...blev kräförgiftad

Årets senaste kräftskiva + årets senaste födisfirning = KRÄFÖ!

Jag var lite stressad då vi kom så mycket senare än alla andra, men bastubadandet och en öl tog kol på den sista vardagskänslan och veckoslutet tog vid.

Till bords satt närmare 20 personer, våta i håret efter bastu och jacuzzi, hungriga och festsugna. Mellan kämpandet med kräftklor, sargandet av fingrar (har idag hittat oändligt mycket små sår på fingrarna), sjöngs det, berättades det Ålandsanekdoter (igen) och flickvänsvitser, samt hölls tal. Som tidigare, mycket lyckat.

Vaknade sedan i morse av en (misstänkt) kräftförgiftning och tillbringade sedan resten av dagen på bäddsoffan, ömsom sovandes, ömsom hälsandes på min bästa vän plastpåsen. I sådär åtta timmar. Kunde varken äta eller dricka, bara spy tomt (jag veet att ni tycker om att läsa det här, särskilt mamma som säkert tror att hennes snart 21-åriga dotter inte kan kontrollera sitt drickande). Eftersom jag inte kunde komma till de andra, så var alla andra så otroligt söta och kom med saft och turades om att komma och se till mig och ifall jag behövde något, delade ut halarmärken och sade försiktigt, försiktigt då jag äntligen halv fyra vågade sätta i mig tre skedar bärgröt. Man vet att man har hittat fina vänner då de visar att de bryr sig så mycket. Min fantastiska pojkvän väntade på att jag mådde såpass bra att jag kunde klara av hemvägens kurvor, och tog dem så försiktigt så. Och pratade hela vägen, men försäkrade mig att jag inte behöver svara om jag inte orkar, vilket jag inte heller gjorde. En fin tradition det här med kräftätning, men jag är ganska glad att det är nästan ett år tills nästa gång.

Sitz på ämnesföreningen blev inte att tala om idag.

...störs i duschen

Idag då jag stor i duschen och det ringde på dörren, trodde jag att vi hade fått besök av Jehovas vittnen. Jag hade ingen lust att avbryta duschandet och öppna dörren med vått hår och iklädd bara handduk. Efter fjärde ringningen anade jag oråd. Det var bara mamma som glömt nycklarna.

...har fortsatta svårigheter med att öppna Understanding Physics

Jag har klarat av att gömma mitt dåliga samvete någonstans under kudden i en soffa i en soffbutik någonstans. utanför Kotka. Istället har jag åkt på äventyr till Sibbo och tillbaka.

Vi chillade i ladugården med kossorna och kalvarna i någon timme. Roligt, lite skrämmande, intressant och illaluktande. Kalvarna var nog sedan helt otroligt söta, då man väl lite vågat stoppa handen i deras munnar och de sög och sög med sina sträva tungor. Och åt upp en rock så att hela ärmen var täckt av en kalv-slem-lager. Men jag tyckte om det. Påriktigt.

På kvällen (bara så att jag inte skulle behöva tänka på att läsa) besöktes Hankens källarpub där det dracks öl och sedan lite drinkar och cider. Vi spelade bordsspel, pilkastning och biljard, och konstaterade att vi var riktigt usla på allt (särskilt jag), men det var okej, för ingen annan såg hur dåliga vi var.

Senare idag åker jag alltså bort igen och kommer inte hem förrän på lördag, HURRA!

Jag har satt ner så mycket tid nu på att skriva mail (för saker och ting skall fixas), dricka kaffe, äta morgonmål, läsa Husis och sedan då den var läst lite Korkea-aho, skriva packningslista och uppdatera status på Facebook att jag snart inte hinner läsa så mycket alls, då jag ännu måste packa och äta lunch och så, innan jag åker iväg på eftermiddagen. Slarv-Aina. Skyller på att jag sparar läsflitet till våren.

...har mellanvecka

Jaha. Vad skall jag hitta på för att inte läsa idag då?

Nåja, nu har jag läst endel, men var också via gamla Gymnasiet med halarmärkena. Nä, som tidigare konstaterat så är det inte min skola längre. Snabbt in och snabbt ut. Och tagit en tupplur. Och kollar Facebooken lite onödigt många gånger.

Imorgon åker jag till Sibbo, "Först ett hus och sedan lite kurvor och en tredje skylt och då skall man snabbt trycka!" för att hälsa på Praktikanten. På torsdag blir det visit till Grönislandia, alla grönälskares paradis. Och på fredag den efterlängtade Kräfön.

Ikväll blir det dessutom teaterbesök. 

Deltog i en undersökning som YLE gjorde, om musiksmaken hos lyssnare. Man skulle lyssna på 15 olika låtexempel och klicka in vitsord för hur bra de var. Jag börjar bli så trött på X3M-musiken att jag som protest klickade i de högsta vitsorden för dansbandsmusik och svenska visor.


...upplevt lyx

Det finns så många former av lyx.

Det kan handla om en dyr ansiktsmask, kaffe på sängen, handgjord choklad, skumpa på Operan, en Hästens säng, semester i Indien med ett privat flygplan eller en sovmorgon. På lördag betydde Lyx det här:

MENU

Hiljalleen kypsennettyä Saimaan rautua, korianterinsiemenillä maustettua karamellisoitua punakaalia ja tillikastiketta
Slowly cooked arctic charr from lake Saimaa with coriander seed flavoured caramelized red cabbage and dill sauce

***

Lämmintä Kolatun vuohenjuustoa, talon pähkinämysliä ja kurpitsahilloketta
Warm goat cheese from Kolattu with muesli of the house and pumpkin compote

***

Hunajaleipäkuorrutettua Punkalaitumen peuran fileetä, herkkutattia ja tummaa sakastiviinikastiketta
Honey bread crusted deer fillet from Punkalaidun with boletus mushroom and dark sakasti wine saucei

***

Mouhijärven tilan Heidi-juustoa ja Nokan ruusukvittenhilloketta
Heidi cheese from Mouhijärvi served with Nokka’s plant of the genus compote

***

Maitosuklaamoussea, korpilakkaa ja mantelipiirasta
Milk chocolate mousse with cloudberries and almond pie


Och samma på svenska. Naturligtvis med ett antal olika viner till. Fyra stycken för att vara exakt.

Menyn Nokka 200 finns att få på Restaurang Nokka på Skatudden. 200 syftar inte på priset utan på att alla menyns ingredienser är införskaffade på en högst 200 kilometers radie från restaurangen. Det koncentreras alltså på närproducerat och hög finsk kvalitet.

 

Jag har aldrig förut ätit en fem rätters middag, och antagligen aldrig ätit så god mat.

 

Lyx innebär också att man sitter i gott sällskap, men mamma, och kan tala om precis vad som helst.

 

Lite annan form av lyx upplevdes på fredag med gammal hederlig bastukväll i Grankulla i goda vänners sällskap, psykologiska spel som fick alla runt bordet att misstänka varandra och skrika av upphetsning. Eller en förmiddag med småkusinsbarn och en liten pingla som sover på en bröst. Eller en söndagskväll med en pojkvän som konstaterar att det inte är så mycket kvar nu mera.

 

Dagens lyx blir antagligen lunch på stan, eftersom mellanveckan börjat och man måste unna sig lite extra för att orka läsa (ens lite) på fysiken.


...skriver och räknar

Mamma hade skrivit till bokmässabilagan som kom med Husis igår. Om ifall man får läsa vid middagsbordet. Jag läste den så tidigt på morgonen att jag var tvungen att texta till henne då jag gått hemifrån och säga att jag tyckte om den. Jag skulle inte ha klarat av att säga det, och hon skulle inte ha velat höra det, i det skedet av morgonen. Nu kunde hon läsa det istället.

Konstigt nog blir fysikuppgifterna gjorda. Nog med mycket hjälp och små glimtar på andras papper. Allt är så mycket MYCKET bättre i grupp. Och roligare. Och mer invecklat. Kan kraften på spiken faktiskt vara 20000 N? Har du räknat ut den maximala kraften eller medelkraften?

Har igår och lite idag angstat över vårläsningen. Det är liksom inget alls att se fram emot. Och folk börjar prata om vilken prepkurs de skall gå. Jag har liksom inte råd att betala 1300 € för en prepkurs.

Det här roade jag mig med under fysikföreläsningen:
Integralen av funktionen saknad (beroende av tid) från idag till imorgon är stor. Jättestor.
∫saknad(t) = ∫(saknad(imorgon)-saknad(idag) = stor.
På papper ser det bättre ut. Då kan man skriva de där "idag" och "imorgon" vid under och ovanpå integraltecknet.

...fortsätter följa

I och med att Huset fått nya Invånare, tror jag att jag kan få pojkvännen min att titta lite oftare.

Att titta på Invånarna var nog inte lika roligt ensam på band, som med familjen (för vi börjar faktiskt bli fyra runt TV:n nuförtiden).

...vaknade tidigt och ser inget slut

Det jag igår inte riktigt räknade med var att jag ju faktiskt började en tredje kurs idag. I morse yrade jag omkring på Kampus bönder bland växthus och laboratorier. Kallt och vått och mörkt var det. Och dit skall jag imorgon igen. Klockan åttafemton. Och på onsdag. På torsdag och fredag också. I sådär en och en halv månad. Så det var slut på sovmornarna nu. Och därav sluttittande på BB. För jag kan inte gå och lägga mig efter 23 om jag skall vara långt borta följande morgon. Följer: jag måste börja banda.

Jag är hellre en person som bandar BB, än en person som sover på föreläsningen!

Kursen verkar vara relativt intressant, men boken Biology (928 sidor) är svår att få tag på. Antingen beställer man via bibban och får kanske vänta tills någon dag innan tenten innan man får den, eller så köper man den, för knappa 100 €. Varifrån man nu sen skulle få en sådan summa ifrån.

Att hitta busshållplatsen som skulle föra mig tillbaka till trygga Kampus nördar var allt annat än lätt. Nu skulle jag hinna ta mig en titt på kemiuppgifterna. Eller inte. Jag har verkligen ingen lust idag.


...väntar på att kvällens BB-avsnitt skall börja

Jag feelar inte riktigt den här söndagen. Kallt och ruggigt där ute, en massa kemi att göra inne.

Veckoslutet har annars i stort sett varit lite av en succé.

Fredag börjar mysigt, fortsätter skojigt på kemiföreläsning där vi lekte lite med ljusspektrum, superduper jobbigt på gympa (SÅ bra timledare, världens bästa musik), via hem till hans storasyster + pojkvän som hade födis på ett glas vin och så avslutande av kvällen hos Födisbarn #2. Det var riktigt skönt att träffa alla, dricka ett glas bål (Han körde), prata med alla snorkar och hemkomna ex-milifaijor. Vi var precis tre på kalaset som tittar på BB, och fick nog höra ett och annat ont ord om vårt intresse, medan det diskuterades favoriter och vinnarkandidater.

Gamla och gäggigä som Vi är, skippade vi TF:s strandbileet och åkte hem och lade oss som förnuftiga människor.

Lördag började med filminspelningar där jag var The "Niklas, jag är med barn" Star, som tackolov gick fort i det kalla vädret där kamera-akkun inte mår så bra. Svårt att hålla sig för skratt under "på g liksom"-repliker, men filmteamet verkade relativt nöjda med allt, vilket ju är huvudsaken.

Då jag kom hem var jag så frusen att bara ett varmt bad hjälpte. På kvällen var vi ute och åt på tumis och satt bredvid en Finsk fimlskådespelare som verkade vara en arogant gammal åsna där han satt med sin date som verkade hur förnuftig som helst. Väl hemma fick jag titta på BB i 20 minuter innan han tröttnade. Heja Markos aamujumppa!

Och så en hel dag till som man skulle kunna göra något bra av... Tänk om det skulle hjälpa med lite godis och läsk?


...tappade koncentrationen

Det är konstigt hur snabbt inspiration/motivation/koncentration/ork kan rinna ur en.

Jag satt en stund med De från Österbotten + och räknade fysik (-> de räknade och förklarade för mig hur jag skulle räkna), och allt var gemytligt och jag var pigg och kunde och skrattade åt alla som var glada och roliga.

Men sen, simsalabim. De går på MApu och jag blir kvar för att kanske räkna lite av veckans kemiuppgifter. På två minuter får jag huvudvärk och blir helt omöjligt trött. Då första uppgiften är en med någo deriveringsbevis, de därpå är sådana vars teori gicks igenom under en timme då jag satt och spelade luffarschack, och de övriga kräver data från någon databas på internet så är det så lätt så lätt att strunta i det hela.

Man kunde ju tänka sig att åka hem och prova där istället, men där sitter Höstlovingarna och stör, och dessutom kommer jag inte åt sidan med alla konstanter hemifrån. Blä bläigare bläigast.

Det skall bli skönt med veckoslut.

...fryser

Det börjar bli sådär kallt att då man på morgonen sätter sig i bussen (åååh, värme) så tar det en stund innan man tinar upp och man vill helst inte röra på sig där man sitter. Istället sitter man blickstilla och försöker att inte röra sig i rocken så att det kalla tyget som fortfarande är kallt inte ska vidröra en.

Så länge man har tillräckligt med kläder så tycker jag inte att det är så farligt att det blir kallare. Snöslasket på måndag rent ut sagt njöt jag av.

Har utnyttjat Yliopistoliikunta i den grad att jag insåg att jag snart inte kommer att hinna göra mitt skolarbete. Och tenterna som närmar sig, ajajaj.

Jag hittade en bok som jag eller min lillasyster gjort åt mamma någon gång i jag-kan-bokstäverna-men-inte-skrivreglerna-åldern.

Insektingarsbok.

HUMLA
åmenbåljeting
stikar kandejör
aont i tredagar
enbåljetingär
rundochrandig

(vart försvann humlan?)

JETING
enjeting kan
svidalengeochär
smalochrandig

BI
bijörontmenär
intefarligochse
rutsåmenjeting

MYGÅR
åmdusmelärenm
ygasåkandekåma
blod honansugärblo
dmenhanensugär
blodomdublirbiten
avenmygakandu
fablodförjiftning


osv.

Inte riktigt haka ännu på det där med punkter och att dela ord då raden tar slut. Eller att ha en tankegång som är lätt att följa med. Men fina illustrationer på jetingar och sådär och massor av fina stämplar på alla sidor.


...är ensam en söndagmorgon

Då jag vaknade i morse och låg sådär med ögonen slutna och bara kände efter om jag fortfarande var trött och vad jag egentligen drömt om inatt så hörde jag en fluga i rummet. Då var det så lätt att tänka sig att man var på lande. Då skulle flugan åka runtruntrunt i rummet och göra ett sådant där knäppande ljud då den stöter mot pappret i taken. På stentak (eller vad är det man har här i stan) låter det inget om flugan krockar i det. Flugljud har aldrig stört mig, jag tycker närmast att det är mysigt.

Det är länge sedan jag hade en veckoslutssovmorgon utan uppvakningssällskap. Det saknade jag idag.

Sitter med en kopp kaffe och skall så småningom sätta sprätt på dagen. TVT-tentsläsning eller promenad måntro? Först skall jag försöka norpa Husisen åt mig då pappa läst den färdigt och innan mamma hinner ta den.

...varvar ner, men inte är sysslolös.

På torsdag bröt allt ihop och jag insåg att jag måste ta det lugnare, ta en paus från fyssa-stressen, fixandet och festandet. I gymnasiet kunde man under de dåliga dagarna gå omkring och klaga, bli kramad och tröstad och det saknar jag så otroligt på Uni. De halvbekanta man har, vågar man inte springa fram och krama då man som mest behöver det, och fast man var så desperat efter lite närhet att man ändå skulle göra det, så hittar man ingen, ifall man inte råkar ha någon föreläsning. Man kan springa omkring och se vilsen ut i en evighet utan att man hittar någon man känner, ens lite. I såna här situationer är det skönt att ha någon man kan ringa och säga: "Nu måste du säga något snällt åt mig för annars börjar jag gråta". Jag vet att alla mina nära vänner skulle ha fått mig att må bättre, och det är så skönt att de flesta är bara ett telefonsamtal away.

Då man fått höra något snällt och blivit lite nerlugnad så orkar man en liten stund till och jag lyckades med ett par kemiuppgifter av bara farten. Sedan på kvällen var pranayaman just vad jag behövde.

Igår provade jag på Unis liikuntakeskus, och det var ju hur bra som helst och idag är jag sjuk i lår och rumpa som bara den. Att gå upp och ner för trappor lyckas bara inte. Jag tror att jag och gympatimmarna kommer att bli bra kompisar.

Idag har jag ätit svindyrt morgonmål på Ekbergs (inte visste jag att de har dubbla priset på veckosluten!), gått på svindyr Picasso-utställning (fick hela två euros studierabatt) och köpt billig obligatorisk Galna Dagar-godis.

Picasso verkade ha tyckt om skägg, mandoliner och gitarrer. Han tycks ha hatat att måla bakgrund, eller bara inte orkat slutföra vissa verk, och haft en hemskt vrickad syn på kvinnor. Det var tur att tavlornas namn var så beskrivande; "Man med mandolin", jag såg inte en skymt av varken mandolinen eller mannen.

Gårdagens teaterföreställning Avara on tämä ranta (Kansallisteatteri) var jättebra. Lång som bara den, men jag blev aldrig uttråkad. Lite typisk Gogi-regi, men den tycker jag ju om. Var antagligen den yngsta i hela salen och satt och skrattade högst av alla (= jag var typ den ensa som skrattade högt).

Jag tror att jag just har åtagit mig att dela ansvar för att skaffa halare. Jag hade ju lovat mig själv att strunta i det. Hur dum får man bli?

...säger sidu morjens och hejdå åt fysiken

Jag har ingen lust att gå tillbaka upp till caféet och sitta ytterligare två timmar framför fysiken utan att få något gjort, då man inte förstår hur man ens skall börja. Ibland skulle det vara så skönt att ha uppsatser att skriva istället, för det går alltid att skrapa ihop en text. Andra dagar tackar jag gudarna för att jag inte behöver skriva referat och sammandrag och projekt och allt det där. Inte idag.

Och det är så synd att det just idag skall vara svårt, då det är så fint väder ute, jag tog en sovmorgon och skippade en föreläsning och därav har sovit gott och nästan länge och det redan imorgon är fredag. Om jag bara kunde strunta i uppgifterna (men sidu nej, man får ju poäng för allt man gjort/inte gjort och det påverkar i sin tur tentresultatet, och jag behöver allt plus jag kan få för att komma igenom kursen). Just nu pågår det en inre kamp i mitt huvud; "Det är jätteonödigt att jag sitter och stirrar på en formel som ska bevisas, då det är helt klart att jag ändå inte kan utföra beviset, jag borde bara lämna in de tre uppgifter jag gjort och vara nöjd med det. Men tänk om jag på något mirakulöst sätt ändå kommer lite vidare och lyckas samla ihop ett poäng till." Jag har svårt att bara ge upp, fast jag tror att det skulle vara det hälsosammaste alternativet. Speciellt då jag ännu har ogjorda kemiuppgifter och en tent på kommande.

Gårdagens Svenskatalande klubb var en positiv erfarenhet. Etkon med Uniflickorna (inklusive födisflickan), och sedan Frida Andersson och Mitt piano. Egentligen tyckte jag mer om Frida, fast hon bara lämppäde. Men jag tyckte om lugnet och rytmerna och hennes röst. Mitt piano spelade jättekort, bara en halv timme. Jag hade väntat mig lite längre, med intervjupaus där emellan och allt det där man har uppfattat på radio tidigare. Dessutom skulle jag ha velat vara med i "Får jag läsa sina messun"-tävlingen då man skulle ha fått en kass (och mugg och t-skjorta), men Magnus fattade inte att komma fram till just mig. Kanske nästa gång, då det kommer något bra band.

Skönt med både ridprojektet och biljettprojektet avslutade.

Tror jag går på totalt onödig timme med mina mattavänner för att undvika alla uppgifter jag kunde göra. För att få lite sympati.


...ser meningen med säätändet i vardagen.

Jag tycker om de där uppfostringssnuttarna som kommer på Nelonen vid programmens reklampauser. Jag sitter alltid och skrattar åt Don'tsena. Bra grejer har de hittat på att upplysa om hur man skall bete sig. Favoriten är kanske den röda gubben som har väskan i tåggången, eller den som springer till metron och knockar out alla i hans väg.

Jag mokade igår. Då jag ätit i skolan gick jag till datasalen för att printa och dittan och dattan. Då jag steg upp därifrån märkte jag att jag glömt rocken vid matsalen. Då jag kom till matsalen var den stängd. Mitt nypåfyllda busskort samt nycklar fanns i fickan. Så det blev att gå på Herrmiddagsmöte och åka hem utan rock. Kallt!

Idag sätter jag ner alltför mycket tid på att säätä och ordna och fixa och greja, skriva listor, svara på mail osvosvosvosv. Men det är ju så mycket roligare än att räkna mekanik. Dessutom skall jag lagat mat och gå på bloggföredrag.

Jag ser så mycket fram emot ett lite lugnare veckoslut. Det har blivit lite för mycket och lite för hela tiden. Nu behöver jag vila upp mig, sätta mig ner med familjen, äta lite god mat, ta sovmorgon och allt det där. Observera att jag kallar veckoslutet lugnt, trots att jag skall på en teaterföreställning, en morgonmålsdate och en tupare.

...måste försöka klara veckan utan vilopaus

<3 måndag.

Jag kan bara konstatera att jag inte vilat upp mig alls.

Lördagskvällen började med sångövning och sedan mingel i kubik. Mingel blev till middag och därefter till allt högljuddare mingel. Hutlöst dyr snaps. Middagen dukades undan medan vi dansade. Och så dansade och dansade och dansade jag för att försöka glömma att jag var arg, och det gick riktigt bra. Sedan behövde jag inte vara arg längre utan kunde bara göra det man gör på tf. Är glad att man hunnit catcha upp med vännerna kvällen innan och inte behövde göra det i vimlet.

Sedan igår gjorde jag ju nog inget, men vila kan man kanske ändå inte kalla det, mera återhämtning. Höststorm utanför. Försökte föreslå en promenad i kurabyxor, men det var inte så populärt.

Tittade i 20 min på BB igår, medan Han som inte var så intresserad läste Husis. Sex på TV är alltid sex på TV. Helt absurt.

Någon lugnare vecka blir inte att vänta, möten och konferenser och klubbar och teater, och när skall jag hinna räkna uppgifter och öva på tenter?

...drömde dåligt

Drömmar kan vara otroligt enerverande. Inatt drömde jag att jag var så sjukt irriterad och arg på honom att jag liksom inte såg en enda orsak till varför man skulle älska en sådan person. Så vaknar man mitt i natten och han ligger där och man har liksom ingen lust att ligga nära honom. Då man sedan vaknar påriktigt har man dålig fiilis och undrar över om det faktiskt fanns något bakom drömmen, eller som det bara var ens egna fantasi som skenat iväg (och varför i den riktingen i så fall?). Då Han dessutom också drömt en dålig-fiilis-dröm så ligger man sen där och vet inte riktigt hur man skall få dagen och bli bra. En lillebror som skämtar om frierier och vinner pojkvännen i duellen hjälper sedan enormt, och pojkvännen fixar sedan DVD:n och åker iväg för att göra något av dagen.

Igår var kul. Jag har efteråt en känsla av att jag hann prata en massa med en massa och det var så roligt att se allas utstyrslar. Vår pastasallad fick beröm och gristårtan blev världens finaste (ALL credit till Födisbarnet, jag vispade bara grädden).

Även jag måste bekänna att jag nu sett lite för mycket Big Brother för mitt eget bästa. Mamma såg redan lite på förra säsongen och drog nu ner mig i träsket. "Inte sådär att jag skulle titta varje dag men...".

Mamma hade rätt än en gång och jag fållade klänningen för hand. Vi skall rocka Alla sortens punsch!

...vill ta paus från datorn

Jag förstår inte hur datanördar gör det! Sitter framför datorn så många timmar i streck. En ergonomisk stol och rätt ljus gör bara en del.

Jag har just suttit i två timmar och övat IKT, inför IKT-körkortet. Och det är så svårt, och jag börjar må så illa av att sitta här att jag inte kan hålla på så länge som jag skulle vilja/behövde. Grunderna klarar jag semi, resten blir lite kiikun kaakun. Jag är anmäld till tent på måndag, men det kan hända att jag skjuter upp det ännu litet till så att jag skall hinna öva lite mer. Fyssan har tagit så löjligt mycket tid den här veckan, att Kemiföreläsarens barn var en gåva från gudarna som ledde till att vi inte fick några kemiuppgifter till måndag. Idag igen satt jag i flera flera timmar och räknade och skrev rent.

Fick snabbvisit av morbrorn från Berlin.

RSS 2.0