hon som

Det är så konstigt att man känner av nervositet så starkt, helt fysiskt. Man känner ju liksom helt konkret den där knuten i magen. Lustigt. Undrar vad det har för biologisk funktion.

Yogakillen var på timmen före mig igen. Den här gången frågade jag honom något och luskade fram namnet av läraren då han gått. Jätteirriterande att folk inte har profilbilder på Facebook, så att man inte kan se vem den personen är. På yogatimmen andades vi. En helt ny dimension, men det blev ännu för ytligt behandlat.

Hittade min mp3-spelade. Eller den hittades av min lillebror. Ett helt logiskt ställe den var på, men ett ovanligt. Skönt i alla fall.

En deadline trycker på och jag börjar bli lite fundersam över hur jag skall hinna, men jag måste.

Det var så mysigt igårkväll då mamma och vi barn satte oss i köket och så blev vi liksom där och bara pratade. Så småningom kom pappa också och det var lite sådär förritiden-fiilis då vi brukade ha te-kvällsmål då man kokade te och satt alla tillsammans och pratade. Fast vi kokade inget te igår. Jag undrar när vi slutade ha sådana kvällar. Kanske då TV-programmen blev mer spännande än högläsningen.

Veckoslutet har varit händelserikt, men trots det har jag inte så mycket hejdundrande speciellt att skriva om.

Betnér på torsdag var väl bra, en ganska bra beskrivning går att läsa på länkad blogg nummer två. Jag hade inte så höga förväntningar och det var kanske bra, men det var värt pengarna.

På fredag var det gulisintagning på Nylle, och det var härligt att känna att man befann sig i ett sammanhang. Var rätt så nervös för att jag skulle stå ensam i ett hörn där i början och inte känna någon, men hittade genast en och annan halvbekant att prata väder och vind med.

Själva middagen var också lyckad, jag hade härligt bordsällskap med många gamla skolkamrater i närheten. Programmet gick ganska smidigt och man började ju lite känna igen vissa av snapsvisorna. Vi analyserade vin med den nya Haaga Helia-experten och jag, som var Den Heliga Akademiens (jordens och världens härlighet) slav fick springa upp till huvudbordet ibland och fylla på glas och ta bort tallrikar. Vi tog av oss våra studentmössor (till alla flickors förskräckelse) och nu kommer de inte på förrän på våren. Nu är jag nylänning!

På klubben fick jag prata med diverse sötisar och dansa så mycket man orkade. Tog en slips som jag gick omkring med i ett par timmar, men lämnade tillbaka den innan det var dags att gå. Såhär efteråt funderar jag på att det kanske skulle ha lönat sig att hålla den så att han skulle ha varit tvungen att kontakta mig efteråt för att få den tillbaka.

Det var så roligt att se en ex-hissalärare på dansgolvet i full fart. Men en aning skrämmande med en medelålderssläkting som ranglade omkring, uppenbarligen asberusad. Kvällen slutade bra, men sent.

Lördagen gick åt till att laga mat, diska och slappa. Tittade på South Park The Movie med lillebrosan och gick och lade mig tidigt.

Söndagen var ungefär lika slö, men dagen piggades ordentligt upp av en lång och härlig promenad på Skatudden bland alla flygande löv och ett långt och kärleksfullt telefonsamtal med en vän.

Mamma och pappa hade haft det bra i Åbo och kom hem med BenochJerry (fast det var någon jordgubbssmak som nu inte var så hejsan). Mamma och jag tittade på Idols.

Är livrädd för att jag tappat min mp3-spelare. Hade den i min huppareficka, men jag hittar inte hupparen. Är ganska säker på att den nog är här hemma, men jag hittar den inte någonstans.

Under veckoslutet fick jag också bevisat för mig att mitt antagande, om att vänligt flirtande på café-jobbet inte kunde leda till något annat än vänligt flirtande tillbaka, var fel antaget.

Lite fortsättning på känslor om gårdagen: Igår då jag tittade på TV blev jag tillslut riktigt arg. Hade varit rätt så likgiltig t inställd hela dagen, men då TV-programmet bara handlade om våld och hämd och ondhet och ilska bröt jag ihop. Klart att skjutarkillen hatar hela mänskligheten om han har den uppfattningen att alla är som han. Jag uppfattar det inte alls så, jag älskar mänskligheten och tror fullt och fast på att den är god. Men just igår skulle jag nog ha behövt ett avsnitt som handlar om ömhet och kärlek.

Just då jag höll på att byta kanal för att jag inte klarade av att se slagsmålet fick jag ett textmeddelande: "Du hade helt rätt! Träden på min gata e helt fantastiska! Ja har lust att hoppa lite i gula o röda lövhögar! :D Höstkramar!" Man kan nog inte bli gladare än vad jag blev. Och träden håller på att bli sagolikt vackra. Tänk så glad man blir då man tänker på att hoppa bland dem. Jag tror att hela Finland skulle må bra av att hoppa lite mer i lövhögar.

Lika glad blev jag idag på jobbet då jag den sista timmen ute fick pussar på kinden av hela fem barn. Det började med att en vågade, och så ville alla andra också våga. Salig och övertygad över att världen är god gick jag hem och lagade mat.

Idag är det precis tre månader till julafton. Och vilken tur, inga skolmassakrer idag!

Den här gången känns det ännu mer avlägset än för ett år sedan. Första tanken var: Nähä, jag orkar inte! Och allt verkar vara ungefär på samma sätt som förra gången. Jag tycker så synd om poliserna som intervjuade honom igår och inte gjorde något åt saken. De måste ju känna sig hemska. Men på något känns det betryggande att de gjorde något i förväg, fast de inte förstod allvaret i tid. Hoh, jag känner mig ganska kall inför det här. Klarade inte egentligen heller  efter Jokela av att förstå det hela och kunde inte känna någon egentlig sorg, då det kändes så långt borta jämfört med vad som hänt lite närmare. Har egentligen ingen lust att kommentera hela skiten.

Fick ett meddelande från Afrika att det kommit fram att vår världförbättrare har salmonella. Så hon ligger till sängs nu och mår illa och kommer inte åt att skriva. Men hon har fått någo piller och skall väl nog komma upp på benen igen så småningom. Skicka varma tankar ditåt i alla fall!

Igår då jag kom på yogatimme och jag kom in i salen höll en jättesöt kille på att packa ihop sin matta. Är så irriterad över att jag inte hann uppfatta hans namn då han visade upp sitt kort för läraren. Då alla mina kort plötsligt flög ur plånboken ner på golvet så hjälpte han mig att plocka upp dem. Gissa vem som kommer att gå på samma timme nästa vecka också!

Lördagnatten tillbringade som avec på möjligast ungt finlandsvenskt vis; på Casa. Innan det började där togs det en Guiness på en bar med åldersgränsen 22, men vi ansågs nog inte särskilt störande och fick komma in ändå. Vi fick köa en stund för att komma in på Casa, men väl inne träffade vi genast bekanta och bekantade oss med barens utbud (billigt och helt välorganiserat med drinkbiljetter).

Det blev en lång natt utan jättemycket spänning, men med destu flera kära återseenden och massor av dans. Det var roligt att se att folk som numera studerar på samma ställe blivit så nära, trots att de förr inte kanske varit kompisar. Satt en stund och pratade med en gammal k-klassist och han var precis som förr, fast vi kanske inte är lika goda vänner mera och lite obekväma. På dansgolvet spanade jag in en kille med röd T-skjorta som var jättesöt, men som verkade blyg och dansade väldigt dåligt. Då jag dansade mina sista danser och festen var i upplösningstillstånd stod han bara vid väggen och såg borttappad ut. Hade inte mod/ork att mera i det skedet gå ocg tala med honom. Pratade med en berusad kille i vit T-sjorta om framtiden. Modellkillen var också söt, men allt för omringad för att bli bekant med, dessutom lite fruktig. Fick dansa lite snurrbugg med en ålänning, och påväg hem, utanför stället, blev jag erbjuden en slav för hela natten. Kom hem klockan sex på morgonen och sov till klockan femton. Tacksam för att  allas vår hankeit tog med mig på fest.

Talade en stund med Afrika igår då jag vaknat. Helt otroligt konstigt att höra henne så klart och tydligt fast hon är så långt borta. Har liksom inte aning om hur det ser ut där, man hör bara bakgrundsljuden men kan inte alls tänka sig var hon befinner sig. Hon har visst varit lite sjuk och internetet fungerade inte just då, så det var lite eländit. Men hon klarar sig ju förstås. Så kom det också fram att hon stannar ett år och inte bara nio månader. Vappen blir alltså oväntat vaganfri.

Ännu mer kändiskärlek: Han som spelar dotterns pojkvän i Mamma Mia! (kommer varken ihåg dotterns eller pojkvännens namn). Såg igår dokumentären om musikalen och filmen och det visades diverse klipp och scener ut både och. Plötsligt under sången Lay all your love on me, då han sjöng, fylldes jag av pirr och hade en underbar känsla av längtan och förväntan länge efter det. Senare fyllde jag mp3-spelaren med hemskt illegal musik och nu kan jag inte vänta på att gå ut på promenad och lyssna och sjunga med. Fick jättestor lust att de filmen en gång till.

Nu börjar en ny vecka. Tänk så bra den kan bli! Tror att det blir yoga idag.

Idag: Bilfria dagen! Tänk på det.

Tror att jag idag skaffat mig en lindrig idrottsskada. I ryggen. Inte jobbigt ännu, men hoppas att det varken blir värre eller långvarig.

Det finns en gräns för hur mycket man kan låna grejer av sin syster i hemlighet. Den gränsen har min syster gått över för länge sedan. Det gäller min vita kajalpenna. Jag märkte i somras att den fattades från min låda. Jag trodde att jag förlagt den, men någon månad senare hittade jag den i hennes sminkpåse (den låg öppen, jag snokade inte. Kanske). Jag tog tillbaka den, utan att kommentera stölden. Efter några veckor var pennan borta igen. Den här gången gick jag direkt till hennes påse och där hittade jag ju den igen. Idag har jag återfunnit den försvunna pennan för fjärde eller femte gången.

Jag frågade henne aldrig om hon tagit den och lät henne inte heller veta att jag tagit den tillbaka, men nu måste det ju vara nog. Vi kan inte gå och bråka om pennan under tystnad. Så jag tänker gömma den. Tänk så fånigt. Gömma sin egen penna från sin syster som annars tar den från en. Det finns en risk att hon numera tror att den är hennes, då hon haft den i sin påse så långa tider i streck. Men den är min.

Maten igår var himmelsk. Jag år abborrpyörykkä i smörigt syrligt spad, stekt sik med rödbeta och svamp, och till efterrätt en mendelkaka med vaniljglass. Och prosecco och vin till. Måste säga att den salta siken och den sötsyrliga rödbetan var den bästa kombinationen på länge.

Idag känns allt som väntat mycket bättre igen. Fick inte träna idag heller då jag hade körlektion på morgonen. Men det var okej det också för det gick ganska bra tyckte jag själv. För att ha kört sammanlagt under tre timmar så åkte jag iväg via Muncca och Kottby till Böle och tillbaka till Tölö ganska smidigt med alla andra bilar. Och jag tyckte själv att jag klarade det bra. För att köra för fjärde gången alltså. Nästa veckar har jag två timmar igen.

Drack inget kaffe förrän efter körlektionen och har haft huvudvärk lite hängande efter det. Vet inte riktigt vad det beror på då jag ju fick mitt koffeingift och dessutom lite choko.

Idag har min härliga mamma födelsedag. Hon struttar omkring i lägenheter och hänger upp byke mellan vi-skriver-sånger-åt-andra-födisbarn-möten och kaffedrickande och kakätande och ser allmänt välmående, ung, vacker och stilig ut. Hon har sinne för stil och kan liksom åldras utan att se lidande ut, om ni förstår vad jag menar. Sådan vill jag också bli. Jag vill också kunna åldras gracefully (som de säger i Dr. Phil). Fast hon är ju inte så gammal ännu.

Vi skall ut och äta på Kuurna. Men innan det blir det lite presentutdelning här hemma.

Hejhopp nu blir det veckoslut!

Det känns som om mitt otroligt dåliga humör idag skulle bero på något kemiskt i min kropp.  Som om någor värde vore åt helvete. Jag är hängig och svag i benen, gråtfärdig och sådär allmänt oemottaglig på alla plan. På jobbet fick jag reda ut bråk vilket jag inte alls borde ha gjort. Skulle så ofantligt mycket ha behövt en kram, men vi kramas inte så mycke på jobbet, så jag fick krama om två småflickor istället. Och dem kunde man inte heller krama ordentligt för då skulle så många andra ha kommit rusande och också vilja ha och det skulle bara ha blivit fel. Fick som tur gå tidigt då jag skulle på bilteori.

Det är mycket svårare att vara på dåligt humör här hemma. Man är liksom utsatt för massor kontakt hela tiden och en massa bekanta irriterande ljud omger en. På jobbet kan man liksom rymma antingen till de vuxna eller till barnen och på teorin kan man sitta tyst och i bilen kan man nu inte koncentera sig på så mycket annat än att hållas vid liv. Men här måste man tala med människor som man inte behöver vara artig mot, och vill man titta på TV ifred är det inte alls sagt att man får det. Vad skall man göra av allt dåligt humör om inte bråka ut det på någon. Borde gå på en promenad, men jag kommer inte iväg. Jag borde ta en långsam promenad längs med stranden och via butiken och köpa choko. För det är fortfarande lite för tidigt för att jag skall kunna somna.

Men imorgon blir det skoj för mamma skall firas. Men jag kommer inte iväg och träna för jag skall köra igen på morgonen. Men ingen läsning, tackochlov.

Gårdagens blackout blev helt perfekt. Vi fyra som var hemma satt i TV-rummet i skenet av ett stearinljus och pratade. Inte i tio minuter utan i hela femton. Sedan hade jag svårt att tända lamporna igen.

Jaaah, jag känner yogan i hela kroppen. Känner mig energisk men samtidigt avslappnad och hel. Jag älskar den där hela känsan man får då man tar full kontroll över hela sin kropp från varje enskild tå och varje nackkota till fingrarna och höftbenen. Bra timme idag. Och jag var ganska bra jag också.

Om ca en timme är det World Blackout, som det anonserades på Facebook. För tio minuter skall lamporna hemma släckas. Det skulle vara enklare om man bodde ensam, jag skulle inte orka börja bråka här hemma. Men tänkter genomföra det så gott det går.

Man märkte att man tyckte om ens gymnasium då man stannade kvar i skolan fast man inte var tvungen. Det var lite samma fiilis idag på jobbet. Pojkarna gick iväg på kalas hela högen och två av flickorna hämtades tidigt så vi var bara sex flickor och två ledare kvar vid mellanmålet. Vi var alla "uppe" med förskolan. Vi två eftisvuxna lyssnade på Kamomilla medan vi vuxna gjorde nya namnlappar till kapphängarna.

Så var det vara chillchill efter det och jag satt med en flicka i soffan och läste och så spelades det lite memory. Vi orkade aldrig dra ut barnen då det var så skönt ock lugnt i rummet. Klockan fyra var det bara tre eftisbarn kvar och Han som skulle ha kunna gå hem sade att han skall träffa sin faster efteråt så jag fick gå. Men inte hade jag ju någon lust egentligen så jag stannade en halv timme till och gick sen hem med Hon som har världens sötaste lillasyster. Lillasystern är söt som en docka och ler precis alltid då jag ser henne.

Och så regnar det igen. Alltså vad är det här för skämt?

Det är hemskt att ha tråkigt och samtidigt veta att det är alldeles ens eget fel. Att man skulle ha kunna gjort något vettigare (typ träna), men inte får det gjort. Så man har tråkigt och dessutom dåligt samvete. Tänker skylla på att jag fortfarande är ganska hostig och därför inte går på yoga (som dessutom leds av en lärare som jag inte är jätteförtjust i). Imorgon går jag. Alldeles säkert.

Jag måste erkänna en grej. Av någon anledning hade någon (säkert pappa för han vet aldrig vad han skall köpa så han går på det mer kommersiella) köpt Libresses nya bindor där de där småförpackningarna har olika mönster. Design edition liksom. Och jag blev lite glada av dem. Jag tyckte de var fina. Jag skulle aldrig köpa dem själv och jag förstår inte ens att någon skulle på grund av onödigt högt pris till ingen praktisk nytta. Men jag blir lite glad då man kan ta ett paket på måfå och titta hurdant mönster man fått. Det om det.

Jag försov mig idag. Ett mysterium hur det lyckades. Min väckarklocka ringde första gången klockan 6.40. Och efter det med tio minuters mellanrum. I vanliga fall brukar jag stiga upp klockan sju. Men idag då jag steg upp efter den tredje ringningen så var klockan plötsligt åtta. Jag hade alltså sovit mig igenom nästan tio ringningar. Och detta kan inte ha berott på någon kort natt då jag lagt mig lite efter tio och sovit gott. Min klockradio hade inte gått igång enligt vanlig ordning då jag glömt att ställa in väckningen, så det kan ha med det att göra. Men jag är fortfarande förvånad över att jag inte vaknade till de otäcka signalerna. Så jag hann läsa bara två timmar idag.

Pratade igår med en grönis i Draksvik. Det är så pinsamt då jag inte har någon aning om vad deras grad/benämning/ställning är nu mera. Jag lärde mig rekryt. Men nu har de ju blivit något annat. Jag tror att han är undersergeantelev eller något i den stilen. Jag börjar alltid längta så, då jag talar med honom.

Vår arbetsgivare behöver se våra brottsregister. Man blir genast lite nervös och hoppas att man inte gjort något man glömt.

Överväger att skaffa mig ett ekokonto. Ett konto dit jag nu sätter in lite pengar medan jag ännu har som jag sedan kan använda för att köpa lite dyrare ekoprodukter sen då jag flyttat hemifrån. Men har inte ännu kollat upp om det är möjligt att öppna ett nytt konto sådär bara. Jag har redan ett sparkonto.

I övermorgon: World blackout. 21.50-22.00 helt mörkt i hemmet! Alla med!

Kändes roligt att idag på posten säga "tämä menis Afrikkaan".

Irriterande då man på de andra gymnasiernas hemsidor inte hittar elevförteckningar.

Fortfarande hysteriskt salig efter veckoslutet.

Jag hade den mest lyckade kvällen på länge på lördag. Vi blev fem som såg Wall-e och det blev lite bråttom där före, men då vi väl satt oss i salongen och det före den riktiga filmen visades en underbar tokrolig animerad kortfilm så var det bara något inom mig som skrek Yes! och jag satte mig tillbaka och njöt.

Filmen var söt. Och bra. En robot programmerad för att städa upp på jorden efter att mänskligheten skräpat ner hela skiten jobbar på i sin ensamhet. Han samlar på sig saker som är hela, typ handvispar och glödlampor. Varje kväll tittar han på en film med dansande människor där scenen slutar med ett par som tar varann i handen. En dag kommer det en annan robot till jorden med uppdraget att hitta levande växter. Wall-e blir dödskär och kärleken för honom upp i rymden där mänsklighetens bas finns. Det har gått 700 år sedan de lämnade jorden och en växt är ett tecken på att jorden åter är beboelig och att alla kan återvända. Robotarna ombord på rymsfarkosten är dock inte redo att ta emot nya order och återvända.

Filmens budskap "förstör inte vår jord och njut av små saker som eld och  växter" är lite väl tydligt, likaså motivet "människor blir lata och feta om de får möjlighet till det och då går man miste om så mycket upplevelser".  Wall-es och EVAs förhållande var också ett typiskt  barnfilms problemförhållande där tyngpunkterna inte ligger rätt, och jag blev rätt så irriterad på båda två, Wall-e som efterhängsen nössö och EVA som uppdragsinriktad och plikttrogen. Men jag tyckte om det att filmen till största delen saknade repliker. Och den briljanta pyttelilla städroboten M-O.

Filmens nyckelreplik:
Farkostens kapten till huvuddatorn: I don't just want to survive. I need to live.
Skillnaden mellan robot och människa.

(Läste Pappers recension av Happy-Go-Lucky. Såhär står det: "... är Hawkins övertygande som den ständigt lyckliga Poppy. Hon spelar bra men det blir tyvärr rätt tjatigt i ett alltför tidigt skede av filmen då det inte framkommer några som helst nya sidor av rollen." Jag tycker att det var det som var pointen med rollen. Att hon faktiskt helt igenom är den där bekymmerslösa, glada. Utan men. I en scen står en bekymrad Poppy och tittar ut på skolgården och två bråkande pojkar. Det är tillräkligt för att förstå att kvinnan har djup.)

Efter filmen gick vi och åt på ett typiskt biffställe. Hade stora svårigheter att få ner den lilla haloumisalladen efter allt biogodis, men njöt av sällskapet och stördes inte så mycket av det vanliga armépratet. Så vidare till ,för mig aldrig förr besökta, Hilpeä Hauki i Sörnäs och där fick vi gott öl och cider. Hur mysigt låter det inte då man säger att sju vänner sitter i lädersoffor och dricker kvalitetsöl och spelar Afrikas stjärna?!? Just så mysigt var det. Var ganska trött, men föreslog ändå att de som ville skulle ta sig till mig på ett glas rödvin. Vi blev fyra och det var hur härligt som helst i skenet av stearinljus. De sov över alla tre. Måste säga att jag alltid tycker att det är lika underbart att somna med sällskap. Trots att sömnkvaliteten ofta lider.

Godmorgonkaffet var inte alls fel och han som gett upp mitt i natten och bytt till madrass vann duellen från lördagens Husis. Till slut bar det av till Grankulla via Tölö och Böle. Barnvaktning av en för tillfället föräldralös flicka som var på varierande humör.

Hem och titta på Idols med familjen.

Så lyklig över igår. Tack för det.

Har kommit till en insikt gällande IKEA. Var där idag på förmiddagen med kaffekompisen som skulle köpa lådor, batterier, en hylla, krokar och en ugnsform. IKEA är jätteroligt då man inte letar efter en viss liten grej (typ hylla i björk av den och den storleken). För man hittar ju inget där. Sängar och soffor hittar man utan problem, men då det gäller mindre saker  av diffusare definitionblir det svårare. Jag trivdes i alla fall jättebra. Vi gick lite runt och provade en och annan soffa och stol och så åt vi pehmis efteråt. Träffade också två kompisar alldeles randomly. En lite gladare än den andra.

Köpte den nyaste muminmuggen med Sniff på. Den har mintkakaofärg och blir den sjätte i min samling. Nöjd.

Senare skall vi på Wall-e. Ser fram emot det.

Fick förra veckan av ett av barnen en teckning. Den föreställde mig då jag är arg och mig då jag är kär i ett av förskolebarnen. Jag har JÄHÄTTEstora öron när jag är kär.

Jaha, och så blev man visst lite krasslig till sist. Ingen feber, det får jag aldrig, men ont i halsen, täppt näsa och användning för näsdukar. I den mån att jag inte gick till gymet idag. Gick på ärenden i stan istället, förde cykeln till verkstaden och så. Orsaken till det största felet på bromsen är så pinsamt att jag inte ens tänker skriva det här, men den måste nu sjusteras  (stavn?) lite i vilket fall som helst så jag lämnade den där för någon timme och den kändes bra då jag cyklade hem. Hurra. Nu tycker jag om den igen.

Igår körde jag i trafik. Hujhopp vad det var skrämmande och spännande. Nu kan det bara bli bättre. Gick hem med ett dumt flin. Firade med Ben och Jerry (som det ännu idag finns lite kvar av, hihihihi, jag vet vad jag tänker äta till efterrätt!)

Favoritgrej just nu: Fingervantar. Köpte tre par igår då de liksom inte kostade så mycket och jag inte alls kunde välja vilka färger jag ville ha. Dessutom försvinner vantar hela tiden så det är bra att ha extra. Köpte röda, vita och gråa.

Idag skall jag skriva brev!

Idag: inget regn (Wohoo!) och körlektion senare.

Blev alldeles chockerad igår då jag kom till Brändös teoritimme. Klassrummet var fyllt av en massa elever och då läraren började tala så slutade inte eleverna. I Norsen är vi ganska få och inte har det varit något problem med att folk skulle ha suttit och snarvlat på lektionerna. Jag har liksom inte upplevt det ordentligt sedan högstadiet. Så det flashbackade ordentligt och jag satt där och var riktigt förundrad. Så respektlöst! Läraren verkade nu inte bry sig så mycket utan talade om det som skulle talas om och det var ganska svåra grejer. Korsningar o förkörsrätt och så. 

I bussen påväg hem kom det ändå fram att det nog ändå inte brukar vara sådär på gymnasielektionerna.

Har lite svårt att bestämma mig gällande eftisbarnens klädsel då vi är ute. Igår var det kallt som fan och tidigare har det ju regnat. Vissa barn hade inga ytterrockar utan bara tröjor och flera av barnen har varken regnrock eller gummistövlar. Eftersom de nu redan är sju år gamla och jag inte tror på teorin om-jag-fryser-eller-blir-våt-blir-jag-sjuk så borde jag ju varken bry mig eller tvinga på barnen diverse rockar och galonbyxor. Jag gör det det facto kanske mest på grund av föräldrarnas möjliga reaktion om de såg sina gullesnuttar i bara T-skortan då det är tio gradet ute. För hur kan jag veta om barnet verkligen har hett och inte alls behöver ha på sig mössan? Jag som stillastående vet bara hur jag känner mig.

Det är alltid en liten vinst då man kan gumma bort ett frågetecken i Galenos marginal. Eller ens göra det mindre och begränsa det till ett par rader. Ofta händer det tyvärr inte, och marginalerna fylls regelbundet med nya. I morgon skall jag börja med en sida där det står NEJ MEN BLAAAAA! över hela sidan. Har nämligen kommit till kapitel som behandlar elläran, som jag aldrig läst.

Nejnu tycker jag att det skulle kunna sluta regna (eller vara regntungt) och bli sådär allmänt höstmysigt men frisk, inte alltför kall, luft. Och röda och gula löv i träden. Då kan man gå omkring med en stor halsduk runt halsen och fingervantar och känna sig energisk.

Ibland undrar jag om jag håller på att explodera. Under yogan märker jag det som tydligast. Enligt ashtangayogan (som jag alltså inte mer håller på med) finns all sorg och ilska inbakad i spända muskler, och under yogan öppnas dessa muskler och ilskan kommer ut. Igår i vissa, för mig svåra och tunga ställningar, kände jag av de där pustarna av ren och skär frustration. Varifrån den nu sen kommer.

Ingenting nytt och spännande. Förutom ett brev från Afrika. Gissa om jag blev glad. Skall försöka författa ihop något informativt om vad som händer här hemma så snart jag hinner. Läsningen fortsätter också enligt rutin, 3 × 45 min på måndag och tisdag, 2 × 45 min onsdag och torsdag. Har kommit igenom pH-helvetet, men inte klarat av det. Det enda som hjälper nu är att räkna, men jag har skjutit upp det tills efter att jag kommit igenom boken. Idag har jag stirrat på difussionskoefficienter och Π för osmotiskt tryck.

Har fått en egen jobbtelefon. För det behöver jag... Ju. Men den är ny och fin med roliga ringsignaler.

Min hals är fortfanade sjuk, men inga andra symptom på förkylning har dykt upp. Peppar, peppar...

Det finns saker man inte kan skriva ut på bloggen. Man börjar frågar sig för vem man egentligen skriver, om det är för en själv eller för att alla andra skall kunna läsa om vad man sysslar med och vad man funderar på.  Saker som beror på vem som läser. Och på hur tydligt och detaljerat man skriver. Saker som man vet exakt hur ens vänner och bekanta skulle reagera på och vad de skulle säga. Saker som man inte vet ifall de är självdestruktiva. Saker som man inte egentligen mår dåligt av, men som man inser att kanske inte är hållbara i det långa loppet. Saker som man är tvungen att skriva om för att tankarna skall kunna bearbetas, men som kommer att hållas privata.

Försöker fixa veckoslutsplaner. Måste ringa ett par samtal gällande IKEA och film. Så skall jag barnvakta endera dagen.

Idag: Min matdag. Ingen aning om vad jag skall laga. Eller vad jag skall äta till lunch. Och teori i Brändö.

Oh, jag har nyss sett filmen Happy-Go-Lucky med familjen. Absolut bedårande film! Jag kan förstå varför vissa kritiker tycker att Poppy är enerverande, men jag tyckte att hon var alldeles underbar. Körläraren var däremot förskräcklig. Lite Amélie över det hela, fast kanske inte lika estetiskt. Gå och se den!

Kom hem från seglatsen idag på dagen. Seglatsen var lyckad, varken mer eller mindre. Sällskapet var inte till något besvär, tvärtom, fiilisen var mycket bättre än jag väntat. Fick styra på vägen till Fagerö och fick till och med komplimanger för mitt raka styrande. Vi pratade om vilken superpower vi helst skulle vilja ha.

Väl i hamn började det regna, men det var helt okej. Toaletten gick sönder och det var ett bestyr (inte för mig, utan för de två stackars killarna som stod och pumpade) att få den tömd. Bastun var skön, men vi hade inte betalat för att använda den så det blev lite bråttom ut därifrån då nästa tur började. Grillningen gick inte enligt planerna, köttet var rätt så rått efter 45 minuter på grillen, men i det laget var alla så hungriga att vi satt i 20 minuter alldeles tysta och bara åt.

Efter maten blev det chill, lite öl och cognac, "jag har aldrig" och allmän rappakalja. Då två av oss gett upp och gått och lagt sig blev det tillfälligt snack om döden och då gick jag och lade mig. Sov dåligt, men lyckligt, i förpiken.

Härligt att segla, annat kan man inte säga. Är så lycklig över att jag fick komma med. Trivs bra i pojkars sällskap (särskilt med vissa), och för att vara ärlig var det nästan som att sitta på flickkväll och jag kände mig inte särskilt utanför. Så nöjd över kommentarer som "vittu de här e en bra biisi" om Leona Lewis' Better in time. Hihi.

Vaknade i morse med ond hals. Jag som trodde att jag undvikit höstflunssan. Har varit noga med hygienen på jobbet och med barnen, men på en segelbåt är det inte så lätt att tvätta händerna tillräkligt ofta och man sitter så nära alla ombord, speciellt om det regnar. Kanske det är bättre i morgon.

Fortsättning på min kändiskärlekslista: Larry Paul i Ally McBeal, som förövrigt är en skitbra serie. Synd bara att han måste sluta pga droger och så och att han och Ally inte kunde leva happily ever after. Det är nog ett av de mest sorliga TV-minnen jag har. Den där snögubben med glasögonen.

Första körlektionen var spännande. Alla andra lika gamla har ju varit med om det redan för länge sedan, men för mig känns det väldigt speciellt. Det som mest beskriver hur det kändes att lite försöka trycka på pedalerna var nog okontrollerbarhet (finns det någo smidigare uttryck?). Bilen åkte iväg och jag försökte smått  panikerad följa efter. Svårt att tänka sig att det kommer att bli bättre, men det gör det väl. Känns inte alls hopplöst men otroligt.

Har ivrigt suttit med näsan i Arbis kursutbud. Vad sägs om en vinprovningskurs..? Vem är intresserad att följa med?

Skall så småningom sätta mig på en buss mot Lövö. Har varit trött och hängig idag, och skall nog ta det ganska lugnt med tanke på imorgon, men det livar nog upp min kväll.

Nee, nu blir jag riktigt ledsen. Påväg hem från yogan märkte jag att något tog emot vid cykelhjulen och då jag hemma undersökte så gott jag kunde märkte jag att handbromsen är lite "på" hela tiden. Jag har inte använt handbromsen en enda gång. Så nu måste jag föra cykeln till butiken igen, för andra gången på tre dagar och det är ju bara misslyckat. Jag är ju berättigad att få ha en hel cykel, och det blir nog inget problem där, men jag skäms så för butikens skull av någon anledning. Och jag är så dålig på att klaga. Och han ser så jättesnälla ut, han som brukar vara där på förmiddagarna.

Men lönepengarna jag fått är mina. Jag hade fått någo ersättningar för någo semesternågo, som jag inte alls förstår varför jag fått, eftersom jag ju inte på något sätt jobbat heltid eller ens hela tiden, men nog får jag ju sprutt på de pengarna alltid.

Glömde berätta om att jag på måndag var och målade lägenhet. Det var så roligt att bara börja måla på en blå vägg med vit färg och så kunde man klotta hur mycket man ville på väggarna då man sedan kunde måla över det. Klottade också endel på mig själv, bara för att få riktig målarfiilis. 

Verkar som om det skulle bli segling på veckoslutet men en scoutbåt, en massa scouter och inga andra flickor. Kan ganska noga räkna ut hurdant det kommer att bli, men jag tänker njuta av att få segla och av testosteronsällskapet. Ser  fram emot det.

I Stockmanns senaste stamkundskatalog finns det på sista sidan en reklam för Avis hyrbilar. Så här står det: Hyr en Avisbil ock åk bekvämt till veckoslutet. --- små bil 85 € --- Du kan hämta Avisbilen av närmaste Avis kontor. I Finland betjänas Du over 110 Avis servicepunkt i hela landet. Svensk service my ass, men roligt så det förslår.

Dagens härligaste Clas Ohlsson-grej: "Spegeldisplay. En 'osynlig' supertunn film fungerar som spegel när bakgrundsbelysningen är avstängd. --- Perfekt när man vill 'pudra näsan'." 4,20 €. Hur bra är inte det!

Se upp i backen, för här kommer Aina på sina nya blåa cykel och hon kör som en kråka bland spårvagnsskenor och trottoarkanter! Hade inte tänkt på att det kanske krävs en skvätt trafikvett då man skyndar på färdmedel från en plats till en annan. Då det dessutom är regnhalt kan det gå illa, men som tur har jag en sjukt cool blå hjälm som kan rädda livet på mig om jag faller illa.

På torsdag har jag min första körlektion. Hojhoj vad det pirrar!

Var idag och skrev arbetsavtal på församlingens kansli. Det blev lite problem då det kom fram att jag inte alls är medlem i  någon församling. Kanslisten försökte in i det sista prata om varför och varför inte och jag hade ju inte hjärta att säga att nee, jag tror inte på Gud och det skulle kännas jättefel att höra till något som verkligen betyder så mycket för så många andra då man själv inte är övertygad. Och så vill jag inte betala skatten.

Har hittat och köpt den perfekta kaffelplåtburken. Jag såg den i ett skyltfönster igår och så var jag inne i butiken idag och köpte den av en söt finlandsvensk tant som inte förstod sig på den nya kortläsaren. Expert på kortläsare som jag är från cafétiden kunde jag fixa det själv. Den med lammen får nu bli någon annan burk.

Har fått konstigt mycket lön från caféet. Trodde att lönen inte hade kommit, för det har inte kommit något löneutdrag, men så syntes det idag på kontot. En summa som är dubbelt så stor som den jag hade räknat ut att jag skulle få. Inte mig emot, men jag vågar inte ännu tänka på pengarna som mina. Tänk om de kräver tillbaka dem. Kan de göra det?

Systern tog morgondagens barnvaktningskeikka. Hurra, då kan jag gå på yoga!

Det skulle ha kunnat bli en bra dag, men jag har bara irriterat mig över småsaker hela dagen. De började med att  det inte fanns något annat än äppelmos i kylskåpet i morse. Äppelmos och en torr tunn ostbit av en sort som jag inte ens tycker om. Åt gröt och rågbröd med smör.

Så satte på mig mina ABI-verkkare, satte mig med en kopp kaffe i fotöljsoffan i vardagsrummet, tog den ljusröda markeringstuschen i vacker hand och började läsa. Huj vilken flashback det var. Och läsningen gick väl okej. Irritationen kom då jag lite fastnat på kolhydraterna och dur disackariderna binder sig med någo α- och β-bindningar och jag annars också blev lite irriterad på hur boken förmulerar vissa grejer.

Pappa ringer plötsligt och säger att han kommer hem nu, för han skall visa mig hur hans cykel fungerar och säger att jag skall föra den på reparation. Vi hade talat om att jag skulle föra den någon dag, men det irriterade mig att han inte frågade mig om jag hade något annat för mig, utan bara antog att jag inte hade bättre att göra. Jag skulle ändå ha slutat läsa inom 20 minuter, men jag hade haft som mål att läsa tre timmar enligt 45-15 minutersprincipen, och nu uppnådde jag inte tre hela timmar.

På verkstaden fick jag inte tala svenska som jag trott och gjorde bort mig då jag inte alls visste vad som var fel på hjulet  och vad osm skulle bytas och så sade jag "pyörä" istället för "rengas" och allt blev bara fel.

På jobbet var en unge riktigt irriterande och skulle bara sura hela jävla tiden.

Hemma fick jag meddelande att det skulle behövas barnvakt på onsdag. Jag hade redan lovat gå på torsdag (för då har min syster pilates) och så blir det antagligen på fredag också. Men nej, hon (systern) kan inte gå för hon och hennes pojkvän har två-årsdag. Okej, en stor dag, och det finns en chans att jag bara är bitter, men det att hon inte alls ville hjälpa till (eller så kändes det) gjorde mig riktigt sur.

Pappa och jag var och köpte en cykel. En blå (för jag blev så provoserad av en ljusrött klädd flicka på förskolan som sade "det där är ju helt tokigt" åt en ledarkille som hade lilafärgat paraply, hon tyckte han borde ha blått eller svart istället) Helkama, som är riktigt fin. Men då vi cyklade hem visade det sig att sadeln inte ville hållas uppe, så jag cyklade hem med krokiga ben och kände mig som en idiot. Skall gudskelov ändå ditåt imorgon så jag kan gå via butiken, men ändå.

Här hemma igen var maten slut, så det måste lagas ny och ketchupen var slut. Strålkastaren som jag skulle behöva är antagligen på vinden.

Allt det här skulle ha kunnat vara riktigt små saker som inte gjorde något, men idag gick inget riktigt rätt.

Som tur fick jag ett telefonsamtal från Schweiz och så skall jag till den nya studerandens lägenhet i Tölö och måla väggar.