en (val)borg utan prins
Gårdagens jobb var en positiv överraskning. Jag hade ångest för kvällen sela dagen då det enda jag hade lust med var att åka hem och lägga mig i soffan och sova, istället för att stå i fem timmar och vara vänlig mot trevliga och mindre trevliga kunder. Men allt gick bra. Chefen var på plats och var inte allt för otrevlig och det var jättelite folk så det var inte överhuvudtaget stressigt, utan snarare småmysigt att kunna servera kunder espresso och guida dem till te-sortiet. Och så jobbade där världens sötaste och snällaste och coolaste cafébög (det låter hemskt men jag menar faktiskt väl!) som hade hand om allt det där jobbigaste ansvaret. Så har jag blivit bortskämd med lön. De tior jag tjänade in igår känns liksom inte riktigt någonstans. Fast de skall nog komma till användning imorgon.
Om imorgon: Jag räknade ut att vi singlar är i kraftig minoritet. Och det känns inte alls särskilt bra. Det skulle vara annat ifall vi var påväg på fest med en massa singla snygga killar, men nej. Värre är ju det att så gott som alla par där har med sina respektive. Man kommer antagligen att känna sig lite ensam. Ensam trots alla ens vänner! Man kan ju helt enkelt ändå inte förbjuda dem att komma, det är ju inte deras fel/ansvar och de skall ju inte behöva känna sig sämre för att vi ensamma inte har någon. Men oj vad jag hoppas att det inte blir ett sådant där kalas där alla bara sitter i sina famnar och gullar. Lätt för mig och säga, va!
Satt just med systern vid matbordet och pratade pojkvänner. Så skönt med hennes reaktion. Det kändes rätt så bra att lite få klaga av sig.
I grund och botten måste man ju ändå tänka: men det blir nog bra! Fast det vet ju en och annan av oss att det inte gör väntandet lättare.
Om imorgon: Jag räknade ut att vi singlar är i kraftig minoritet. Och det känns inte alls särskilt bra. Det skulle vara annat ifall vi var påväg på fest med en massa singla snygga killar, men nej. Värre är ju det att så gott som alla par där har med sina respektive. Man kommer antagligen att känna sig lite ensam. Ensam trots alla ens vänner! Man kan ju helt enkelt ändå inte förbjuda dem att komma, det är ju inte deras fel/ansvar och de skall ju inte behöva känna sig sämre för att vi ensamma inte har någon. Men oj vad jag hoppas att det inte blir ett sådant där kalas där alla bara sitter i sina famnar och gullar. Lätt för mig och säga, va!
Satt just med systern vid matbordet och pratade pojkvänner. Så skönt med hennes reaktion. Det kändes rätt så bra att lite få klaga av sig.
I grund och botten måste man ju ändå tänka: men det blir nog bra! Fast det vet ju en och annan av oss att det inte gör väntandet lättare.
Jobb och program
Jag, min stolle, tog jobb till imorgonkväll. Varför varför??
Hräligt med middag igår med oss. Strul med bordbeställning, men det fixade sig. Så tacksam över att ingen klagade, förutom Han, men låt honom klaga, jag tog det med ro. Alldeles god mat. Har hittat Amaretton.
Fredag med Friends. Vi ritade en teckning till BUU-klubbs-Ville. En teckning med oss tre köksbitchar och en gitarr och en kaffekopp och en kastrull potatis. Den blev helt fin, med tanke på att ingen av oss kan rita sådär fantastiskt bra.
Inte så mycket annat. Behövs på jobbet och som barnvakt och så behöver jag läsa och lite leva. Inte är det lätt det här inte. Tur att man inte har någon pojkvän eller hur. (Så bitter!)
Nästa vecka: Vappen! Hurra! Tänkter ha sköj! Och inte ta hand om de andra som förra gången på det landet. Fast om det går som det har gått nu med jobbet så blir det ju så ändå. Jag känner att jag borde. Nääh, tankar.
Här bredvid datorn finns en Att göra inför studentdimissionen-lista som mamma skrivit. Jösses de tänker satsa! En tamburspegel skall köpas, fönster skall tvättas, sofföverkast skall tvättas, bord skall vaxas, blommor skall köpas samt all mat och skumpa. Ojoj! Tur att allt jag har behövt göra är att skiva några prov! Tema för festen: Ekologiskt och inhemskt!
Hräligt med middag igår med oss. Strul med bordbeställning, men det fixade sig. Så tacksam över att ingen klagade, förutom Han, men låt honom klaga, jag tog det med ro. Alldeles god mat. Har hittat Amaretton.
Fredag med Friends. Vi ritade en teckning till BUU-klubbs-Ville. En teckning med oss tre köksbitchar och en gitarr och en kaffekopp och en kastrull potatis. Den blev helt fin, med tanke på att ingen av oss kan rita sådär fantastiskt bra.
Inte så mycket annat. Behövs på jobbet och som barnvakt och så behöver jag läsa och lite leva. Inte är det lätt det här inte. Tur att man inte har någon pojkvän eller hur. (Så bitter!)
Nästa vecka: Vappen! Hurra! Tänkter ha sköj! Och inte ta hand om de andra som förra gången på det landet. Fast om det går som det har gått nu med jobbet så blir det ju så ändå. Jag känner att jag borde. Nääh, tankar.
Här bredvid datorn finns en Att göra inför studentdimissionen-lista som mamma skrivit. Jösses de tänker satsa! En tamburspegel skall köpas, fönster skall tvättas, sofföverkast skall tvättas, bord skall vaxas, blommor skall köpas samt all mat och skumpa. Ojoj! Tur att allt jag har behövt göra är att skiva några prov! Tema för festen: Ekologiskt och inhemskt!
fem utropstecken
Jag vill också ha en pojkvän! Såg hur lycklig Ally var och jag vill cokså kunna se min brittiske jurist i ögonen och känna pirret och inse: Jag har en pojkvän, som säger att jag är vacker då jag är arg.
Jag vaccinerades av pappa igår och jag glömde berätta det på prepkursen så ingen har tycks synd om mej!
Vilket underbart väder vi har!
Jag hatar tio-potenser!
Grattis till honom som har födis idag!
Jag vaccinerades av pappa igår och jag glömde berätta det på prepkursen så ingen har tycks synd om mej!
Vilket underbart väder vi har!
Jag hatar tio-potenser!
Grattis till honom som har födis idag!
fem allmänna stycken
Jungfru, jungfru, jungfru jungfru Skär (?), här e karusellen, som skall gå till kvällen, tio för de stora, fem för de små, skynda på, skynda på, nu skall karusellen gå. För hahahaa nu går det så bra, för andersson och pettersson och lundström o ja, för hahhahaa nu går de så bra, för andersson o pettersson o lundström o ja!
Har haft den i huvet hela dan. Och vi sjöng INTE den på preprasten. Det var INTE vi! För vi sjunger inte!
Mamma och jag började på dimissionsinbjudningslista. Vi kom ganska snabbt upp till 100 namn! Hurra!
Hoppas på att det skall börja regna, för då får jag börja använda mitt nya gula paraply. Jag kan gå omkring i regnet och vara glad.
Lyssnade just på svenskfinlands Dr. Phil i Radio Vega. Inte kunde man tänka sig att så många filnadssvenskar har depressionsproblem, och att de dessutom vill ringa och höras i radio över hela den finlandsvenska mänskligheten. Det är väl bra att det finns den möjligheten i alla fall.
Har haft den i huvet hela dan. Och vi sjöng INTE den på preprasten. Det var INTE vi! För vi sjunger inte!
Mamma och jag började på dimissionsinbjudningslista. Vi kom ganska snabbt upp till 100 namn! Hurra!
Hoppas på att det skall börja regna, för då får jag börja använda mitt nya gula paraply. Jag kan gå omkring i regnet och vara glad.
Lyssnade just på svenskfinlands Dr. Phil i Radio Vega. Inte kunde man tänka sig att så många filnadssvenskar har depressionsproblem, och att de dessutom vill ringa och höras i radio över hela den finlandsvenska mänskligheten. Det är väl bra att det finns den möjligheten i alla fall.
vi välkomnar tysk bioprodukt
Till min glädje fann jag idag, i matbutiken nära oss, den tyska eko-produkten Bionade, som jag var väldigt förtjust i under sommarsemestern i Berlin förra året. Det är en helt ekologiskt framställd läskedryck för vuxna. Den är inte lika kaloririk och söt som vanlig limonad och kommer i en nätt glasflaska. Vadå reklam?!? Jag vet inte hur ekologiskt det är att frakta hit den från tyskland med flyg, men ifall den går åt här, så börjar de kanske produceras här också. Så alla ut och utforska safthyllorna!
Var i skolan idag igen och åt skinkfrestelse. Stort överreskad då Han som har födisfest den första maj och Han med skägget satt och åt i matsalen. De börjar bli klara med editeringen nu. Blev så glad, eftersom jag en tid tänkt att jag skulle ringa skägget, men det inte blivit av. Han och jag tog tåget tillsammans mot stan. Han har fått jobb som guide (roligt!!).
Här hemma har jag införskaffat mat och tittat på Everwood och laddat ner ett par Disney-låtar. Lite missnöjd då jag inte lyckades ladda ner pleppo.
När jag just försökte sätta mig ner för att ta itu med kemmaRÖ4 sade det flöff och huvudvärken och koncentrationssvårigheterna slog till nästan genast. Kanske borde jag ha börjat genast då jag kommit hem. ÄÄÄÄÄÄH, det skall inte vara såhär svårt. Måste försöka snart igen, men kaffe hjälper inte och det är så vackert väder ute. Kanske handlar det bara om lättja, men jag försöker tro på att det bara beror på att jag behöver en paus. En paus i stressandet och läsandet och lärandet. Nåh, Inte ens fem veckor kvar...
Dagens nöjdhetsmoment var i bilen påväg till skolan då vi lyssnade på den där Babuschka-låten (???) med basson på fullt så att alla lärkor märkte att vi kom.
Var i skolan idag igen och åt skinkfrestelse. Stort överreskad då Han som har födisfest den första maj och Han med skägget satt och åt i matsalen. De börjar bli klara med editeringen nu. Blev så glad, eftersom jag en tid tänkt att jag skulle ringa skägget, men det inte blivit av. Han och jag tog tåget tillsammans mot stan. Han har fått jobb som guide (roligt!!).
Här hemma har jag införskaffat mat och tittat på Everwood och laddat ner ett par Disney-låtar. Lite missnöjd då jag inte lyckades ladda ner pleppo.
När jag just försökte sätta mig ner för att ta itu med kemmaRÖ4 sade det flöff och huvudvärken och koncentrationssvårigheterna slog till nästan genast. Kanske borde jag ha börjat genast då jag kommit hem. ÄÄÄÄÄÄH, det skall inte vara såhär svårt. Måste försöka snart igen, men kaffe hjälper inte och det är så vackert väder ute. Kanske handlar det bara om lättja, men jag försöker tro på att det bara beror på att jag behöver en paus. En paus i stressandet och läsandet och lärandet. Nåh, Inte ens fem veckor kvar...
Dagens nöjdhetsmoment var i bilen påväg till skolan då vi lyssnade på den där Babuschka-låten (???) med basson på fullt så att alla lärkor märkte att vi kom.
YLE-lägee #2
Det bästa med den här måndagen är att den är en perfekt avslutning till veckoslutet/början på veckan. Den här måndagen är preppisfri! Jag har planerat att efter det här gå till posten och sedan gå ut och inhandla byxor (lite rädd för det, eftersom dagen har en tendent att bli lite deppigare då man provar byxor i trånga, svettiga, äckligt belysta omklädningsrum). Måste nog läsa lite idag också, annars blir dagen nog sämre än vad den skulle kunna bli (pga dåligt samvete).
Veckoslutet gick igen i andan av program. Det var YLE-läger #2 och tre flickor träffade bitter kock i Böle klockan sju. Allt gick lite smidigare den här gången och dagen snabbare då man visste hur allt skulle skötas osv. Barnen och ledarna var nya och vi saknade lite Herr Loppshop, men vi klarade oss. Ännu en gång härligt att träffa Hon som varit i Italien och den andra preppisen och få tala ut om det senaste skvallret och höra (och tala om) de senaste känslouppdateringarna. Herre gud, vad har riktigt hänt i Italien?!?
Lägrets insides:
1. Den här gången döpte vi kossorna till Tunturi (för vihi kan en flicka heta så!) och Helkama.
2. Vi kämpade om ADP (man skulle kunna tro att det betyder adenodifosfat, men nehej, det var dagens coolaste förkortning för AntiDvärgPall). I köket fanns också ÜDP (ÜberDvärgPall).
3. Veckoslutets fråga: Har du en kusin?
4. POTATIS!!! Slevarens min var obeskrvlig!
Söndagens höjdpunkt var Buuisens och Tobbums tacksång. Vi fick höra hemligheten om BUU-klubbsstämpeln! Hajo me de!!
Vi fick också skriva utvärdering. Om vi får tillbaka den så kommer den nog att citeras här.
Tuliaisia från Fuktis: 6 liter mjölk! De skall till Thorax.
Gårdagen gick åt till att baka den där lime-marängkakan. God, men ful.
Veckoslutet gick igen i andan av program. Det var YLE-läger #2 och tre flickor träffade bitter kock i Böle klockan sju. Allt gick lite smidigare den här gången och dagen snabbare då man visste hur allt skulle skötas osv. Barnen och ledarna var nya och vi saknade lite Herr Loppshop, men vi klarade oss. Ännu en gång härligt att träffa Hon som varit i Italien och den andra preppisen och få tala ut om det senaste skvallret och höra (och tala om) de senaste känslouppdateringarna. Herre gud, vad har riktigt hänt i Italien?!?
Lägrets insides:
1. Den här gången döpte vi kossorna till Tunturi (för vihi kan en flicka heta så!) och Helkama.
2. Vi kämpade om ADP (man skulle kunna tro att det betyder adenodifosfat, men nehej, det var dagens coolaste förkortning för AntiDvärgPall). I köket fanns också ÜDP (ÜberDvärgPall).
3. Veckoslutets fråga: Har du en kusin?
4. POTATIS!!! Slevarens min var obeskrvlig!
Söndagens höjdpunkt var Buuisens och Tobbums tacksång. Vi fick höra hemligheten om BUU-klubbsstämpeln! Hajo me de!!
Vi fick också skriva utvärdering. Om vi får tillbaka den så kommer den nog att citeras här.
Tuliaisia från Fuktis: 6 liter mjölk! De skall till Thorax.
Gårdagen gick åt till att baka den där lime-marängkakan. God, men ful.
en äckligt vanlig onsdag... blää.
Blä. Jag har tappat bort min blogg-inspiration...
Det var jobbigt att sitta på fyssaföreläsning idag. Jag satt och koncentrerade mig på hur irriterad jag blev på diverse frågor (Österbottningen frågade 45 frågor under sex timmar) och på att rasterna inte kom regelbundet och på att jag var hungrig. Är det meningen att man skall ha 45 min föreläsning, 15 min rast så skall det väl för fan också vara så! Det gick så långt att jag satt och spände mig i hela kroppen och bara ville springa ut ur salen. En lite dålig dag kanske...
Men månda och tisdag har varit alldeles okej. Igår besökte jag farmor och farfar och satt med dem ganska många timmar och drack te och åt toscabitar. Jag var så glad för att de verkade glada att se mig och och faktiskt påriktigt var intresserade. Man kan skatta sig lycklig över att ha sådana farföräldrar som bryr sig och som dessutom är jättetrevliga. Hihi.
Vår årsbokstext är inskickad. Den blev alldeles bra. Fast nu vågar jag inte läsa igenom den mer, för jag är så rädd för att jag inte skall tycka om den, eller hitta en massa saker som jag skulle vilja ändra på. Det gick kanske lite trögt att skriva den med den andre skribenten på söndag, men vi fick nu det gjort i alla fall. Det var trots allt kiva att ha honom här hemma och mamma och pappa var ju så nöjda då vi åt middag här också för de tycker ju om honom. Hädanefter skall jag presentera honom som my lover undercover. He´s my secret passion and I have no other. Det är inte så svårt att tänka sig att alla på preppen undrar... Man tänker liksom inte på det då man vant sig vid skolan.
På tal om skolan var vi där och åt på måndag. Blev alldeles lycklig av det. Tillbaka hem, fast ändå inte. Man kunde lite gå förbi lärarrummet och hälsa sådär coolt (eller var det coolt?).
Vanligt onsdagsprogram... dans och Grey. Borde räkna lite kemma...
Ett litet test: Kommer han imorgon eller inte? Och om inte, kommenterar han det?
20 min senare:
Det är något fel på mig. Jag sätter mig ner med nötter och te framför kemmakompendiet, men det går inte. Hela min kropp skriker att jag inte klarar av det här och jag får huvudvärk och spasmer och jag kan inte sitta stilla. Vilket svepskäl va.. Nä, jag kunde inte läsa för min kropp lät mig inte. Men just så känns det. Det är so om den skulle vilja vila lite... Och inte har jag ju ändå jobbat nästan något alls här hemma. Och vi slutade redan tre idag... Frågan är om jag skall lyssna till min kropp eller trotsa den och kämpa vidare...
Det var jobbigt att sitta på fyssaföreläsning idag. Jag satt och koncentrerade mig på hur irriterad jag blev på diverse frågor (Österbottningen frågade 45 frågor under sex timmar) och på att rasterna inte kom regelbundet och på att jag var hungrig. Är det meningen att man skall ha 45 min föreläsning, 15 min rast så skall det väl för fan också vara så! Det gick så långt att jag satt och spände mig i hela kroppen och bara ville springa ut ur salen. En lite dålig dag kanske...
Men månda och tisdag har varit alldeles okej. Igår besökte jag farmor och farfar och satt med dem ganska många timmar och drack te och åt toscabitar. Jag var så glad för att de verkade glada att se mig och och faktiskt påriktigt var intresserade. Man kan skatta sig lycklig över att ha sådana farföräldrar som bryr sig och som dessutom är jättetrevliga. Hihi.
Vår årsbokstext är inskickad. Den blev alldeles bra. Fast nu vågar jag inte läsa igenom den mer, för jag är så rädd för att jag inte skall tycka om den, eller hitta en massa saker som jag skulle vilja ändra på. Det gick kanske lite trögt att skriva den med den andre skribenten på söndag, men vi fick nu det gjort i alla fall. Det var trots allt kiva att ha honom här hemma och mamma och pappa var ju så nöjda då vi åt middag här också för de tycker ju om honom. Hädanefter skall jag presentera honom som my lover undercover. He´s my secret passion and I have no other. Det är inte så svårt att tänka sig att alla på preppen undrar... Man tänker liksom inte på det då man vant sig vid skolan.
På tal om skolan var vi där och åt på måndag. Blev alldeles lycklig av det. Tillbaka hem, fast ändå inte. Man kunde lite gå förbi lärarrummet och hälsa sådär coolt (eller var det coolt?).
Vanligt onsdagsprogram... dans och Grey. Borde räkna lite kemma...
Ett litet test: Kommer han imorgon eller inte? Och om inte, kommenterar han det?
20 min senare:
Det är något fel på mig. Jag sätter mig ner med nötter och te framför kemmakompendiet, men det går inte. Hela min kropp skriker att jag inte klarar av det här och jag får huvudvärk och spasmer och jag kan inte sitta stilla. Vilket svepskäl va.. Nä, jag kunde inte läsa för min kropp lät mig inte. Men just så känns det. Det är so om den skulle vilja vila lite... Och inte har jag ju ändå jobbat nästan något alls här hemma. Och vi slutade redan tre idag... Frågan är om jag skall lyssna till min kropp eller trotsa den och kämpa vidare...
ett lördagsliv fullt av tillfälliga gäster (eller dagen jag hittade Mina klänningar)
En lördag full med spännande program. Steg ganska tidigt upp (trots att jag kommit sent hem från festen på Lövö) för att hinna med shoppingrundan med mamma. Vi började på Högbergsgatan (jo, här skulle det snobbas) och i den butik jag hade stått utanför så många gånger med beundran i blick och tungan hängandes ur munnen. Vi hittade genast flera alternativ (både lite bättre och lite sämre) och jag förälskade mig i två olika klänningar, en ljusturkosmintgrön och en svart- och vitprickig. Båda satt riktigt bra och de var båda sådär Aina-söta. Beslutsångest. Det slutade i att jag själv köpte den svart- och vitprickiga och pappa betalade för den andra (som kommer att vara den som jag skall dimiteras i). Mammas kommentar var: skit i körkortet Aina, du har jobbat så hårt att nu är du värd en klänning. Hög att shoppingknark köpte vi också en vårrock och ett par skor. Vi var jätte-effektiva och hann också med en cappuccino före klockan ett. Jag älskar mina klänningar. Jag kommer att vara sötast på dimissionen. Hajo me de!
Det blev småbråttom med att hinna till nästa programpunkt, till Sykken, där det var Thorax spex (London, eller Spex and the city). Skumpakorkarna flög upp på scen och det var omstart och buande och hurrande. Jag satt hela tiden och tänkte att sen när ja kommer in så ska jag Så vara med. Finurligt manus. Kvällens skämt: Det var roligt så länge det varade, sa bakterien.
Snabbt snabbt sprang vi iväg lite tidigare för att hinna till Kulturhuset och Jonas Gardell. Inte har man någonsin sett en sådan show förut inte. Han började alldeles genialiskt genom att dela ut regnrockar åt dem som satt på första raden och förklarade för oss att ifall vi inte är en bra publik så har han ett par hinkar fyllda med vatten som han kommer att slänga över oss. Och det gjorde han ju också förstås till publikens förtjusning. Det blev en salig blandning av snusk, allvar, sång och mjölktettror. Kvällen slutade med att vi alla sjöng Aldrig skall jag sluta älska dig... Så har man sett honom också. Inte så illa!
Ut i stormen iväg mot Mejlans och efterfest. Eftersom vi kom så sent så hade festen redan börjat för länge sedan och vi kände oss kanske lite utomstående. Vi hade inte tagit del av snapsen som de andra preppisarna, så det var nu alldeles okej, men kanske inte riktigt vad man hade väntat sig. Ett par preppisar var i riktigt uselt skick och man var nog glad att man inte var en av dem. Många av toracalerna var riktigt jättesnygga (och trevliga), men jävlar de hade ju alla flickvänner. Sablar också.
Hade kollat busstidtabellerna fel, så jag var tvungen att gå hem i regnet mitt i natten. Jag hade kommit till Mannerheimvägen, typ Operan, när mamma textade och sa att ta en taxi. Stackarn måste vakna och komma ner för att betala för den. Inte så bra skött av mig. Skäms lite.
Gardell frågade om han får vara en tillfällig gäst i våra liv. Honom bjuder man gärna på middag igen! Djupa tankar, men låter lite sorgligt. Skulle hellre vilja tala om delar av ens liv. En gäst är någon som kommer och går (vilke ju är fallet med flera människor man träffar), men det finns ju så mycket mer än bara gäster också. Sådana som inte bara går hem till natten.
Gjorde något idag jag borde ha gjort för länge sedan: Jag bytte lakan i min säng. Snart kommer han som skall skriva årsberättelsetillbakablick med. Hoppas innerligt att vi får något gjort, och att det blir bra.
Det blev småbråttom med att hinna till nästa programpunkt, till Sykken, där det var Thorax spex (London, eller Spex and the city). Skumpakorkarna flög upp på scen och det var omstart och buande och hurrande. Jag satt hela tiden och tänkte att sen när ja kommer in så ska jag Så vara med. Finurligt manus. Kvällens skämt: Det var roligt så länge det varade, sa bakterien.
Snabbt snabbt sprang vi iväg lite tidigare för att hinna till Kulturhuset och Jonas Gardell. Inte har man någonsin sett en sådan show förut inte. Han började alldeles genialiskt genom att dela ut regnrockar åt dem som satt på första raden och förklarade för oss att ifall vi inte är en bra publik så har han ett par hinkar fyllda med vatten som han kommer att slänga över oss. Och det gjorde han ju också förstås till publikens förtjusning. Det blev en salig blandning av snusk, allvar, sång och mjölktettror. Kvällen slutade med att vi alla sjöng Aldrig skall jag sluta älska dig... Så har man sett honom också. Inte så illa!
Ut i stormen iväg mot Mejlans och efterfest. Eftersom vi kom så sent så hade festen redan börjat för länge sedan och vi kände oss kanske lite utomstående. Vi hade inte tagit del av snapsen som de andra preppisarna, så det var nu alldeles okej, men kanske inte riktigt vad man hade väntat sig. Ett par preppisar var i riktigt uselt skick och man var nog glad att man inte var en av dem. Många av toracalerna var riktigt jättesnygga (och trevliga), men jävlar de hade ju alla flickvänner. Sablar också.
Hade kollat busstidtabellerna fel, så jag var tvungen att gå hem i regnet mitt i natten. Jag hade kommit till Mannerheimvägen, typ Operan, när mamma textade och sa att ta en taxi. Stackarn måste vakna och komma ner för att betala för den. Inte så bra skött av mig. Skäms lite.
Gardell frågade om han får vara en tillfällig gäst i våra liv. Honom bjuder man gärna på middag igen! Djupa tankar, men låter lite sorgligt. Skulle hellre vilja tala om delar av ens liv. En gäst är någon som kommer och går (vilke ju är fallet med flera människor man träffar), men det finns ju så mycket mer än bara gäster också. Sådana som inte bara går hem till natten.
Gjorde något idag jag borde ha gjort för länge sedan: Jag bytte lakan i min säng. Snart kommer han som skall skriva årsberättelsetillbakablick med. Hoppas innerligt att vi får något gjort, och att det blir bra.
årsdag - dags för reflektion
Idag är det ett år sedan. För precis ett år sedan (och en dag, det är ju skottår), så satt jag den här tiden gråtande på en buss påväg till Brage med en termos te. Före det hade jag suttit några timmar, gråtande på asfalten och efter det skulle jag sitta, gråtande, hemma i mammas och pappas armar. Nästa dag skulle allting vara förändrat.
Tog fram Hans låda. Jag tänkte att det kanske var dags att nu ta fram det som skall sparas och länga det som inte skall det. Hittade Bobo och han såg precis likadan ut som tidigare (skall sparas). Hittade också diverse foton, halsband, min tutt, den fula grejen vi fått då vi blev skolans "årets par" på ettan och speldosan med bröllopsmatschen. Hittade ett par sms jag skivit ner innan jag tagit bordt dem från telefonen. Kan inte låta bli att föreviga ett par här... Ja ville bara säga att ja e så tacksam för en flickvän som faktiskt bryr sig o förstår mig. Ja tänkte att de e viktit att du vet de... elä plir påmind.. Gonatt min ängel. <3 dej. (21.1.2007) Har ingen aning om vad jag gjort för att förtjäna det, men det lät ju bra. Nå har min stora sexiga artonåring nu skaffat sig ett litet sexit id-kort så hon kan gå o köpa medelstora sexiga drinkar som göra att hennes lilla sexiga pojkvän blir ännu sexigare? :) (8.3.2007). Det hade jag visst gjort. Undrar vad jag svarade på det... Antagligen att You wish att jag skulle köpa nåt åt dej med det din lilla sjuttis. Jo, om du behöver har ja nog ett par kroppsdelar ti ditt förfogande. Allti nu o då. Vi fixar de, tisammans :) gonatt vi ses imorn (16.4.2007). Ett av de sista meddelandena jag skickade åt honom innan den där dagen var under påsklovet då jag skulle till lande och han skulle på scoutläger: Din egen aina e nu, rödögn (bokstavligen) o trött, tryggt i sin egen säng. Vaktandet gick bra o du vill kanske veta att de sista orden alex sa innan han somna va Staffan... De kommer oxo mitt sista ord vara för ja viskar de in i min kudde. Saknar dej redan lite... Hoppas Kavalahti e snällt mot dej <3 nati nati. Undrar om jag någonsin viskade... Hoppas att jag gjorde det.
Så vad har hänt på ett år... Det största för mig är väl att jag inte är olycklig längre. Svårt att säga när jag slutade med det, men nog senare än jag hade trott. Allt har gått långsammare än jag trott. Ifall jag imorgon för ett år sedan hade försökt gissa mig till idag så hade jag nog trott att jag hade kommit lite längre på vägen än jag verkligen har gjort.
Då man har trubbel försöker man alltid hitta någon bra lyrik som på ett bra sätt beskriver hur allting är. Det är svårt att hitta en sådan till min situation. Låten borde handla om frustration över att man inte kan (vill?) kontrollera sina känslor åt det håll man borde, och att man är arg på sig själv för att man låter sig själv vara så svag och ynklig. Samtidigt kan den inte handla om att "nähädu jag har gått vidare du sin din bitch" eller "snälla älskling ta mig tillbaka till havet för jag älskar dig fortfarande och jag kan inte sova utan dig". Jag citerar Peter Jöback:
Nu vaknar blommorna på marken
nu smälter isarna till slut
nu sjunger fåglarna i parken
och vintern rinner ut
och om du undrar mår jag bättre
jag blivit van jag klarar mig
men jag har tänkt så många nätter
om hur det går för dig
hur det går för dig
du har förlorat mer än jag
jag har alla minnen kvar du är med mig varje dag
å du ska jag tro på allt jag hör
så är det du som är förstörd
du har förlorat mer än jag
Tänk er att en vårdag som denna kunna sjunga (ifall man kunde det också) såhär. Nu skulle det ju vara något det... Men det liknar, tyvärr, mer det här (också vår käre Peter):
...
Det blänkte i glasen
parfym och neon
och allt som jag hållit mig
borta ifrån
det glödde i mörkret
det kändes som förr
det var dags nu
Allting var bra
allt var glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och
Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll
Hmm... en aning dramatiskt..? Nåjo, men så att man får en bild av det stora hela. Så farligt är det faktiskt inte mera (eller är det?). Det är just bara ibland som det kommer dåliga dagar. Och jag gissar att de dåliga dagarna kommer att bli färra och färre, men minnena kommer ju nog alltid att finnas där och jag måste bara lära mig att hantera dem... Typ.
Tycker synd om mig själv för ett år sedan... Det är nog någor jag inte vill uppleva igen någonsin. Men jag tror inte att jag kommer att låta det hända heller i samma grad. Tänk hur fånigt. Att låta någon göra en olyckligare än man någonsin varit förut. Och dessutom låta det fortsätta och fortsätta och fortsätta.
Igår i Friends kom Rachel på att hon och Ross behövde closure... Det behöver nog jag också. But how do you get one of those?
(Svensken kom inte på RÖ idag. Blev lite orolig... Tänk om han har varit med om en cykelolycka och han ligger i koma någonstans på nåt sjukhus och ingen kommer och letar efter honom. Han är ju lite ensam...)
Tog fram Hans låda. Jag tänkte att det kanske var dags att nu ta fram det som skall sparas och länga det som inte skall det. Hittade Bobo och han såg precis likadan ut som tidigare (skall sparas). Hittade också diverse foton, halsband, min tutt, den fula grejen vi fått då vi blev skolans "årets par" på ettan och speldosan med bröllopsmatschen. Hittade ett par sms jag skivit ner innan jag tagit bordt dem från telefonen. Kan inte låta bli att föreviga ett par här... Ja ville bara säga att ja e så tacksam för en flickvän som faktiskt bryr sig o förstår mig. Ja tänkte att de e viktit att du vet de... elä plir påmind.. Gonatt min ängel. <3 dej. (21.1.2007) Har ingen aning om vad jag gjort för att förtjäna det, men det lät ju bra. Nå har min stora sexiga artonåring nu skaffat sig ett litet sexit id-kort så hon kan gå o köpa medelstora sexiga drinkar som göra att hennes lilla sexiga pojkvän blir ännu sexigare? :) (8.3.2007). Det hade jag visst gjort. Undrar vad jag svarade på det... Antagligen att You wish att jag skulle köpa nåt åt dej med det din lilla sjuttis. Jo, om du behöver har ja nog ett par kroppsdelar ti ditt förfogande. Allti nu o då. Vi fixar de, tisammans :) gonatt vi ses imorn (16.4.2007). Ett av de sista meddelandena jag skickade åt honom innan den där dagen var under påsklovet då jag skulle till lande och han skulle på scoutläger: Din egen aina e nu, rödögn (bokstavligen) o trött, tryggt i sin egen säng. Vaktandet gick bra o du vill kanske veta att de sista orden alex sa innan han somna va Staffan... De kommer oxo mitt sista ord vara för ja viskar de in i min kudde. Saknar dej redan lite... Hoppas Kavalahti e snällt mot dej <3 nati nati. Undrar om jag någonsin viskade... Hoppas att jag gjorde det.
Så vad har hänt på ett år... Det största för mig är väl att jag inte är olycklig längre. Svårt att säga när jag slutade med det, men nog senare än jag hade trott. Allt har gått långsammare än jag trott. Ifall jag imorgon för ett år sedan hade försökt gissa mig till idag så hade jag nog trott att jag hade kommit lite längre på vägen än jag verkligen har gjort.
Då man har trubbel försöker man alltid hitta någon bra lyrik som på ett bra sätt beskriver hur allting är. Det är svårt att hitta en sådan till min situation. Låten borde handla om frustration över att man inte kan (vill?) kontrollera sina känslor åt det håll man borde, och att man är arg på sig själv för att man låter sig själv vara så svag och ynklig. Samtidigt kan den inte handla om att "nähädu jag har gått vidare du sin din bitch" eller "snälla älskling ta mig tillbaka till havet för jag älskar dig fortfarande och jag kan inte sova utan dig". Jag citerar Peter Jöback:
Nu vaknar blommorna på marken
nu smälter isarna till slut
nu sjunger fåglarna i parken
och vintern rinner ut
och om du undrar mår jag bättre
jag blivit van jag klarar mig
men jag har tänkt så många nätter
om hur det går för dig
hur det går för dig
du har förlorat mer än jag
jag har alla minnen kvar du är med mig varje dag
å du ska jag tro på allt jag hör
så är det du som är förstörd
du har förlorat mer än jag
Tänk er att en vårdag som denna kunna sjunga (ifall man kunde det också) såhär. Nu skulle det ju vara något det... Men det liknar, tyvärr, mer det här (också vår käre Peter):
...
Det blänkte i glasen
parfym och neon
och allt som jag hållit mig
borta ifrån
det glödde i mörkret
det kändes som förr
det var dags nu
Allting var bra
allt var glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och
Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll
Hmm... en aning dramatiskt..? Nåjo, men så att man får en bild av det stora hela. Så farligt är det faktiskt inte mera (eller är det?). Det är just bara ibland som det kommer dåliga dagar. Och jag gissar att de dåliga dagarna kommer att bli färra och färre, men minnena kommer ju nog alltid att finnas där och jag måste bara lära mig att hantera dem... Typ.
Tycker synd om mig själv för ett år sedan... Det är nog någor jag inte vill uppleva igen någonsin. Men jag tror inte att jag kommer att låta det hända heller i samma grad. Tänk hur fånigt. Att låta någon göra en olyckligare än man någonsin varit förut. Och dessutom låta det fortsätta och fortsätta och fortsätta.
Igår i Friends kom Rachel på att hon och Ross behövde closure... Det behöver nog jag också. But how do you get one of those?
(Svensken kom inte på RÖ idag. Blev lite orolig... Tänk om han har varit med om en cykelolycka och han ligger i koma någonstans på nåt sjukhus och ingen kommer och letar efter honom. Han är ju lite ensam...)
halvdag
Lyckan är att bara ha fyra timmar föreläsning en torsdagförmiddag. Att få komma hem tidigt är underskattat! I a för sig så har jag ju nog eftermiddagen framför mig med läsning, men känslan är inte den samma. Har nog inte läst nåt ännu, utan bara tittat lite på TV och uppdaterat min mp3-spelare...
Annars har nog veckan gått ganska bra, jag har inte känt mig allt för trött. Jag har varit på gott humör och dagarna har gått av bara farten. Jag tror att endel har att göra med det att jag på något sätt ställt in mig på att nästa år så kommer jag att kunna mycket mera. För jag måst faktiskt inte jobba ihjäl mig i år, jag kan skjuta upp det till nästa år också! Nöjd.
Idag satt jag och Hon som var på date (hihihihihi) och sydde på immunförsvarsföreläsningen. Jag sydde "Thorax Thossor" med rött garn på mina nya innetossor (som donnerats till mig). Ännu nöjdare! Vackert blev det kanske inte, men jag hade roligt. Jag trivs egentligen ganska bra på preppen... Om man lite räknar bort lektionerna... Det är underbart med 45 minuters pass, för man har rast ofta och ändå relativt länge, så man hinner sitta och prata med jeppisborna/svensken/andralärkor och norsar.
Jag ser så fram emot veckoslutet! Jag har inget jobb och lördagen blir fylld av underbara program. På söndag är det meningen att jag och Han som alltid kommer försent till preppkursen på morgonen skall sätta oss ner och koka ihop något till skolans årsberättelse! Det är en jättestor ära för mig att få göra det och oj vad jag blev glad då vår rektor bad oss göra det. Vi har ju så jättemånga andra goda skribenter i skolan och så valde han mig. Hoppas att resten av klassen kan erkänna mig som abirepresentant...
Nu börjar Ally McBeal. NÖJD (som nog var dagens ord). Så skall jag ännu titta på den nya keventäjätreklamen med Han som också (chock!) börjar på P.
Annars har nog veckan gått ganska bra, jag har inte känt mig allt för trött. Jag har varit på gott humör och dagarna har gått av bara farten. Jag tror att endel har att göra med det att jag på något sätt ställt in mig på att nästa år så kommer jag att kunna mycket mera. För jag måst faktiskt inte jobba ihjäl mig i år, jag kan skjuta upp det till nästa år också! Nöjd.
Idag satt jag och Hon som var på date (hihihihihi) och sydde på immunförsvarsföreläsningen. Jag sydde "Thorax Thossor" med rött garn på mina nya innetossor (som donnerats till mig). Ännu nöjdare! Vackert blev det kanske inte, men jag hade roligt. Jag trivs egentligen ganska bra på preppen... Om man lite räknar bort lektionerna... Det är underbart med 45 minuters pass, för man har rast ofta och ändå relativt länge, så man hinner sitta och prata med jeppisborna/svensken/andralärkor och norsar.
Jag ser så fram emot veckoslutet! Jag har inget jobb och lördagen blir fylld av underbara program. På söndag är det meningen att jag och Han som alltid kommer försent till preppkursen på morgonen skall sätta oss ner och koka ihop något till skolans årsberättelse! Det är en jättestor ära för mig att få göra det och oj vad jag blev glad då vår rektor bad oss göra det. Vi har ju så jättemånga andra goda skribenter i skolan och så valde han mig. Hoppas att resten av klassen kan erkänna mig som abirepresentant...
Nu börjar Ally McBeal. NÖJD (som nog var dagens ord). Så skall jag ännu titta på den nya keventäjätreklamen med Han som också (chock!) börjar på P.
hemmamorgon
Idag börjar jag först klockan 12 (med kemmaRÖ huj) så jag har tillbringat morgonen hemma a la läslov och försökt läsa lite. Pinsamt hur dåligt det går med tanke på att jag ju faktiskt borde kunna uppgifterna. Så jag gav lite upp och tänker bara hela tiden att men nästa år så har jag nog rutinen inne...
Efter kursen blir det direketionsmöte så jag tror att det blir att sitta i skolan ett par timmar och försöka vara flitig innan mötet. Eller så inte, men jag skall försöka. Sjuk ångest då man hörde hur mycket människor läst under veckoslutet och jag bara jobbat.
Hoppar omkring hemma i min I <3 NY och rödisar precis som i Berlin och tänker på hur allt var då...Sämre än nu måste man ju konstatera, fast allting egentligen är lika.
Blev igår tillf¨rågad ifall jag skulle vilja barnvakta på dagarna någon dag i veckan den här våren.. herre gud nej, jag hinner inte! Det finns för många vänner jag vill träffa men för lite tid...
Försöker att inte tänka på att jag skulle kunna vara i Italien nu...
Vilket tråkigt inlägg... Läs paronpajens istället och dröm er bort till Ljubliana.
Efter kursen blir det direketionsmöte så jag tror att det blir att sitta i skolan ett par timmar och försöka vara flitig innan mötet. Eller så inte, men jag skall försöka. Sjuk ångest då man hörde hur mycket människor läst under veckoslutet och jag bara jobbat.
Hoppar omkring hemma i min I <3 NY och rödisar precis som i Berlin och tänker på hur allt var då...Sämre än nu måste man ju konstatera, fast allting egentligen är lika.
Blev igår tillf¨rågad ifall jag skulle vilja barnvakta på dagarna någon dag i veckan den här våren.. herre gud nej, jag hinner inte! Det finns för många vänner jag vill träffa men för lite tid...
Försöker att inte tänka på att jag skulle kunna vara i Italien nu...
Vilket tråkigt inlägg... Läs paronpajens istället och dröm er bort till Ljubliana.
en liten resa tillbaka i tiden
Gårdagen räddade mitt liv. Blå-lila middag med mat och vin, vänner och bekanta. Allt var som förut och det gjorde mig lyckligast i världen. Det är det man behöver just nu; trygghet och visshet om att allt inte är helt förändrat. Lite småvemodigt var det, men jag behövde det. Dessutom blir det flickkväll idag så man hinner prata ännu lite mera. Det blev förstås mycket prat typ: Nå vad gör du på dagarna? Aj skall du börja jobba? Hur har skrivningarna gått? Åker du in på sommaren? Vitsi jag har nog saknar dej! Så blir det då man inte setts å en tid. Alltmänt klagande om hur jobbigt det är på prepkurs eller jobbet.
Satt igår kväll en stund med Honom. Jag kan inte säga så mycket annat än att vi hade en moment, ett välbehövligt samtal som gjorde mig väl till mods, fast av kanske lite fel orsaker. Just nu orkar jag ändå inte tänka så att: nä, Aina, du kan inte utsätta dig själv för det här igen, för jag mår riktigt bra. Kanske leder det till att jag mår sämre igen i morgon, men hej, det är morgondagens problem. Knappen, Svea och dynan är ännu mina. För att inte tala om hans låda. Och vem vet, kanske blir allting mycket bättre..?
Satt bredvid gruppens par vid matbordet. Hon frågade vad jag hade tänkt specialisera mig på sedan när jag kommit in i medi. Jag svarade att antagligen barn och ungdom. Möjligtvis kvinnosjukdomar. Förstås har jag också tänkt på barnmorskeutbildning, fast det är väl inte läkarutbildning. Vi får se. Först måst det där när komma. Blev lite smickrad då de berättade att de läser min blogg (hej hej..!) och att de tycker om den. Nu blev det svårt.
Vi thoraxiter ville utföra ett nystagmustest på Hon som var en av värdinnorna. Det lyckades inte alls. Lite missnöjd.
Nästa lördag blir det shopping med mamma. Det blir nya vårskor, ny vårrock och dimissionsklänning. Nöjd. Sedan har jag ju resten av dagen fullspäckad med superprogram.
Satt igår kväll en stund med Honom. Jag kan inte säga så mycket annat än att vi hade en moment, ett välbehövligt samtal som gjorde mig väl till mods, fast av kanske lite fel orsaker. Just nu orkar jag ändå inte tänka så att: nä, Aina, du kan inte utsätta dig själv för det här igen, för jag mår riktigt bra. Kanske leder det till att jag mår sämre igen i morgon, men hej, det är morgondagens problem. Knappen, Svea och dynan är ännu mina. För att inte tala om hans låda. Och vem vet, kanske blir allting mycket bättre..?
Satt bredvid gruppens par vid matbordet. Hon frågade vad jag hade tänkt specialisera mig på sedan när jag kommit in i medi. Jag svarade att antagligen barn och ungdom. Möjligtvis kvinnosjukdomar. Förstås har jag också tänkt på barnmorskeutbildning, fast det är väl inte läkarutbildning. Vi får se. Först måst det där när komma. Blev lite smickrad då de berättade att de läser min blogg (hej hej..!) och att de tycker om den. Nu blev det svårt.
Vi thoraxiter ville utföra ett nystagmustest på Hon som var en av värdinnorna. Det lyckades inte alls. Lite missnöjd.
Nästa lördag blir det shopping med mamma. Det blir nya vårskor, ny vårrock och dimissionsklänning. Nöjd. Sedan har jag ju resten av dagen fullspäckad med superprogram.
trött
Inte ens en vecka har gått av nya livet som prepkursdeltagare och jag är redan alldeles slut och förtvivlad. Inte så mycket för det där att jag kanske inte alltid fattar allting (OBS! Vi har inte ännu börjat med räkneövningarna), men mera det att dagarna är så fruktansvärt långa. Jag är så trött och framförallt irriterad och sur på eftermiddagen då jag kommer hem, och det är ju inte kiva för varken mig eller någon annan. Igår kom jag hem sur och det blev ju förstås inte bättre av att dansen gick åt helvete på grund av trötthet och okoncentration. Påminnelse till mig själv: Gå aldrig och dansa då du är trött och sur! Gå då hellre ut på en promenad och sedan hem och bada!
Det som gör allting lite bättre är ju mina underbara vänner på kursen och det facto att det ju faktiskt är fredag imorgon och att det blir middag i Grani med gänget +.
Kom just hem från en en-timmes promenad med pappa. Han har nog planer för mig han. Inte att han skulle pressa mig väldigt mycket, men han har en massa goda råd och tankar om saken. Hon som just fick en bebis sa idag i parken att det på mellanåret lönar sig att göra något helt annat. Man hinner nog studera sen. Så sant. Men å andra sidan så är det nog så att om man vill in i Medi så måste man satsa lite hela året runt.
Så trött... och uppgiven... Eyes on the price baby... Men när i helvete skall jag belönas..?
Det som gör allting lite bättre är ju mina underbara vänner på kursen och det facto att det ju faktiskt är fredag imorgon och att det blir middag i Grani med gänget +.
Kom just hem från en en-timmes promenad med pappa. Han har nog planer för mig han. Inte att han skulle pressa mig väldigt mycket, men han har en massa goda råd och tankar om saken. Hon som just fick en bebis sa idag i parken att det på mellanåret lönar sig att göra något helt annat. Man hinner nog studera sen. Så sant. Men å andra sidan så är det nog så att om man vill in i Medi så måste man satsa lite hela året runt.
Så trött... och uppgiven... Eyes on the price baby... Men när i helvete skall jag belönas..?
prepkursliv
Den här prepkursen tar verkligen på krafterna. Från 8 till 17 varje dag och sedan hem för att förbereda sig för följande dags föreläsningar och räkneövningar. Dessutom måste man ta hand om sin kondition, sova ordentligt och ha ett liv (vilket verkar komma på sista plats för tillfället). Jobb på veckosluten så att man skall ha råd med körkortet och försäkra sin sommarjobbsplats. När skall man hinna träffa alla vänner, då man dessutom lovat att lite hjälpa till med småkusinspojkarna A och B (fick en ny småkusinsflicka förra torsdagen!!! Heja Hon som tippade på rätt dag!)? Nä, några veckor orkar man väl såhär, men sedan måste man nog se efter om allt det här är värt det och se vad man sedan måste ge upp. Men än (haha, efter bara två dagar), så går det just och just. Dessutom så har jag ju vänner på prepkursen och lite ögongodis (Svenska killen!) som man kan titta på då fyssan blir för krånglig (vadå rotationsrörelse???). Jag hade nog väntat mig att våren skulle bli jobbig, men kanske inte hur mycket det verkligen krävs.
Veckoslutet gick i jobbets tecken, och det var faktiskt alldelels okej. Chefen var på plats och verkade inte alldeles rabiat över missförståndet och på söndag var hon på riktigt gott humör! Det ser ut att bli sommarjobb. Blir snabbare och snabbare vid kassan, fast jag är fortfarande alldeles livrädd för den. Ett par riktigt söta kunder på söndagkväll gjorde dagen lite bättre.
Fredagförmiddag var det flickbarnvakt i Grani och det gick lite bättre än tidigare då hon var på riktigt gott humör trots flunsan. Vi gick ut i det fina vädret en stund och jag var lite missnöjd över att ingen bekant kom emot oss (det är ju grani för fan, var var alla?) och jag skulle kunna presentera flickan som min dotter. Vi lyssnade på världens tuffaste version av Dinkeli Dunkeli Doja, Heter En Grön Papegoja. Efteråt var det Ohi on hos Han som har en bror som simmar och jag lyckades hålla löftet till mig själv. Hade inte ätit så mycket på dagen så jag klarade inte av så mycket, vilke kanske var bra med tanke på jobbet nästa dag. På natten vaknade jag och trodde att jag skulle må jätteilla nästa dag, men som tur så gjorde jag inte det.
Hatar det här lönestrulet. Hoppas det reder upp sig.
Mera resultat i studentexamen! E i finska!!!!!! 82 fackin' poäng i uppsatsen!!! Lite bättre än 55 som jag fick i höstas! Vilken tur att jag skrev förbi ämnet, annars skulle jag kanske ha fått M och då hade jag nog aldrig skrivit om. Nöjd! Biollan är just på gränsen till ett E, så man får se vad det blir av det.
Sluta vara såhär fint väder! Det är distraherande på föreläsningarna!
O gissa om jag gjorde mina uppifter som en snäll prepkursare.. Njaa, lästiden gick åt till att jag skrev fint på mitt nya prephäfte... O så fick jag hjälpa systern lite med mattan. Blev också lite glad då hon bad mig hjälpa henne med kemman.
Veckoslutet gick i jobbets tecken, och det var faktiskt alldelels okej. Chefen var på plats och verkade inte alldeles rabiat över missförståndet och på söndag var hon på riktigt gott humör! Det ser ut att bli sommarjobb. Blir snabbare och snabbare vid kassan, fast jag är fortfarande alldeles livrädd för den. Ett par riktigt söta kunder på söndagkväll gjorde dagen lite bättre.
Fredagförmiddag var det flickbarnvakt i Grani och det gick lite bättre än tidigare då hon var på riktigt gott humör trots flunsan. Vi gick ut i det fina vädret en stund och jag var lite missnöjd över att ingen bekant kom emot oss (det är ju grani för fan, var var alla?) och jag skulle kunna presentera flickan som min dotter. Vi lyssnade på världens tuffaste version av Dinkeli Dunkeli Doja, Heter En Grön Papegoja. Efteråt var det Ohi on hos Han som har en bror som simmar och jag lyckades hålla löftet till mig själv. Hade inte ätit så mycket på dagen så jag klarade inte av så mycket, vilke kanske var bra med tanke på jobbet nästa dag. På natten vaknade jag och trodde att jag skulle må jätteilla nästa dag, men som tur så gjorde jag inte det.
Hatar det här lönestrulet. Hoppas det reder upp sig.
Mera resultat i studentexamen! E i finska!!!!!! 82 fackin' poäng i uppsatsen!!! Lite bättre än 55 som jag fick i höstas! Vilken tur att jag skrev förbi ämnet, annars skulle jag kanske ha fått M och då hade jag nog aldrig skrivit om. Nöjd! Biollan är just på gränsen till ett E, så man får se vad det blir av det.
Sluta vara såhär fint väder! Det är distraherande på föreläsningarna!
O gissa om jag gjorde mina uppifter som en snäll prepkursare.. Njaa, lästiden gick åt till att jag skrev fint på mitt nya prephäfte... O så fick jag hjälpa systern lite med mattan. Blev också lite glad då hon bad mig hjälpa henne med kemman.
