hon som

Hittills har kvinno- och barnkursen inte varit speciellt inspirerande. Idag såg jag äntligen ljuset i tunneln. Och snart får vi se riktiga patienter igen.

 

Mina tankar och åsikter om preventivmedel har åkt in i en mangel och kommit ut alldeles upp och ner. Med stor kunskap...

 

Det är något jag ser fram emot. Jag ser mig där på HVC-mottagningen med alla kvinnor som kommer med frågor om piller och spiraler och avbrutet samlag. Det kommer jag att rocka. 

Den här veckan i skolan har jag lärt mig att hur intressant ett ämne än verkar från början och hur taggad en i teorin är att läsa om just kvinnor och barn (äntligen äntligen äntligen), så är skola alltid skola. Och inte alltid roligt och lätt och intressant från klockan 8 till klockan 16.

 

Och att graferna gör mig stressad. Så in i helvete stressad.

Vet ni den där känslan när man är med personer man tycker om och är så jävla tacksam för att man kan vara med dem just då och för att man fick chansen att lära känna dem. Med den känslan och gråten i halsen låg jag på lande hos farmor och farfar förra veckan.

 

Sen har jag inte riktigt klarat av att ta mig ur den här känslosoppan efter det. Tur fan för vettiga vänner som säger vettiga saker. Och hud.

 

Jag VISSTE att den där cancerboken skulle ställa till det för mig.

Sommarlov utomlands räknas inte riktigt. Oslo var bara en mjuk övergång i de kommande två veckorna av ledighet. Svalt och skönt var det ("Här är kallt" sa min syster då det var 21 grader i skuggan), sängen var bred och maten god.

 

Igår städade jag, dammsög bakom kylskåpet och under gardinerna. Körde tre maskiner byke och fördrev tiden ute på stan och framför Youtube (Ellen DeGeneres + bebisar). Så lagade jag min alldeles egna pasta arrabiata. Sådär att jag lät tomatkross, lök, vitlök (massor av vitlök) och chili puttra i en timme, medan jag trixade med pastamaskinen. Fruktansvärt gott.

 

Tisdag då: Tja. Det är väl bara att ta itu med forskningen då...

Igår kunde jag konstatera att det är bekvämt att säga pojkvän. Fast mest av allt tycker jag om när han säger flickvän.

 

Så banalt.

Här hemma är det 30 + och sol varje dag. Men efter två månader jobb och sömnlösa nätter pga värmen välkomnar jag semester, 20 + och hotellrum med AC. Lite regn hit eller dit, det får vara.

 

Tack och hejdå Hyvinge, hej Oslo! Semester-Aina reporting for duty.

Igår åt jag som sagt glass till lunch. Till middag blev det Korv-Görans, 1/2 portion med allt. Och Jaffa. Till kvällmål serverades det youghurt-ingefärs-plöppar som smutliti ihop till en megaplöpp.

 

Bikinisäsongen är ju snart slut va.

1. Jeppis pride.

Det blev en dagsutflykt till Jakobstad. När jag steg ut genom dörren strax efter halv sju på morgonen i bara shorts och T-skjorta och det var varmare ute än inne visste jag att det skulle bli en bra dag. Paraden överträffade alla mina förväntningar. 2000 glada paraddeltagare. En släpvagn med blommor och en glad skäggig gubbe. Peter pan. Barnfamiljer, präster, 70+are, homon, heteron och allt där emellan. Den färgglada tvätten som hängde längs tågrutten. Och publiken som apploderade inne i kärncentrum. Jag fick kalla kårar (vilket var ganska skönt, det var trots allt 30 grader). Under chiller efteråt var det mest intressantak kanske de som fick Conchita Wurst-skägg och barnen som sprang omkring. Fast jo, visst grät jag lite tyst under prisutdelningen.

 

2. Den unga killen i glasskön.
Vi stod i kön för att köpa lunch. Bredvid stod den långa, snygga, duktiga Kaj Korkea-aho (som naturligtvis också han deltagit i paraden). En kille på kanske 17 år kom fram, skakade Kajs hand och sade att han "är ett stort fan". Vem har sagt att unga killar inte läser. Vem har sagt att författare år 2014 inte kan vara ungdomsidoler. Tack Kaj för att du skriver bra, sånt som unga läser och visar exempel genom att gå i paraden.

På Korpo kom jag i fatt sommaren. Jag introducerade en ny man, liksom mina föräldrar åt honom. Avslappnat och fint. Trots nervositet, trötthelt och den eviga jämställdhetsdispyten påväg ut.

 

Sen, på tremis, gick vi till stranden, tog nya plåtbåten till skäret utanför, sommade och solade och åt smörgåsar. Hittade kantareller påväg tillbaka. Jag hängde upp hängmattan och var lyckligare än på länge. I en hängmatta under ekarna, med ett glas gott rosé ska jag leva. Så är det bara.

 

Vi åt en middag som smakade kolgrill, rabarberchutney, jordgubbar och guocamole. Bättre blir det inte. Förrän det serveras grisar till efterrätt.

 

Sen har det hunnit bli vardag igen. Men lade märke till att jag numera sällan tänker jobb mer på kvällarna. Jag behöver inte aktivt stänga av tänkeriet när jag ska gå och lägga mig. Det är så lite kvar nu. Jag kommer att klara det.

Det är sjukt fuskigt, men jag har beställt läseåret 14-15s Ordning&Redakalender.

 

Det är sådan man gör när det blir höst och det taggas inför skolstarten.

 

Men jag har för fan inte ens fått uppleva sommaren ännu.

 

Fast kalendern är fin. Mörkgredelin. Nästan sådär päronpajenlila.

Nu har jag bestämt mig.

 

Jag behöver en iPad.

 

Det känns stort.

Sommar i stan har fått mig att utföra allt det där som oftast behöver en helt ledig dag för att fås gjort:

 

Tvättat fönster

Tvättat i roskisskåpet runt och i roskisen

Fört tomflaskor

Tvättat kylskåp och hackat ur isen ur frysen

Tvättat duschdraperiet

Åkt till Ikea och köpt torkställning och ny bordslampa

Varit på Sveaborg

Kokat rabarbersaft

 

Kvar på listan: Syvären. Det dåliga samvetet håller långsamt på att äta upp mig inifrån.

 

 

Min hy har tagit rejält stryk av jobbstressen. Det har knappast hjälpt att min ansiktstvätt har tagit slut och jag använt en tillfällig, sämre, i en månad nu.

 

På lördag tänkte jag: Nåja, nu får det räcka, nu ska ja köpa nytt. Låt mig då nämna att jag jobbar 26 timmar, fram till lördag morgon och inte sovit mer än kanske 5 timmar under natten. Eller duschat på morgonen. Eller tvättat ansiktet på morgonen. Eller sminkat mig (pff, smink på sommaren...).

 

När jag gick in i Kiehl'sbutiken i verkkare och med bykkassen över axeln kände jag mig helt galet smutsig. Som att de vill nog int ha mig i butiken. För jag har sjukt dålig hy. Och ser andra kunder mig i butiken så förstår de att Kiehl's produkter ju helt tydligt inte funkar.

 

Kiehl's produkter funkar förövrig sjukt bra. Kör dem.

 

Tack och förlåt.

 

PS. Försäljaren gav med ett gratisprov av deras nya "Skin rescuer - Stress-Minimizing Daily Hydrator". Den lär ska Reduce visible signs of stress and flare-ups including skin fatigue and redness

Nu har jag jourat klart alla sommarens jourer. Alldeles lätt gick det inte. Men tillräckligt bra för att jag inte ska vara avskräckt inför kommande. I natt lyckades jag dessutom sova. Riktigt gott för att vara under jour.

 

Av veckoslutet återstår således bara återhämtning. Alla andra är på lande. Eller i typ Österbotten. Eller Salo.

 

Sommarhelsingfors är föga fantastiskt när en är jourtrött och lite ensam.

Min andra jour var betydligt lättare att hantera. Men trött blir en liten liten kandidat efter 50 timmar jobb på 75 timmar. Efter några timmar sömn har jag legat i sängen hela eftermiddagen och irriterat mig på Bachelorette och slumrat till Tove Jansson som läser Farlig midsommar. Och ätit chokoglass.

 

19tiden var jag uttråkad. De alternativ för sysselsättning jag kom på var att 1. gå och träna 2. göra syvären. Så jag gick ut på en promenad i Centralparken.

 

Väl ute var det soligt och ljummet i luften. Plötsligt kände jag den välbekanta doften av blommande Jasminblommor och måste stanna en stund. Doften betyder lande, sommarnätter påväg de 20 meterna från kusinen till kvällsmålet hos oss. Spänning och sommarförälskelser och blommor i håret.

 

Det var en bra promenad.

Det absolut viktigaste när en jourar är maten.

 

Matsäcken jag hade med mig igår:

 

3 karelska piroger

Salta nötter

Fazers blå

Brännhults mango-apelsinsmoothie

Pepsi

Redbull

Körsbärstomater

Sesamfröstänger

Havrestång

Kvarg

 

Nej, jag hann inte äta allt. Men ska göra mitt bästa för att äta mer imorgon.

 

Efter en ganska tung vecka på avdelningen stålsatte jag mig för söndagsjoren. På lördag sysselsatte jag mig med gymnastik, Helsinki pride och Fafas falafel i solen med 20 000 homon och så grillfest i Vanda. So far so good.

 

Sen kom söndagen. Och det var förvånandsvärt ångestfyllt. Många patienter med besvärliga problem och långa väntetider. Nonstop jobb från 9 till halv två på natten. Då fick jag gå och lägga mig. Att somna var kanske inte det lättaste, men fick någon timmes ytlig sömn innan jag steg upp för att samla tankarna och göra mig redo att ge vidare råddet till dagspersonalen.

 

Jobbigast var ansvarskänslan. När färdiga erfarna läkare ringer och vill konsultera mig. Och jag inte har någon aning. Och så känslan att patienterna väntat 4 timmar på att få träffa läkare och ytterligare 6 för att jag ska kunna konstatera att nej, vi kan inte göra nåt den här gången heller.

 

Men som väntat överlevde jag. Och patienterna med för den delen. Och min telefon bombarderades med uppmundrande SMS där någon hejar och kämpar och "jag har choko åt dej när du är klar".

 

1/3 gjorda. Imorgon tar jag itu med nästa.

Vi konstaterade att åren flyer ihop. Var det för två eller tre år sedan vi gjorde det här, och det var sånt här väder? Eller var det olika år, samma dag?

 

Också i år gick i samma mönster. Och det var kanske det som gjorde det så skönt. Tryggt och kravlöst. Man visste var man hade alla. På så sätt väldigt lite ylläri.

 

Speciellt med i år (för kommande tillbakablickar och för att kunna separera åren):

Att lämna väskan på Hangö-tåget och få tillbaka den efter VRs kraftansträngning.

Att det var kallt. och ganska regnigt. Hujsigt kallt. Ergo - one piece. Hela tiden.

Att jag körde köttfritt. Och inte ångrade de det en sekund.

Att plättstekandet tog 3,5 timmar.

Allt kunde skyllas på mörkhyade.

Ville man klaga, kunde man ringa Husis kundservice.

Man kunde antingen understöda eller vastustaa.

Alla blev vänner med varandra på Snapchat.

Vi uppfann Den finlandsvenska telefonväxeln - en lite bättre växel.

 

Förövrigt var det samma juttun, samma snapssånger, samma Ålandsvits, samma Höstvisa, samma bastu, samma dopp i havet, samma potis, samma sovplatser, samma soluppgång och samma söndagsångest då jag kom hem och hade måndag framför mig.

So: Alltså N fiskar.

D: Jo.

T: Då vet man att det är serious business när börjar A fiska.

St: Alltså det är så jävla kallt.

D: Va int så vitun...

St: A, DU FUSKAR!

J skrattar.

J: Man borde meta gädda.

Mu: Men de e ju bara som nån går och skuffar i honom.

 

Ibland hittar man guldkorn på telefonen.

 

 

Extra tungt att åka till jobbet en måndag efter midsommaren. Nästan så att jag glömde vara upphetsad över de patienter jag rondade alldeles själv och det recept jag skrev.