcktsmattehelvetet. Men kunde ha varit betydligt värre.
Min hytt var överraskande härlig. Föreläsningarna i konferensrummet var stundvis ganska underhållande (föreläsningen i alkoholens skadeverkningar övergick i en föreläsning om vin och vinprovning). Hyttstafetten var en fröjd att följa med (och bäst av allt är att den finns dokumenterad på FB). Jag var aldrig sjösjuk trots gungandet. Vi betedde oss riktigt väl med tanke på omständigheterna.
Från båten åkte jag i fullproppad spåra hem, bytte väska och åkte till gymmet. Hade svårt att hållas på spinningcykeln, då hela världen gungade.
Tack och förlåt Viking Line, vi ses om 73 dagar igen.
Nu är jag lycklig
Det slog mig att jag de två sista veckorna innan premiären var på dåligt humör varje dag. Det blev för mycket med premiärpress och tentstress och för lite sömn och noll träning och flunssa. Jag var SÅ redo för premiär.
Och den kom. Och vi klarade det bra. Och folk skrattade. Och jag hade roligare på scen än jag någonsin haft tidigare.
Dagens första antiklimax kom då någon hade stulit vår välgömda champagne som vi skulle duscha i efter föreställningen. Tur att vi hade vänner som gett oss premiärgåvor. Vi hade ovanligt mycket tid och jag fick mitt hår fixat och vi kom fram till Bank i precis rätt tid.
Jag fick ett pris som betyder allt och satt med någon som höll om mig hårt efteråt.
Dagens andra antiklimax var efter middagen, då tempot var för långsamt och fötterna värkte. Tack och lov för Thorax och verkkare och skinkfrälstelse. Jag hade precis kommit igång lite igen då jag beslöt mig för att det var mera värt att få sova ett par timmar. Så är det när katatonfyllor går om varandra.
Sillisen öppnades på McDonald's och skumpa vid hoppborgen. Sen bar det utför. Fram tills jag inte kunde hålla mig mer och halvsprang hem för att hinna ut igen, med lite mindre ölluktande skjorta, innan solen gick ner. Vi tog en promenad vid havet i blåsten och jag strålade i kapp med kvällsvårsolen.
Inte en chans att jag skulle ha postpremiärdepression idag. Inte med det här vårvädret och ledigheten och det facto att jag hinner gå och träna idag och träffa min favoritmänska. Hon som blivit åsidosatt jag inte träffat på typ en månad.
Okej våren, bring it.
Tentläsning to the max
På spårvagnen hem från neurosimulationen på Arcada halsade jag en Redbull och åt några bitar chilichoko. Förrän klockan tolv inatt ska jag inte gå och lägga mig. Fast ögonen kliar och Redbullens roliga effekt är borta.
Om 24 timmar sitter vi på efter-sista-övningen-öl. Då har jag nog bättre fiilis.
Aina, varför är du inte taggad?
Hälsningar från stridsstressen. Jag är flunssig och dämpad av svag röst och snor i huvu. Vi har övningar till 22 och tent på fredag.
Hejdå.
pom pom pom
Efter att ha lyckats undvika Spexsjukan (int den att vi bara lever spex och har fel i huvu, utan den som ger en feber och snor och sånt) vaknade jag i morse med ont i halsen och täppt näsa.
Så idag har jag vilat rösten med hopp om att den ska repa sig till lördag. Om jag sover gott orkar jag kanske med tentläsningen också.
9 dagar
En märker att premiären närmar sig. Scengångarna reagerar på stressen på olika sätt. Endel reagerar med nu-perkele-tekemisenmeininki, andra med total uppgivenhet.
Själv är jag extra känslig för rädslan över att jag inte skall hinna sova tillräckligt. Ajoo och så har vi ju tent nästa vecka också. Nästa vecka får således bli en vecka där all energi som inte går åt till övningar och tentläsning läggs ner på att gå och lägga mig i tid. Då blir det roligare för alla. Så kan jag fortsätta med icke-sovandet sedan efter premiären.
Något som ser tuffare ut än det är
Igår fick jag briljera genom att göra neurostatus på någon som inte ännu vet hur man gör. Hen blev ohyggligt imponerad. Sen övade vi reflexer på varandra. Det var roligt att för en gångs skull vara den som vet och lär ut. För att för en gångs skull vara den som kan. Jag borde hänga mer med ettorna.
Sen övade vi repliker.
Gäsp
Förra veckan var en trött vecka. Men sådär det-gör-ingenting-att-jag-är-trött,-för-det-är-värt-det-alla-gånger-trött.
På lördag tog jag två små tupplurer, men inte ens det var tillräckligt. Efter 22 fick jag sådan där panik över att inte hinna sova tillräckligt inför söndagens 12-timmarsövning. Så jag åkte hemåt mitt i filmen. Efter en spännande match som var en fröjd att se på och bastu helt i vanlig ordning med de helt vanliga människorna från förr.
Idag börjar genrepsveckan. Men a capellan lät ganska okej redan igår och korren är inte lika otydliga längre. Min fru och jag var effektiva och skrev omstarter. Ikväll ska jag lära mig replikerna. Varenda en.
Upptagen
Igår efter radiologitenten (mejsel) åkte vi till Hagnäs, lagade tortilla och spelade Alias. Herrens dag så hälsosamt det kändes att samlas med ett gäng som inte var spexgänget.
Märkte ni att det i morse var ljust redan klockan 8?
Alla män och alla män...
Taggnivån inför herrmiddagen började stiga först på lördageftermiddag då vi an efter fick cozyn färdigare. När pojkarna kom blev det hiskeligt nervöst. Pojkarna fick leta efter en nyckel, med den öppna ett skriv med kärlekens frukt som de skulle slicka i sig. Genom frukten fick de gåvan att se och den mystiska medicinkvinnan som spådde dem. De fick välja mellan att se och att röra och på basen av valet fick de olika behandling i paradiset. Det sista, ytterst meriterade paret fick vara med och tvätta melonerna.
När vi sjöng så viskade hon bredvid mig: "han tittar på oss!". Jag fick en medalj och en kram och sedan var det inte särskilt svårt att tolka längre.
Spexiga ord
Hittills:
Bll
Deshiffrerungsmachine
Doppelfuntionsmachine
Herrens dag!
Rövsaft.
Benjamin, nu är det kört!
Next!
och dagens nya (ett sånt som hittas på när hela bunten är herrmiddagskrapulenta): Rymdrök.
Jag lever, men i en bubbla
Det har varit en lång vecka.
Sömnbristen från veckoslut + 8ans morgnar alla morgnar + sena kvällar på övningar + övningar tre dagar i rad + scengymmeri torsdag efter övningar + insikten att premiären snart är här + vi såg på det vi filmat förra veckan.
Igår diskuterade vi motivationsbristen. En orkar helt enkelt inte motivera sig själv till något annat än spex. Spex är det enda roliga just nu. På seminarier sitter jag och läser manus eller skriver omstarter, lediga timmar dricker jag kaffe på klubben och lär mig sångtexter. Det känns som att bara scengångare förstår en scengångare, vilket leder till att en isolerar sig och omger sig av endast scengångare.
Det är nog allt annat än friskt. Och värre lär det väl ännu bli.
Men det är väl det här som krävs för att sammansvetsa en grupp. Världens finaste grupp.
Vårens resor.
Igår över lunchen beklagade jag mig över att jag inte har en enda resa inbokad för tillfället. ALLA ANDRA ska åka till New York och dyligt under vår lediga vecka.
Då kom någon på att påminna att vihi har du. På kommande är ju klinikkryssning, inlandsturné (Vasa, Åbo) samt Göteborgturné.
Så hurra!
PSVSD
Vi åkte till Kyrkslätts skogar för att öva sång. Få a capellan i skick(ish). Kanske dricka någon öl och så.
Det blev kanske det roligaste någonsin. Alt övade i bastukammaren utan piano, med peruker. I bastukammaren lagades även en födispavlova. Vi micrade vindruvor. Alt sov tillsammans.
På lördag sjöng vi. Och gömde oss i skogen och räddade varandra och kastade en och annan snöboll. Och sjöng. Och lät ganska fula. Och hade några rena toner. Och desto fler orena. "Det är helt okej, det är bara lite problem med renheten". Tackochlov för Emerita.
Jag spårade med två favoriter. Hittade på alternativa namn som "Eller ett utroligt bra spex". Sen bjöds vi på skumpa och satt oss vid bordet i förnamnsordning efter våra karaktärer.
Under sitsen j(tvy-, smy-)ycklades det som aldrig förr. Jag tvycklades åter och åter. Fick sjunga Kellä kulta och Crazy piano-biisi. Alla klassiker sjöngs.
Sitsen urartade klockan 4. Då dansade vi. Klockan 5 gick vi i bastu. "Boobs". "Söva bakom röva".
Söndagsövningen gick sådär som det nu går efter ett par timmars sömn. Orkesterövningen likaså.
Nu börjar jag bli riktigt ordentligt stressad. Det är så fruktansvärt mycket vi ännu skall hinna med och få att funka och göra om göra bättre. Roligare. Större.
Men herredumilde vad jag tycker om mina medspexare. En kan ju inte låta bli.
Patienten
Jag fick prova på att vara patient. En som går via skötaren, labbet, allmänläkaren och jouren. Och sitta i feber i fyra timmar och vänta på att träffa läkare.
En patient som jag vet och har tillgång till god medicinsk praxis och äldre kollegor. Och nu efteråt inser den här patienten att hon blivit offer för vårdfel. De borde, enligt alla konstens regler, ha tagit in mig på i.v.-antibiotika.
Men det verkar som att jag klarar mig ändå. Men mina fördomar mot kirurger lär nog ha förstärkts.
Vad jag tänkte på i väntrummet
Hur månne det blir med spexövningarna idag.
Det blir nog inga spexövningar idag.
Blir det månne spexövningar imorgon?
Om de tar in mig, hinner jag månne till undervisningen imorgon?
Tänk om de vill ha mig som exempelpatient om jag blir intagen.
Månne de flyttar över mig till inremedsidan?
Månne de är noggrannare och försiktigare på inremedsidan?
Jag ORKAR inte köa på inremedsidan också.
Borde jag ringa mamma.
Om jag måst köa på inremedsidan ringer jag nog.
Om de skickar mig till inremedsidan, får jag månne en säng då?
Jag skulle vilja lägga mig ner, men vågar inte.
Hur hög är månne min feber nu?
Hur hög är månne in CRP nu?
Om de tar in mig, månne jag får ett eget rum.
Om de tar in mig måst jag be nån åka hem och hämta saker åt mej.
TUR att jag städade igår så att den som åker hem till mig inte ser hur råddigt jag har haft det.
Sen när de tar in mig måste jag be dem om sminkborttagningsmedel.
Månne de har linsvätska på avdelningen.
Månne jag kan delta i undervisning i pyamas.
Sjukt dålig dag att inte ta med sig sin dator, kunde ha jobbat med syvären i tre timmar nu.
Om jag kan få i.v. antibiotika via hemsjukvård, kan jag månne gå på spexövningar på eftermiddagar?
Tur att jag gick till läkaren i morse.
Borde jag ändå ha bett någon komma och köa med mig.
Tänk att Ted Forsström och jag kanske är på samma sjukhus nu. Fast han är kanske på Kirran.
Om de skickar mig till inremedjoure, jobbar där månne då nån läkare jag känner?
Tänk om där då är någon klasskamrat?
Tänk om någon klasskamrat vill undersöka mej?
Hur kan jag undvika att bli undersökt av en klasskamrat.
VITTU NU VILL JAG NOG TRÄFFA LÄKAREN OCH SEDAN KNARKA FEBERNEDSÄTTANDE.
Däremellen försökte jag läsa neuro.
När stressnivån sjunker.
På fredag efter tenten sköt vi upp trötthetsdöden med en påse godis var. Spexövningarna gick bättre än förväntat. Om det berodde på regissör i frack eller effektiviteten vet jag inte.
Melissa bjöd på de allra bästa. Inte en enda sång blev ospelad.
Hemma efteråt satt vi sen förvånandsvärt länge. Plötsligt var vi sju runt bordet då morbroder haltade in. Jag sov bättre än på två veckor. Det behövde jag.
På lördag åt jag tre dagars kaloriintag i form av glass på Fazers café. Sen gick jag och åt lite till hos farmor och farfar. Min farfar sa att han tycker rysligt mycket om mej. Det var riktigt länge sedan någon sa så åt mej.
Kväll tillbringade jag med pyamaspojkar som betedde sig bättre än på länge. Vi spelade spel och läste Bamse. Den yngsta skrev in min födelsedag i Bamsekalendern.
Och så var det sångövningar idag. Äntligen med lite sångtexter. Riktigt bra sådana.
En bättre onsdag
Sagt och gjort.
På tisdag, efter rekordlång övning med den bästa av coachar, promenerade scengymmeriet genom skogen. På gymet var det fullt fast klockan var nio. Vi hann med lite allt möjligt och så var klockan plötsligt tio och jag fick veta att onsdagsseminariet börjar 8.15 istället för 9. Då blev det bråttom hem.
Sen låg jag med spring i benen i mörkret och räknade får.
Idag var jag tröttast. Men Werner gör mig glad. Liksom Huberta. Och till och med acapellan gick bättre än sämst.
Imorgon blir det tentläsning från morgon till kväll. Som Asta säger: Whooppidoo.
Andningspaus
Efter dödsångestkvällen bokade jag in en brunch. Moko levererade. Bäst av allt var pannkakan.
Eftermiddag på Svenskis och så chill och snacks i Tölö. Efterfest på klubben där det fanns en massa Randoms och inte allt för många timmars sömn. En riktigt viktig diskussion och ett par onödiga öl.
Söndagens sångövning började lite sent om sider då hälften var sena på grund av krabbis. Särskilt bra sjöng vi inte heller.
Imorgon ska scengångeriet gå på gym efter övningarna. Det är nåt fel då jag känner att detta blir en prestation och att jag måste vara både snygg och duktig. Prestationer har jag tillräckligt av utanför gymet.
Stress-symptom
Igår efter en turboövning med acapella, hög alt, lösenord som inte löser sig och mitt i veckan-hopplöshetströttheten låg jag hemma och hade stängt av datorn enligt överenskommelse klockan 21. Romanen jag läser blev utan förvarning så galet sorlig.
Så sen låg jag med sådan dödsångest att jag inte vågade röra min telefonladdare då jag tänkte att den kunde döda mej.
Om en dryg vecka lättar det. Och det är för fan nog inte en dag för tidigt.
