hon som

Högst för tillfället på min patetiska kändiscrushlista: Michael i Kid Nation (jo, jag vet, det är hemskt att jag tittar på sådant skräp, moral hit o moral dit, men jag har nu helt enkelt blivit lite fäst vid det). Michael är en 14-årig pojke som är helt otroligt smart, karismatisk, godhjärtad och riktig rakt igenom. Han har en 20-årig mans sinne och han är underbart söt. Hittar inte på tillräkligt många positivt laddade adjektiv för att kunna beskriva honom. Dessuomt är han tillräkligt ung för att jag skulle hinna kapa honom innan en massa andra sätter klorna i honom.

Har igen suttit framför programmet och gråtit. Alltid samma sak då personerna i en realityshow får brev/besök av sina familjer. I avsnittet fick barnen brev hemifrån och till och med de tuffa 15-åriga pojkarna grät.

Buu för att the council nu består av bara pojkar. Missade förra avsnittet så jag vet inte varför Laurel blev utsparkad därifrån.

 Hur sorlig är inte jag..?

Min favoritblandning just nu är blandningen av endorfiner från träning och koffein från en take away-cappuccino från Aleksi 13. Tillsätter man ännu en bit choko och ett veckoslut framför, går man över gränsen till fulländad salighet. Hur skall jag kunna slita mig från detta och börja läsa på morgnarna istället för att göra allt det där?

Jag hade inte insett hur mycket jag saknat fickan. Igår sprang hon omkring och visade vilka skor som var pappas och vilka som var mammas. Var ovan vid att springa efter, dels för att hon senast jag såg henne inte kunde gå och delt för att jag i skolan verkligen inte lägger energi på att hela tiden hålla koll på var alla befinner sig.

Hon var på strålande humör och vi hade det riktigt trevligt. Åtta-tiden blev hon lite famnsjuk och jag bestämde mig för att försöka lägga henne. Hon låg bredvid mig och fnittrade så förtjust att jag inte kunde låta bli att fnittra lite jag med. Hon somnade då vi spoonade, med hennes rygg mot min mage och min arm runt henne. Hade jättesvårt att slita mig från henne då hon somnat. Föreställningen lär ha varit mycket bättre igår.

Blev lycklig då jag såg att roskisgubben tog bort pantflaskorna från roskisanra och satt dem skilt innan han körde skräpet i bilen. Avsikten struntar jag i, det bidrar ändå till fler pantade flaskor och en bättre värld.

Igår då min syster klippte min pannlugg frågade hon efter en stund: "Gör det något om den inte blir så rak?".

Snabba intryck från gårdagens muminpjäs:

Pjäsen, Kungen i Mumindalen handlar alltså om att Kungen förbjuder mumintrollen att ha på sig sina näsor, eftersom de är annorlunda från alla andra på det sättet. De är en minoritet. Muminfamiljen måste civiliseras och det är kungens uppgift att uppfostra dem och se till att de blir goda undersåtar. Kungens rådgivare Karlsson är den som driver på det hela. Muminfamiljen gör allt på sitt egna bekymmerslösa sätt (förutom Misan) och tillslut kommer kungen på andra tankar och sparkar Karlsson.

Att gå på premiär är ungefär som att gå på stort släktkalas. Man vet precis vem de flesta är men man känner dem inte personligen, förutom ett par. Man går omkring med sin mamma som hälsar på en och annan och småpratar, medan man själv mest är representativ. Igår fick man syn på Alexander Stubb (och hans kamerateam), politiker av alla de slag, Peter Nyman, vänninors mammor och bröder, skådespelare och regissörer, teaterchefen, Sofia Jansson, en gammal klasskamrat och ett eftisbarn. Alla är lite sådär inside och teaterchefens son gick sådär bara fram till orkestern och småpratade sådär coolt med dem.

Och pjäsen var väl sympatisk. Ganska vimsig med många helt osammanhängande scener som inte riktigt hade med något annat att göra. Ganska bra skådespelararbete, och en väldigt otacksam Ynk-roll. Det var lätt att tycka om Lilla My. Muminmamman var inte alls sig själv i en vi-gör-en-troll-dryck-åt-kungen-scen, men en (visserligen bra) sång som var nyskriven och inte särskilt mumin-ig.

Stort plus för de maffiga specialeffekterna (fast explosionerna skulle man ha kunna levat utan), jag förstås fortfarande inte hur vissa saker kunde utföras utan trådar och vajrar.

Vilken var historiens sensmoral, vad lärde vi oss av detta..? Att minoritet och majoritet kan enas i form av teater? Att en minoritet kan vara acceptabel, bara man lärt känna den?

Vilken är idén med att dummisen alltid är kungens rådgivare, inte kungen själv..? Är det för att barnen skall lära sig att det inte är kungen som är dum, att en person som har makten inte kan vara ansvarig för allt dåligt som sker? Eller för att kungen ofta har en större roll och man skall kunna relatera till den karaktären och inte behöva ogilla honom/henne?

Men det är en barnpjäs och det är väl barnen som skall få välja om den är dålig eller bra. Så fort publiken slutat klappa skrek pojken som satt bredvid mig till sin kusin: "Den va rolig Alva, och lång!". Men jag tror att den godkändes av de flesta barn.

Jag älskar Clas Ohlson. Jag älskar att gå omkring där och bara titta på allt knas. Jag blir så glad då man kan hittar saker man aldrig ens försått att skulle kunna finnas: sedeldetektorer, trådlösa ringklockor för telefonen och linjaler med miniräknare. Köpte tavelramar och ramade in Noa Noabilder och det blev så fint så fint att jag är alldeles salig. Frågan är om jag får upp dem på väggen. Tog med mig katalogen så att jag har något att bläddra i. Observerade att ena pärmsidan kan användas som linjal.

Idag var det första timmen bilteori. Timmarna går olägligt med tanke på jobbet, men jag tror att det skall lösa sig. Känns spännande att tänka sig att jag kan sätta mig i en bil om två veckor och försöka köra, och att jag kan ha körkort om två till tre månader om jag är effektiv. Satt och skrattade åt läraren som genast i början satte igång med att dra sämre efter dålig läppä, på ett sådant där sympatiskt sätt. Hade alldeles glömt bort den där huvudvärken man får efter 90 minuter i ett klassrum. Varken kaffe eller choko hjälper mot sådant.

Nu måste jag skaffa cykel, och fort.

Fick tillbaka Galenos idag på lunch. Nu torde (borde!) inget kunna stoppa mig från läsning...

Jag blev så missnöjd då jag i min kalender skulle skriva om muminpremiären men tusch (sådär snitsigt MUMIN och så VIP lodrätt med samma i som i mumin, och så ännu använda p i vip till PREMIÄR vågrätt), men av någon anledning blev det MUMMIN. Då var jat tvungen att skriva PREMMIÄR också.

Satan, min lillasyster bakar bulla. Tror att man kan undvika att äta minst två!

Hejhopp nu är det måndag igen och inget ont om det. Det som nu förstås svider lite är det facto att jag antagligen kommer att vara ensam med barnen idag. Snälla, sen när ni blir vuxna och får barn, ta inte era förkylda ungar till skolan. De smittar ner varandra och oss vuxna så att vi inte kan jobba, och då kära föräldrar, måste ni komma efter era barn redan klockan ett. Haha!

Har alltså inte kommit igång med läsningen ännu, mest på grund av att min bok befinner sig i en frivillig läsares händer och har svårt att sätta mig ner med räkneövningar. Så i morse, efter att jag ätit upp de sista plättarna från igår, gick jag nöjd som en sengångare tillbaka till sängen och kurade ihop mig under täcket, då det var lite svalt i rummet på grund av öppet fönster. Så låg jag där sedan i en och en halv timme och lyssnade på A-laget (som förresten har kommit helt ur kurs utan Isa). Jag höll inte på att somna förrän helt på slutet och då steg jag upp och borstade tänderna och kokade kaffe.

Nu överväger jag att ta mig ut på en stund, fast det lockar mer att lägga sig i TV-soffan.

Ikväll blir det nog yoga.

Konstaterat: Jag är nog den sämsta på jorden på leken hard to get! På riktigt. Men å andra sidan kan det ju hända att lättskrämda inte är att satsa på.

Veckoplanering:
Må: Yoga
Ti: (eventuell bilskola)
Ons: Muminpremiär på svenskis
To: Barnvaktning i Grankulla, så att resten av familjen kan gå på mumin
...och så gym någon morgon då jag hinner/har lust. Tänk, när man skriver såhär så är det ju inte alls långt till nästa veckoslut!

Uj, vad jag är nervös och förväntansfull för min vän, den blivande veterinären, som kämpar med finskan och har introduktionsdagar hela den här veckan.

Gissa om jag blev glad då det kom fram att mamma stekt plättar till efterrätt! Ibland kan dessa överraskningar förbättra ens dag enormt!

Vem behöver ha något att göra, frisk luft, anständiga kläder på sig, då det kommer Shakespeare in love på TV? Vem behöver äta, dricka, andas, då det kommer Shakespeare in love på TV? Slemmigt så det förslår, men ack så medryckande. Just så överdriven skall kärlek på film vara! 

Fast det börjar nog kännas nu att man inte varit ute på ett dygn...

MIn hjärna tryter. Vilken tur att jag har jobb imorgon. För min fantasi skenar iväg här hemma och jag sätter stop för den fast jag inte skulle vilja och ändå går det inte och jag vill inte att det skall gå fast jag vill för jag vill inte bli besviken. Isch...

Nu är den andre av oss sjuk så jag blir ensam med barnen och kommer antagligen inte att kunna gå på bilteorilektion på tisdag. Suck.

Jag har tråååååååååkiiiiiiiiiiit! Har kollat facebook, läst afrikabloggen och e-mailen. Lillebrodern sitter i TV-rummet och spelar med en kompis så jag kan inte titta på TV. Jag har just läst slut Linda Skugges bloggbok och har inte egentligen någon lust att börja på någon ny bok. Där ute är det vackert väder så man skulle kunna gå ut, men och göra vadå? Blä. Jag har precis så tråkigt som jag gör det. Min räddning för tillfället är kaffekoppen här bredvid.

Igår var det däremot inte lika tråkigt. Tränade duktigt på morgonen, fast morgonmålsenergin räckte inte riktigt till för att springa så länge som jag skulle ha velat. Jobbet var okej och sedan var det projekt: ta ut sig på stan och njut av konstens natt. För en gångs skulle ville vi se lite konst också.

Vi började ändå mindre konstigt med Jazz-pickniken vid Tölöviken, dvs. ett par öl på en pressenning med en massa tölö-elever. Man märkte så tydligt att vi var lite äldre och att ett generationsbyte ägt rum (för att poängtera hur gammal jag är). De flesta där var ju gymnasie-ettor och tvåor och så några abir. Det var helt trevligt och jag pratade med en söt.

Klockan tio hade vi tagit oss till Café Carusel där det var visning av norska och finska kortfilmer. Alla filmer var hujsigt inspirerande.

Efter lite musik i Esplanadparken av bl.a. Zarkus gick jag hem, medan de andra ännu gick vidare till Glaspalatset.

Jag är nöjd med kvällen.

På eftis igår då det var bara fem kvar lekte de att de var fattiga från den sista tiden. De fick bara äta bröd och soppa. Jag gungade och tittade på.

Det sämsta med pannlugg: Ens hy i panna blir fet och man får finnar.
Det bästa med pannlugg: Pannluggen täcker finnarna så att de inte syns, och man kan låta finnarna torka av sig själva utan att försöra huden.

Det är spännande det där med avslutningsavslappningen på yogan. Det är meningen att man skall ligga och först slappna av totalt och sedan skall man koncentrera sig på andningen för att inte tänka på annat. För tankarna skenar lätt iväg, jag börjar bli hungrig borde jag gå via butiken och köpa grynost månne systern har ätit jag kan sitta framför tvn och äta så typiskt att det i SATC-filmen skulle hända så att Big inte ville gifta sig med Carrie Carrie låg där på deras bröllopssäng och grät när grät jag senast och så vidare. När man tänker jag andas in jag andas ut och jag tar en liten paus och så in... så är det som ett galler så att andra tankar inte kan komma genom. Jag kan se det där diffusa gallret framför mig i mitt huvud medan jag andas, med alla färggranna tankar som far omkring där utanför men inte kommer igenom. Så glömmer man lätt bort sig och tackar för att man inte glömmer att andas.

Jag behöver en cykel. Lite ironiskt eftersom jag är tvungen att skaffa den för att hinna till möjliga bilteoritimmar. Har inte cyklat i stan sedan jag var typ tio. Men då jag inte får studierabatt på busskortet så tror jag att en cykel kan vara bra att ha om man vill spara pengar och ta cykeln till yogan och gymet och så. Det är alltså så att bilskolans teoritimmar bara går i de svenska gymnasierna, vilket i sig inte är ett problem eftersom ett av dem ligger seminära, men att timmarna antagligen börjar redan klockan 16, och det blir ett problem eftersom jobbet slutar först klockan 17 (blä vilken lång och dåligt uppbyggd mening). Men vi skall se, det kanske ordnar sig. I annat fall blir jag tvungen att ta kortet på finska.

Idag har jag igen suttit framför TV:n och tittat på nattens spjutkastningskval. Lycklig över att alla finländare kom vidare.

Man märker att inget spännande händer i mitt liv då jag skriver minst ett inlägg om dagen. Jag skulle förstås kunna göra nåt åt saken och börja läsa och träna lite mer, men... Nå, jag antar att till och med Galenos kan kännas som en räddning då jag gjort allt annat.

Hu, måste göra mig i ordninga för att gå på jobb. Efteråt blir det kaffe med lågstadiebästis.

Usch. Förlåt.

De varmaste gratulationer åt Henne som fått lägenhet!

Inget barnvaktande idag, yoga istället. Om jag hinner.

Ser regntungt ut där ute. Om vi måste vara inne med barnen idag dör jag.

Åt tidigt morgonmål på Ekbergs morgonmålsbuffét (stavn?) med Hon som brukar vara min morgonmålskompis. Trevligt som vanligt och framför allt gott! Började med gröt, så jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag sedan åt brieost och croissanter. Träffade mamman till Hon som är i Schweiz och vi pratade lite om det, och om Hon som just börjat gymnasiet. Hon (mamman) är så ungdomlig av sig. Min mamma skulle aldrig komma fram till bordet där hennes dotters kompis sitter och fråga hur det mås.

Efter målet gick jag lite omkring på stan, på jakt efter kaffeplåtburk. Har letat och letat och hittat bara fula eller dyra. Sokos blev min räddning och jag hittade en som var alldeles okej. Inte perfekt, men tillräkligt bra. Det skulle ha funnits också Marimekkos, men de var lite fel form och dessutom i lite trista Unikko-färger. Så jag nöjde mig med en med lamm på. Min motivering är att koffein gör så att man inte kan sova, utan man är tvungen att räkna får på kvällen för att somna. Har skrivit Ainas kompiskaffe på, för att undvika rådd. I burken skall alltid finnas gott och ekologiskt kaffe.

Jag tror att jag har gått och blivit lite för desperat efter en pojke. Detta märkte jag då jag slötittade på MTV och det kom den där Jonas brothers' SOS och jag blev alldeles pirrig i magen av vokalisten. Han var så söt och sådär självsäker då han sjöng. Ojoj.

Idag kom jag iväg från eftiset först kvart i sex, trots att alla barn skall hämtas före fem. En stackars generad mamma ringde och sade att hon hade somnat och så var det nåt rådd med någon dotter som sagt att klockan var mindre än den var. Det var ju ingens fel, men rätt så sur hann man ju bli. Detta kunde man ju förstås inte visa för pojken som var kvar, så vi spelade sähly och kort. Stackars kille. Själv skulle jag ha dött av skam.

Efter jobbet blev det träff med de nyaste småkusinerna hos den ena familjen. Jag kan ingenting göra, då jag bara blir alldeles svag i benen av bebisarna. När ett två-månaderspaket ligger och sover i ens famn eller när en fem-månadersdocka skrattar åt sin och ens spegelbild smälter man och kommer in i helt andra världar. Nu luktar jag härligt bebispugel och går saligt omkring på rosa bebirumpor. Imorgon blir det som tur mera småbarn i Grakytown.

På fredag då Han från armén ringde och jag svarade "Hej älskling", trodde de barn som var kvar att det var mitt barn som hade ringt. Endel av mammorna till barnen var ju bara just över 20 då de fick sina första...

Jojo, lite måste man få drömma.

Det är väl ingen nyhet för de flesta, men träning förbättrar ens humör något otroligt. Jag hade en riktigt usel kväll igår, jag var på dåligt humör och nere på alla sätt och vis. Ingen idé att gå in på detaljer, jag hinner ännu angstskriva någon annan gång, men inget värre än en lindrig släng av höstdepressionen.

Så i morse steg jag upp lite efter sju på morgonen och gick och tränade. Det gick bättre än väntat och det var riktigt skönt. Tittade på männens OS-volleyboll medan jag sprang och blev riktigt ivrig. Pigg och nöjd gick jag duktigt hela vägen hem från gymet.

Så har jag än en gång konstaterat att mitt jobb är underbart. Min favorit hittills är en flicka som är helt ljuvligt snäll och artig, men som är jättetuff då det kommer till lekar och genast tar initiativ och kan leka med allt och alla.

Drack aldig kaffe i morse, eftersom jag inte riktigt kände att jag behövde det efter träningen, men så två-tiden började huvudvärken och den blev bara värre längs med dagen. Så här hemma gav jag efter för frestelsen att få bort huvudvärken och drack en redbull, men det har inte hjälp något alls. Nu överväger jag att ta en kopp riktigt kaffe. Jag skulle nog klara av värken, den är nu inte oöverkomligt jobbig, men frågan är om jag vill. En värktablett skulle ju också hjälpa, men det vore ju ingen idé alls.

Igår träffades fem vänner, dvs de vänner som var i stan, och firade lördag på ett stillsamt och trevligt sätt. Mat, bastu och så film, följt av övernattning. Jag sov mellan två pojkvänner och innan jag somnade låg jag där och lyssnade på deras andetag, men båda deras armar runt mig. Så skall det vara.

Inget annat nytt.

Var idag efter jobbet på stan och köpte glansbilder. Nu förbannemig skall den svartvita kalendern pimpas. Världens nöjdaste då jag hittade många sådana som jag hade då jag var mindre. Ingen drastisk förändring har ägt rum i glandsbildsvärlden. Jag undrar var mitt album finns. Antagligen på samma ställe som mitt tarrahäfte.

Veckoslutet räddas av lördagkväll som ordnade sig. Det blir kväll på fyrmanhand i Esbo. Vi blir få, men jag tror det skall bli trevligt. Ikväll blir det att vara hemma. Men jag har ju allt möjligt pysslande jag kan fördriva tiden med.

Jag är friiii som en fågel..! och så vidare. Hurra, hurra, hurra!

Var på caféet idag och gjorde mig fri från bojorna. Mycket smärtfritt (fast int innan, ja var riktigt nervös) och allt torde vara under kontroll.

Plötsligt insåg jag hur ensamt det kan bli på nya jobbet, trots trevliga tanter. Men de är så mycket äldre de flesta. Firade  friheten med bönor. Jag blir så glad av bönor.

Det som antagligen gör det nuvarande jobbet så lätt är det att barnen är så väl uppfostrade från början. Och att de inte är dagisbarn, utan i själva verket ganska stora. De flesta har gått i förskolan i samma byggnad och tanterna där har haft stenhård kuri, så de vet hur man uppför sig. Så skönt. Och så är ju de flesta så himla söta!

Dagens favoritstund var när jag satt och läste högt med en kopp grönt (tänker inte sänka mina hemoglobinvärden med annat, svart) te. Fick dessutom gå hem en halv timme tidigare, eftersom Han blev där med de två återstående barnen.

Överlycklig över vad som kommer att hända imorgon. Hon som har ledigt nu innan veterinärutbildningen sätter igång kommer hit på kaffe (har köpt überekorättvist kaffe i Stockholm). På lördag blir det lunch med barndomsvän och sedan hoppas jag på att träffa pojkar.

Fick den nya FSS-kalendern idag. Den är alldeles snygg utanpå, men rätt så opraktisk innanför. Svårt att förklara, men det finns liksom inga linjer alls på sidorna och det kommer att se väldigt råddigt ut allting.

Konstigt men spännande tider vi lever i. Eller de andra lever. De två äventyrarna har nu båda åkt iväg till respektive länder och jag saknar dem redan. Och tänker på hur mycket de upplever.

Ensam och tråkig. Men fri från fummelragatan!

Att jobba fem timmar på eftis är ingenting jämfört med att jobbar åtta på caféet. Idag gick allt väldigt lugnt och smidigt. Jag hade liksom förberett mig på ett gäng obstinata olydiga barn, men alla var (i alla fall ännu idag) riktigt trevliga och söta. Samtliga avhämtades tidigt och vi fick gå hem redan före halv fem. Allt gick liksom bra.

Jag förstår varför mellanåringarna bli slöa. Jag menar, jag börjar sent (kan alltså sova sent) och så komme rjag hem klockan fem och har inga läxor eller provveckor whatsoever. Så ja funderar över att skriva in mig på elixia. Körkortet står också i kö.

Får creeps av att tänka på att jag måste gå till caféet snart och säga upp mig. Huj.

Detta lärde jag mig på caféet:

• hur diskmaskinen/kassa-apparaten fungerar
• hur man gör caffe latte/cappuccino/au lait/espresso/macciato/mocca/americano
• hur man skall göra för att få mjölkskummet sådär segt
• att man måste sätta i sockret i den heta espresson innan man blandar det med isen och den kalla mjölken i en islatte
• att jag fungerar ganska bra under stress
• att det finska ordet "voisarvi" betyder croissant
• vilka produkter som är glutenfria/laktosfria
• vad de olika produkterna kostar
• att det är skillnad på laktorfri och hyla (laktosfattig)
• att finskan går ganska smidigt då man bara pratar på
• det att flirta med kunderna leder inte till något annat än lite gladare/räddare kunder
• att turister som inte kan engelska är riktigt svåra att betjäna
• att ryska tanter är riktigt svåra att behaga
• hur snuskiga caféer egentligen är
• hur viktigt det är med en bra chef
• hur viktigt det är med trevliga arbetskamrater
• hur mycket pengarna i kassan kan kasta från det det borde vara
• att det är ganska praktiskt att få semiregelbunden lön

Har till min förvåning märkt att jag småsaknar det. Mest de som jobbar där och det där att man faktiskt vet så mycket som kunderna inte gör.

Förberedelser för vardagen har varit dagens tema hittills. Har varit i skolan (min arbetsplats, inte min studieplats, hoho) och lite fått svar på endel frågor, men inte alls alla. Allt är ännu väldigt flummigt och oplanerat, men jag vet när jag skall komma till skolan imorgon och så tar man väl det därifrån. Som tur så verkar killen jag jobbar med ha de största ansvaret och han verkar vara en pålitlig kille som har någon sorts koll.

Har sedan varit på stan och köpt innetossor (haha, hur juntigt är inte det), betalat räkningar, varit på posten och beställt skattekort. Fick världens chock då skattetanten plötsligt krävde alla mina uppgifter om hur mycket jag förtjänat hittills och vad jag betalat i skatt. Tror att jag har någon aning! Så jag blev utskälld och ombedd att ringa tillbaka då jag hade mina uppgifter. Som tur hittade jag mitt viktiga papper från caféet där det lyckligtvis stod vad jag där förtjänat hittills det här året och så hjälpte pappa mig reda ut vilken av siffrorna som stod vad jag betalat i skatt. Så var det att försöka komma ihåg vilka små jobb (typ YLE-legää och direktion) och hitta på lite siffror.

Så vågade jag inte ringa tillbaka utan beställde via internet. Tror att uppskattningen är ungefär rätt, men så stod där plötsligt sedan i nåt skede någo olika procenter och massor med avdrag och jag fattade ingenting och tryckte nu sedan på ok, fortsätt. Måste bara lita på att de inte tar någo onödigt ur min lön. Blä, det var jobbigt.

Ännu om kongressen i Sthlm: Temat var
Kärlek
Ömhet
Drift
Överföring
och det låter ganska fint.
Favoritmeningen i ett av talen på lördag: Evighet framför, evighet bakom. Tänk det.

Vardagen börjar imorgon, men det blir en så annorlunda vardag att det känns speciellt. Min lillebror börjar högstadiet och det är vi alla lite nervöva för.

Kort om igår kväll:

Jag hade tur med hur vi fick plats att sitta, vi satt med andra finländare och hade det riktigt trevligt. Jag var inblandad i många diskussioner (bl.a. om hur det skulle löna sig att börja studera medicin i Dorpat som pappas kollegers barn, goda råd haglade över mig). Alldeles god mat och endel vin och sedan lite dans tillslut.

Observerat:
1. I bordet satt tolv stycken. Fifty-sixty, svenskar och finnar. Till huvudrätten hörde det två glas rödvin. Alla finnar hade druckit upp sitt vin så att det andra glaset kunde fyllas på så att man faktiskt fick sitt andra hela och inte ett andra halvt. Alla svenskars första glas blev bara lite påfyllda.
2. I tåget/ormen som började på dansgolvet fanns inte en enda finne, förutom mamma som blivit uppbjuden av en svensk.

Mellan förrätten och huvudrätten visades en liten musikal som gjorts av fyra svenska psykoanalytiker. Jag förstod inte så mycket, men det var roligt att se den härligt amatörmässiga föreställningen där ingen kunde sjunga riktigt rent. Mycket insideskämt som jag kanske inte riktigt förstod, men det var roligt att skratta åt vad de andra skrattade åt. "Vill du att jag skall mata dig med tolkningar?" och "Patienten: Är det dig du vill att vi skall tala om" och alla gapskrattade.

Jag tycker att det kräver lite mod och gott självförtroende för att man skall gå upp på dansgolvet med sin pappa (som inte kan dansa över huvudtaget) och dansa till Waterloo.

Tittade imorse på Friends-delen The one where Paul is the man. Helt SJUKT bra! Har hela morgonen gått omkring och sjungit "I'm just a love machine HUGUAHHHHHH". Och så blir man så glad då det i slutet av avsnittet kommer fram att Chandler skall fria till Monica. Uj, jag blev alldeles gråtfärdig, det är så fint.

Nu måste jag packa. Sen åker vi om ett par timmar.

Mina föräldrar är underbara ibland. I morse ringer pappa och frågar om jag vill följa med på kongressen-tar-slut-middag. Det kommer att bli sittande och le och inte säga så mycket, men det är ju så mycket bättre än att sitta i lägenheten och känna sig övergiven.

Det är nästan pinsamt hur arg/irriterad/rasande/olycklig jag var igår på eftermiddagen innan teatern. Jag hade inte ätit och det blev jättebråttom och vi hade bara lite under en timme på oss att hitta ett ställe att äta på, beställa och äta. Till råga på allt började min bror bråka (eller ja...) och kunde då alltså absolut inte komma med på teater. Blev jättearg (hungrig) eftersom vi valt pjäs utgående från honom  och jag hellre skulle ha gått på Dramatens fyra-timmarlånga pjäs. Det är ju liksom inte hans fel och det är inte så att han skulle kunna göra något åt saken och inget blir ju bättre av att man blir arg på honom pga det, men herregud GET OVER IT!

Nå, gråtfärdig och rabiat (hungrig) följde jag stumt efter mamma som vimsade runt och inte ville gå till McDonald's, eftersom det då skulle ha varit min sista kväll i Stockholm med familjen (vilket det ju sen inte blev). Allt ordnade sig tillslut och mitt humör svängde omedelbart om då jag fått en tallrik framför mig.

Stadsteatern är en blandning av Operan och Viirus. En stor scen, men inte sådär utsmyckat som på Svenskis. Pjäsen Hedwig and the Angry Inch, var en historia om kärlek och transsexualitet. Bra i sin genre, men kanske inte helt min typs pjäs. Jag gillar mycket rekvisita och en klar disposition (inledning, upptrappning, höjdpunkt... ni har lärt er i moddan).

Höjdpunkten i föreställningen var ett musiknummer där en massa godisbjörnar (typ karkkinallen) i människostorlek dansade omkring på scen och hade megaorgier med varandra, metallstänger och publiken.

Kom ofta att tänka på vårt Madonna-spektakel på skolans 125-jubileum. Började sakna det lite.

Favoritreplik: "När mor var klar började hon snarka, och jag började tänka och gick och stoppade huvudet i ugnen."

Urstolt då mycket gick ut på Gästabudets historia om hur kärleken kom till (läs det!) och jag genast kände igen det. Har aldrig tänkt på att samma historia egentligen också finns i bibeln, om hur Eva skiljs åt från Adam (som då före det varit både man och kvinna) och hur mänskligheten efter det alltid har velat hitta sin andra hälft. Pinsam fråga: Hur mycket före kom Platons skrifter än den kristna skapelseberättelsen?

Efter föreställningen (som alltså bara pappa och jag såg) såg vi fyrverkerierna vid stranden. Har aldrig sett så fina och stora fyrverkerier i hela mitt liv.

Idag har mamma och jag varit på de Rosendalska trädgårdarna. Stora ekologiska odlingar på Djurgården. Härligt. Otroligt god morotskaka.

Nu regnar det. Vilken tur att mina stövlar matchar med den lånade grå klänningen.

Imorgon åker vi hem.

Av mig blir det eftistant. Kan läsa (hah) eller sova sent och sedan härja med barn alla eftermiddagar. Perfekt. Men uj vad jag hatar att tacka nej till andra jobb. Om någon är intresserad av utmanande, bra arbete så kontakta Drumsö och Cygneus!

Klockan är över två och jag sitter fortfarande i pyamas. Helt tydligt lite av men mellandag. Systern åkte, mamma är på fika (haha) och pappa jobbar. Min bror lyssnar på Pelppo och spelar GameBoy. Jag har suttit och tittat på Friends hela morgonen (i brist på Supernanny). Och ätit morgonmålsbulla. Och tvingat min bror att bli min kakkekompis (för jag måste ju ha någon som vikarierar min orginala underbara). Ute regnar det. Borde gå ut i stövlar och piggna till.

Ord man borde använta oftare:
Plota (exempel: plota i vattenpölar)
Strutta (exempel: strutta ute på gatorna i gummistövlar)

Ikväll blir det föreställning på Stockholms stadsteater. Har lite för höga förväntningar för mitt eget bästa.

Oj vad överraskad och glad jag blev då inboxen innehöll ett oroligt meddelande som reaktion på min Facebookstatus.

Hade en sexdröm inatt. Nu kan jag inte sluta tänka på honom. Ojoj.

Det blev kinamat på En gul & en ful. Bra restaurang, men kinesiskt är kanske inte riktigt min favorit.

Jag har en ny religion. Min gud är Supernnanny. Allt jag strävar efter har hon.

Idag har det inte regnat, men imorgon skall det ösa ner hela dagen igen.

Pappa och jag var idag i Vallentuna, där pappa bodde från det att han var två till det att han var sju. I Vallentuna fanns det absolut ingenting, förutom fula 60-talshus, en kyrka från medeltiden och ett konditori, en bank, en matbutik, en kinesisk restaurang (!), några småbutiker med typ lampor, en frissa och ett bibliotek. Vi åt mazarin på konditoriet och det var den godaste mazarinen jag någonsin ätit.

I tåget på väg dit satt vi framför två 16-åriga blondiner som satt och pratade fest/pojkvänner/par. Ett förhållande beskrevs såhär: "Första dagen blev de ihop, andra dagen sade han att han älskar henne, den tredje dagen hade de sitt första gräl, den fjärde dagen hade de sitt andra gräl och dag fem gjorde de slut". Det var en fin tolkning. Som om det vore taget direkt från tjuvlyssnat.se.

Detta har vi kommit fram till gällande vår lägenhet:
De som bor här är ett par utan barn. Hon är inredningsarkitekt och tygdesigner och han är konstnär (Mamma har sett ett reportage om hemmet i Femina). De gillar Italien och Iittala. De har en katt som heter Torsten.

Jag har nyklippt hår och nyklippt pannlugg. Opraktisk så in i helvete, jag kommer att få en massa finnar och den kommer att växa för lång på två veckor och jag kommer att vara tvungen att tvätta håret varje dag, men det är snyggt.

Igår åt vi köttbullar i svensk stil, idag blir det asiatiskt.

Har svårt för att ta beslutet: här börjar jag jobba. Det skulle vara det enklaste och det mest lönsamma, men det är svårt att stänga alla andra dörrar.

Såg igår sexscenen ur Boys don't cry. Den var intensiv. En av de bästa jag sett!

Nu har det regnat i 24 timmar. Och det ser inte ut att ta slut ännu. Då vi gick från Karl XII torg till Moderna muséet och tillbaka, konsumerade jag mina två (och enda) par skor. Att gå omkring i dyblöta skor och strumpor får en inte att känna sig särskilt glamorös, så jag sa: Nee, nu räcker det, och så gick jag in i en Marimekkoaffär och köpte mig ett par stövlar. Okej, precis så sade jag kanske inte, men tänk så roligt om jag hade gjort det. Min Marimekko-regnutstyrsel är nu komplett, sånär som på ett paraply som jag ändå inte vågar köpa, då jag bara skulle glömma det någonstans.

Utställningen var väl nu inte riktigt i min smak. Konst från början av nittonhundra är inte riktigt min grej. Det fina var väl mest det att man såg namn som Picasso, Matisse, Munch och Dalí bredvid en massa tavlor som såg ungefär likadana ut. En utställning med konstverk från sexti och sjutti var sedan lite bättre.

Jag har märkt att jag är lite av en snobbshoppare. Efter att jag har börjat få lön och har haft möjligheten att köpa lite dyrare kläder så har jag haft lite svårt att ta mig till typ H&M. Det låter hemskthemskt snobbigt, men om jag ser ett kiva plagg som kostar mindre än jag trodde att det skulle göra, så börjar jag undra vad som är fel med plagget, och så har jag svårt att se ifall det var kiva eller inte. Jag får otroliga kicks av att köpa dyra plagg som jag tycker väldigt mycket om.

Detta irriterar mig:

• Folk bredvid en på bio, som äter/har andra jobbigt höga ljud
• Då man typ diskar/tvättar ansiktet och har våta händer, som man sedan håller lodräta så att vattnet rinner ner in i ärmarna
• Då man har för hett när man skall sova och det inte hjälper att man tar av sig alla kläder och täcket
• Mamma och pappa, då de är turistiga och är sådär osäkra och ser borttappade och stressade ut
• Jakten på en bra restaurang i ett främmande land, då man är hungrig och inte har någon aning om hur länge man skall vara tvungen att leta
• Hungriga syskon som är på dåligt humör
• I stort dett allt, då man själv är hungrig

Irriterad eller inte, har jag det bra. Imorgon: Frissa

Idag var det shopping.

Helt överlycklig över mina inköp på Svea. 2000 kronor gick, sådär bara, men jag köpte bara det jag ville ha mest av allt (vilket ju var endel). Så lite annat på andra ställen, inte lika jippi över det.

I en affär på Götgatan fanns det i skyltfönstret en T-skjorta där det stod Rehab is for quitters. Då skrattade jag.

Nu regnar det. Resten lyssnar på Pleppo.

Vi äter hemma idag.

Hälsningar från Östgötagatan, Södermalm, Stockholm, Sverige.

Båtresan hit gick bra. Vi fastnade ganska ordentligt i hytten framför datorn och tittade på Friends. Somnade. Vi åt på Maxim. Det var sådär allmänt bra fiilis, trots att det blev lite jobbigt hungrit mot kvällen, före middagen. Det var avslappnat och trevligt. Lite lyckliga familjen över det hela då vi satt och skrattade vid maten och andra, tystare sällskap, tittade på oss. Väl på hytten efter maten lekte pappa Celine Dion med en spiderman-fläkt blåsande i sitt ansikte, och vi sjöng alla My hart will go on. Hemskt roligt.

Sov gott och åt gott morgonmål (typ rom, lax, melon, croissanter och brieost) på samma restaurang som kvällen innan.

Stockholm är vackert. Och svenskar är så söta. Och modemedvetna. Man ser en så stor skillnad, särskilt på männen.

Vi bor på Söder i en hyrd lägenhet. Vi tog en promenad här tidigare idag och tittade, och det verkar vara en mysig stadsdel. Fullt med caféer med omatchande fotöljer och massvis av små designbutiker med vintage och seconhand. Har kommit fram till att vintage nog inte riktigt är min grej. Jag är helt enkelt inte så bra på det där att fynda och se vad som skulle löna sig att prova på. Det är min syster och mamma. Inte riktigt min stil heller. Trivs bättre i mer klassiskt skurna kläder. Lite skönt att inte bo alldeles i centrum, då det där lättare att här hitta trevligare, mer antituristiga ställen.

På väggen mitt emot vår ytterdörr står det Karin ♥ Johan = SANT!

Vi satt här och lyssnade på Björn Rosenström. Om muffins och om Egons födispresent. Hysteriskt roliga.

Pappa tror att vi såg Jan Guillou då vi satt på ett café. Teemu Selänne var på vårt café på fredagen. Han åt sallad.

Detta gör mig glad dessa dagar i augusti:

Påväg till buss såg jag tre alkoholiserade uteliggare sitta och prata vid järnvägstorget. Så går den ena mannen och plockar en av rabattblommorna som han sedan ger till kvinnan i sällskapet. Tanken var helt tydligt välmenande och det såg så trevligt ut då han sträckte fram den på ett lite klumpigt och heroiskt sätt.

I väntan på bussen var det mycket armékillar i farten. Såg på långt håll en lång och en kort arméjappe som gick hand i hand. Då de kom närmare visade det sig att den ena var en flicka. Det är att ha en gemensam hobby om något!

Ett chill på Lövö med bastubadande och permissionskillar. Obeskrivlig lycka då jag fick träffa dem igen, sitta med dem och prata, sova mellan dem och sitta och skratta åt deras juttun.

En sista jobbdag... Fast det känns ännu overkligt.

Fick ett brev. Inne i brevet fanns ett nytt vänskapsband och en lapp där det stod: Till Aina (för andra gången) av din kaffekompis. Detta skall jag inte tappa bort. Det är vitt och blått och gult.

Jobbsökandet går framåt. Har två rektorer lite på kroken. Men väntar fortfarande på svar från den rektorn jag skulle vilja ha svar från.

Det var så skönt att komma hem i morse då musik hördes från vardagsrummet och alla var hemma.

Idag åker vi på familjesemester. Med båten över till Stockholm. Ser så otroligt mycket fram emot dagarna borta med dem.