och och men
Blir så ledsen av den här datorn. Den vägrar fungera. Förstår inte att pappa envisas med att ha den kvar då den kommer att braka helt vilken dag som helst. Man blir sur av mindre...
Det är konstigt det där med avundsjuka. Och jobbigt framför allt. Fast ännu jobbigare är kanske ändå det att man får så dåligt samvete för att man ÄR avundsjuk. Förra gången jag hade avundsjuks-kris talade jag till stolen. Men den möjligheten har jag nog inte nu. Fast det nog skulle behövas.
Tänk om jag bli den enda av oss utan studieplats. Okejokej, en av oss fick ju inte heller sin, men hon hade ju inte räknat med det och sade att fast hon skulle komma in på skolan så skulle hon ta mellanåret. Och hon har Schweiz-jobbet. Och det verkar lite som om de flesta andra skulle få någon sorts plats, om de sökt. Och nu ÄR det ju lite orättvist att hon fick studieplatsen (inte för att på något sätt försöka ifrånta henne hennes glädje, för hon ÄR smart och alldeles jättevärd platsen), då hon ju läste lika mycket (litet) som jag, och var inte heller särskilt motiverad. Kommer inte ifrån den där kumpen i halsen, fast jag skulle vilja. Kanske i morgon. Tycker inte om mej själv idag.
Vi har gjort hushållsarbeten här hemma. Bykat, diskat och städat.
Trodde inte att det skulle bli en sådan här dag...
Det är konstigt det där med avundsjuka. Och jobbigt framför allt. Fast ännu jobbigare är kanske ändå det att man får så dåligt samvete för att man ÄR avundsjuk. Förra gången jag hade avundsjuks-kris talade jag till stolen. Men den möjligheten har jag nog inte nu. Fast det nog skulle behövas.
Tänk om jag bli den enda av oss utan studieplats. Okejokej, en av oss fick ju inte heller sin, men hon hade ju inte räknat med det och sade att fast hon skulle komma in på skolan så skulle hon ta mellanåret. Och hon har Schweiz-jobbet. Och det verkar lite som om de flesta andra skulle få någon sorts plats, om de sökt. Och nu ÄR det ju lite orättvist att hon fick studieplatsen (inte för att på något sätt försöka ifrånta henne hennes glädje, för hon ÄR smart och alldeles jättevärd platsen), då hon ju läste lika mycket (litet) som jag, och var inte heller särskilt motiverad. Kommer inte ifrån den där kumpen i halsen, fast jag skulle vilja. Kanske i morgon. Tycker inte om mej själv idag.
Vi har gjort hushållsarbeten här hemma. Bykat, diskat och städat.
Trodde inte att det skulle bli en sådan här dag...
...kom tillbaka från landet
Lande var riktigt riktigt skönt! Det är så bra då dagen ganska långt definieras av vad man gör. Och det man gör är riktiga programpunkter man lätt kan beskriva i listform. Gör man något så gör man något, t.ex. går efter posten, läser på stranden, metar, plockar blåbär, bakar paj eller dricker kaffe. Så när ja skriver att jag på landet
cyklade (med pappa),
doppade mej,
skrev tackkort (mångamångamånga),
var av och an till Malmen,
lade nät (med pappa),
tog upp nät (med pappa och pojkarna),
rensade fisk (sådär förtjust äcklad över inälvorna, men filéerna blev helt okej)
samtalade med min yngsta fastern,
bakade rabarberpaj (blev god med grädde, ingen osteoporos här inte),
läste
och spelade Scrabble (vann överlägset över mamm och papp),
så var det precis det jag gjorde. Punkt. Skulle gärna ha stannat där ännu ett par dar men stan kallade. Skulle i princip kunna åka dit nu för några dagar innan regattan, men det känns bara onödigt. Så sitter för tillfället ensam hemma med radion på hög volym så att här inte skall vara så tyst.
Om gårdagens födisfest går det säkert att läsa på de andra bloggarna (se länkar), så jag tänker inte beskriva den närmare. Men det var en bra fest, då jag kom till många insikter och där de flesta verkade trivas bra. Hon verkade bli glad över presenten, vilket ju alltid är en seger.
Det blev sent och jag sov inte jättegott på delad madrass, men lite småmysigt sådär. Vaknade på morgonen och mådde ganska illa, men som tur så somnade jag om och mådde riktigt prima då jag vaknade nästa gång. Vi satt en stund och snackade skit innan vi började städa till Bo Kasper. Vi åt plättmorgonmål och en av oss ringde Anne på X3M:s Önska som Pirita med önskelåten "Min velociped". Stackars praktikant-Anne. Så jag är rätt så trött. Så trött att jag satt och grät framför TV:n till en massa program som inte ens var sorgliga.
Fick biollaresultat. Ligger på kölista, men långt bak. På måndag medis. Men posten går till lande.
Fick lite jobb nu till juli. Tack och lov för det!
Ikväll blir det EM-final. Heja Spanien! Finns en risk att jag ser den helt alena.
Borde gå ut, där det fina vädret finns, men ja ork int, o ja ork int, nee, ja ork int. Tänker äta päron med chévreost istället!
cyklade (med pappa),
doppade mej,
skrev tackkort (mångamångamånga),
var av och an till Malmen,
lade nät (med pappa),
tog upp nät (med pappa och pojkarna),
rensade fisk (sådär förtjust äcklad över inälvorna, men filéerna blev helt okej)
samtalade med min yngsta fastern,
bakade rabarberpaj (blev god med grädde, ingen osteoporos här inte),
läste
och spelade Scrabble (vann överlägset över mamm och papp),
så var det precis det jag gjorde. Punkt. Skulle gärna ha stannat där ännu ett par dar men stan kallade. Skulle i princip kunna åka dit nu för några dagar innan regattan, men det känns bara onödigt. Så sitter för tillfället ensam hemma med radion på hög volym så att här inte skall vara så tyst.
Om gårdagens födisfest går det säkert att läsa på de andra bloggarna (se länkar), så jag tänker inte beskriva den närmare. Men det var en bra fest, då jag kom till många insikter och där de flesta verkade trivas bra. Hon verkade bli glad över presenten, vilket ju alltid är en seger.
Det blev sent och jag sov inte jättegott på delad madrass, men lite småmysigt sådär. Vaknade på morgonen och mådde ganska illa, men som tur så somnade jag om och mådde riktigt prima då jag vaknade nästa gång. Vi satt en stund och snackade skit innan vi började städa till Bo Kasper. Vi åt plättmorgonmål och en av oss ringde Anne på X3M:s Önska som Pirita med önskelåten "Min velociped". Stackars praktikant-Anne. Så jag är rätt så trött. Så trött att jag satt och grät framför TV:n till en massa program som inte ens var sorgliga.
Fick biollaresultat. Ligger på kölista, men långt bak. På måndag medis. Men posten går till lande.
Fick lite jobb nu till juli. Tack och lov för det!
Ikväll blir det EM-final. Heja Spanien! Finns en risk att jag ser den helt alena.
Borde gå ut, där det fina vädret finns, men ja ork int, o ja ork int, nee, ja ork int. Tänker äta päron med chévreost istället!
...analyserar TV-serier
Vill kommentera gårdagens seriepremiär Casmere Mafia: Runt lunchbordet (SÅ Sex and the City) satt en rödhåring, en brunett, en blond och en halvkinesare.
I SATC: En rödhåring, en brunett, en blond och en med krulligt hår.
I Desperate houswives: En rödhåring, en brunett, en blond och en latinamerikan.
Alla serier handlar om ungefär samma sak. Alla är mer eller mindre välgjorda med höga tittarsiffror. Alla är amerikanska. Konstigt att man aldrig tröttnar.
I SATC: En rödhåring, en brunett, en blond och en med krulligt hår.
I Desperate houswives: En rödhåring, en brunett, en blond och en latinamerikan.
Alla serier handlar om ungefär samma sak. Alla är mer eller mindre välgjorda med höga tittarsiffror. Alla är amerikanska. Konstigt att man aldrig tröttnar.
...skall vila upp sig efter midsommarfirande
Uppnådde alla mina mål för midsommaren, som blev en RÅÅMIDSOMMAR 2008. Fick användning för: regnrock, solkräm, vattenflaska, bikini, fleece och kaffe. Saker jag borde ha tagit med mig: flipflops, myggmedel och värktabletter. Lyckorus då vi: åkte båt till butiken, högläste Linda Skugges dagböcker medan pojkarna hade disknakki, lyssnade på Tinasormus under vår första grillmiddag tillsammans, lyssnade på Leto svet den sista kvällen och pojkarna dansade till, Hon som sjunger var så underart söt då hon ivrigt förklarade hur en pojke på dagiset var ett marsvin som ville ha pizza men inte ville stiga upp ur sängen, drack kaffe med kaffekompisen efter ett plättmorgonmål, låg den första och sista natten och pratade en stund med värdinnevännen.
Var idag, påväg hem från Tennispalatset (21 - 3,5 stjärnor), tvungen att gå barfota. Mina fötter är fulla av skavsår och vattenblåsor och skosmärtan var för stor. Ifall mitt liv var en romantisk komedi skulle en Han ha dykt upp från ingenstans och frågat ifall han kunde hjälpa mig på något sätt och så hade han skjutsat hem mig på sin cykel/i sin bil/på sin ponny eller bara burit mig hela vägen, jag överlycklig och med skorna dinglande i min hand.
Har de senaste dagarna gått omkring med jag-kan-äta-hur-mycket-jag-vill-utan-att-det-syns-kläder, vilket ju resulterat i ohyggliga mängder grillmat, chips, öl och godis. Eller är det tvärtom..? Tror ändå att det är hälsosamt i någon mån att ibland leva ohälsosamt.
Skall nu dra mig tillbaka till Lande några dar för att vila upp mig (eller bara döda tid), tills lördag då jag kommer hem för att fira födelsedag och kolla ifall juli blir en månad med mer jobb. (Så till Dig som undrade varför jag inte skriver så ofta: du får vänta några dar innan det kommer mera inlägg). Då jag igår kom hem från Ekenäs till ett tomt hem var det delvis skönt att slippa alla frågor då man är dödstrött, men innan jag somnade så tänkte jag på hur jag aldrig i livet vill flytta hemifrån ännu. Fast nu är det ju lite coolt att kunna göra en massa man inte kunnat göra ifall det var någon annan här...
Var idag, påväg hem från Tennispalatset (21 - 3,5 stjärnor), tvungen att gå barfota. Mina fötter är fulla av skavsår och vattenblåsor och skosmärtan var för stor. Ifall mitt liv var en romantisk komedi skulle en Han ha dykt upp från ingenstans och frågat ifall han kunde hjälpa mig på något sätt och så hade han skjutsat hem mig på sin cykel/i sin bil/på sin ponny eller bara burit mig hela vägen, jag överlycklig och med skorna dinglande i min hand.
Har de senaste dagarna gått omkring med jag-kan-äta-hur-mycket-jag-vill-utan-att-det-syns-kläder, vilket ju resulterat i ohyggliga mängder grillmat, chips, öl och godis. Eller är det tvärtom..? Tror ändå att det är hälsosamt i någon mån att ibland leva ohälsosamt.
Skall nu dra mig tillbaka till Lande några dar för att vila upp mig (eller bara döda tid), tills lördag då jag kommer hem för att fira födelsedag och kolla ifall juli blir en månad med mer jobb. (Så till Dig som undrade varför jag inte skriver så ofta: du får vänta några dar innan det kommer mera inlägg). Då jag igår kom hem från Ekenäs till ett tomt hem var det delvis skönt att slippa alla frågor då man är dödstrött, men innan jag somnade så tänkte jag på hur jag aldrig i livet vill flytta hemifrån ännu. Fast nu är det ju lite coolt att kunna göra en massa man inte kunnat göra ifall det var någon annan här...
packat, men inte klart
Mitt rum ser ut som en hög. Min strategi för att packa upp grejer man haft med sig på resa, är att slänga ut allting och tänka: "jag måste sortera smuts från rent, men just nu behöver jag bara tandborsten". Sedan ligger det där i all evighet. Har packat fyra gånger på en vecka och den femte är på gång. Om det finns något jag hatar mer än att packa så är det att packa upp.
Kan fortfarande inte bestämma mig för om jag gillar den nya showergelen och bodylotionen med outmeal and cookies-doft. Den är precis på gränsen till äcklig, men jag tror att jag gillar den lite ändå. Just för att den inte riktigt når fram till snuskdoft. Men jag har som sagt nite riktigt bestämt mig ännu.
På vår midsommarlista vi skrev på Kostis veranda stod det:
1. plättor
2. öl
3. jätesäkkin
Det är nu ungefär det man behöver.
Mål för midsommarhelgen:
- ha en bättre midsommar än förra året (den var bra med tanke på omständigheterna, men årets vinner garanterat ändå)
- må bättre än förra året
- bli inte för avundsjuk på de(t) par som finns där
- hoppas på det bästa men nöj dig med det sämsta
Kan fortfarande inte bestämma mig för om jag gillar den nya showergelen och bodylotionen med outmeal and cookies-doft. Den är precis på gränsen till äcklig, men jag tror att jag gillar den lite ändå. Just för att den inte riktigt når fram till snuskdoft. Men jag har som sagt nite riktigt bestämt mig ännu.
På vår midsommarlista vi skrev på Kostis veranda stod det:
1. plättor
2. öl
3. jätesäkkin
Det är nu ungefär det man behöver.
Mål för midsommarhelgen:
- ha en bättre midsommar än förra året (den var bra med tanke på omständigheterna, men årets vinner garanterat ändå)
- må bättre än förra året
- bli inte för avundsjuk på de(t) par som finns där
- hoppas på det bästa men nöj dig med det sämsta
...har tillbringat en vecka på ett kristet barnläger
Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Besöket på Lekholmen skulle ju inte ha blivit riktigt så långt som det sist och slutligen blev. Men om någon erbjuder en ett jobb på ett barnläger på ett ställe som detta tackar man inte nej. Så jag stannade i dagarna sex (med undantag av lördagens Tallin-resa).
Det slog mig genast då jag anlände på torsdagmorgon att dagen skulle bli bra. På kvällen skrev jag: "Så obeskrivligt skönt att komma hit. Den där skribafriden kom omedelbart tillbaka då man satt sig i kapellet och tänkte på morgondagen och vad som hänt idag. Vi gjorde upp en lista. Den blev lång, trots att det känns som om man inte fått något till stånd.
- jag har fått ett jobb
- jag har köpt kaffe på torget
- jag har beställt Tallin-biljetter
- jag har fått en fleece
- jag har tyckt illa om människor
- jag har ätit massor
- Hon har hängt upp byke och satt papper i wessorna och dammsugit kapellmattan och klingat i kapellklockan och tänt ljus och tagit emot båten.
Här trivs jag"
Alla som tillbringat ett lyckat läger på Lekis vet vad jag talar om. Och om det är någonstans som Gud finns, så är det i Lekholmens kapell.
Dagen därpå blev ju inte riktigt lika skön då över 40 barn i åldrarna åtta till tretton kom med båten. Jag hade inte riktigt kanske väntat mig en sådan kalabalik som de lyckades sprida. Jag hade inte riktigt fattat hur många och hur obstinata de kunde vara. Eller fattat hur lite en elva-tolv-åring klarar av att göra sist och slutligen. Men lyckan är ett barnläger där över hälften av ledarna kan kallas vuxna och där det finns en vän att umgås med om kvällarna. De andra ledarna var ju dessutom alldeles underbara och man lärde känna de man redan lite kände från förut ännu bättre. Har inte på länge skrattat så hjärtligt som under Bubbelfiskleken på Ostis golv, eller njutit så mycket av regnets tystnad som under de fem tysta minuterna i Buren, eller sjungit så mycket och så högt. Coolt att också lyssla på Robin Hood-soundtrack och att gå i ledarbastu sista kvällen och att simma (två gånger!) efteråt, samt att stå i ett tomt kapell och småhärja med sångblad och heliga dukar.
Jag har ju dessutom lärt mig så mycket. Att knyta vänskapsband, att spela kubb, att förstå siffrorna på sandpapper, betydensen av amen, att uppskatta lite äldre barn, att alltid äta lite mera än jag orkar, för att bara nämna en bråkdel.
Då barnen åkte hem med båten idag kände jag en otrolig lättnad, men då jag sedan satt på en kopp kaffe vid lunchen så saknade jag det att se en liten knatte som springer i stövlar utanför.
I predikan på söndagens andakt sade prästen att himmelriket smakar som glass och jordgubbar, eller som kräftor och snaps. Det var bra sagt. Tänker besöka himmelriket nu i midsommar på ett lande som inte är mitt eget. Tycker så synd om henne som måste säga nej till så många. Känns lite så roligt att vi nu tillbringat sex nätter i samma rum, och att det skall bli tre till.
Snacka om att juni har gått fort.
Det slog mig genast då jag anlände på torsdagmorgon att dagen skulle bli bra. På kvällen skrev jag: "Så obeskrivligt skönt att komma hit. Den där skribafriden kom omedelbart tillbaka då man satt sig i kapellet och tänkte på morgondagen och vad som hänt idag. Vi gjorde upp en lista. Den blev lång, trots att det känns som om man inte fått något till stånd.
- jag har fått ett jobb
- jag har köpt kaffe på torget
- jag har beställt Tallin-biljetter
- jag har fått en fleece
- jag har tyckt illa om människor
- jag har ätit massor
- Hon har hängt upp byke och satt papper i wessorna och dammsugit kapellmattan och klingat i kapellklockan och tänt ljus och tagit emot båten.
Här trivs jag"
Alla som tillbringat ett lyckat läger på Lekis vet vad jag talar om. Och om det är någonstans som Gud finns, så är det i Lekholmens kapell.
Dagen därpå blev ju inte riktigt lika skön då över 40 barn i åldrarna åtta till tretton kom med båten. Jag hade inte riktigt kanske väntat mig en sådan kalabalik som de lyckades sprida. Jag hade inte riktigt fattat hur många och hur obstinata de kunde vara. Eller fattat hur lite en elva-tolv-åring klarar av att göra sist och slutligen. Men lyckan är ett barnläger där över hälften av ledarna kan kallas vuxna och där det finns en vän att umgås med om kvällarna. De andra ledarna var ju dessutom alldeles underbara och man lärde känna de man redan lite kände från förut ännu bättre. Har inte på länge skrattat så hjärtligt som under Bubbelfiskleken på Ostis golv, eller njutit så mycket av regnets tystnad som under de fem tysta minuterna i Buren, eller sjungit så mycket och så högt. Coolt att också lyssla på Robin Hood-soundtrack och att gå i ledarbastu sista kvällen och att simma (två gånger!) efteråt, samt att stå i ett tomt kapell och småhärja med sångblad och heliga dukar.
Jag har ju dessutom lärt mig så mycket. Att knyta vänskapsband, att spela kubb, att förstå siffrorna på sandpapper, betydensen av amen, att uppskatta lite äldre barn, att alltid äta lite mera än jag orkar, för att bara nämna en bråkdel.
Då barnen åkte hem med båten idag kände jag en otrolig lättnad, men då jag sedan satt på en kopp kaffe vid lunchen så saknade jag det att se en liten knatte som springer i stövlar utanför.
I predikan på söndagens andakt sade prästen att himmelriket smakar som glass och jordgubbar, eller som kräftor och snaps. Det var bra sagt. Tänker besöka himmelriket nu i midsommar på ett lande som inte är mitt eget. Tycker så synd om henne som måste säga nej till så många. Känns lite så roligt att vi nu tillbringat sex nätter i samma rum, och att det skall bli tre till.
Snacka om att juni har gått fort.
...firar sommar på Facebook
Kändes ganska hemtrevligt att gå in på irc-gallerian igen efter sisådär fem månader. Gör ju inte så mycket med den mer, men det kändes lite svårt att ta bort sig helt och hållet ändå. Skulle ha velat spara alla kommentarer jag fått genom åren, eftersom de sist och slutligen säger ganska mycket om vad man sysslat med. Huj vad det var spännande om en Han kommenterat någon bild osv. Ett ypperligt spionforum eftersom man kunde läsa vem som kommenterat vad. Inte helt hälsosamt till slut. Man kan ju lugnt säga att Facebooken tagit över (som är ett om möjligt ännu mera skvallrande forum med "... is now in a relationship" osv). Positivt och jämförbart med facebooken är väl att det är lättare att hitta folk (t.ex. en Han) och att foton kan delas.
Annat som händer på facebooken är allt säätände! I princip har jag inget emot det, men igår blev jag på lite dåligt humör. Det är svårt då alla inte är aktiva och då alla har egna tankar om hur saker och ting skall fixas. Satt och undrade om det skulle vara såhär svårt att få saker gjorda också om vi satt i samma rum. Snabbare skulle det i alla fall gå. Just nu planeras en Tallin-resa (om den nu blir av) samt midsommaren.
Imorgon blir det Lekis. DET blir allt annat än säätände, bara skönt och lugnt och troligtvis kallt. Dit och tillbaka på fredagen.
Igår var jag i skolan på det sista direktionsmötet. På dimissionen kändes det som om jag inte behövde säga hejdå till skolan i vimlet av rosor och föräldrar, eftersom jag ännu skulle få återvända. Men nu har jag gjort det. Nu har jag inget mer där att göra. Tackar gudarna för alla bekanta som ännu går där, så att man har någon sorts koppling. Konstigt. Kan inte beskriva det på annat sätt. Kan ändå konstatera att det ju ändå skrett gradvis. Då läslovet började var vi ju i skolan nästan alla dagar och planerade ABI-spex, sedan blev det lite mindre efter penkkisen men det var prelin och skrivningar och då besökte man ju skolan ändå relativt regelbundet. Efter skrivningarna var det prepkurs och då besökte vi skolan någon gång då och då för att äta. Så det kom ju inte jätteplötsligt, från provvecka till ingenting sådär.
Mitt samvete säger mig att jag borde klä på mig och ta mig till gymet. Mitt medvetenade skulle vilja lägga sig i soffan och äta lite mera morgonmål.
Det var en konstigt att igår inse att jag inte alls behövde gå och lägga mig klockan tio, eftersom jag inte skulle behöver stiga upp tidigt idag, och att det inte alls gör något om ens dygnsrytm förstörs. Sommarlyx!
Nu började det regna! Då får jag klä på mig Marimekkoregnrock och gult paraply då jag går hemifrån. Hurra!
Annat som händer på facebooken är allt säätände! I princip har jag inget emot det, men igår blev jag på lite dåligt humör. Det är svårt då alla inte är aktiva och då alla har egna tankar om hur saker och ting skall fixas. Satt och undrade om det skulle vara såhär svårt att få saker gjorda också om vi satt i samma rum. Snabbare skulle det i alla fall gå. Just nu planeras en Tallin-resa (om den nu blir av) samt midsommaren.
Imorgon blir det Lekis. DET blir allt annat än säätände, bara skönt och lugnt och troligtvis kallt. Dit och tillbaka på fredagen.
Igår var jag i skolan på det sista direktionsmötet. På dimissionen kändes det som om jag inte behövde säga hejdå till skolan i vimlet av rosor och föräldrar, eftersom jag ännu skulle få återvända. Men nu har jag gjort det. Nu har jag inget mer där att göra. Tackar gudarna för alla bekanta som ännu går där, så att man har någon sorts koppling. Konstigt. Kan inte beskriva det på annat sätt. Kan ändå konstatera att det ju ändå skrett gradvis. Då läslovet började var vi ju i skolan nästan alla dagar och planerade ABI-spex, sedan blev det lite mindre efter penkkisen men det var prelin och skrivningar och då besökte man ju skolan ändå relativt regelbundet. Efter skrivningarna var det prepkurs och då besökte vi skolan någon gång då och då för att äta. Så det kom ju inte jätteplötsligt, från provvecka till ingenting sådär.
Mitt samvete säger mig att jag borde klä på mig och ta mig till gymet. Mitt medvetenade skulle vilja lägga sig i soffan och äta lite mera morgonmål.
Det var en konstigt att igår inse att jag inte alls behövde gå och lägga mig klockan tio, eftersom jag inte skulle behöver stiga upp tidigt idag, och att det inte alls gör något om ens dygnsrytm förstörs. Sommarlyx!
Nu började det regna! Då får jag klä på mig Marimekkoregnrock och gult paraply då jag går hemifrån. Hurra!
observerat i Hangö
I Hangö på teaterträff, utan internet och blogg, samlar sig skrivarinspirationen exponentiellt. Det fick boken om Saltöborna lida för och är nu fullklottrad av tankar om allt man kommer att tänka på.
Torsdag: Kommer till slutdestinationen med tåg. Har suttit bredvid en gammal gubbe som spillt kaffe över hela golvet framför sig. Det är varmt och soligt. Vaktandet börjar genast och det går väl sisådär då klockan redan är över tre och hon inte sovit alls. Så hon gallskriker i tio minuter, somnar sedan. Äter pizza med mamman och Hon som regisserat Vittra och går sedan till hotellet för att lite lugna ner mej. Vaktande i nån timme på kvällen innan hennes pappa med döttrar kommer. Nu går det bättre. Tar en lång promenad i ett sagolikt tillstånd av solnedgång, vindstilla vatten och trevliga tfnsamtal och minnen. Syrerena doftar och det är en av de där perfekta stunderna. Eller nästan perfekt. Skulle ha vilja ha någon där att dela stunden med.
Fredag: Det fantaskiska vädret håller i sig. Utrustad med sololja, -glasögon, -hatt samt mycket lite kläder slänger jag mig på beachen. Smörjer in mig ordentligt två gånger, men lyckas ändå bränna mig lite. Satansatansatan. Ligger och läser i flera timmar innan ett kort barnvaktsjobb. Föreställning: Song of the lost treasures på Stadshuset 16.00-16.45.
MAT!
"så skönt att tfnen är avstängd.
mest pga att spara akku, men känns befriande. måste sätta på den igen av praktiska skäl, men den får vara avslagen ännu en stund".
"glatt överraskad på piraten. fick betjäning trots ålder, kön och brist på sällskap". Kunde ha berott på att hon som betjänade mig var i samma ålder.
"härligt med cirkus i väntan på maten. fick dock betala för det efteråt".
"herre gud så gott med öl". "
har förövrigt kännt mig ganska söt idag".
"han som dansade igår var söt".
"om något är försvunnet, behöver det inte betyda att det inte finns längre, bara att det finns på ett ställe man inte ser". Jämför att du tappat din klocka, ett minne eller att någon dött. Vackert framställt i dagens pjäs, med två skynken som lämnade plats för scen mellan sig. Bakom det ena skynket fanns allt som man inte ännu tappat, bakom det andra allt som var försvunnet.
"den sista tuggan man tar (eller den man tror att skall bli den sista) måste alltid vara perfekt!".
"känns vuxet och lyxigt att gå ut och äta på egen hand".
"varför är teatermänniskor alltid sena?".
"avstängd telefon = ingen klocka". "
tantjävlar som klagar på servitrisen".
"kaloririk pasta kräver efterrätt". Lyckades emellertid hålla mig.
Kvällen går åt till att vakta tre flickor. Somnar bredvid den yngsta innan föräldrarna kommer hem.
Lördag: Min lediga dag. Idag blåser det så in i helvete. "
kan inte beskriva hur nöjd jag är över skidjackan".
Föreställningar: Nordost på Brankis 12.00-13.30, Om tobakens skadlighet i Kulturmagasinet 14.00-14.50, Sagan om Hans och Greta och mycket annat på Stadshuset 15.15-15.50 och Hissvägraren på Brankis 19.00-20.20. Däremellan mat.
"om clowner i allmänhet: ibland vill man bara ruska om dem och skrika: nå men gör det nu bara/säg det då! fåna dig inte".
"lite jobbigt att gå från föreställning till föreställning, att koppla om emotionellt sådär bara. från nordosts tjetjenares krig till en föreläsning om rökningens skadlighet (vad säger snigeln på en tobaksplanta då man frågar vad den tänkte göra? jo: jag tänkte gå på en tobak) till Hans och Greta av utvecklingsstörda. panik-skratt-oskyldig berättarglädje".
"tanten i bordet bredvid sitter och läser en bok som heter what you eat and why it matters. undrar vad hon äter. Ser ut som höna".
"satans fräcka måsar. blir nästan rädd".
"har nu över en timme på mig tills sista föreställningen börjar. maten kom snabbare än jag trott och har inte längre ngt hotellrum med TV att dra sig tillbaka till. plötsligt lite hemlös fiilis".
"tankar om utvecklingsstörda: man (jag) kan bli ganska illa till mods om jag konfronteras med vuxna som är utv.st.. det där med ett barn i en vuxens kropp känns lite skrämmande. då man under föreställningen blir berörd vet jag inte riktigt vad det beror på.
- det är så vackert att de får uttrycka sig genom teatern? känns tillgjort och dumt.
- det är sorgligt att de inte är som alla andra. vet de det? fattar de att det finns människor som är sas vanliga? För jag menar barn vet ju att vixna är vuxna, och de känner igen andra barn.
svårt att säga varför man håller på att börja gråta då berättarmixu och den "mest störda" (huj så det låter!) tillsammans berättar. mixu med ord och den andra på teckenspråk. vad får man säga? vad betyder cp-skadad? är efterbliven och utvecklingsstörd samma sak? Är det som typ neger - mörkhyad?
"det sämsta med att vara på teaterträff ensam är att man inte kan bolla tankar efter en föreställning.
"kalla händer. vad göra i en timme? äta glass?". Även denna gång lyckades jag hålla mig.
"blir jävla irriterad på tanter som vill gå på högkultur i Hangö och köper biljett bara till den föreställning som visats på stora scener i Hfors. det är okej i stan då de går på Lillan och Svenskis med sina små jackor, men i Hangö skall det vara ylletröja och ruffsigt hår. Gärna också lite krabbis. De står först i kön och glupskar sig över de bästa platserna. I Hangö skall det inte vara ngn specialbehandling. de uppför sig som ett gäng 7-åringar som väntar på att få välja karkki först".
"hade väntat mig fri samvaro med vin i trädgården, men fick sitta ensam med husis och choko istället. men det är helt ok det också. lite irriterande att akkun är slut, så ingen kan nå mig och att TV:n inte funkar. även det facto att jag inte tog med mig ngt vin är lite småtrist. det bästa är att jag inte behöver gå hem efter att barnens föräldrar kommit hem. söta ungar, skönt med äldre barn som känner en".
Söndag: "känner mig hemma i den här familjen. barnen sitter och ritar på golvet och jag ligger i mellanbarnets säng och mornar mig. de bråkade sådär mysigt syskonaktigt i morse. vaknade med en äcklig smak av för söt skumpa som bubblar upp till för mycket i munnen. usch". Förestänning: Den förträfflige herr Glad på Stadshuset 12.00-12.45.
"not only am I perfect, I'm a blonde too" står det på en kvinnas t-skjorta på tågstationen. hon är rödhårig."
Kan inte säga så mycket mer. Det var underbart.
Torsdag: Kommer till slutdestinationen med tåg. Har suttit bredvid en gammal gubbe som spillt kaffe över hela golvet framför sig. Det är varmt och soligt. Vaktandet börjar genast och det går väl sisådär då klockan redan är över tre och hon inte sovit alls. Så hon gallskriker i tio minuter, somnar sedan. Äter pizza med mamman och Hon som regisserat Vittra och går sedan till hotellet för att lite lugna ner mej. Vaktande i nån timme på kvällen innan hennes pappa med döttrar kommer. Nu går det bättre. Tar en lång promenad i ett sagolikt tillstånd av solnedgång, vindstilla vatten och trevliga tfnsamtal och minnen. Syrerena doftar och det är en av de där perfekta stunderna. Eller nästan perfekt. Skulle ha vilja ha någon där att dela stunden med.
Fredag: Det fantaskiska vädret håller i sig. Utrustad med sololja, -glasögon, -hatt samt mycket lite kläder slänger jag mig på beachen. Smörjer in mig ordentligt två gånger, men lyckas ändå bränna mig lite. Satansatansatan. Ligger och läser i flera timmar innan ett kort barnvaktsjobb. Föreställning: Song of the lost treasures på Stadshuset 16.00-16.45.
MAT!
"så skönt att tfnen är avstängd.
mest pga att spara akku, men känns befriande. måste sätta på den igen av praktiska skäl, men den får vara avslagen ännu en stund".
"glatt överraskad på piraten. fick betjäning trots ålder, kön och brist på sällskap". Kunde ha berott på att hon som betjänade mig var i samma ålder.
"härligt med cirkus i väntan på maten. fick dock betala för det efteråt".
"herre gud så gott med öl". "
har förövrigt kännt mig ganska söt idag".
"han som dansade igår var söt".
"om något är försvunnet, behöver det inte betyda att det inte finns längre, bara att det finns på ett ställe man inte ser". Jämför att du tappat din klocka, ett minne eller att någon dött. Vackert framställt i dagens pjäs, med två skynken som lämnade plats för scen mellan sig. Bakom det ena skynket fanns allt som man inte ännu tappat, bakom det andra allt som var försvunnet.
"den sista tuggan man tar (eller den man tror att skall bli den sista) måste alltid vara perfekt!".
"känns vuxet och lyxigt att gå ut och äta på egen hand".
"varför är teatermänniskor alltid sena?".
"avstängd telefon = ingen klocka". "
tantjävlar som klagar på servitrisen".
"kaloririk pasta kräver efterrätt". Lyckades emellertid hålla mig.
Kvällen går åt till att vakta tre flickor. Somnar bredvid den yngsta innan föräldrarna kommer hem.
Lördag: Min lediga dag. Idag blåser det så in i helvete. "
kan inte beskriva hur nöjd jag är över skidjackan".
Föreställningar: Nordost på Brankis 12.00-13.30, Om tobakens skadlighet i Kulturmagasinet 14.00-14.50, Sagan om Hans och Greta och mycket annat på Stadshuset 15.15-15.50 och Hissvägraren på Brankis 19.00-20.20. Däremellan mat.
"om clowner i allmänhet: ibland vill man bara ruska om dem och skrika: nå men gör det nu bara/säg det då! fåna dig inte".
"lite jobbigt att gå från föreställning till föreställning, att koppla om emotionellt sådär bara. från nordosts tjetjenares krig till en föreläsning om rökningens skadlighet (vad säger snigeln på en tobaksplanta då man frågar vad den tänkte göra? jo: jag tänkte gå på en tobak) till Hans och Greta av utvecklingsstörda. panik-skratt-oskyldig berättarglädje".
"tanten i bordet bredvid sitter och läser en bok som heter what you eat and why it matters. undrar vad hon äter. Ser ut som höna".
"satans fräcka måsar. blir nästan rädd".
"har nu över en timme på mig tills sista föreställningen börjar. maten kom snabbare än jag trott och har inte längre ngt hotellrum med TV att dra sig tillbaka till. plötsligt lite hemlös fiilis".
"tankar om utvecklingsstörda: man (jag) kan bli ganska illa till mods om jag konfronteras med vuxna som är utv.st.. det där med ett barn i en vuxens kropp känns lite skrämmande. då man under föreställningen blir berörd vet jag inte riktigt vad det beror på.
- det är så vackert att de får uttrycka sig genom teatern? känns tillgjort och dumt.
- det är sorgligt att de inte är som alla andra. vet de det? fattar de att det finns människor som är sas vanliga? För jag menar barn vet ju att vixna är vuxna, och de känner igen andra barn.
svårt att säga varför man håller på att börja gråta då berättarmixu och den "mest störda" (huj så det låter!) tillsammans berättar. mixu med ord och den andra på teckenspråk. vad får man säga? vad betyder cp-skadad? är efterbliven och utvecklingsstörd samma sak? Är det som typ neger - mörkhyad?
"det sämsta med att vara på teaterträff ensam är att man inte kan bolla tankar efter en föreställning.
"kalla händer. vad göra i en timme? äta glass?". Även denna gång lyckades jag hålla mig.
"blir jävla irriterad på tanter som vill gå på högkultur i Hangö och köper biljett bara till den föreställning som visats på stora scener i Hfors. det är okej i stan då de går på Lillan och Svenskis med sina små jackor, men i Hangö skall det vara ylletröja och ruffsigt hår. Gärna också lite krabbis. De står först i kön och glupskar sig över de bästa platserna. I Hangö skall det inte vara ngn specialbehandling. de uppför sig som ett gäng 7-åringar som väntar på att få välja karkki först".
"hade väntat mig fri samvaro med vin i trädgården, men fick sitta ensam med husis och choko istället. men det är helt ok det också. lite irriterande att akkun är slut, så ingen kan nå mig och att TV:n inte funkar. även det facto att jag inte tog med mig ngt vin är lite småtrist. det bästa är att jag inte behöver gå hem efter att barnens föräldrar kommit hem. söta ungar, skönt med äldre barn som känner en".
Söndag: "känner mig hemma i den här familjen. barnen sitter och ritar på golvet och jag ligger i mellanbarnets säng och mornar mig. de bråkade sådär mysigt syskonaktigt i morse. vaknade med en äcklig smak av för söt skumpa som bubblar upp till för mycket i munnen. usch". Förestänning: Den förträfflige herr Glad på Stadshuset 12.00-12.45.
"not only am I perfect, I'm a blonde too" står det på en kvinnas t-skjorta på tågstationen. hon är rödhårig."
Kan inte säga så mycket mer. Det var underbart.
...tar lovet på allvar
Sommarlovet har börjat, och det känns bra. Av någon anledning har jag inget jobb alls nu i juni (månne jag har i juli..?), så jag har tillbringat de tre första vardagarna i Grani, vaktandes en liten flicka. Detta på dagarna. På måndag kväll spelade vi korgboll någonstans i Grani och det var hur roligt som helst. Jag var ganska utmattad efter vaktandet, och har världens sämsta bollsinne, men jag var glatt överraskad hur kul det blev. Fick sommarens första skrubbsår och myggbett, men har lyckats hålla mig obränd. Efter matchen fortsatte jag och fyra killar och badade bastu och sedan måndagsfilm hos Han som har terass. Det blev sent och jag och Han som bor långt borta men som inte hade inträdesförhör nästa dag, sov över. Mys.
På tisdagkväll var det Operett på Operan. Jag måste säga att jag föredrar balett. Tycker inte riktigt att sången behövs för att utrycka sig då det finns musik, och man förstår ju annars heller inte vad de sjunger. Operetter har repliker mellan sången och det räddade nog föreställningen. Men jag menar, jag klagar inte, den var mera bra än dålig.
Idag känns det alltså ganska skönt att få vara hemma en kväll, då jag inte varit hemma sedan fredag förra veckan. I morgon åker jag bort igen, till Hangö för att vakta lite mer och för att komma bort från stan och dåliga minnen av stress. Ser så mycket fram emot det. Sedan har jag ytterligare endel vaktande på måndag, på tisdag det sista direktionsmötet (snyft) och lördagen därpå maskerad och kanske dagstur till Tallin. Sedan blir det väl midsommar och tjafs. Inget jobb ger en massa möjligheter (och lite pengar)!
Här hemma ligger blommor på tork. Rosor i alla färger i olika knippen. Mamma satsar. Att hon orkar. Glad över att hon gör det såklart. Snart är dimissionen ett minne blott. Men vilket minne sen! Kan inte vänta på nästa vapp då jag får använda mössan igen.
På tisdagkväll var det Operett på Operan. Jag måste säga att jag föredrar balett. Tycker inte riktigt att sången behövs för att utrycka sig då det finns musik, och man förstår ju annars heller inte vad de sjunger. Operetter har repliker mellan sången och det räddade nog föreställningen. Men jag menar, jag klagar inte, den var mera bra än dålig.
Idag känns det alltså ganska skönt att få vara hemma en kväll, då jag inte varit hemma sedan fredag förra veckan. I morgon åker jag bort igen, till Hangö för att vakta lite mer och för att komma bort från stan och dåliga minnen av stress. Ser så mycket fram emot det. Sedan har jag ytterligare endel vaktande på måndag, på tisdag det sista direktionsmötet (snyft) och lördagen därpå maskerad och kanske dagstur till Tallin. Sedan blir det väl midsommar och tjafs. Inget jobb ger en massa möjligheter (och lite pengar)!
Här hemma ligger blommor på tork. Rosor i alla färger i olika knippen. Mamma satsar. Att hon orkar. Glad över att hon gör det såklart. Snart är dimissionen ett minne blott. Men vilket minne sen! Kan inte vänta på nästa vapp då jag får använda mössan igen.
försök till beskrivning
Det är svårt, men jag skall försöka återge så bra som möjligt. Igår var en av de där få dagarna man faktiskt kommer att komma ihåg hela sitt liv. Och vilken dag sen. Den var helt enkelt perfekt från början till slutet. Svårt att säga vad som var bäst,
om det var att sitta längst fram i skolan och känna att vi verkligen är värda mössan,
eller om det var att gå upp på scen och få på sig den och krama om rektor och grupphandledare,
eller om det var att få hålla tal framför alla eller komplimangerna för talet efteråt,
eller om det var att motta en enorm blombukett i skolan av mamma,
eller om det var de helt random mänskorna som gratulerade mig påväg hem
eller om det var vädret
eller om det var festen där hemma,
eller om det var bionaden, ekogrönsakerna, fairtradehanddukarna och ekoskumpan,
eller om det var fotograferingen,
eller om det var min klänning,
eller om det var alla rosor, presenter och gratulationer jag fick,
eller om det var middagen på Pörssi,
eller om det var skumpa vid havis amanda
eller om det var att få dansa en stund på kunkkun
eller om det var att ta sig från klubben till ett lugnare ställe,
eller om det var att träffa gamla klasskamrater som man blv så otroligt lycklig av att se,
eller om det var att få gå hem med en god vän.
För allt var bäst (förutom då kanske de där få timmarna på klubben).
Kvällen slutade inte kanske så som jag hade tänk mig, men jag har inget att ångra.
Och allt förtsätter ju också. Jag kan inte säga annat än jag just nu känner obeskrivlig lycka för igår och idag och hela nästa vecka. Och hon är hemma och jag är ledig och inget prov på länge och varmt och hormonigt förtjust och alla fåniga små saker.
Jag vill tacka alla som gjorde min dag med rosor, vänliga ord, tankar och närvaro. Jag älskar allt och alla.
(Nu har jag tappat min klocka. Fan också.)
Senare:
Jag kom på vad som var det bästa med dagen.
Det att vi alla blev studenter!
om det var att sitta längst fram i skolan och känna att vi verkligen är värda mössan,
eller om det var att gå upp på scen och få på sig den och krama om rektor och grupphandledare,
eller om det var att få hålla tal framför alla eller komplimangerna för talet efteråt,
eller om det var att motta en enorm blombukett i skolan av mamma,
eller om det var de helt random mänskorna som gratulerade mig påväg hem
eller om det var vädret
eller om det var festen där hemma,
eller om det var bionaden, ekogrönsakerna, fairtradehanddukarna och ekoskumpan,
eller om det var fotograferingen,
eller om det var min klänning,
eller om det var alla rosor, presenter och gratulationer jag fick,
eller om det var middagen på Pörssi,
eller om det var skumpa vid havis amanda
eller om det var att få dansa en stund på kunkkun
eller om det var att ta sig från klubben till ett lugnare ställe,
eller om det var att träffa gamla klasskamrater som man blv så otroligt lycklig av att se,
eller om det var att få gå hem med en god vän.
För allt var bäst (förutom då kanske de där få timmarna på klubben).
Kvällen slutade inte kanske så som jag hade tänk mig, men jag har inget att ångra.
Och allt förtsätter ju också. Jag kan inte säga annat än jag just nu känner obeskrivlig lycka för igår och idag och hela nästa vecka. Och hon är hemma och jag är ledig och inget prov på länge och varmt och hormonigt förtjust och alla fåniga små saker.
Jag vill tacka alla som gjorde min dag med rosor, vänliga ord, tankar och närvaro. Jag älskar allt och alla.
(Nu har jag tappat min klocka. Fan också.)
Senare:
Jag kom på vad som var det bästa med dagen.
Det att vi alla blev studenter!
