...lagade, fixade och tillredde.
Jag var riktigt duktig igår och
tvättade kaffemaskinen med ättika. Först funderade jag på om det var värt det, jag skall ju trots allt sluta dricka för en tid, men sedan insåg jag att det nog är bäst att göra det bästa kaffet det går att få hemma nu de sista dagarna. Fixade dessutom mjölkskummaren, så nu går det att laga cappuccino! Och det drack jag igår.
gick efter mitt studiekort och till HKL och programmerade rabatt på det.
lagade köttfärsbiffar och potatismos åt hela familjen.
påbörjade stickningen igen.
På kvällen var jag riktigt arg. Sådär att om rätt människa skulle ha varit på plats så skulle jag ha bråkat.
Har just suttit och tittat på bilder från NYC. BLÄ vad jag skulle ha velat vara med. Det såg SÅ roligt ut.
tvättade kaffemaskinen med ättika. Först funderade jag på om det var värt det, jag skall ju trots allt sluta dricka för en tid, men sedan insåg jag att det nog är bäst att göra det bästa kaffet det går att få hemma nu de sista dagarna. Fixade dessutom mjölkskummaren, så nu går det att laga cappuccino! Och det drack jag igår.
gick efter mitt studiekort och till HKL och programmerade rabatt på det.
lagade köttfärsbiffar och potatismos åt hela familjen.
påbörjade stickningen igen.
På kvällen var jag riktigt arg. Sådär att om rätt människa skulle ha varit på plats så skulle jag ha bråkat.
Har just suttit och tittat på bilder från NYC. BLÄ vad jag skulle ha velat vara med. Det såg SÅ roligt ut.
...bloggar om varje detalj i sin tråkiga vardag
Jag drömde en så verklig dröm inatt. Inte verklig på det sättet att det skulle kunna hända på riktigt, men så att den kändes verklig. Den gick ut på att jag var tvungen att adoptera de två yngsta småkusinerna, på grund av något med att föräldrarna annars skulle deporteras, eller var det flickorna, jag minns inte riktigt. Jag skulle alltså bli mamma, sådär bara. Inte biologisk mamma, men mamma på pappren. Och det kändes så hemskt att tänka på de riktiga föräldrarna som blev av med sitt barn, för en tid i alla fall (för de måste bo med mej, annars skulle vi kunna bli bustade). Av någon orsak slutade drömmen med att jag och min syster plötsligt på lande hade ansvar för tio barn i olika åldrar och de skulle alla äta pastarådigågga, och det var skrikande och säätände med vem som skulle sova var och klockan var redan läggdags och maten var försenad och hälften ville ha oliver och andra ville inte och så var plötsligt oliverna i stekpannan fast de inte skulle vara det och pizzan (varifrån kom den?) började brinna då systern skulle ta ut den. Håh. Stressigt. Känslan som starkast stannade kvar var den att texta till vem det nu var och säga att jag har blivit mamma. Och en känsla av att ha blivit vald till lämplig adoptivmamma åt barnen. Antagligen för att jag redan har ett förhållande till barnen, men inte sedan skulle behålla dem för evigt.
Var trött tröttare tröttast igår efter ett par lite för korta nätter och orkade nätt och jämt släpa ut mig på promenad med Hon som nu åker iväg till New York igen. Jag säger inte "tillbaka till", för det känns lite ledsamt att uttrycka det så. Så dramatiskt var det inte, långt ifrån, men jag märkte att jag nog sedan på väg hem inte hade lust att gå ensam, utan att jag ville ha någon att prata med. Inget svar på andra sidan telefonen dock. Dagen skulle ha varit perfekt för födisfirning, men det kändes som ett för stort steg att släpa ut sej ännu en gång, och sedan ändå antagligen somna på picknickduken. Synd att sådant ofta skall gå ut över samma människa.
Gårdagskvällen tillbringades alltså hemma, bestämmande av matdagar och funderande över det här med flick- och pojkspråk. Det ÄR inte så svårt att tolka. Eller är det? Och varför i så fall skriva kryptiskt? Varför inte säga rakt ut? Att undervisa (= klaga) eller inte. Känns dumt att göra det för lång tid efter, men det är ju nog saker som ofta upprepar sig.
Snart kommer de lyckliga resenererna hem. Bävar för att läsa alla blogginlägg och lyssna på insides, men samtidigt är jag så löjligt nyfiken på att höra vad de har varit med om. På Facebook verkar det som om de har använt sin tid väl.
Annars på tal om fb, så blev jag lite irriterad på dagens Husis där det i "mitten" stod att det gjort en undersökning av CNN där man undersökt de tio mest irriterande Facabookanvändarna, och den mest irriterande är Låt-mig-berätta-varje-detalj-om-min-tråkiga-dag-facebookaren. Men hallå. Nya fb har ju den utmärkta funtionen, så man kan helt enkelt dölja vissa personer, så får man inte info om dem hela tiden på startsidan. Jag har döljt säkert 3/4 av alla vänner, och läser bara om mina goda vänners tråkiga dagar. Puss på dem.
Idag skall jag gå och se om jag skulle få mitt studiekort (det tog en vecka sedan jag beställt det och inte en månad som jag befarat!), fast jag är inte riktigt säker hur man skall räkna det här med tre vardagar. "Kolmen arkipäivän kuluttua" skickades på fredag. Måste det alltså ha gått tre hela vardagar, alltså fredag, måndag och tisdag, eller ät det på en tredje dagen jag kan få det? Kuluttua tyder ju på att tisdag också måste ha tagit slut. Nå, ut måste jag i vilket fall som helst, så varför inte försöka. Busskortet borde också fixas. Träning orkar jag inte med. Lat.
Var trött tröttare tröttast igår efter ett par lite för korta nätter och orkade nätt och jämt släpa ut mig på promenad med Hon som nu åker iväg till New York igen. Jag säger inte "tillbaka till", för det känns lite ledsamt att uttrycka det så. Så dramatiskt var det inte, långt ifrån, men jag märkte att jag nog sedan på väg hem inte hade lust att gå ensam, utan att jag ville ha någon att prata med. Inget svar på andra sidan telefonen dock. Dagen skulle ha varit perfekt för födisfirning, men det kändes som ett för stort steg att släpa ut sej ännu en gång, och sedan ändå antagligen somna på picknickduken. Synd att sådant ofta skall gå ut över samma människa.
Gårdagskvällen tillbringades alltså hemma, bestämmande av matdagar och funderande över det här med flick- och pojkspråk. Det ÄR inte så svårt att tolka. Eller är det? Och varför i så fall skriva kryptiskt? Varför inte säga rakt ut? Att undervisa (= klaga) eller inte. Känns dumt att göra det för lång tid efter, men det är ju nog saker som ofta upprepar sig.
Snart kommer de lyckliga resenererna hem. Bävar för att läsa alla blogginlägg och lyssna på insides, men samtidigt är jag så löjligt nyfiken på att höra vad de har varit med om. På Facebook verkar det som om de har använt sin tid väl.
Annars på tal om fb, så blev jag lite irriterad på dagens Husis där det i "mitten" stod att det gjort en undersökning av CNN där man undersökt de tio mest irriterande Facabookanvändarna, och den mest irriterande är Låt-mig-berätta-varje-detalj-om-min-tråkiga-dag-facebookaren. Men hallå. Nya fb har ju den utmärkta funtionen, så man kan helt enkelt dölja vissa personer, så får man inte info om dem hela tiden på startsidan. Jag har döljt säkert 3/4 av alla vänner, och läser bara om mina goda vänners tråkiga dagar. Puss på dem.
Idag skall jag gå och se om jag skulle få mitt studiekort (det tog en vecka sedan jag beställt det och inte en månad som jag befarat!), fast jag är inte riktigt säker hur man skall räkna det här med tre vardagar. "Kolmen arkipäivän kuluttua" skickades på fredag. Måste det alltså ha gått tre hela vardagar, alltså fredag, måndag och tisdag, eller ät det på en tredje dagen jag kan få det? Kuluttua tyder ju på att tisdag också måste ha tagit slut. Nå, ut måste jag i vilket fall som helst, så varför inte försöka. Busskortet borde också fixas. Träning orkar jag inte med. Lat.
...hälsade på med illamående i kappsäcken
Medan jag skriver det här tittar jag på Eva & Adam. "Dont do satch a stjupid thing again!" - Rektorn. Haha.
Besöket i Dragsvik gick smidigt. Busschauffören och jag blev tjomisar direkt och konstaterade båda att det ör bättre med en pojkvän i dragsvik än i Afganistan. Då jag kom fram fick jag stå förläget en stund vid en pizzeria och bli utstirrad av några grönisar. Sedan åkte vi till lägenheten och jag fick träffa Hans kämppis ordentligt. Kämppisen lagade middag åt sej. Nudlar och bacon. Nudlarna kokade i nästan tio minuter, vattnet kokade över hela tiden, och baconet blev hälften bränt och hälften rått. Smakpulvret fastnae i klumpar på nudlarna efteråt. Jag fick godare mat. Och en riktigt skön kväll.
Dagen efter började inte riktigt bra. Lyckades somna om efter att pojkarna gått halv åtta, och vaknade sedan elva då de kom hem på lunchpaus. Då var jag-behöver-kaffe-huvudvärken i full fart att spränga bort huvudet på mej. Drack två koppar kaffe utan att äta morgonmål efteråt och sedan var dagen förstörd. Illamående och huvudvärk. Det var droppen, nästa veckoslut börjar min några veckor långa kaffepaus! Så det så.
Jobb idag, jobb imorgon.
Besöket i Dragsvik gick smidigt. Busschauffören och jag blev tjomisar direkt och konstaterade båda att det ör bättre med en pojkvän i dragsvik än i Afganistan. Då jag kom fram fick jag stå förläget en stund vid en pizzeria och bli utstirrad av några grönisar. Sedan åkte vi till lägenheten och jag fick träffa Hans kämppis ordentligt. Kämppisen lagade middag åt sej. Nudlar och bacon. Nudlarna kokade i nästan tio minuter, vattnet kokade över hela tiden, och baconet blev hälften bränt och hälften rått. Smakpulvret fastnae i klumpar på nudlarna efteråt. Jag fick godare mat. Och en riktigt skön kväll.
Dagen efter började inte riktigt bra. Lyckades somna om efter att pojkarna gått halv åtta, och vaknade sedan elva då de kom hem på lunchpaus. Då var jag-behöver-kaffe-huvudvärken i full fart att spränga bort huvudet på mej. Drack två koppar kaffe utan att äta morgonmål efteråt och sedan var dagen förstörd. Illamående och huvudvärk. Det var droppen, nästa veckoslut börjar min några veckor långa kaffepaus! Så det så.
Jobb idag, jobb imorgon.
...ännu fortsätter med e&a
Fortsätter på det här med Eva & Adam. Såg filmen, och Hon som kommenterat förra inlägget hade ju nog rätt, de var ju faktiskt bara 14 i filmen, alltså inte så gamla, alltså är det troligt att Eva och Adam inte är särskilt sexuellt aktiva ännu. Fast man vet ju aldrig. Det som var märkligt var att serien kom ut första gången 1998 och filmen 2000, alltså har det gått mest nästan tre år emellan, och skillnaden är så hiskeligt stor mellan hur de ser ut. Alltså MÅST de ha varit lite äldre än elva då serien filmades in. Eller?
Så kom det igen genast fram det här med att man blir gammal och inte kommer ihåg hur det var att vara ung. Jag frågade min 14-åriga bror om det faktiskt kan vara sådant där kärleksdrama i den åldern. Pappa kontrade med att fråga om det kan vara sådant kärleksdrama då man är 20. Egentligen är man varken fiffigare eller mer känslig i den här åldern. Går man igenom kärleksbekymmer så är upplevelsen likadan, oberoende av ålder (naturligtvis till en viss gräns).
Nu åker jag och hälsar på i Dragsvik.
Så kom det igen genast fram det här med att man blir gammal och inte kommer ihåg hur det var att vara ung. Jag frågade min 14-åriga bror om det faktiskt kan vara sådant där kärleksdrama i den åldern. Pappa kontrade med att fråga om det kan vara sådant kärleksdrama då man är 20. Egentligen är man varken fiffigare eller mer känslig i den här åldern. Går man igenom kärleksbekymmer så är upplevelsen likadan, oberoende av ålder (naturligtvis till en viss gräns).
Nu åker jag och hälsar på i Dragsvik.
...tittade på Eva & Adam
FINNS det något bättre än Eva & Adam? Nej! Jag satt igår och såg sju avsnitt i streck, och var så lycklig och helt uppe bland kärleksmålnen efteråt.
På Facebook gick diskussionen om vilken av karaktärerna man var kär i, då man själv såg serien för första gången. Tobbe, den äldre bad boyen, Sebbe, den självsäkre konstnären, Jonte, klassens buse, Alexander, tjejtjusaren, eller såklart Adam? Ärkligt talat så minns jag inte. Det jag minns är att jag nog var mest kär i Adam då jag såg filmen som kom senare, då de redan var sådär 15-16. Men då i början... Om jag känner mig själv rätt så var det nog Tobbe eller Sebbe. Lite äldre, lite farligare.
Bara jag hinner skall jag titta på filmen också.
Det som jag började fundera över är att man inte tar upp fallet "sex" i serien. I de första delarna så håller Eva och Adam varandra i handen och pussas på munnen lite, och det är väl klart, de är ju bara elva eller så. I klassen så skämtar Jonte om sängen, på klassersan så har han en porrtidning och så vidare, men som det nog är i verkligheten också, så är det bara snack och handrörelser i lågstadiet. Men sen då? I filmen så har de väl varit tillsammans i vadå fyra fem år? Man skulle kunna tro ett och annat. Men det tas helt enkelt inte upp över huvudtaget. Inte heller om Adam och Petra, har de sex? Säkert ett medvetet val att inte diskutera ämnet, men tolv-åringen i mig blir lite nyfiken.
Det jag också märkte var att jag nog helt har glömt hur man tänkte då man var så liten. Nu, som 20-åring, satt jag och tänkte att "Nåjaa, inte kan man nu vara på så sätt kär i den åldern, man svartsjukegrälar nog inte då man är elva", medan jag nog ändå minns att jag då förstod helt vad de gick igenom, att det inte alls var en omöjlighet utan alldeles möjligt och normalt. Viktigt att minnas i fortsättningen också.
"Att vara eller icke vara. Frågan är hur länge man kan vara, i ett badrum!" - Tobbe
"Jag kan verkligen rekommendera att bli ihop med en kille i sjuan!" - Linda
På Facebook gick diskussionen om vilken av karaktärerna man var kär i, då man själv såg serien för första gången. Tobbe, den äldre bad boyen, Sebbe, den självsäkre konstnären, Jonte, klassens buse, Alexander, tjejtjusaren, eller såklart Adam? Ärkligt talat så minns jag inte. Det jag minns är att jag nog var mest kär i Adam då jag såg filmen som kom senare, då de redan var sådär 15-16. Men då i början... Om jag känner mig själv rätt så var det nog Tobbe eller Sebbe. Lite äldre, lite farligare.
Bara jag hinner skall jag titta på filmen också.
Det som jag började fundera över är att man inte tar upp fallet "sex" i serien. I de första delarna så håller Eva och Adam varandra i handen och pussas på munnen lite, och det är väl klart, de är ju bara elva eller så. I klassen så skämtar Jonte om sängen, på klassersan så har han en porrtidning och så vidare, men som det nog är i verkligheten också, så är det bara snack och handrörelser i lågstadiet. Men sen då? I filmen så har de väl varit tillsammans i vadå fyra fem år? Man skulle kunna tro ett och annat. Men det tas helt enkelt inte upp över huvudtaget. Inte heller om Adam och Petra, har de sex? Säkert ett medvetet val att inte diskutera ämnet, men tolv-åringen i mig blir lite nyfiken.
Det jag också märkte var att jag nog helt har glömt hur man tänkte då man var så liten. Nu, som 20-åring, satt jag och tänkte att "Nåjaa, inte kan man nu vara på så sätt kär i den åldern, man svartsjukegrälar nog inte då man är elva", medan jag nog ändå minns att jag då förstod helt vad de gick igenom, att det inte alls var en omöjlighet utan alldeles möjligt och normalt. Viktigt att minnas i fortsättningen också.
"Att vara eller icke vara. Frågan är hur länge man kan vara, i ett badrum!" - Tobbe
"Jag kan verkligen rekommendera att bli ihop med en kille i sjuan!" - Linda
...känner sig som en skolstartare
Det doftar utan tvekan skolstart där ute. Blev inspirerad och använde min lediga dag till att gå ut på stan, köpte pampulor (för de 50 stycken man köpte förra året är spårlöst förvunna, igen), suktade efter kalendrar på ett proppfullt Akademen, väskor och jag-börjar-skolan-kläder. Förutom hårsnoddarna kom jag trots allt bara hem med ett paraply från Clas Ohlsson som gick sönder direkt då jag öppnat det en gång. Orkade inte gå tillbaka med det, jag är dålig på sånt. Fin färg var det i alla fall på det. Vispgröt. Och jag var torr på övre kroppen efter skuren.
Skall fortsätta att använda min dag väl och titta lite på Eva & Adam på VHS.
Skall fortsätta att använda min dag väl och titta lite på Eva & Adam på VHS.
...leker sköterska och tar hand om
Syster är hemma, om än med feber och hosta. Skönare att hon är sjuk hemma i alla fall.
Skönt och få sköta om, bara man tillåts, för det är tydligen inte alltid en självklarhet.
Var på Hans mammas mottagning idag för att spola hans öron och fick efteråt titta in i dem, blåsa och se om trumhinnorna rörde sig (fast jag fattade inte riktigt hur jag skulle titta, så det gick sådär) och se hammarens vidfästningsställe och någa annat grejsomojs. Hur tufft som helst. Fick också en muminmugg som tröst av hela familjen. Betydde mycket.
Ledig imorgon, så jag har tiggt mig till vinglas idag, trots att det är söndag.
Dansspel var roligt.
Skönt och få sköta om, bara man tillåts, för det är tydligen inte alltid en självklarhet.
Var på Hans mammas mottagning idag för att spola hans öron och fick efteråt titta in i dem, blåsa och se om trumhinnorna rörde sig (fast jag fattade inte riktigt hur jag skulle titta, så det gick sådär) och se hammarens vidfästningsställe och någa annat grejsomojs. Hur tufft som helst. Fick också en muminmugg som tröst av hela familjen. Betydde mycket.
Ledig imorgon, så jag har tiggt mig till vinglas idag, trots att det är söndag.
Dansspel var roligt.
...kämpar med omöjligheter
Försök INTE ta itu med och bekanta dig med Unis utomordentliga Alma och IT-system en kväll då du är trött och inte är redo att sätta ner flera hundra timmar på att förstå vad du ska göra, hur allt fungerar, varför det inte fungerar, vilka användarnamn du skall använda var, hur man skall kunna kolla vad man har satt för uppgifter om sej själv och i så fall ändra dem om det går, och var man skall leta efter all denna information. Det går inte helt enkelt. Och man blir ommöjligt ännu fittigare.
Fick i alla fall bekräftelse.
Fick i alla fall bekräftelse.
...fortsätter från morgonen
...och då har jag ju ändå haft ett väldigt väldigt skyddat liv. Förra inlägget var generellt skrivet om alla som går igenom något, inte bara om mej som det verkade då jag läste igenom efteråt.
Systern har blivit sjuk där borta, de ligger i feber hela slurven. Vet ej om det är grisflunssan, men ska nog för säkerhets skull nu gå och ge blod innan sjukan kommer hit.
Har haft hemska humörsvängningar hela dagen. Hormonell.com. Väl så.
Nu o tuti.
Systern har blivit sjuk där borta, de ligger i feber hela slurven. Vet ej om det är grisflunssan, men ska nog för säkerhets skull nu gå och ge blod innan sjukan kommer hit.
Har haft hemska humörsvängningar hela dagen. Hormonell.com. Väl så.
Nu o tuti.
...tänker på sin syster
Det är absurt hur mycket en människa kan klara av. Med klara av syftar jag här på att överleva, inte tappa förståndet och så småningom hitta balansen igen. Man överlever att bli lämnad, inte längre vara älskad, pinas hur länge som helst efteråt av fel persons närvaro, läsa hur duktigt och flitigt och helhjärtat som helst och ändå inte komma in, pinas hur länge som helst efteråt av fel persons närvaro. Man överlever kriser, höstdepressioner, bråk, svåra beslut, dödsfall. Fast det på förhand verkar helt omöjligt, och man efteråt undrar hur det gick till.
Märks det att jag just sett säsong 1:s sista del av Grey..? :)
Igår såg vi Seven här hemma. Faktiskt inte sådär jätteimponerad. Kan inte peka ut något speciellt.
Min syster befinner sig för tillfället på Mallorca, där det bombas med jämna mellanrum. Försöker att inte tänka på det så mycket, mamma oroar sig för oss alla. Fast vi tänker nog. Tänker på att hon snart kommer därifrån.
Kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på alla de lyckliga som snart åker iväg till USA. Jagvilljaglvilljagvillockså. Inget är roligt med att bli hemma den här gången.
Tycker lite om den här omväxlingen i vädret. Regn passar för idag.
Märks det att jag just sett säsong 1:s sista del av Grey..? :)
Igår såg vi Seven här hemma. Faktiskt inte sådär jätteimponerad. Kan inte peka ut något speciellt.
Min syster befinner sig för tillfället på Mallorca, där det bombas med jämna mellanrum. Försöker att inte tänka på det så mycket, mamma oroar sig för oss alla. Fast vi tänker nog. Tänker på att hon snart kommer därifrån.
Kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på alla de lyckliga som snart åker iväg till USA. Jagvilljaglvilljagvillockså. Inget är roligt med att bli hemma den här gången.
Tycker lite om den här omväxlingen i vädret. Regn passar för idag.
...planerar, jobbar och lagar.
Bara lite om idag:
Jobbade välivuoro, vilket ledde till att de två sista timmarna var alldeles onödiga, och jag hade inget att göra. Vackert så, bättre än brådis.
Catchade lite upp på Grey-avsnitten.
Lagad spenat-getost-lasagne. Fast den tycks bli lite rinnig.. :(
Jobbar nu tre lördagar i streck, känns jätteonödigt då det är bara en kombinerat med söndag.
Fixade minikusinträff idag. Planen är husesyn och middagslagning.
Jobbade välivuoro, vilket ledde till att de två sista timmarna var alldeles onödiga, och jag hade inget att göra. Vackert så, bättre än brådis.
Catchade lite upp på Grey-avsnitten.
Lagad spenat-getost-lasagne. Fast den tycks bli lite rinnig.. :(
Jobbar nu tre lördagar i streck, känns jätteonödigt då det är bara en kombinerat med söndag.
Fixade minikusinträff idag. Planen är husesyn och middagslagning.
...upplevde det kanske sista sommarveckoslutet för i år
Veckoslutet på lande var alldeles helt jätteunderbart. Vackert väder räddar så mycket. Redan första kvällen satt jag och läste deckare på verandan efter middagen i strandhuset och njöt av kvällssolen och ett glas vitt och njöt för fullt.
Barnvaktade bara ett par timmar varje dag, vilket gav mycket utrymme för annat. Annat kunde vara slöa på stranden, plocka blåbär, baka paj, laga gratäng eller njuta av det utomordentliga sällskapet jag hade.
Lördagens lyckosrus kom då jag satt på verandan och plockade blad från blåbären, med en öl och en påse rostade nötter framför mig, ett par småkusiner bredvid mig och väntade på en pojkvän. Han kom, vi sågs och livet segrade.
Då söndagens lyckosrus infann sig var vi på stranden. Det blev vattenkrig med småpojkarna och de sprang förtjust omkring och sprutade vatten med vattenpistol på en minst lika förtjust inte lika liten pojke. Jag drog mig tillbaka och förmanade mest om att inte springa på klipporna.
Suckade lätt då jag åkte upp för rulltrapporna i Kampen mot markytan och tittade tillbaka på familjen som gick åt andra hållet. Idyll. Föräldrar glada att återse sina barn, barnen minst lika glada och förväntansfulla över Gormit-presenterna som väntade på dem där hemma.
Det kändes som att komma till stan igen efter en lång tid på lande. Sensommar i luften. Det var kanske här nu för den här gången. Men hösten för också med sig mycket gott. Först bara överleva de sista tre jobbveckorna.
Barnvaktade bara ett par timmar varje dag, vilket gav mycket utrymme för annat. Annat kunde vara slöa på stranden, plocka blåbär, baka paj, laga gratäng eller njuta av det utomordentliga sällskapet jag hade.
Lördagens lyckosrus kom då jag satt på verandan och plockade blad från blåbären, med en öl och en påse rostade nötter framför mig, ett par småkusiner bredvid mig och väntade på en pojkvän. Han kom, vi sågs och livet segrade.
Då söndagens lyckosrus infann sig var vi på stranden. Det blev vattenkrig med småpojkarna och de sprang förtjust omkring och sprutade vatten med vattenpistol på en minst lika förtjust inte lika liten pojke. Jag drog mig tillbaka och förmanade mest om att inte springa på klipporna.
Suckade lätt då jag åkte upp för rulltrapporna i Kampen mot markytan och tittade tillbaka på familjen som gick åt andra hållet. Idyll. Föräldrar glada att återse sina barn, barnen minst lika glada och förväntansfulla över Gormit-presenterna som väntade på dem där hemma.
Det kändes som att komma till stan igen efter en lång tid på lande. Sensommar i luften. Det var kanske här nu för den här gången. Men hösten för också med sig mycket gott. Först bara överleva de sista tre jobbveckorna.
...åker till lande och barnvaktar en smula
Veckoslutet mitt, kommer med avfärd till lande med tre små småkusiner. Resan dit bävar jag för, tre barn under sex i en buss i tre timmar (dock även en mommo). Stressar över att 1-åringen skall gallskrika hela vägen dit. Mig stör det inte så värst mycke, så länge hon inte dör, men jag inser ju att alla i bussen inte kommer att vara lika toleranta. Hennes skrik är dessutom det mest gälla skrik man kan tänka sig, det riktigt skär i öronen och hörs på långa vägar.
Får sällskap på lördag, och annars tänker jag gå ut i blåbärs- och kantarellskogen och baka paj. Hoppas att vädret tillåter lite strandliv. För inte är sommaren slut ännu, nehe.
Har en ny favoritgumma på jobbet, på samma sängplats som den gamla. Hon har någon sorts hjärntumör, så hon varken talar eller fattar att svälja, men hon har världens trevligaste man och världens snyggaste son.
Dagens (veckans!) samtalsämne var utan tvekan Madonna-konserten. Själv har jag nog inget intresse att trängas med 100 000 andra människor på en holme för att höra ekot av låtarna, men tydligen har 100 000 + det. Pappa går omkring här hemma och hoppas på att någon skall överraska honom "Tadaa, här är två biljetter". Stor grej av det har det i alla fall blivit.
Just nu börjar det så småningom störa lita att jag missat de tre senaste Grey, och att min sjuka lillabror sitter framför TV:n och harklar sig var tionde sekund. Fast det kan också bara bero på att jag är hungrig.
Får sällskap på lördag, och annars tänker jag gå ut i blåbärs- och kantarellskogen och baka paj. Hoppas att vädret tillåter lite strandliv. För inte är sommaren slut ännu, nehe.
Har en ny favoritgumma på jobbet, på samma sängplats som den gamla. Hon har någon sorts hjärntumör, så hon varken talar eller fattar att svälja, men hon har världens trevligaste man och världens snyggaste son.
Dagens (veckans!) samtalsämne var utan tvekan Madonna-konserten. Själv har jag nog inget intresse att trängas med 100 000 andra människor på en holme för att höra ekot av låtarna, men tydligen har 100 000 + det. Pappa går omkring här hemma och hoppas på att någon skall överraska honom "Tadaa, här är två biljetter". Stor grej av det har det i alla fall blivit.
Just nu börjar det så småningom störa lita att jag missat de tre senaste Grey, och att min sjuka lillabror sitter framför TV:n och harklar sig var tionde sekund. Fast det kan också bara bero på att jag är hungrig.
...fick sällskap
Jag älskar det här. Igår kunde jag komma hem efter barnvaktningen och lägenheten var fylld av lågmält liv. Ingen som skrek, men två föräldrar som satt vid sina datorer, en bror som vägrade komma ner från sitt loft och en syster som satt och läste i köket. Så skönt. Stämningen hemma är helt annorlunda. På kvällen gick pappa och jag på bio. Crossing over. Samma upphovsmän som Traffic och Crash. Bra och hemsk film.
Idag har jag kunnat sitta i nästan en timme och läst Husis och druckit kaffe och bara njutit av att kylskåpet är fyllt av rabarbersylt och att vara. Joinade min bror i TV-rummet (först lite irriterad över att jag inte fick se de två senaste Grey-avsnitten som jag hade tänkt mig, tänkte sedan på perspektiven, han har ju trots allt inte tittat på TV på en och en halv månad) och såg på Jalla Jalla. Tillslut satt alla syskon plus pappa där och skrattade. Nu är mamma på gym, brodern har låst in sig på sitt rum igen, systern fixar i sitt rum och pappa sitter och jobbar. Jag skall gå på jobb.
Hela jag är alldeles fridfylld.
Idag har jag kunnat sitta i nästan en timme och läst Husis och druckit kaffe och bara njutit av att kylskåpet är fyllt av rabarbersylt och att vara. Joinade min bror i TV-rummet (först lite irriterad över att jag inte fick se de två senaste Grey-avsnitten som jag hade tänkt mig, tänkte sedan på perspektiven, han har ju trots allt inte tittat på TV på en och en halv månad) och såg på Jalla Jalla. Tillslut satt alla syskon plus pappa där och skrattade. Nu är mamma på gym, brodern har låst in sig på sitt rum igen, systern fixar i sitt rum och pappa sitter och jobbar. Jag skall gå på jobb.
Hela jag är alldeles fridfylld.
...gillar smör på mat
Dagens sanningar:
#1: Man kan aldrig sätta för mycket smör på nybakt varmt bröd.
#2: Allt blir bättre av att tala med mamma. Pappa kände nog sig lite åsidosatt, då han en kvart efter samtalet textade och frågade om jag har tråkigt i stan, och att det finns mycket vinbär och kantareller på lande.
Började fundera på namnet Closer. Varför heter filmen så? Ser inte rikigt kopplingen. Är det bara det där med lögn och sanning, att man aldrig vet hur nära man är en person? Hjälp? Tror att jag hade en teori i min dröm i natt, men minns inte.
Rekryterar folk till Arbis vinkurs nästa år. Varför inte ta Seniordans eller Akvarelldagar på Fölisön. "Mat och prat - kokataan ruotsiksi", Japanese winter (!) dishes och Konjaksprovning för herrar är likväl bra alternativ. Mest intresserar matlagningskurserna. Saknar hussan.
#1: Man kan aldrig sätta för mycket smör på nybakt varmt bröd.
#2: Allt blir bättre av att tala med mamma. Pappa kände nog sig lite åsidosatt, då han en kvart efter samtalet textade och frågade om jag har tråkigt i stan, och att det finns mycket vinbär och kantareller på lande.
Började fundera på namnet Closer. Varför heter filmen så? Ser inte rikigt kopplingen. Är det bara det där med lögn och sanning, att man aldrig vet hur nära man är en person? Hjälp? Tror att jag hade en teori i min dröm i natt, men minns inte.
Rekryterar folk till Arbis vinkurs nästa år. Varför inte ta Seniordans eller Akvarelldagar på Fölisön. "Mat och prat - kokataan ruotsiksi", Japanese winter (!) dishes och Konjaksprovning för herrar är likväl bra alternativ. Mest intresserar matlagningskurserna. Saknar hussan.
...sysselsätter söndagen
Nu gäller det att vara kreativ, självömkan leder ingen vart. Det fick räcka nu.
Dagens projekt:
Vakna 10.00 till radion efter en lång natt av mardrömmar. Gå på tuppen och sedan tillbaka till sängen.
Läsa Stieg Larsson i två timmar.
Gå till butiken och köp plättingredienser och Husis (!).
Stek plättarna.
Ät plättarna och drick kaffet och läs Husisen.
Sen då?
Kolla bloggar och Facebooken.
Tvätta och häng upp byke, åtminstone två maskiner.
Töm pappas mail-inkorg på viagrareklam.
Baka bröd.
Städa upp i rummet?
Nakitta syster att göra något?
Det skulle vara riktigt bra ifall jag gick och tränade, men... Jag har en stark känsla av att jag inte riktigt orkar så långt, att jag inte orkar tvinga mig själv till det.
Orkade inte med X3M:s önnska-Anne så jag bytte kanal till Metro. Radikalt.
Dagens projekt:
Vakna 10.00 till radion efter en lång natt av mardrömmar. Gå på tuppen och sedan tillbaka till sängen.
Läsa Stieg Larsson i två timmar.
Gå till butiken och köp plättingredienser och Husis (!).
Stek plättarna.
Ät plättarna och drick kaffet och läs Husisen.
Sen då?
Kolla bloggar och Facebooken.
Tvätta och häng upp byke, åtminstone två maskiner.
Töm pappas mail-inkorg på viagrareklam.
Baka bröd.
Städa upp i rummet?
Nakitta syster att göra något?
Det skulle vara riktigt bra ifall jag gick och tränade, men... Jag har en stark känsla av att jag inte riktigt orkar så långt, att jag inte orkar tvinga mig själv till det.
Orkade inte med X3M:s önnska-Anne så jag bytte kanal till Metro. Radikalt.
...gör allt så komplicerat
Closer.
Sanning och lögn, otrohet, sex, hämd, främlingar och helt omöjligt möjlig kärlek. Världens bästa manus, man skulle kunna citera hela filmen.
Dan: I fell in love with her, Alice.
Alice: Oh, as if you had no choice? There's a moment, there's always a moment, "I can do this, I can give into this, or I can resist it", and I don't know when your moment was, but I bet you there was one.
Dan: And you left him, just like that?
Alice: It's the only way to leave. "I don't love you anymore. Goodbye."
Dan: Supposing you do still love them?
Alice: You don't leave.
Dan: You've never left someone you still love?
Alice: Nope.
Alice: I don't love you anymore. Goodbye.
Larry: Alice, tell me something true.
Alice: Lying's the most fun a girl can have without taking her clothes off - but it's better if you do.
Alice: Where is this love? I can't see it, I can't touch it. I can't feel it. I can hear it. I can hear some words, but I can't do anything with your easy words.
Anna: You're wonderful.
Larry: Don't ever forget that.
Alice (första repliken i filmen): Hello, stranger.
Dan: I'll always love you. I hate hurting you.
Alice: Then why are you?
Dessutom är soundtracket den vackraste sång som finns, Damien Rice - The Blower's doughter.
---
Det kommer tillbaka, närhetsbehovet. Det blev lite bättre efter att jag fått mat i mig, och den dåliga fiilisen lättade en sund, nu är den tillbaka, och det finns inget jag kan göra åt saken. Bara att vänta tills det passerat.
Jag har fått nog nu. Det räcker med ensamheten. Allt blir bara mer uppfuckat då jag inte kan ventilera. Saknar vuxna goda råd.
En dålig vecka blir till en lite dålig kväll, två totalt misslyckade samtal och massor av självförakt. Man vill bara kunna pausa, stiga ut ur situationen, se objektivt, sluta känna och tycka. "Chilla". Vad jag hatar det uttrycket. Försöker intala mig att det beror på den nuvarande situationen.
Allt handlar om hur man uttrycker sig, försöka fatta var problemet egentligen ligger och sedan hur man skall kunna fixa det.
Festen kan nog beskrivas bäst med ordet glitter. Glad över att jag inte är den som behövde (försöka) städa upp allt. Mina två väskor är täckta i glitter, likaså mina skor. Alla var där, men känns som om jag inte hann tala med någon. Somnade på soffan och sov hon väninnan några hundra meter därifrån. På morgonen fick jag träffa Systerdottern och så blev det HP, uppe på balkongen, första raden i mitten. Lite shopping, bara för att.
Behöver ett projekt för imorgon.
Sanning och lögn, otrohet, sex, hämd, främlingar och helt omöjligt möjlig kärlek. Världens bästa manus, man skulle kunna citera hela filmen.
Dan: I fell in love with her, Alice.
Alice: Oh, as if you had no choice? There's a moment, there's always a moment, "I can do this, I can give into this, or I can resist it", and I don't know when your moment was, but I bet you there was one.
Dan: And you left him, just like that?
Alice: It's the only way to leave. "I don't love you anymore. Goodbye."
Dan: Supposing you do still love them?
Alice: You don't leave.
Dan: You've never left someone you still love?
Alice: Nope.
Alice: I don't love you anymore. Goodbye.
Larry: Alice, tell me something true.
Alice: Lying's the most fun a girl can have without taking her clothes off - but it's better if you do.
Alice: Where is this love? I can't see it, I can't touch it. I can't feel it. I can hear it. I can hear some words, but I can't do anything with your easy words.
Anna: You're wonderful.
Larry: Don't ever forget that.
Alice (första repliken i filmen): Hello, stranger.
Dan: I'll always love you. I hate hurting you.
Alice: Then why are you?
Dessutom är soundtracket den vackraste sång som finns, Damien Rice - The Blower's doughter.
---
Det kommer tillbaka, närhetsbehovet. Det blev lite bättre efter att jag fått mat i mig, och den dåliga fiilisen lättade en sund, nu är den tillbaka, och det finns inget jag kan göra åt saken. Bara att vänta tills det passerat.
Jag har fått nog nu. Det räcker med ensamheten. Allt blir bara mer uppfuckat då jag inte kan ventilera. Saknar vuxna goda råd.
En dålig vecka blir till en lite dålig kväll, två totalt misslyckade samtal och massor av självförakt. Man vill bara kunna pausa, stiga ut ur situationen, se objektivt, sluta känna och tycka. "Chilla". Vad jag hatar det uttrycket. Försöker intala mig att det beror på den nuvarande situationen.
Allt handlar om hur man uttrycker sig, försöka fatta var problemet egentligen ligger och sedan hur man skall kunna fixa det.
Festen kan nog beskrivas bäst med ordet glitter. Glad över att jag inte är den som behövde (försöka) städa upp allt. Mina två väskor är täckta i glitter, likaså mina skor. Alla var där, men känns som om jag inte hann tala med någon. Somnade på soffan och sov hon väninnan några hundra meter därifrån. På morgonen fick jag träffa Systerdottern och så blev det HP, uppe på balkongen, första raden i mitten. Lite shopping, bara för att.
Behöver ett projekt för imorgon.
