hon som

Var inte på morgonen och tränade som jag brukar på fredagar på grund av förkylningen, fast jag lite lovat mig själv det, efter gårdagens karkkifrosseri. Stannade hemma och morgongrät till Ally McBeal där Larry kom hem tillbaka till Ally efter att hon varit olycklig i hela avsnittet. Jag kände så starkt då han sedan stod där hemma hos henne och han sade att han skulle stanna för evigt. Hoh. Den där känslan att äntligen få omfamna efter så lång tid. Oh, vad jag längtar efter den känslan. Går inte att beskriva, men man vet nog om man upplevt det.

Jobbdagen gick helt okej, men kunde igen inte stå med skvallertanterna för jag klarade inte av skitsnacket. Det börjar gå mig väldigt mycket på nerverna.

Efter jobbet till Choko-butiken där jag fick världens härligaste betjäning och antagligen världens härligaste choko (har inte ätit upp ännu). Vidare till stan där jag träffade en gammal vänninna och vi satt och pratade i två timmar och jag blev bara hesare och hesare. Hem på middag (kvällen före novemberbantningen, inte jag men mamma och pappa) och där har vi suttit sedan halv åtta och nu tittar de andra på TV.

Jag tror att jag skulle ha behövat mer av den här kvällen än vad jag fick. Det känns som om det var lite skrap på ytan bara, men jag skulle ha behövt en ordentlig timme hos psykiatern eller en grundlig flickkväll (eller varför inte killkväll med de närmaste pojkarna) för att ha fått ut det jag skulle ha behövt. Känns som en ofullständig kväll om jag bara går och lägger mig.

Kom igenom förskriftliga idag. På första gången. Alltså första gången på bilskolan, inte den första gången jag gjorde provet av de tre gånger jag var tillåten. Höll på att gå tokigt, men det gick bra tillslut.

Nå nu är det förjävligt.

Jag kan liksom inte hållas renblodig i två veckor i streck, utan bara måst bli flunssig såhär igen just innan man skall gå och rädda världen och alla med blodbrist. Och jag som haft två stackars flickor väntande så att vi skall kunna gå tillsammans. Jag tycker liksom inte att jag ens rör i de där barnen på jobbet, men ändå lyckas de på något sätt smitta ner mig, fast ingen av dem heller är sjuk för tillfället. Har dessutom ätit lite vitaminer och massor av apelsiner för att lite minska på riskerna, och tränat duktigt och ätit bra.

Läsningen går åt skogen. Igår fanns det ingen motivation, och inte idag heller. Jag gav kanske upp lite för lätt, vilket jag inte mår bättre av, men det gick bara inte. Sitter och undrar bittert om den halva timmen av läsning var till någon nytta, eller om jag bara borde ha sovit istället.

Föll för frestelsen och åt en fryspizza till lunch. Så idag är jag både lat och fet. Blä.

Något som därmot gjorde mig väldigt nöjd och glad var den ljusröda kastrullen och den ljusröda stekpannan, som jag idag inte längre kunde motstå. När jag en dag flyttar hemifrån kommer matlagningen att bli lite roligare. Tänk er att koka knäck/makaroner/morötter i en rosa kastrull! Visst blir man glav av tanken!

Drack säsongens första saftglögg idag. Fast jag var så täppt i näsan att jag gick miste om mycket av smaken. Men det var mysigt ändå.

För tillfället läser vi Herr och Fru Slusk på jobbet. Barnen älskar den och jag också.

Det känns som om jag lever för veckosluten, för det är ju då allt händer. Har igen en massa att berätta.

Fredagssitsen blev lyckad. Då jag kom dit kändes det som om alla trodde att jag var smartare än jag är. Eller liksom då (nästan) alla där var antingen blivande jurister eller blivande läkare, så antog de ju, att de som de inte kände var det de inte själva var. Och jag var ju ingendera.

Före middagen kände man sig en aning utanför, men det blev en hel del snack med olika närmare och avlägsnare vänner. Spanade in en kille i blå skjorta (väldigt söt) och såg till så att jag satte mig bredvid honom. Jag blev åtskild från alla trygga vänner, men det var okej, för jag hade jättetrevligt codex-bordsällskap och vi satt tillsammans och förundrade oss över thoracalernas sångkunskaper (de sjöng ju snapsvisorna i stämmor för guds skull). Snapsen flödade, och maten var väl god, men av någon anledning hade jag svårt att äta så mycket som jag brukar. Efter middagen är allting lite råddigt, alltså vad som hände i vilken ordning. Jag dansade lite, pratade lite, men inte särskilt länge, för ganska snart insåg jag att jag kan få sällskap hemåt och då tog jag ett ganska snabbt avsked och gick ut i regnet. Bussarna gick inte så som vi hade kollat (hur vi nu sedan hade gjort det) så det blev en över en timmes promenad. Regnet gjorde inte så mycket då mina skor höll vattnet relativt bra, och vi såg kaniner i hundratals. Det kryllade av kaniner. Sista  ensamma biten från Hagnäs hem kändes lite härligt eländig då regnet öste ner.

---

Lördagsexkursionen till Åbo var ett härligt projekt. Men roligt att stiga upp på morgonen var det inte. Att sitta i tåget och lyssna på X3M medan man stickade var inte så farligt, inte heller att gå och äta god pizza på Dennis, men sedan kom John Blund på blixtvisit och jag blev trött och bitter och inåtvänd. Dagen kändes ganska kort då vi var framme i Åbo först två-tiden och åkte före nio. Roligt att se lägenheten. Gillade den verkligen. Favoritstunderna var kanske ändå i tåget dir och tillbaka, då man fick sitta tyst och inte behövde socialisera så mycket, hur hemskt det nu än låter.

---

Tidigt upp på söndag också för att valnämnda sig. Var jätteosäker då jag inte alls visste hur det hela gick till, men man fattade systemet ganska snabbt, och jag kunde konstatera att jag var bättre på att stämpla rösterna än att leta fram namn på listan. Är någon form av piilodyslektiker. Helt roligt att se alla modiga (vädret var ju allt annat än tervligt), dyblöta röstare, och att kolla namnlistorna var väldigt intressent (vem har födis idag, vem har samma födis som jag, vem är yngst, vad heter folk osv.). Varför heter alla finska män Olavi eller Antero i andra namn? Att sitta på en oergonomisk stol i fem timmar var däremot inte lika kiva. Sådan tur att vi hade en gladlynt väktare som kokade kaffe åt oss. På dagen hade jag en ganska lång paus och låg i soffan och stirrade på TV i flera timmar för försökte somna. Somnandet lyckades inte så bra så jag stirrade mest. Vi åt middag och sedan skulle man ut i regnrusket igen för att räkna alla röster. Allt annat än lockande. Men jag sparade in 8 euro på att cykla fram och tillbaka två gånger istället för att ta spåran.

Rösträkningen var mycket osexigare än jag föreställt mig. Jag hade lite tänkt mig ett system som en väloljad maskin där alla har en liten roll, men det var mera att samla i högar och lite knipsa ihop med gem. Själv fick jag dessutom sitta och kontrollräkna streck på listan så jag hade inte så mycket med det att göra. Lite roligt var det ändå att se om någon röstat på samma kandidat som man själv. Hade också hoppats på att folk skulle skriva små hälsningar, eller ens ritat en liten bild på röstningssedeln, men det hade ingen, förutom en där det stod en massa svordomar. Kanske man inte får skriva annat på lappen, vad vet jag. Alldeles roligt var det, men skulle nog kanske ändå ha behövt en sovmorgon.

---

Under och efter veckoslutet har jag också varit och ätit på Unicafé för första gången i mitt liv, blivit kär i en ljusröd kastrull (rosa bandet-kampanj), skrattat hysteriskt under ett telefonsamtal om en provsjungning (inget elakt skratt, utan ett jag-kan-inte-fatta-att-du-gjorde-det-men-ujh-så-härligt-att-du-gjorde-det-i-alla-fall-skratt!), övat på ajonetti, köpt en ny kaffekanna till kaffemaskinen och försökt börja läsa galenos igen utan framgång.

Blev bjuden på officersbalen av en viss underofficerselev (är det inte det han är..? hjälp). Vilken ära, och hu så roligt och högtidligt det skall bli. Man får nytta av gammeldansklänningen igen.

Har märkt till min stora förskräckelse/glädje att jag inte hinner skriva inlägg varje dag nu mera. Vart tog all min tid vägen? Egentligen inte en så speciell vecka, men ett destu mer programsprängt veckoslut.

Ikväll: Thorax-Codex-sits.
Imorgon: Åbo
Söndag: Valnämnd

Hittade i Glamour-tidningen en underbar sida med rubriken Hey det är okej... och så fanns där ett antal fortsättningar på meningen, som t.ex. ...att inte ha den häftigaste upplevelsen någonsin när du har semester, ... att inte förstå förtjusningen med golf, ...att alltid beställa husets vin och ...att inte radera exets telefonnummer precis nu på en gång. Så fanns där förstås också endel jag inte håller med om att är okej. Jag gillar uttrycket det är okej. Men man kan faktiskt inte använda det i alla situationer. Jag tycker till exempel att det är okej att inte rösta ifall man har rätten. Eller att vara oansvarig i vissa situationer. Jag tror att yogan är viktig för mig just därför att jag lärt mig inse att det är okej att inte vara perfekt, eller alltså att man är just så bra som det känns idag.

Mera om veckoslutet nästa vecka.

Det här inlägger är tredelat.

Höstlov på lande
Min favoriårstid är våren, men hösten är utan tvekan den vackraste. Det var det enda jag kunde tänka på i bussen påväg till lande på torsdag. Så tänkte jag fortfarande i ösregnet den sista vägen till fots, från bussen till huset, medan jag skrattade åt att min maskara (vad tänkte jag på?) rann längs med kinderna och jag räddade daggmaskar som var påväg ut på vägen.

Allt blev ju så bra. Vi hade ingen dator med oss så det blev inte så mycket DVD-tittande, men destu mer stickande. Jag stickade klar min provsocka och dessutom en annan, som blev helt bra, men lite för liten. Det var mysigt värre att sitta i köket med mamma, lyssna till Radio Vegas Liv i luren och sticka. Man trivdes liksom.

Det blev en snabbvisit, men fredagen tillbringade jag på ett väldigt tidsekonomiskt vis. Först slutläsning av Galenos (det handlade om interaktion och annat flum) framför brasan (som jag lyckades tända alldeles själv) och sedan stickning i samma stol. En promenad med strandhusets invånare till den nya hamnen gav samvetet tillåtelse att sätta sig inne igen och sticka lite mer. Lite romanläsande och sedan sent på kvällen middag då pappa också kom ut. Hade ingen större lust att åka hem redan på lördag, men det gick ändå smidigt med ålänningarnas bil. En trevlig bilresa.

Det jobbiga med sköna dagar på lande är att då man upplever allt det där sköna så gör man det för sig själv, och har man ingen där att dela det med så kan det kännas lite ensamt. Syskonen hade ju pojkvän och kompis med sig, och i a för sig var det rätt så skönt att få vara lite på egen hand, men ibland vill man dela, och då man inte ens har en internetuppkoppling, kan man inte skriva blogg och beskriva, utan tankarna måste konserveras och återges i efterhand.

Veckoslut i stan
Kom hem såpass tidigt att jag hann gå via butiken och ta en dusch och så kunde jag sedan gå ren och fin på housewarming. Stämningen var skön och ganska avslappnad och så småningom fortsatte vi till Teffen där det var Fest N-efterfest. Alla där var endel äldre än vi och jag kände knappt någon. Dansgolvets höjdare var utan tvekan Traktor Alban. Vem kunde tänka sig att det går så bra att dansa till Sås och Kopp?

Sent, sent tog fem av oss bussen mot stan och mot oss. Där blev det lite nattmat och sedan stupade vi i säng. Alla somnade bums, jag som hade tandborste somnade sist.

Kvällens bästa kommentar kom i bussen av en smått uppåt vän: Alltså varför tittar ni alla på mig som om ja sku vara jättestörande?

Morgonen blev skön då vi alla sov till ca tolv och sedan kunde ligga en stund innan morgonkaffe. Planerna ändrades från bio till inget och huxflux befann jag mig i Grani, utan egentligt ärende. Det blev en skön, men jätteabsurd dag. Vi låg och talade, sådant som vi borde ha talat om redan länge, läste Husis och Volt, tände brasa, lagade mat och åt middag med resten. Det går inte ens att beskriva med ord, allt var precis som förut och ändå alldeles annorlunda. Endel insikter som jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till.

Fick skjuts hem i regnet och tittade sedan på Idols med föräldrarna.

Filminspelningar
Igår var det kortfilmsinspelningar. Jag var förväntansfull och uppspelt. Väl på inspelningarna upplevde jag en konstig känsla av glädje men samtigt kändes det som om jag var ivägen och väldigt utanför. Jag hade ju ingen uppgift, och alla andra talade glatt med varandra. Jag ogillar sammanhang där alla andra känner varanda och där jag inte hör hemma.

Var tvungen att gå på jobb ett par timmar där emellan och åkte sedan till Sveaborg och tittade på resten av inspelningarna. Och det gick väl alldeles bra. Inte blev det väl riktigt som man tänkt sig och på grund av tidsbrist ganska förenklat, men tillräkligt bra tror jag. Sedan kan ju allt ändras vid klippningsskedet.

Snabba ryck från färja till yogan (hih, såg yogakillen igen) och så hem. Yogan var super och jag var både uppiggad och avslappnad hela resten av kvällen.

---

Har lyckats söndra vår kaffekokares kanna. Dåligt.

Funderar på att förhandsrösta idag, måst först göra valmasninen pånytt. Skall också gå och köpa åbo-biljetter idag.

Jag har blivit stickberoende. På bara två dagar. Efter att jag köpte garn och stickor  på tisdag har jag varje ledig stund suttit och stickat. På tisdag satt jag i över två och en halv timme och bara stickade slätt och resår. Jag går liksom in i trans, för det är så lätt att bara sitta och koncentrera sig på att sticka, och ändå kräver det inte så mycket så man kan sitta och göra annat, typ lyssna på radio eller följa med något halvintressant TV-program. Det är förrästen ett utmärkt bantningstips att sticka, för det går inte att sitta och småäta medan man gör det. Nu skall jag snart börja på hälen på min provsocka och så kan jag sedan börja sticka sockor med bättre garn. Måste gå till en garnbutik och köpa ordentligt sockgarn. Kan se mig själv alldeles hysterisk bland alla färger. Som ett barn i en karkkibutik, fast en tant i en garnbutik.

Åker till lande idag för att fira höstlov. Kan fortfarande inte i ord uttrycka mig glädje gällande det. Men orolig för att lämna cykeln vid Kampen under två nätter.

Vi gick på miniutfärd till Tjärholmen med barnen igår. Allt gick bra då många var borta (särskilt två av de jobbiga barnen) och vädret var bättre än vad man någonsin vågat hoppas. Barnen hoppade glatt omkring och samlade ekollon och klättrade i klätterställningen (det gjorde vi också, men inte lika högt). Blir så glad av kommentarer som "Jag har aldrig haft en eftisledare förut och nu har jag två!" och så kommer hon och kramar om mig. Får också teckningar i  (passliga) mängder som jag överväger att spara i en mapp.

I morse då jag satt i köket med kaffekoppen och unnade mig femton minuter extra, tänkte jag på Genéveåkandet och en otrolig känsla av lycka fyllde hela mig. Lyckorus helt enkelt.

Drömde om att jag önskade mig de där nya Iittalas Taika-kärl i julklapp. De är så otroligt fina och jag överväger att göra det påriktigt också. Älskar den röda färgen. Den blå är också fin.

Bifogad packningslista:

Garn och stickor
Galenos
Yllesockor
Ylletröjor
Underkläder och strumpor
Verkkare
Pyamas
Tandborste, ansiktsvatten och -kräm
Håsborste och pampulor
Dödö
Telefonladdare
Ally McBeal-DVD
mp3-spelare
Bok
Regnrock (tas på), vanlig rock?
Gumppare (tas på)
Glasögon, linsgrejs
Kalender, pennor

Under två nätter behöver man inte så mycket.

Hujsigt hur instabil jag är nuförtiden. Gårdagens psykiska breakdown kom då jag varken fick banda Paradise Hotel eller Desperate houswives (hur sorglig är jag?!?) eftersom pappa skulle banda något annat och systern måste titta på  DH för  det var liksom dagens höjdpunkt så pappa kunde inte titta på sitt program. Så jag fick alltså inte gå och lägga mig eftersom jag ville se programmen. Jätteologiskt tankegång, jag vet, helt bra kunde jag ju ha gått och lagt mig, men blev jättesårad och orkade inte alls egentligen bråka fast det blev bråk ändå, så en kort anklagande mening ledde till en kvarts gråtattack. Igen ingen fysiologisk förklaring.

Försök till förklaring: I yogan arbetade vi med fotbottnarna och tårna. Vi använde oss av ganska stora muskler och då energin kom ända från tårna ut till fingrarna så det hämtade med sig en massa skit som hade gömt sig i fötterna på mig. En massa tankar for igenom huvet, men inget klart tema (nu ljuger jag lite, men ingen ny speciell orsak att gråta).

Är alltså ganska trött idag igen, men har lyckats hålla mig vaken.

Idag är det deadline. Känner inte av tydlig stress, men det kan komma senare. Manuset är nu redan i ganska bra skick.

Kom igår plötsligt ihåg Rederiet. Hur bra var inte det?!? Minns tydligast händelsen med den där ena kvinnans onda tvillingsyster som ställde till det för Anna (eller var det tvillingsystern som hette Anna?). Och så via Rederiet mindes jag Skilda världar som kom någon sommar istället för Salkkarit. Hur oturligt var de inte att flickan och pojken som blev förälskade i varandra egentligen var tvillingar. Tänk så det måste gräma dem.

Har bestämt mig för att mitt andra projekt för veckan (på lande) är att börja sticka sockor. Hoppas bara att mamma kan lära mig. Måste skaffa stickor.

Jag har varit kakkadålig på att läsa idag. Hade ordentlig sömnskuld efter lördag-söndagnatten och bestämde mig för att sova en extra halvtimme i morse (ikväll skall jag banne mig gå och lägga mig tidigt. Säkert). Och så sov jag i lässtolen i 45 minuter efter att ha försökt läsa i tio. Ibland måste man ju ha de där läsfria dagarna, men jag har haft lite för många sådana nu på sistone. Målet för veckan är att läsa slut boken. Jag satsar på spurtläsning på lande.

Vilken lördag det blev. Sveaborg gjorde starkare intryck på mig än jag trott, märkte jag senare och kvällen blev just så lyckad som jag hade hoppats. Olika synvinklar går ju att läsa på diverse länkade bloggar. Viktigast för mig den kvällen var att träffa alla människorna som man igen inte träffat på länge. Så många människor hann jag aldrig tala med, egentligen vet jag inte vem jag skulle ha hunnit tala ordentligt med. Det känns lite som om jag bara pratade strunt med många olika och inte sådär att jag skulle ha suttit i flera timmar med någon och påriktigt diskuterat. Satt ganska mycket bara tyst och lyssnade, då jag var ganska sömnig. Men det känna skönt då man ändå sett dem, hälsat och kramat om.

Kvällen slutade med en promenad från Alexandersgatan hem med en vän, ett litet kvälls-/natt-/morgonmål och stupande i säng. Sov dåligt, men vaknade lyckligt. Vi låg på morgonen i nästan tre timmar och bara lyssnade till radion, pratade och mornade oss. Det var något så vant, bekvämt, tryggt, ömt, oskyldigt och kärleksfullt över det hela. Han gick sedan hem för att gräva gropar i trädgården innan han åkte tillbaka till briggaden. På torsdag åker han till Fredrikshamn.

Sedan blev det en helt perussöndag, förutom att vi hela familjen var på bio och såg Katastrofin ainekset (vad heter den på svenska?). Roligt att se, och nu är jag helt inställd på att skaffa grön el till lägenheten. Vi satt länge och talade om dokumentären vid matbordet, om hur man kan och skall undvika flyg, vilken mat man skall äta och så vidare. Var igår för första gången på länge riktigt tacksam för att jag inte hade några läxor. Försökte skriva lite på manuset, men gav upp ganska snabbt, hjärnan funkade inte alls.

Mitt hår är out of kontroll idag. Sista glasögsdagen idag också tror jag. Jag är absolut på bättringsväg.

Det blev en rätt så bra kväll igår, trots att förutsättningarna inte var de bästa. Mamma och pappa kom hem efter nio och vi åt en bit mat oh drack lite vin och så gjorde lillebrodern sådana där sagor där han först han skrivit en basberättelse och så får vi fylla i med substantiv och verb och adjektiv osv. Och så blir det roligt. Och visste blev det  alldeles skoj. Vi skålade för Martti och talade sportlovsplaner. Så bröt vi arm. Pappa vann brodern och brodern vann mamma. Jag förlorade mot alla, och jag skyller hårt på sjukdom.

Här kommer en av sagorna vi tillsammans skrev igår.

Krokodilen Jan

Det var en gång en krokodil som hette Jan. En dag när han var hungrig åt han upp en pojke, han uppfattade från några andra i trängslet något som lät som Sandor. Jan hade det ganska tråkigt, fast han hade 1 500 000 051 ostar som han hade raserat, vilket han tyckte var skoj. Det kostade 2007 dollar att beställa så många ostar från Ebay. Men en dag förändrades allt då han träffade Karl Marx, Jan hade nämligen aldrig träffat en tysk person. Karl Marx höll på och snorade i Åbo, där Jan höll till (han hade strippat från Nicaragua till Amsterdam, och slutligen hamnade han i Finland, det var inget han skämdes för egentligen, han var ung och behövde pengarna). Marx hade varit 13 år då. Han hade fått framspått att han skulle bli stor man. Jan skrämde honom och tvingade Marx att föra honom till den som hade spått honom, eftersom han ville pröva något nytt. Det var en spågumma vid namn Reidar Einar von Gustavsson som han kom till. Och hon började spå allt vad hon kunde eftersom han hotade med döden. Hon spådde: Jan skulle samla alla aboriginer och finlandsvenskar för att skida från Luosto till Bahamas, då skulle de få svettas, sen skulle han krama och sexta Jerker Erikson, och slutligen skrinna i Martti Ahtisaaris skåp. Med dessa ord gick Jan hem och tänkte på spådomen. Efter tre millenniums tänkande så svalt han och dog. Slut.

Igår såg jag en reklam på baksidan av TV-maailma. Det som först såg ut som en riktigt näpen liten flickbaby visade sig vara en docka. Såhär stod det:  SENSAATIOMAINEN TAIDENUKKE: Emilia-nukke tuntuu elävältä vauvalta, koska se on valmistettu luonnonmukaisesta, ihon tuntuvasta vinyylistä. Luonnollisuutta lisäävät monet yksityiskohdat mm. ihopoimut. Dockan är 56 cm lång och alltså "naturlig" storlek. Dockan är nog inte riktad mot barn, då den kostar nästan 150 €. Jag är lite rädd att fråga mig själv vilka stackars människor som skulle ha behovet att köpa den här dockan. Såg att det fanns en artikel om samma slags dockor i dagens husis, men jag läste aldrig igenom den.

Läste på min antibiotikabruksanvisning om biverkningar. En av biverkningarna kunde vara anorexi. Vad det nu sen kan bero på.

Kom just hem från en lyckad utfärd till Sveaborg med mamma. Vi var och kollade lite filmningsställen i det ruskiga vädret. Uppe på vallarna vid kanonerna blåste det så in i helvete och jag var glad att det blåste in mot land. Fast jag tror att både mamma och jag njöt lite av äventyret. Sveaborg är nog ett märkligt och vackert ställe.  Och manuset blir bara bättre och bättre.

Ikväll blir det middag med vänner till Hon som kommit och hälsat på från Schweiz ära. Borde kanske försöka ta en tupplur innan dess.

Jag har lyckats, som min goda vän så utmärkt uttryckte det, bli dubbelinfekterad. Igår kväll under Idols märkte jag hur det började trycka i det högra örat och jag kunde konstatera (jag känner igen en  på  300 kilometers håll) att jag fått öroninfektion. Suck. Bara att ringa till pappa som kom hem, och sedan gick till apoteket för att hämta antibiotika. Man känner sig väldigt omhändertagen då föräldrarna gör sådant.

Så nu är mitt ena öra alldeles i lås, och jag hör allting på det örat lite fördröjt, som om man hade röster i huvudet. I morse proppade jag i mig två antibiotikapiller, en värktablett, ögonsalva, järn och vitaminer. Nog perkele skall jag bli frisk nog. Feber har jag fortfarande inte, så jag behöver inte ringa något pinsamt samtal och säga att jag inte tänker komma på jobb. Men banne mig om barnen är jobbiga idag så kommer de att få se på en Aina med blodsprängda ögon, rinnande näsa och ingen hörsel hest skrika på dem som de aldrig blivit påskrikna förut. Eller så lägger jag mig bara på golvet och gråter.

Var på galna dagar igår på morgonen innan körlektionen och köpte en fin ny klocka. Jättenöjd över att äntligen ha en klocka igen, men är lite ovan. Det var annars en ganska angenäm upplevelse att vara där den tiden på morgonen, då man ännu kunde andas och inte behövde tränga sig fram bland erbjudanden och gula spöken. Köpte också Bo Kaspers Orkesters senaste cd 8 och lyssnade på den lite igårkväll. Kan inte säga så mycket om den ännu, har inte lyssnat tillräkligt, men den verkar vara lite mer som deras tidigare album än Hund.

Har nu skrivit en andra version på manuset och den blev väldigt mycket bättre redan nu. Jätteskönt att ha en handledare som har massor av förbättringaförslag. För man blir liksom själv nöjdare då man märker hur helheten fungerar bättre.

Blir alldeles varm i kroppen då det kom fram att vi åker till lande under höstlovet. Jag åker bara för ett par nätter, man vill ju inte missa en tupare i Tölö, men tanken på att bara få ligga i sängen, dricka kaffe, gå på promenad och läsa något fint gör mig jättelycklig.

Två flunssor på mindre än två månader är inget jag äv van vid. Nu har jag fått ögoninflammation och tvingas gå på jobb med röda ögon, inget smink (i a för sig inte så farligt, men mindre kiva när man annars ser förstörd ut) och mina glasögon som inte hålls på näsan. Det nästvärsta med att vara sjuk är det att man inte kan träna enligt sitt vanliga program. Jag hade tänk gå på yoga idag, men inte blir det något av det inte och fredagsträningen kan också lida ifall jag inte får på mina linser (att svettas i glasögon är inget jag rekommenderar). Det västa är nog ändå det att man inte kan sova så mycket som man skulle behöva. Vaknade en halv timme tidigare idag än jag skulle ha behövt och kunde varken andas eller öppna ögonen. Och så tar det en sådan tid att somna på kvällen också eftersom man bara ligger och hostar. Voivoi, nu är det eländigt. Feber har jag i alla fall inte så jag kan gå på jobb och smitta ner dem också. Undrar om jag nuförtiden oftare blir sjuk på grund av att jag äter mindre grönsaker och frukt, eller om det bara beror på att jag jobbar med barn. För jag äter mindre frukt än förut. Dåligt!

Blev förrästen glad då pappa just kom hem med ett recept. Mamma hade tydligen kontaktat honom och bett honom skriva ett, innan jag själv hade ringt. En sådan mamma är bra att ha.

Är ganska tveksam gällande det här med brustabletter. Tabletten innehåller ju bara pyttelite medicin, och resten bara kalk och utfyllnadsmaterial (ja, vad är det egentligen..?). Och varje gång jag dricker brustablettsdrycken så blir jag alldeles paranoid och tror att allt verkande ämne finns i dropparna som fastnat på sidan av glaset eller på bottnet och att jag inte fått i mig allt. Då man tar ett piller så får man ju i sig hela pillret och behöver inte oroa sig över det här.

Jag märkte jättetydligt igår hos småkusinerna att jag har mycket mindre tålamod med barn sedan jag blev eftistant. Jag kräver jättemycket mera och är mycket strängare. I viss mån är det kanske bra, men som barnvakt är det nog inte min viktigaste uppgift att uppfostra dem, utan bara lite leka och spela och få dem att trivas.

Jag tycker att det är fint att A-lags-Petskis kämppis heter Oskar-Mauriz.

Kort om Främlingarna: Magnus Fredrik Skielm tyckte jag om. Jo, låg budget kanske, men den var rolig och verkar lovande. "Talkshowen" (som jag nog inte vill kalla den) var däremot en stor besvikelse. Fyra personer i ett källarrum med dålig akustik. Det var lite sådär pinsamt helt enkelt, och hela grejen räddades av Antonia Wulffs karisma. I mitten gick jag och borstade tänker och utförde kvällsbestyr, så lite hade jag lust att titta på det. Men jag vakade tillslut, för jag ville ju se kortfilmen, och den var väl ganska bra. Synd bara att den visades sist (och såpass sent), för nu kommer många att titta på Magnus Fredrik, och sedan stänga av, och då missar man ju alla kortfilmer, av vilka många kommer att vara bra.

Har gått och blivit flunssig igen, hur det nu har gått till. Så blodgivningen får vänta ett par veckor. Idag känns det ganska älendigt, då natten inte var så rik på sömn på grund av täppt näsa, och jag måste pendla mellan Galenos och kreativt skrivande. Har ni förrästen märkt hur mörkt det plötsligt blivit. Kolmörkt klockan sju då man stiger upp. Hu!

Jättetung yogatimme igår. Alldeles stela muskler idag.

Idag: barnvaktning av småkusiner. Får se hur nerverna håller.

Jag trodde att tredagarsregeln gällde. Vad har jag nu gett mig in på?

Riktigt förväntansfull inför Främlingar.

Igen ett lyckat veckoslut, nästan förbi.

Fredag var cirkusdag! Jag såg så mycke fram emot det och jag hade höga förväntningar. Blev lite orolig då det inte doftade så nostalgiskt och starkt i tältet som jag trott, men allt blev bra tillslut. Jag hade inte trott att jag skulle ha blivit så imponerad över numren, men det blev jag. Satt och skrek lite för mycket för att vara en 19-åring. Diggade hårt jonglörerna (mannen var förutom bra dessutom söt) och så tyckte jag om hästshowen också. Ett clownnummer som gick ut på att människor i publiken skulle uppträda med diverse instrument var roligt. Lite dålig finska som förut (hauska koiramies Sebastians vokabulär gick ut på ungefär ei och hyva).

Det som var annorlunda den här gången var delvis det att de hade tagit in en massa moderna och kända låtar till numren (eller så fattade jag bara inte det då jag var tio och inte kände till musik) och att jag ganska mycket satt och tänkte på livet som cirkusmänniskorna lever. Tänk vilket liv. Och tänk på barnen som föds och som sedan reser runt med sina föräldrar på cirkusen. Vad har de egentligen för val? De kan ju inte gå i skola som andra barn och hur skall de som tonåringar klara av det att valet av partner kanske inte är jättebrett. Men å andra sidan verkar de trivas tillsammans och det verkar vara lite sådär stor-familj-fiilis.

Efteråt gick vi hem till oss och delade på en faska vin och talade rappakalja.

Igår var det först manusmöte på ett café och sedan bar det av med tåg till Grankulla där fem (fyra + en) lagade mat. Det blev carbonara-pasta och vaniljglass-hallon-maräng-mössö till efterrätt. Vi satt fem ungdomar och två föräldrar i vardagsrummet och åt och det var hur trevlig som helst. Matlagningen funkade också smidigt och smärtfritt. Efteråt blev det lite hemtrevligt kinande (oj vad jag älskar det där småbråkande mellan diverse personer), pianospel, sherry och så tillslut The Truman show i övre våningen. Jag och Han som egentligen inte mera har någon egentlig orsak att sova över stannade över natten och i morse åt vi resten av baconet och gjorde ingenting en stund. En urmysig kväll som ledde till en härligt degig söndag.

Borde ännu få endel grejer gjorda idag, men vi skall se hur det blir.

Blev alldeles totalchockad i tåget påväg hem då det satt två killar i vagnen som lyssnade på musik (typ Usher) via telefonen och de hade på högtalarna så att alla i hela vagnen kunde höra högt och tydligt. Liksom, man gör ju inte så! Så oförskämt. Jag blev riktigt irriterad på musiken och kunde som tur efter Hoplax lyssna till min egna musik på min mp3:a.

Ser fram emot kvällens Idols och Främlingar. I torsdagens Idols var mina sympatier till 100 % med den skäggiga, feta gubben från norr som sjöng Radioheads Creep: But I'm a creep/I'm a weirdo/What the hell am I doin' here/I don't belong here. Och så är jag pyttelite kär i Heikki.

Nu blir man ju lite ledsen då väder är sådant här. som det har varit idag. Regn och rusk och allting om vartannat. Men sedan bli man glad igen då man tänker på hur mysigt det kan bli om man klär sig i pyamas, tar med täcket till TV-rummet och tittar på Ally McBeal eller dyligt medan man dricker varm kakao (eller kaffe eller te eller varm saft) och äter äppelkaka. Jag funderade på att gå och yoga, men bestämde mig för att jag är lyckligare hemma i soffan.

Det skall skrivas kortfilmsmanus. Nu fattas bara inspirationen. Och en bra idé.

Fick en mystisk inbjudan till en mystisk fest, anordnad av SU. Och jag vet inte om jag vågar gå. Vem vet vad där är för människor. Och ingenstans står det vad det är för sorts tillställning, vilka som blivit bjudna eller vad det är för klädsel. Borde tänka: vad har du att förlora? men tänker: tänk om jag sedan står i ett hörn och ser borttappad ut.

Imorgon blir det Cirkus Finlandia med dagens födisbarn. Hu, det skall bli så spännande att se om det är så som jag minns det.

Nejnu skall jag gå och mysa.