...räknar, väljer och säätär.
Betydligt roligare var det att prova festkläder till lördagens finfest. Jag har endel alternativ och önskar att det var finfest oftare så jag kunde ha alla. Mamma röstade på lilla svarta, jag tycker egentligen bättre om kjol + rosor, men mamma brukar ha bra omdöme då det kommer till sånt här.
Har en massa småprojekt flygande i luften. Allt från halarmärken och sångövningar som borde fixas till presenter och herrmiddagar. Mycket mail fram och tillbaka, till fel person och för många. Hittills är allt ganska roligt, tills det blir för mycket.
Mamma har stekt plättar. Maaaaat hörs från köket.
...integrerar sig vidare
Det är alltid lite spännande att åka iväg till ett okänt ställe med okända människor, men det blev hur bra som helst, som det oftast blir. Medan betar-värdinnorna säätäde med kräftor och dukning bar vi lite vatten och satt och pratade och tog en öl eller två. Under själva sitsen flög mina kräftsjärtar omkring. Hade trevligt bordssällskap av lite äldre årgång och fick låna sångbok då det behövdes.
Efter middagen blev det bastu (en superdålig idé tänkte jag innan, "efter lite snaps så bränner man ju sig på ugnen", men det gick bra och jag kunde reglera drickandet efter kommande program) och det var så himla skönt. Fotmassage på laven och dopp i kalla vattnet.
Så var det dags för Twister och jag fick brilliera lite (men inte vinna :() och fri samvaro. Gick och lade mig någon gång mellan fyra och fem i en mirakulöst ledig säng.
Nästa morgon gick ganska raskt undan, morgonmål med lite Fader Abraham och sedan städning samt avfärd, direkt mot Muncca.
Kräftisar är roliga. Men roligast blir det nog om man känner sina bordsgrannar och kan sova i vilken säng man vill, med vem man vill, utan att behöva vara rädd för missförstånd.
Resten av veckoslutet gick snabbt förbi, chill och åkturer och milisnack (jösses ge upp det snart!) och kemiräkneuppgifter (&%¤79+"!!!) och Rent.
Ser så mycket fram emot nästa veckosluts födisfest hos Henne man älskar, med alla man älskar och känner utan och innan. Ettan på lördag blir också feslig.
...sprang på stan, fastbunden och gulnäbbad av sig
- Hitta fem stycken barer med hjälp av ledtrådan (SÅ svåra) och sedan utföra uppgiften som spektrumiterna hade åt oss där (typ sälja skräp, spela "vattenfall", leka en lek där man skulle räkna så långt man kunde med regler om vilka siffror som skulle bytas ut med cykel och buss och rollator osv).
- Äta upp en strömming. Vi fick låna micron i en bar och micrade den i 3 minuter. Efter det fanns det inte så mycket strömming kvar att äta.
- Gissa volymen på Kajsaniemibassängen.
- Fästa tre stycken Spektrum-tarror på så synliga ställen i stan som möjligt. Vi satt våra på en av de Tre smedernas rumpa, ett uppe i Torni, och ett på en fin BMW.
- Hitta på en snapsvisa.
- Byta ut ett ägg mot något finare. Vi söndrade vårt, köpte ett till mot ett muminplåster, men söndrade det också. Äggskalen bytte vi ut mot en fin ölflaska.
- Utmana vår lagledare och få honom/henne att vägra göra något som vi vågade göra. Vår var en tuffing och vågade både pruta på tuggummi i en Ärrä och fråga en gubbe om kondomer.
Jag hade det jätteroligt. Men efter sitsen var jag helt färdig efter en så lång dag och kom hem redan efter halv elva på kvällen. Mamma och pappa hade inte ens gått och lagt sig ännu. Stupade i säng och sov gott tills nästa förmiddag då jag släpade mig på kemiföreläsning. Har inte varit så trött på länge och satt mest och skrattade åt alla i hela klassen som satt och halvsov och såg mer eller mindre krapulantiska ut.
Efter kemman var det barnvaktning i lite för många timmar, men allt gick bra och jag älskar de där barnen mer och mer för varje gång jag träffar dem.
Nu på veckoslutet blir det kräftskiva som jag ser helt löjligt mycket fram emot, någonstan i en skog, sådär passligt långt borta.
...för en gångs skull saknar fysikuppgifter.
Varje fredag ska vi lämna in fysikuppgifter. Övningen tar ca 2-4 timmar att räkna (för mig: närmare 6). Imorgon har vi gulisintagning, dvs, vi är upptagna hela dagen. På onsdag är jag upptagen hela eftermiddag-kvällen med barnvaktning (och morgonen kan jag inte räkna med att vara i skicka att räkna), alltså borde jag börja med dem idag. Problemet är det att uppgifterna finns på nätet, och kom dit först idag för kanske 20 minuter sedan. Förjande problem är att jag inte kan få upp filen. Alltså måste allt göras på torsdag, alltså kommer det att bli stressigt och fiilis av att "nu måste jag få det här gjort idag" och man kan inte ta behövliga lugna-ner-sig-pauser. Nu har jag suttit hela eftermiddagen och tänkt på hur mycket jag skulle ha hunnit räkna ifall jag bara fått uppgifterna, säg i morse. Det känns så onödigt. Slöa dagar i all ära, men då man skulle vilja börja med en uppgift i tid, för att sedan inte behöva stressa senare, och sedan inte KAN göra det pga föreläsaren gör mig lite arg. Saken att vi kommer att få kemiuppgifterna till nästa måndag först på onsdag gör inget av det här lättare. Kunde vi liksom inte ha fått dem idag? Grr.
Nämnde jag att jag börjar dricka kaffe igen? :) Lite försiktigt, och bara på eftermiddagen. Tänkte att jag skulle ha kunnat klara mig utan idag, men jag tog en cappuccino framför TV:n (för jag hade ju inga uppgifter att räkna).
veckoslut vecka 38
Igår kväll blev tuparekväll. Trångt och hett i köket, men med trevligt folk. Planer om att vinkas i skolan, undersökningar om pojkars sexliv och förstrött lyssnande på erotisk lesbosaga. Kvällen blev inte jättesen, vi åkte hem med bil, därav inte hemskt blöt heller.
Idag skulle mamma firas på Sveaborg, men picknick och tävlingar och skumpa. Hela familjen skulle vara med, alla sju, men mitt par stannade hemma, och dagen började plötsligt med hemskt dålig fiilis.
Fröken September visade ändå sin absolut bästa sida, men blå himmel, värmande sol och underbart oranget ljus, och förvandlade Sveaborg till Paradiset, the place to be liksom. Vi började firningen med tävling i dynamiska och statiska magmuskelövningar, balans, tänjning, filmkunskap och vem som snabbast kunde få Systers Pojkvän att skratta (pappa vann de poängen, genom kittlingsmetoden). Sedan blev det skumpa och gravad fisk och sallad och brojler och potatis och romsössö och bröd och svamp och prinsesstårta. Där satt vi sedan och åt och njöt och drack och mådde bra.
Är hemskt hemskt medveten om att jag inte satsat 100 på kemiräkneövningarna, och hoppas på att jag inte straffas hemskt hårt imorgon.
...har blivit lat (men nog orkar festa)
Såhär en torsdag eftermiddag inser jag hur lat jag har blivit. Har just suttit någon timme med kemiräkneuppgifter (inklusive googlande efter ord -> lite facebook, försök att ställa in miniräknaren så som jag vill ha den -> läsandet av den 1x1 meter stora bruksanvisningspappret och lite hålstansande av papper -> egentligen inte så mycket räknande alls). Klockan är inte ens fyra, jag skulle bra kunna sitta någon timme till och gå igenom uppgifterna lite noggrannare, gå igenom morgondagens/gårdagens föreläsningar i boken eller läsa fyssa (behövs!), men ja ork int, o ja ork int. Nää, ja ork int. Jag kommer att panikera då tenten närmar sig!
Mina veckoslut är nu fyllda ända fram till slutet av oktober. Tuparen, kräftisar, sitsar, födisar, you name it, allt finns där. Och jag tycker ganska mycket om det. Det ger lite struktur åt veckorna. "Aj vilken vecka? Den efter Fest 1!" Och något att göra såklart.
Idag hade vi något som fritt översatt kan kallas studietutorering. För mig en totalt onödig kurs, eftersom det är för mattaelever, och jag inte o praktiken är det, men konstigt nog så kändes det viktigt för mig att vara där, med de andra svenska mattaeleverna, eftersom jag inte träffar dem sådär annars under dagarna. Jag känner kemma-fyssa-folket lite bättre, men matta-människorna är lite mina egna. På nåt sätt.
Ikväll blir det Parlamentskväll och imorgon är det fredag (hoppas Magnus har blivit frisk så vi får höra fredagsropen) och då blir det Göteborgsspex och jättelattjo.
Medlidande tankar åt dem som är ledsna, uppskattande toner åt dem som inte är det. Om någon vet hur det känns så är det jag.
...räknar mellan föreläsningar
Köpte kopieringskort, så nu kan jag kopiera. På kemman fick vi lite överraskande uppgifter att göra hemma. De skall vara gjorda på måndag, och vill man inte göra dem på veckoslute, så borde det väl göras idag eller imorgon. Idag orkar jag inte mera, så det blir väl imorgon. Jag förstår inte riktigt hur folk med dubbelt så mycket på läseordningen hinner med allt!
Köpte nödvändigheter på stan, nu har jag en egen hålstans.
Tacksam för att jag inte har studentskrivningar mer.
...såg Playme
Har inte så mycket annat att kommentera än att dansarna var bra, musiken var platt, men lite medryckande då och då, en av huvudrollerna Nina var helt otroligt irriterande dramatisk, manuset rätt så dåligt.
Hon: Va e de där?
Han: (generat) Ett ärr.
Hon: Gör de ont?
Han: Nä.
Hon: Ja tycker de e vackert.
Men herregud hur cornit kan det bli? Sedan talades det inte om ärret längre under hela föreställningen.
De ordentligt intressanta frågorna var ju ifall Tomas Lundin förverkligade sig själv på scen och ifall Jennie Storbacka alltid har varit sådär smal.
...skriver lite till på unis datorer
På tal om kramar så fick vi HaliCards av tutorerna. "On hyvä näyttää HaliCardia ennen halausta. Kadonnutta HaliCardia saa löytäjä käyttää. HaliCard on voimassa myös halauksen aikana. HaliCard paranee vanhetessaan. Jokainen hali on ekoteko." Det är alltså Nyytti ry som är studenternas nån telefonlinje. Kiva idé.
Tycker lite om det här en-föreläsning-om-dagen-systemet. Trots att jag inser att min dygnsrytm är mycket sämre än under sommaren. Men en sovmorgon på måndag är inte helt fel. I oktober börjar min vik-kurs, och då är det slut på sovmorgnarna. Den här veckan börjar också räkneövningarna, alltså måste jag börja ta mig i kragen och så småningom börja jobba.
Stolt över min kaffepaus. Igår fyllde den två veckor. Idag hade jag inte kaffesug på morgonen. Får se, skall nog fortsätta ännu lite till. Fast fyssaräkneövningarna kan nog kräva en och annan kopp av mitt nya fina lyxiga Kaffecentralenkaffe.
Har som sagt så många programbollar i luften att jag inte har någon aning om jag skall fånga någon boll idag. Kanske kan det bli yoga?
Har lite dåligt samvete över att jag inte har cyklat hit till kampuset ännu. Har liksom inte riktigt kommit igång. Har inte ens kollat rutten. Det går så snabbt och smidigt med buss.
Saker som ännu skall betalas det här hösten:
Yogakort
Unis gym-årsavgift
Miniräknare
Busskort
Det blir lite för mycket.
...hade sitt första studieveckoslut
Igår var faktiskt inte överfull av program, men ack så skön. Tror inte att vi fick något vettigt gjort alls. Tog oss igenom några tråkiga bilprogram och fyra Friends-avsnitt. Tog bort pyamas först då jag gick till Makuuni klockan 17 för att köpa lite karkki.
Teinibarnvaktningen går väl okej. Känner mig så fånig då jag ringer två tre gånger per dag.
A: Hej, e du hemma?
B: Jo.
A: Okej, har du planer?
B: Nå vi ska nu äta o sen ska V hem.
A: Nå bra, de låter fint. Ja ringer igen sen senare.
Sitsen jag var på på fredag var inte riktigt vad jag är van vid. Konceptet var det samma, liksom de flesta snapsvisorna, men lokalen var en räkälä utan rinnande vatten och vi åt från papperstallrikar. Kommer kanske att lära mig att älska räkälän, liksom att följa med pünchenprogrammen, men än så länge känns det lite tokigt då man inte riktigt känner någon. Kom på mig själv i något skede under sitsen då jag satt och längtade efter mina vänner. Nog vet jag att det blir bättre, men än så länge saknar jag någon att krama i "skolan".
Den här veckan blir det barnvaktingar och möten och läkarbesök och allt om vartannat och jag är helt skräckslagen över att jag glömt att skriva in en massa program i kalendern.
...valde torrt och förnuftigt
Mekanikens grunder 9 sp
Kursbok: Understanding Physics, 742 sidor.
Allmän kemi 8 sp
Kursbok: Chemistry, 1102 sidor.
Biovetenskapernas grunder 5 sp
Kursbok än så länge okänd.
Det låter inte sådär värst hejsan. Och det är det nog inte heller, särskilt inte fysiken. Kemin har jag ännu hppp för, bara jag vänjer mig vid föreläsarens (inte lärarens) sätt att tala. Vik-kursen kan bli bra, vi får se, men den kommer delvis att gå på fyssan; inte bra. Jag hade tänkt att jag den här hösten skulle ta lite roliga kurser, tillbringa ett skojt halvår, men förnuftet vann och jag tog nyttiga och grundläggande kurser som jag har nytta av under våren. Pedagogikkurserna lockar, men schemat fylls så snabbt att jag inte vågar tråtta allt för mycket.
Idag känns det som om jag redan skulle ha fått en massa gjort. Föreläsning 08-10, via stan för att köpa mappar (som jag skall pimpa med supersnyggt paketpapper), hem för att ta cykeln till Nylle där jag fick min tarra, och sedan och äta på unicafé. Nu skall jag snart cykla iväg till Dockteatern och sedan kanske vidare på möte ett kvarter härifrån. Antagligen mammaprogram senare på kvällen.
Imorgon: ämnesföreningssits!
...engagerar sig i åldringar
Gällande diskussionen om äldrevården och de nya rapporterna:
Eftersom jag sommarjobbade på en långvårdsavdelning vet jag hur saker och ting fungerar. Och ja, vissa saker i rapporterna stämmer.
På vår avdelning hann personalen i praktiken aldrig gå ut med en åldring. Därför var ett par 16-åringar anställda av Helsingfors stad som kunde gå ut och gå i parken de dagar det var fint väder. Efter mitten av juli var ingen sådan anställd längre och gummorna och gubbarna stannade inne, ifall ingen anhörig före ut dem eller det var sjukhusfest på bakgården. Då det blir kallare och till slut slaskigt/snöigt är det omöjligt att få ut en rullstol/säng, alltså kan det gå flera månader mellan att en patient kan vara ute.
I Husis stod det "Kökspersonalen ansvarar för medicineringen". Det är fel. Kökspersonalen, aka laitoshuoltaja, alltså det som jag var, ansvarar aldrig för patientens medicinering. Vi var med vid matningen, och gav alltdå mediciner i och med måltider, men det var alltid en skötare som tog fram medicinera ur skåpet och i princip skulle också han/hon lägga pillren på skeden/mata i dem själva. I praktiken så flöt det där lite omkring, många gånger öppnade jag påsen och gav dem själv, men det var aldrig på mitt ansvar. Övermedicinering vet jag inget om.
På vår avdelning så gavs det mat först åt dem som kunde äta själv, först sedan i tur och ordning åt dem som skulle matas, alltså togs det inte portioner i förväg, alltså kunde ingen mat kallna. Jo, ibland kunde en bricka lagas färdig, men det var oftast på grund av att gubbarna kom för att föra matvagnarna tillbaka till köket. Också då brukade vi lägga en tallrik ovanpå maten så att den skulle hållas varm.
Det att kvällsmålet serveras tidigt är ett problem. Hos oss serverades middagen klockan 17, och jag brukade vara klar med att ha samlat in alla brikckor där ca 18.15. Klockan 18.30 stod kvällsmålet färdigt. Skötarna brukade börja utdelningen runt klockan 19, ibland tidigare, ibland senare, men alltså bara i värsta fall en timme efter att patienen ätit middag. Det här var oundvikligt, eftersom de gick från rum till rum, och ofta bytte blöjor och skötte kvällstvätten samtidigt. Det sista rummet fick alltså ofta kvällsmål där vid 20-tiden, 12 timmar innan nästa måltid. Men mitt skift slutade 20.30, alltså måste alla ha fått klockan 20, så att jag sedan skulle hinna städa undan i köket.
Någon sa i radion att alla tvingas ha blöja på sig, också de som kan gå på toaletten själva. Jag vet inte riktigt vad "gå på toaletten själva" innebär. Om en patient är i så bra sick att hon/han själva kan inse när det behövs och sedan ta sig helt själv till toaletten och klara sig helt utan hjälp där, så okej, men jag har svårt att se det här på långvårdspatienterna. Alla behöver mer eller mindre hjälp, bara med att förflytta sig från t.ex. sängen till toaletten. Och då, om skötarna av någon orsak inte hinner just då, så är det helt enkelt bättre att det finns en blöja, för säkerhets skull.
Många av punkterna i dagens Husis gällde inte vår avdelning. Det var alltid en kvalificerad i nattskiftet, ingen bands i sängen utan i princip alla kunde sättas i rullstol och komma till dagsalen (enligt ork), eftermiddagskaffet serverades åt nästan alla (fast i princip så blev det ofta bara de som kunde äta själva/satt i dagsalen) och avståndet mellan sängarna var mint en meter. De flesta behöriga skötarna var underbara och brydde sig nog om patienterna och jag skulle inte ha något problem med att de skulle sköta om mej så som de gjorde.
Problemet är ju resurser. Om det fanns mer anställda, kunde patienterna duschas oftare, gå ut oftare, man kunde kontrollera att också alla som åt själv fick i sig det väsentliga på tallriken och inte blev undernärda, och det fanns mer tid för att umgås och diskutera. Långvården är en trist plats för de som förstår att ha tråkigt, men inte helvetet för dem som inte gör det.
...yogade sig trött, och lär inte blir piggare av veckans program
Folk har fördomar mot yoga. "Annat ord för stretching" får mig att skrika. Veckoslutets yogakurs var helt otroligt tung. Sex timmar av "press the little toe side down" och "do the scissors action" gjorde sitt och lördagkvällens Granitur blev kort. På söndag var mina muskler redan från början så trötta att de började skaka redan under första timmen av de sex, och jag tror inte att jag någonsin tidigare jobbat så hårt (fysikt). Till och med de asanor som borde ha varit mer avslappande var aktiva och tunga. Efteråt, då jag kom ut ur salen hade jag ingen aning om hur jag skulle komma hem. Att cykla hela vägen kändes helt omöjligt. Av ren och skär utmattning satte jag mig mitt i samtalet med honom, ner på golvet och började storgråta. Lyckade komma hem, hoppade i duschen (tänk er en amöba hoppa) och satte på pyamasbyxorna. Så utmattad blir man av yoga minsann, och ingen som inte har provat skall någonsin påstå något annat.
Söndagkvällen blev inte så ensam som jag befarat, utan skön och trevlig, trots tröttheten.
Han steg upp klockan fem måndagmorgon, och åkte iväg. Sängen blev tommare, men jag tog hans dyna och somnade om. Klockan nio ringde telefonen, ja släpade ner mig från loftet och svarade. "Kom och öppna dörren". Han hade kommit på jobb och insett att han inte har något jobb alls igår, så han kom tillbaka. Vi tillbringade förmiddagen i sängen tittandes på How I met your mother.
Sprang sedan på Dockteatermöte och kvällen tillbringades på grund i Tölö. Jag hade en så skön kväll med lite vin och mycket prat.
Idag har det varit föreläsning, dockteater, matlagning och barnvaktning. Hoh. En massa små projekt i luften. Och jag vill gå på klättringskurs!
...drömmer
I natt drömde jag, bl.a., att jag hade bestämt mig för att åka till flygplatsen, och ta första bästa flyg till något ställe som verkade trevligt. Jag gick nöjt omkring och berättade det här för folk, eftersom det är så olikt mig att göra något så spontant. Men det var en härlig känsla. Ingenting stoppar ju mig egentligen, förutom jag själv.
Nu tillbaka på kurs. Mera om det senare.
...åt för lite paj
Sommaren som gick:
Antal veckoslut på lande: 2
Kvar efter sommarjobbets lön: för lite
X3M:s sommarplåga: Promoe - Svenne banan
Antal rabarberpajer: 1
Antal blåbärspajer: 2
Antal resor: 0 (om man inte räknar med Hangö)
Sommarens författare: Stieg Larsson
Sommarens repris: Grey's Anatomy
Semesterromanser: Vilken semester? Destu mera romans.
Hösten som kommer:
Som tidigare konstaterat så är Unis hemsidor inte gjorda för vanligt folk. Att komponera ihop en läseordning utanför sin fakultets färdiga modell är inte lätt. I a för sig så är det kanske inte meningen att man skall läsa en massa annat än sitt huvudämne, men det skall vara möjligt. Satt igår i en timme och försökte lista ut när de svenska grundkurserna i kemi och fysik och biovetenskap går, hur det funkar med räknegrupper och övningsgrupper osv, och sedan hur man skall kunna klämma in alla föreläsningar i ett fungerande schema. jag kan säga att jag måste stänga av mitt i och åka till stan där mina underbara flickvänner lyssnade och lugnade. Som många systuderande förra året redan konstaterade så var det så skönt och träffa de gamla vännerna, eftersom man inte behövde anstränga sig, bjuda på sig själv och ta initiativ och prata, utan man kan bara vara och klaga om man har lust. Vi fem är nu alla Helsingforsstuderanden, tre mitt i centrum och två lite utanför, och utgör 5/6 av de som är kvar här och studerar (om man räknar bort armékillarna som kommer tillbaka så småningom) och 100% av kompiskretsens studerande på Helsingfors universitet.
Idag skippar jag onödig mattainfo och går på yoga, lagar mat och går på Drottning K på kvällen.
...inte orkar summera ordentligt
hur det var att sluta jobba,
sommaren som tog slut,
veckoslutet som inte var så speciellt men ändå,
kusinträffen,
och hur det var att börja på Uni idag (fast jag tycker som Hon som också säger "skola" fast de e Uni-föreläsningar).
Men uh. Starten idag var påfrestande, barnvaktningen efteråt likaså. Resultat trött. Och bättre blir det inte imorgon. Fast då får jag kanske träffa vänner på eftermiddagen (mellan skola och barn) så man får lätta på trycket lite.
Kusinträffen var lyckad, vi lagade mat och åt B&J och satt och pratade, också fast en av oss måste springa på fotismatch mitt i. Hennes lägenhet var helt fantastisk, en sådan vill jag också ha. Ljus, ett ordentligt kök, en liten balkong, mitt i södra Helsingfors för 500. Suck.
Jobb- och sommarsumman får vika för några rader om idag. Det var helt enkelt ganska jobbigt. Ännu på lördag såg jag fram emot allt, studieliv, nytt folk, något att göra, men idag var all motivation borta och jag kunde bara konstatera att jag satt på helt fel ställe. Jag ville egentligen inte alls vara där. Då kurser och föreläsningar så småningom sätter igång och man lärt känna de i ämnesföreningen bättre så vet jag att det blir bättre, det måste ju. Minns nog väl hur första dagen i gymnasiet var förskräcklig och jag hade jättejobbigt. Sedan blev det hur bra som helst och jag saknade idag vårt auditorium med trygga bekanta elever som man kan tala med hur som helst. Liten tröst i att minigruppen i alla fall innehöll någon som verkade kul, som påminde ganska mycket om vår vän den Fete.
Har en superirriterande finne på näsan, knallröd, så att jag lyser som Rudolf, och jätteöm, men oförstörbar.
