svensk blogg #4
Idag har det inte regnat, men imorgon skall det ösa ner hela dagen igen.
Pappa och jag var idag i Vallentuna, där pappa bodde från det att han var två till det att han var sju. I Vallentuna fanns det absolut ingenting, förutom fula 60-talshus, en kyrka från medeltiden och ett konditori, en bank, en matbutik, en kinesisk restaurang (!), några småbutiker med typ lampor, en frissa och ett bibliotek. Vi åt mazarin på konditoriet och det var den godaste mazarinen jag någonsin ätit.
I tåget på väg dit satt vi framför två 16-åriga blondiner som satt och pratade fest/pojkvänner/par. Ett förhållande beskrevs såhär: "Första dagen blev de ihop, andra dagen sade han att han älskar henne, den tredje dagen hade de sitt första gräl, den fjärde dagen hade de sitt andra gräl och dag fem gjorde de slut". Det var en fin tolkning. Som om det vore taget direkt från tjuvlyssnat.se.
Detta har vi kommit fram till gällande vår lägenhet:
De som bor här är ett par utan barn. Hon är inredningsarkitekt och tygdesigner och han är konstnär (Mamma har sett ett reportage om hemmet i Femina). De gillar Italien och Iittala. De har en katt som heter Torsten.
Jag har nyklippt hår och nyklippt pannlugg. Opraktisk så in i helvete, jag kommer att få en massa finnar och den kommer att växa för lång på två veckor och jag kommer att vara tvungen att tvätta håret varje dag, men det är snyggt.
Igår åt vi köttbullar i svensk stil, idag blir det asiatiskt.
Har svårt för att ta beslutet: här börjar jag jobba. Det skulle vara det enklaste och det mest lönsamma, men det är svårt att stänga alla andra dörrar.
Såg igår sexscenen ur Boys don't cry. Den var intensiv. En av de bästa jag sett!
Pappa och jag var idag i Vallentuna, där pappa bodde från det att han var två till det att han var sju. I Vallentuna fanns det absolut ingenting, förutom fula 60-talshus, en kyrka från medeltiden och ett konditori, en bank, en matbutik, en kinesisk restaurang (!), några småbutiker med typ lampor, en frissa och ett bibliotek. Vi åt mazarin på konditoriet och det var den godaste mazarinen jag någonsin ätit.
I tåget på väg dit satt vi framför två 16-åriga blondiner som satt och pratade fest/pojkvänner/par. Ett förhållande beskrevs såhär: "Första dagen blev de ihop, andra dagen sade han att han älskar henne, den tredje dagen hade de sitt första gräl, den fjärde dagen hade de sitt andra gräl och dag fem gjorde de slut". Det var en fin tolkning. Som om det vore taget direkt från tjuvlyssnat.se.
Detta har vi kommit fram till gällande vår lägenhet:
De som bor här är ett par utan barn. Hon är inredningsarkitekt och tygdesigner och han är konstnär (Mamma har sett ett reportage om hemmet i Femina). De gillar Italien och Iittala. De har en katt som heter Torsten.
Jag har nyklippt hår och nyklippt pannlugg. Opraktisk så in i helvete, jag kommer att få en massa finnar och den kommer att växa för lång på två veckor och jag kommer att vara tvungen att tvätta håret varje dag, men det är snyggt.
Igår åt vi köttbullar i svensk stil, idag blir det asiatiskt.
Har svårt för att ta beslutet: här börjar jag jobba. Det skulle vara det enklaste och det mest lönsamma, men det är svårt att stänga alla andra dörrar.
Såg igår sexscenen ur Boys don't cry. Den var intensiv. En av de bästa jag sett!
svensk blogg #3
Nu har det regnat i 24 timmar. Och det ser inte ut att ta slut ännu. Då vi gick från Karl XII torg till Moderna muséet och tillbaka, konsumerade jag mina två (och enda) par skor. Att gå omkring i dyblöta skor och strumpor får en inte att känna sig särskilt glamorös, så jag sa: Nee, nu räcker det, och så gick jag in i en Marimekkoaffär och köpte mig ett par stövlar. Okej, precis så sade jag kanske inte, men tänk så roligt om jag hade gjort det. Min Marimekko-regnutstyrsel är nu komplett, sånär som på ett paraply som jag ändå inte vågar köpa, då jag bara skulle glömma det någonstans.
Utställningen var väl nu inte riktigt i min smak. Konst från början av nittonhundra är inte riktigt min grej. Det fina var väl mest det att man såg namn som Picasso, Matisse, Munch och Dalí bredvid en massa tavlor som såg ungefär likadana ut. En utställning med konstverk från sexti och sjutti var sedan lite bättre.
Jag har märkt att jag är lite av en snobbshoppare. Efter att jag har börjat få lön och har haft möjligheten att köpa lite dyrare kläder så har jag haft lite svårt att ta mig till typ H&M. Det låter hemskthemskt snobbigt, men om jag ser ett kiva plagg som kostar mindre än jag trodde att det skulle göra, så börjar jag undra vad som är fel med plagget, och så har jag svårt att se ifall det var kiva eller inte. Jag får otroliga kicks av att köpa dyra plagg som jag tycker väldigt mycket om.
Detta irriterar mig:
Utställningen var väl nu inte riktigt i min smak. Konst från början av nittonhundra är inte riktigt min grej. Det fina var väl mest det att man såg namn som Picasso, Matisse, Munch och Dalí bredvid en massa tavlor som såg ungefär likadana ut. En utställning med konstverk från sexti och sjutti var sedan lite bättre.
Jag har märkt att jag är lite av en snobbshoppare. Efter att jag har börjat få lön och har haft möjligheten att köpa lite dyrare kläder så har jag haft lite svårt att ta mig till typ H&M. Det låter hemskthemskt snobbigt, men om jag ser ett kiva plagg som kostar mindre än jag trodde att det skulle göra, så börjar jag undra vad som är fel med plagget, och så har jag svårt att se ifall det var kiva eller inte. Jag får otroliga kicks av att köpa dyra plagg som jag tycker väldigt mycket om.
Detta irriterar mig:
- Folk bredvid en på bio, som äter/har andra jobbigt höga ljud
- Då man typ diskar/tvättar ansiktet och har våta händer, som man sedan håller lodräta så att vattnet rinner ner in i ärmarna
- Då man har för hett när man skall sova och det inte hjälper att man tar av sig alla kläder och täcket
- Mamma och pappa, då de är turistiga och är sådär osäkra och ser borttappade och stressade ut
- Jakten på en bra restaurang i ett främmande land, då man är hungrig och inte har någon aning om hur länge man skall vara tvungen att leta
- Hungriga syskon som är på dåligt humör
- I stort dett allt, då man själv är hungrig
svensk blogg #2
Idag var det shopping.
Helt överlycklig över mina inköp på Svea. 2000 kronor gick, sådär bara, men jag köpte bara det jag ville ha mest av allt (vilket ju var endel). Så lite annat på andra ställen, inte lika jippi över det.
I en affär på Götgatan fanns det i skyltfönstret en T-skjorta där det stod Rehab is for quitters. Då skrattade jag.
Nu regnar det. Resten lyssnar på Pleppo.
Vi äter hemma idag.
Helt överlycklig över mina inköp på Svea. 2000 kronor gick, sådär bara, men jag köpte bara det jag ville ha mest av allt (vilket ju var endel). Så lite annat på andra ställen, inte lika jippi över det.
I en affär på Götgatan fanns det i skyltfönstret en T-skjorta där det stod Rehab is for quitters. Då skrattade jag.
Nu regnar det. Resten lyssnar på Pleppo.
Vi äter hemma idag.
svensk blogg #1
Hälsningar från Östgötagatan, Södermalm, Stockholm, Sverige.
Båtresan hit gick bra. Vi fastnade ganska ordentligt i hytten framför datorn och tittade på Friends. Somnade. Vi åt på Maxim. Det var sådär allmänt bra fiilis, trots att det blev lite jobbigt hungrit mot kvällen, före middagen. Det var avslappnat och trevligt. Lite lyckliga familjen över det hela då vi satt och skrattade vid maten och andra, tystare sällskap, tittade på oss. Väl på hytten efter maten lekte pappa Celine Dion med en spiderman-fläkt blåsande i sitt ansikte, och vi sjöng alla My hart will go on. Hemskt roligt.
Sov gott och åt gott morgonmål (typ rom, lax, melon, croissanter och brieost) på samma restaurang som kvällen innan.
Stockholm är vackert. Och svenskar är så söta. Och modemedvetna. Man ser en så stor skillnad, särskilt på männen.
Vi bor på Söder i en hyrd lägenhet. Vi tog en promenad här tidigare idag och tittade, och det verkar vara en mysig stadsdel. Fullt med caféer med omatchande fotöljer och massvis av små designbutiker med vintage och seconhand. Har kommit fram till att vintage nog inte riktigt är min grej. Jag är helt enkelt inte så bra på det där att fynda och se vad som skulle löna sig att prova på. Det är min syster och mamma. Inte riktigt min stil heller. Trivs bättre i mer klassiskt skurna kläder. Lite skönt att inte bo alldeles i centrum, då det där lättare att här hitta trevligare, mer antituristiga ställen.
På väggen mitt emot vår ytterdörr står det Karin ♥ Johan = SANT!
Vi satt här och lyssnade på Björn Rosenström. Om muffins och om Egons födispresent. Hysteriskt roliga.
Pappa tror att vi såg Jan Guillou då vi satt på ett café. Teemu Selänne var på vårt café på fredagen. Han åt sallad.
Båtresan hit gick bra. Vi fastnade ganska ordentligt i hytten framför datorn och tittade på Friends. Somnade. Vi åt på Maxim. Det var sådär allmänt bra fiilis, trots att det blev lite jobbigt hungrit mot kvällen, före middagen. Det var avslappnat och trevligt. Lite lyckliga familjen över det hela då vi satt och skrattade vid maten och andra, tystare sällskap, tittade på oss. Väl på hytten efter maten lekte pappa Celine Dion med en spiderman-fläkt blåsande i sitt ansikte, och vi sjöng alla My hart will go on. Hemskt roligt.
Sov gott och åt gott morgonmål (typ rom, lax, melon, croissanter och brieost) på samma restaurang som kvällen innan.
Stockholm är vackert. Och svenskar är så söta. Och modemedvetna. Man ser en så stor skillnad, särskilt på männen.
Vi bor på Söder i en hyrd lägenhet. Vi tog en promenad här tidigare idag och tittade, och det verkar vara en mysig stadsdel. Fullt med caféer med omatchande fotöljer och massvis av små designbutiker med vintage och seconhand. Har kommit fram till att vintage nog inte riktigt är min grej. Jag är helt enkelt inte så bra på det där att fynda och se vad som skulle löna sig att prova på. Det är min syster och mamma. Inte riktigt min stil heller. Trivs bättre i mer klassiskt skurna kläder. Lite skönt att inte bo alldeles i centrum, då det där lättare att här hitta trevligare, mer antituristiga ställen.
På väggen mitt emot vår ytterdörr står det Karin ♥ Johan = SANT!
Vi satt här och lyssnade på Björn Rosenström. Om muffins och om Egons födispresent. Hysteriskt roliga.
Pappa tror att vi såg Jan Guillou då vi satt på ett café. Teemu Selänne var på vårt café på fredagen. Han åt sallad.
Hangö, SOL, VARMT och kompisfröjd.
Skulden har vi alla, skulden har vi alla, men ingen har sin regattaoskuld kvar. O e den nån som har den, så kommer vi o tar den, vännerna från Lärkan. Och några andra, mindre lärkiga.
O första gången var väl som ja förväntade mig, fast lite bättre. Mysigare. För att få en helhetsbild kan ni läsa Toonis blogg, för där finns allt ganska kronologiskt beskrivet.
Min regatta började lite stressigt, då jag på förmiddagen fick halvspranga till tågstationen. Svettades som en gris då det var nästan 30 grader ute. Valde förstås fel kö då jag köade efter tågbiljetter, och då jag sedan hade sex minuter på mig tills tåget skulle gå så ställde jag mig i kaffekön. Hann till tåget, men det var ju fullbokat då alla var påväg mot regatta samt Ruisrock, så det blev att sitta i en svettig korridor. Men det var helt bra fiilis på tåget trots hettan och trängseln.
På regattan hände ju sen diverse grejer (faijor). Vi började med mat hos Hon som har lande där och fortsatte sedan på kvällen på Lejonstrandens klippa, där vi alla samlades för fri samvaro. Var lite för stationerad där och det kändes i något skede väldigt trist då jag inte rörde på mig och träffade andra bekanta. I nåt skede flyttades karonkan till statyn som sedan blev vår bas (tillammans med typ alla andra).
Det var nu sådär som det är, en massa människor varav man känner de flesta och man pratar om ungefär samma saker med alla; hej, hur e de? när kom ni hit?, va ska du göra nästa år?, var ska ni sova? Ganska många döda timmar då man bara stod. Hade väntat på att Han som redan gått armén skulle komma, men fick sen aldrig riktigt chansen att prata med honom. Han verkade nu sådär på flykt undan mej (eller?) och ens självförtroede växer inte av det precis. Så nja. Ingen flax denna gång. Man hade inte egentligen lust att ge upp och gå och lägga sig, men allt kändes lite onödigt framåt småtimmarna.
Kvällen räddades ändå av att sedan sitta någon timme vid vattenbrynet på klipporna med pojkarna (som man återfunnit efter många om och men) och det kändes bra eftersom det ju var med dem man ville vara. Lite tröstande av sådana som var olyckliga, men också lite famnsittande och lugnt pratande. Tack och lov sov vi på båt i hamnen, så att vi inte behövde gå långa vägar hem.
Kvällens wtf-händelser:
1. Han som stulit en (två) cykel föll ner från ett träd och skadade ryggen. Frågan varför klättrade du upp i ett träd kunde ingen svara på.
2. Jag klippte Mr. Mars' hår (hah, alla springer till sin ABI-kalender och kollar vem det nu sen var). Aldrig hade jag trott att jag skulle stå på en strand och raka av den killens hår!
Regattan fortsatte på lördag, då vi steg semitidigt upp på grund av tävligar som skulle tävlas med båten. Riktigt riktigt seglingssjuk blev jag på morgonen då man satt på båten i den lätta brisen och såg på båtarna och havet. I det här skedet skall jag kanske berätta att jag såg en båt som hette Aina (som lär ha kommit nästsist i tävlingarna). Jag känner en båt.. (jojo, jag vet att det är en bot.. men ändå, lite coolt). Sen hände inte så mycket. Vi fick vårt kaffe, satt på stranden, åt, satt lite på stranden igen, denna gång med Slitz, och däremellan oändligt mycket promenerande.
Regattan slutade för vår del på eftermiddagen med en skjuts till Lövö, där det chillades framför TV och i bastu ännu några timmar innan hemfärd. Skjutsen från Hangö var full av skrikande, klagande, sjungande av diverse Eurovisionslåtar (uno, a breakingdance..., allas vår Leto svet, Norges låt med koreografi) och läsandet av den Finlandsvenska kontakten.
Imorgon fo di. Är lite kluven inför det. Kommer nu inte att träffa dem på ett par eller tre veckor, vilket ju egentligen inte är så farligt, men hur mycket insides kommer de inte att ha sedan då de kommer på permis. Är också lite sådär spänd och förväntansfull som om det var jag som skulle åka in. Hoppas att de kommer att ha det bra.
...har tillbringat en vecka på ett kristet barnläger
Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Besöket på Lekholmen skulle ju inte ha blivit riktigt så långt som det sist och slutligen blev. Men om någon erbjuder en ett jobb på ett barnläger på ett ställe som detta tackar man inte nej. Så jag stannade i dagarna sex (med undantag av lördagens Tallin-resa).
Det slog mig genast då jag anlände på torsdagmorgon att dagen skulle bli bra. På kvällen skrev jag: "Så obeskrivligt skönt att komma hit. Den där skribafriden kom omedelbart tillbaka då man satt sig i kapellet och tänkte på morgondagen och vad som hänt idag. Vi gjorde upp en lista. Den blev lång, trots att det känns som om man inte fått något till stånd.
- jag har fått ett jobb
- jag har köpt kaffe på torget
- jag har beställt Tallin-biljetter
- jag har fått en fleece
- jag har tyckt illa om människor
- jag har ätit massor
- Hon har hängt upp byke och satt papper i wessorna och dammsugit kapellmattan och klingat i kapellklockan och tänt ljus och tagit emot båten.
Här trivs jag"
Alla som tillbringat ett lyckat läger på Lekis vet vad jag talar om. Och om det är någonstans som Gud finns, så är det i Lekholmens kapell.
Dagen därpå blev ju inte riktigt lika skön då över 40 barn i åldrarna åtta till tretton kom med båten. Jag hade inte riktigt kanske väntat mig en sådan kalabalik som de lyckades sprida. Jag hade inte riktigt fattat hur många och hur obstinata de kunde vara. Eller fattat hur lite en elva-tolv-åring klarar av att göra sist och slutligen. Men lyckan är ett barnläger där över hälften av ledarna kan kallas vuxna och där det finns en vän att umgås med om kvällarna. De andra ledarna var ju dessutom alldeles underbara och man lärde känna de man redan lite kände från förut ännu bättre. Har inte på länge skrattat så hjärtligt som under Bubbelfiskleken på Ostis golv, eller njutit så mycket av regnets tystnad som under de fem tysta minuterna i Buren, eller sjungit så mycket och så högt. Coolt att också lyssla på Robin Hood-soundtrack och att gå i ledarbastu sista kvällen och att simma (två gånger!) efteråt, samt att stå i ett tomt kapell och småhärja med sångblad och heliga dukar.
Jag har ju dessutom lärt mig så mycket. Att knyta vänskapsband, att spela kubb, att förstå siffrorna på sandpapper, betydensen av amen, att uppskatta lite äldre barn, att alltid äta lite mera än jag orkar, för att bara nämna en bråkdel.
Då barnen åkte hem med båten idag kände jag en otrolig lättnad, men då jag sedan satt på en kopp kaffe vid lunchen så saknade jag det att se en liten knatte som springer i stövlar utanför.
I predikan på söndagens andakt sade prästen att himmelriket smakar som glass och jordgubbar, eller som kräftor och snaps. Det var bra sagt. Tänker besöka himmelriket nu i midsommar på ett lande som inte är mitt eget. Tycker så synd om henne som måste säga nej till så många. Känns lite så roligt att vi nu tillbringat sex nätter i samma rum, och att det skall bli tre till.
Snacka om att juni har gått fort.
Det slog mig genast då jag anlände på torsdagmorgon att dagen skulle bli bra. På kvällen skrev jag: "Så obeskrivligt skönt att komma hit. Den där skribafriden kom omedelbart tillbaka då man satt sig i kapellet och tänkte på morgondagen och vad som hänt idag. Vi gjorde upp en lista. Den blev lång, trots att det känns som om man inte fått något till stånd.
- jag har fått ett jobb
- jag har köpt kaffe på torget
- jag har beställt Tallin-biljetter
- jag har fått en fleece
- jag har tyckt illa om människor
- jag har ätit massor
- Hon har hängt upp byke och satt papper i wessorna och dammsugit kapellmattan och klingat i kapellklockan och tänt ljus och tagit emot båten.
Här trivs jag"
Alla som tillbringat ett lyckat läger på Lekis vet vad jag talar om. Och om det är någonstans som Gud finns, så är det i Lekholmens kapell.
Dagen därpå blev ju inte riktigt lika skön då över 40 barn i åldrarna åtta till tretton kom med båten. Jag hade inte riktigt kanske väntat mig en sådan kalabalik som de lyckades sprida. Jag hade inte riktigt fattat hur många och hur obstinata de kunde vara. Eller fattat hur lite en elva-tolv-åring klarar av att göra sist och slutligen. Men lyckan är ett barnläger där över hälften av ledarna kan kallas vuxna och där det finns en vän att umgås med om kvällarna. De andra ledarna var ju dessutom alldeles underbara och man lärde känna de man redan lite kände från förut ännu bättre. Har inte på länge skrattat så hjärtligt som under Bubbelfiskleken på Ostis golv, eller njutit så mycket av regnets tystnad som under de fem tysta minuterna i Buren, eller sjungit så mycket och så högt. Coolt att också lyssla på Robin Hood-soundtrack och att gå i ledarbastu sista kvällen och att simma (två gånger!) efteråt, samt att stå i ett tomt kapell och småhärja med sångblad och heliga dukar.
Jag har ju dessutom lärt mig så mycket. Att knyta vänskapsband, att spela kubb, att förstå siffrorna på sandpapper, betydensen av amen, att uppskatta lite äldre barn, att alltid äta lite mera än jag orkar, för att bara nämna en bråkdel.
Då barnen åkte hem med båten idag kände jag en otrolig lättnad, men då jag sedan satt på en kopp kaffe vid lunchen så saknade jag det att se en liten knatte som springer i stövlar utanför.
I predikan på söndagens andakt sade prästen att himmelriket smakar som glass och jordgubbar, eller som kräftor och snaps. Det var bra sagt. Tänker besöka himmelriket nu i midsommar på ett lande som inte är mitt eget. Tycker så synd om henne som måste säga nej till så många. Känns lite så roligt att vi nu tillbringat sex nätter i samma rum, och att det skall bli tre till.
Snacka om att juni har gått fort.
observerat i Hangö
I Hangö på teaterträff, utan internet och blogg, samlar sig skrivarinspirationen exponentiellt. Det fick boken om Saltöborna lida för och är nu fullklottrad av tankar om allt man kommer att tänka på.
Torsdag: Kommer till slutdestinationen med tåg. Har suttit bredvid en gammal gubbe som spillt kaffe över hela golvet framför sig. Det är varmt och soligt. Vaktandet börjar genast och det går väl sisådär då klockan redan är över tre och hon inte sovit alls. Så hon gallskriker i tio minuter, somnar sedan. Äter pizza med mamman och Hon som regisserat Vittra och går sedan till hotellet för att lite lugna ner mej. Vaktande i nån timme på kvällen innan hennes pappa med döttrar kommer. Nu går det bättre. Tar en lång promenad i ett sagolikt tillstånd av solnedgång, vindstilla vatten och trevliga tfnsamtal och minnen. Syrerena doftar och det är en av de där perfekta stunderna. Eller nästan perfekt. Skulle ha vilja ha någon där att dela stunden med.
Fredag: Det fantaskiska vädret håller i sig. Utrustad med sololja, -glasögon, -hatt samt mycket lite kläder slänger jag mig på beachen. Smörjer in mig ordentligt två gånger, men lyckas ändå bränna mig lite. Satansatansatan. Ligger och läser i flera timmar innan ett kort barnvaktsjobb. Föreställning: Song of the lost treasures på Stadshuset 16.00-16.45.
MAT!
"så skönt att tfnen är avstängd.
mest pga att spara akku, men känns befriande. måste sätta på den igen av praktiska skäl, men den får vara avslagen ännu en stund".
"glatt överraskad på piraten. fick betjäning trots ålder, kön och brist på sällskap". Kunde ha berott på att hon som betjänade mig var i samma ålder.
"härligt med cirkus i väntan på maten. fick dock betala för det efteråt".
"herre gud så gott med öl". "
har förövrigt kännt mig ganska söt idag".
"han som dansade igår var söt".
"om något är försvunnet, behöver det inte betyda att det inte finns längre, bara att det finns på ett ställe man inte ser". Jämför att du tappat din klocka, ett minne eller att någon dött. Vackert framställt i dagens pjäs, med två skynken som lämnade plats för scen mellan sig. Bakom det ena skynket fanns allt som man inte ännu tappat, bakom det andra allt som var försvunnet.
"den sista tuggan man tar (eller den man tror att skall bli den sista) måste alltid vara perfekt!".
"känns vuxet och lyxigt att gå ut och äta på egen hand".
"varför är teatermänniskor alltid sena?".
"avstängd telefon = ingen klocka". "
tantjävlar som klagar på servitrisen".
"kaloririk pasta kräver efterrätt". Lyckades emellertid hålla mig.
Kvällen går åt till att vakta tre flickor. Somnar bredvid den yngsta innan föräldrarna kommer hem.
Lördag: Min lediga dag. Idag blåser det så in i helvete. "
kan inte beskriva hur nöjd jag är över skidjackan".
Föreställningar: Nordost på Brankis 12.00-13.30, Om tobakens skadlighet i Kulturmagasinet 14.00-14.50, Sagan om Hans och Greta och mycket annat på Stadshuset 15.15-15.50 och Hissvägraren på Brankis 19.00-20.20. Däremellan mat.
"om clowner i allmänhet: ibland vill man bara ruska om dem och skrika: nå men gör det nu bara/säg det då! fåna dig inte".
"lite jobbigt att gå från föreställning till föreställning, att koppla om emotionellt sådär bara. från nordosts tjetjenares krig till en föreläsning om rökningens skadlighet (vad säger snigeln på en tobaksplanta då man frågar vad den tänkte göra? jo: jag tänkte gå på en tobak) till Hans och Greta av utvecklingsstörda. panik-skratt-oskyldig berättarglädje".
"tanten i bordet bredvid sitter och läser en bok som heter what you eat and why it matters. undrar vad hon äter. Ser ut som höna".
"satans fräcka måsar. blir nästan rädd".
"har nu över en timme på mig tills sista föreställningen börjar. maten kom snabbare än jag trott och har inte längre ngt hotellrum med TV att dra sig tillbaka till. plötsligt lite hemlös fiilis".
"tankar om utvecklingsstörda: man (jag) kan bli ganska illa till mods om jag konfronteras med vuxna som är utv.st.. det där med ett barn i en vuxens kropp känns lite skrämmande. då man under föreställningen blir berörd vet jag inte riktigt vad det beror på.
- det är så vackert att de får uttrycka sig genom teatern? känns tillgjort och dumt.
- det är sorgligt att de inte är som alla andra. vet de det? fattar de att det finns människor som är sas vanliga? För jag menar barn vet ju att vixna är vuxna, och de känner igen andra barn.
svårt att säga varför man håller på att börja gråta då berättarmixu och den "mest störda" (huj så det låter!) tillsammans berättar. mixu med ord och den andra på teckenspråk. vad får man säga? vad betyder cp-skadad? är efterbliven och utvecklingsstörd samma sak? Är det som typ neger - mörkhyad?
"det sämsta med att vara på teaterträff ensam är att man inte kan bolla tankar efter en föreställning.
"kalla händer. vad göra i en timme? äta glass?". Även denna gång lyckades jag hålla mig.
"blir jävla irriterad på tanter som vill gå på högkultur i Hangö och köper biljett bara till den föreställning som visats på stora scener i Hfors. det är okej i stan då de går på Lillan och Svenskis med sina små jackor, men i Hangö skall det vara ylletröja och ruffsigt hår. Gärna också lite krabbis. De står först i kön och glupskar sig över de bästa platserna. I Hangö skall det inte vara ngn specialbehandling. de uppför sig som ett gäng 7-åringar som väntar på att få välja karkki först".
"hade väntat mig fri samvaro med vin i trädgården, men fick sitta ensam med husis och choko istället. men det är helt ok det också. lite irriterande att akkun är slut, så ingen kan nå mig och att TV:n inte funkar. även det facto att jag inte tog med mig ngt vin är lite småtrist. det bästa är att jag inte behöver gå hem efter att barnens föräldrar kommit hem. söta ungar, skönt med äldre barn som känner en".
Söndag: "känner mig hemma i den här familjen. barnen sitter och ritar på golvet och jag ligger i mellanbarnets säng och mornar mig. de bråkade sådär mysigt syskonaktigt i morse. vaknade med en äcklig smak av för söt skumpa som bubblar upp till för mycket i munnen. usch". Förestänning: Den förträfflige herr Glad på Stadshuset 12.00-12.45.
"not only am I perfect, I'm a blonde too" står det på en kvinnas t-skjorta på tågstationen. hon är rödhårig."
Kan inte säga så mycket mer. Det var underbart.
Torsdag: Kommer till slutdestinationen med tåg. Har suttit bredvid en gammal gubbe som spillt kaffe över hela golvet framför sig. Det är varmt och soligt. Vaktandet börjar genast och det går väl sisådär då klockan redan är över tre och hon inte sovit alls. Så hon gallskriker i tio minuter, somnar sedan. Äter pizza med mamman och Hon som regisserat Vittra och går sedan till hotellet för att lite lugna ner mej. Vaktande i nån timme på kvällen innan hennes pappa med döttrar kommer. Nu går det bättre. Tar en lång promenad i ett sagolikt tillstånd av solnedgång, vindstilla vatten och trevliga tfnsamtal och minnen. Syrerena doftar och det är en av de där perfekta stunderna. Eller nästan perfekt. Skulle ha vilja ha någon där att dela stunden med.
Fredag: Det fantaskiska vädret håller i sig. Utrustad med sololja, -glasögon, -hatt samt mycket lite kläder slänger jag mig på beachen. Smörjer in mig ordentligt två gånger, men lyckas ändå bränna mig lite. Satansatansatan. Ligger och läser i flera timmar innan ett kort barnvaktsjobb. Föreställning: Song of the lost treasures på Stadshuset 16.00-16.45.
MAT!
"så skönt att tfnen är avstängd.
mest pga att spara akku, men känns befriande. måste sätta på den igen av praktiska skäl, men den får vara avslagen ännu en stund".
"glatt överraskad på piraten. fick betjäning trots ålder, kön och brist på sällskap". Kunde ha berott på att hon som betjänade mig var i samma ålder.
"härligt med cirkus i väntan på maten. fick dock betala för det efteråt".
"herre gud så gott med öl". "
har förövrigt kännt mig ganska söt idag".
"han som dansade igår var söt".
"om något är försvunnet, behöver det inte betyda att det inte finns längre, bara att det finns på ett ställe man inte ser". Jämför att du tappat din klocka, ett minne eller att någon dött. Vackert framställt i dagens pjäs, med två skynken som lämnade plats för scen mellan sig. Bakom det ena skynket fanns allt som man inte ännu tappat, bakom det andra allt som var försvunnet.
"den sista tuggan man tar (eller den man tror att skall bli den sista) måste alltid vara perfekt!".
"känns vuxet och lyxigt att gå ut och äta på egen hand".
"varför är teatermänniskor alltid sena?".
"avstängd telefon = ingen klocka". "
tantjävlar som klagar på servitrisen".
"kaloririk pasta kräver efterrätt". Lyckades emellertid hålla mig.
Kvällen går åt till att vakta tre flickor. Somnar bredvid den yngsta innan föräldrarna kommer hem.
Lördag: Min lediga dag. Idag blåser det så in i helvete. "
kan inte beskriva hur nöjd jag är över skidjackan".
Föreställningar: Nordost på Brankis 12.00-13.30, Om tobakens skadlighet i Kulturmagasinet 14.00-14.50, Sagan om Hans och Greta och mycket annat på Stadshuset 15.15-15.50 och Hissvägraren på Brankis 19.00-20.20. Däremellan mat.
"om clowner i allmänhet: ibland vill man bara ruska om dem och skrika: nå men gör det nu bara/säg det då! fåna dig inte".
"lite jobbigt att gå från föreställning till föreställning, att koppla om emotionellt sådär bara. från nordosts tjetjenares krig till en föreläsning om rökningens skadlighet (vad säger snigeln på en tobaksplanta då man frågar vad den tänkte göra? jo: jag tänkte gå på en tobak) till Hans och Greta av utvecklingsstörda. panik-skratt-oskyldig berättarglädje".
"tanten i bordet bredvid sitter och läser en bok som heter what you eat and why it matters. undrar vad hon äter. Ser ut som höna".
"satans fräcka måsar. blir nästan rädd".
"har nu över en timme på mig tills sista föreställningen börjar. maten kom snabbare än jag trott och har inte längre ngt hotellrum med TV att dra sig tillbaka till. plötsligt lite hemlös fiilis".
"tankar om utvecklingsstörda: man (jag) kan bli ganska illa till mods om jag konfronteras med vuxna som är utv.st.. det där med ett barn i en vuxens kropp känns lite skrämmande. då man under föreställningen blir berörd vet jag inte riktigt vad det beror på.
- det är så vackert att de får uttrycka sig genom teatern? känns tillgjort och dumt.
- det är sorgligt att de inte är som alla andra. vet de det? fattar de att det finns människor som är sas vanliga? För jag menar barn vet ju att vixna är vuxna, och de känner igen andra barn.
svårt att säga varför man håller på att börja gråta då berättarmixu och den "mest störda" (huj så det låter!) tillsammans berättar. mixu med ord och den andra på teckenspråk. vad får man säga? vad betyder cp-skadad? är efterbliven och utvecklingsstörd samma sak? Är det som typ neger - mörkhyad?
"det sämsta med att vara på teaterträff ensam är att man inte kan bolla tankar efter en föreställning.
"kalla händer. vad göra i en timme? äta glass?". Även denna gång lyckades jag hålla mig.
"blir jävla irriterad på tanter som vill gå på högkultur i Hangö och köper biljett bara till den föreställning som visats på stora scener i Hfors. det är okej i stan då de går på Lillan och Svenskis med sina små jackor, men i Hangö skall det vara ylletröja och ruffsigt hår. Gärna också lite krabbis. De står först i kön och glupskar sig över de bästa platserna. I Hangö skall det inte vara ngn specialbehandling. de uppför sig som ett gäng 7-åringar som väntar på att få välja karkki först".
"hade väntat mig fri samvaro med vin i trädgården, men fick sitta ensam med husis och choko istället. men det är helt ok det också. lite irriterande att akkun är slut, så ingen kan nå mig och att TV:n inte funkar. även det facto att jag inte tog med mig ngt vin är lite småtrist. det bästa är att jag inte behöver gå hem efter att barnens föräldrar kommit hem. söta ungar, skönt med äldre barn som känner en".
Söndag: "känner mig hemma i den här familjen. barnen sitter och ritar på golvet och jag ligger i mellanbarnets säng och mornar mig. de bråkade sådär mysigt syskonaktigt i morse. vaknade med en äcklig smak av för söt skumpa som bubblar upp till för mycket i munnen. usch". Förestänning: Den förträfflige herr Glad på Stadshuset 12.00-12.45.
"not only am I perfect, I'm a blonde too" står det på en kvinnas t-skjorta på tågstationen. hon är rödhårig."
Kan inte säga så mycket mer. Det var underbart.
försök till beskrivning
Det är svårt, men jag skall försöka återge så bra som möjligt. Igår var en av de där få dagarna man faktiskt kommer att komma ihåg hela sitt liv. Och vilken dag sen. Den var helt enkelt perfekt från början till slutet. Svårt att säga vad som var bäst,
om det var att sitta längst fram i skolan och känna att vi verkligen är värda mössan,
eller om det var att gå upp på scen och få på sig den och krama om rektor och grupphandledare,
eller om det var att få hålla tal framför alla eller komplimangerna för talet efteråt,
eller om det var att motta en enorm blombukett i skolan av mamma,
eller om det var de helt random mänskorna som gratulerade mig påväg hem
eller om det var vädret
eller om det var festen där hemma,
eller om det var bionaden, ekogrönsakerna, fairtradehanddukarna och ekoskumpan,
eller om det var fotograferingen,
eller om det var min klänning,
eller om det var alla rosor, presenter och gratulationer jag fick,
eller om det var middagen på Pörssi,
eller om det var skumpa vid havis amanda
eller om det var att få dansa en stund på kunkkun
eller om det var att ta sig från klubben till ett lugnare ställe,
eller om det var att träffa gamla klasskamrater som man blv så otroligt lycklig av att se,
eller om det var att få gå hem med en god vän.
För allt var bäst (förutom då kanske de där få timmarna på klubben).
Kvällen slutade inte kanske så som jag hade tänk mig, men jag har inget att ångra.
Och allt förtsätter ju också. Jag kan inte säga annat än jag just nu känner obeskrivlig lycka för igår och idag och hela nästa vecka. Och hon är hemma och jag är ledig och inget prov på länge och varmt och hormonigt förtjust och alla fåniga små saker.
Jag vill tacka alla som gjorde min dag med rosor, vänliga ord, tankar och närvaro. Jag älskar allt och alla.
(Nu har jag tappat min klocka. Fan också.)
Senare:
Jag kom på vad som var det bästa med dagen.
Det att vi alla blev studenter!
om det var att sitta längst fram i skolan och känna att vi verkligen är värda mössan,
eller om det var att gå upp på scen och få på sig den och krama om rektor och grupphandledare,
eller om det var att få hålla tal framför alla eller komplimangerna för talet efteråt,
eller om det var att motta en enorm blombukett i skolan av mamma,
eller om det var de helt random mänskorna som gratulerade mig påväg hem
eller om det var vädret
eller om det var festen där hemma,
eller om det var bionaden, ekogrönsakerna, fairtradehanddukarna och ekoskumpan,
eller om det var fotograferingen,
eller om det var min klänning,
eller om det var alla rosor, presenter och gratulationer jag fick,
eller om det var middagen på Pörssi,
eller om det var skumpa vid havis amanda
eller om det var att få dansa en stund på kunkkun
eller om det var att ta sig från klubben till ett lugnare ställe,
eller om det var att träffa gamla klasskamrater som man blv så otroligt lycklig av att se,
eller om det var att få gå hem med en god vän.
För allt var bäst (förutom då kanske de där få timmarna på klubben).
Kvällen slutade inte kanske så som jag hade tänk mig, men jag har inget att ångra.
Och allt förtsätter ju också. Jag kan inte säga annat än jag just nu känner obeskrivlig lycka för igår och idag och hela nästa vecka. Och hon är hemma och jag är ledig och inget prov på länge och varmt och hormonigt förtjust och alla fåniga små saker.
Jag vill tacka alla som gjorde min dag med rosor, vänliga ord, tankar och närvaro. Jag älskar allt och alla.
(Nu har jag tappat min klocka. Fan också.)
Senare:
Jag kom på vad som var det bästa med dagen.
Det att vi alla blev studenter!
...hälsar från dödsriket
Och så steg hon ner till dödsriket. Men ängeln sade till de som sörjde: Frukta inte, ty hon kommer att återuppstå på den tredje dagen, festa så satan dagen efter det och sedan stiga upp till sommarhimlarna.
Leve(r) livet!
YLE-lägee #2
Det bästa med den här måndagen är att den är en perfekt avslutning till veckoslutet/början på veckan. Den här måndagen är preppisfri! Jag har planerat att efter det här gå till posten och sedan gå ut och inhandla byxor (lite rädd för det, eftersom dagen har en tendent att bli lite deppigare då man provar byxor i trånga, svettiga, äckligt belysta omklädningsrum). Måste nog läsa lite idag också, annars blir dagen nog sämre än vad den skulle kunna bli (pga dåligt samvete).
Veckoslutet gick igen i andan av program. Det var YLE-läger #2 och tre flickor träffade bitter kock i Böle klockan sju. Allt gick lite smidigare den här gången och dagen snabbare då man visste hur allt skulle skötas osv. Barnen och ledarna var nya och vi saknade lite Herr Loppshop, men vi klarade oss. Ännu en gång härligt att träffa Hon som varit i Italien och den andra preppisen och få tala ut om det senaste skvallret och höra (och tala om) de senaste känslouppdateringarna. Herre gud, vad har riktigt hänt i Italien?!?
Lägrets insides:
1. Den här gången döpte vi kossorna till Tunturi (för vihi kan en flicka heta så!) och Helkama.
2. Vi kämpade om ADP (man skulle kunna tro att det betyder adenodifosfat, men nehej, det var dagens coolaste förkortning för AntiDvärgPall). I köket fanns också ÜDP (ÜberDvärgPall).
3. Veckoslutets fråga: Har du en kusin?
4. POTATIS!!! Slevarens min var obeskrvlig!
Söndagens höjdpunkt var Buuisens och Tobbums tacksång. Vi fick höra hemligheten om BUU-klubbsstämpeln! Hajo me de!!
Vi fick också skriva utvärdering. Om vi får tillbaka den så kommer den nog att citeras här.
Tuliaisia från Fuktis: 6 liter mjölk! De skall till Thorax.
Gårdagen gick åt till att baka den där lime-marängkakan. God, men ful.
Veckoslutet gick igen i andan av program. Det var YLE-läger #2 och tre flickor träffade bitter kock i Böle klockan sju. Allt gick lite smidigare den här gången och dagen snabbare då man visste hur allt skulle skötas osv. Barnen och ledarna var nya och vi saknade lite Herr Loppshop, men vi klarade oss. Ännu en gång härligt att träffa Hon som varit i Italien och den andra preppisen och få tala ut om det senaste skvallret och höra (och tala om) de senaste känslouppdateringarna. Herre gud, vad har riktigt hänt i Italien?!?
Lägrets insides:
1. Den här gången döpte vi kossorna till Tunturi (för vihi kan en flicka heta så!) och Helkama.
2. Vi kämpade om ADP (man skulle kunna tro att det betyder adenodifosfat, men nehej, det var dagens coolaste förkortning för AntiDvärgPall). I köket fanns också ÜDP (ÜberDvärgPall).
3. Veckoslutets fråga: Har du en kusin?
4. POTATIS!!! Slevarens min var obeskrvlig!
Söndagens höjdpunkt var Buuisens och Tobbums tacksång. Vi fick höra hemligheten om BUU-klubbsstämpeln! Hajo me de!!
Vi fick också skriva utvärdering. Om vi får tillbaka den så kommer den nog att citeras här.
Tuliaisia från Fuktis: 6 liter mjölk! De skall till Thorax.
Gårdagen gick åt till att baka den där lime-marängkakan. God, men ful.
ett lördagsliv fullt av tillfälliga gäster (eller dagen jag hittade Mina klänningar)
En lördag full med spännande program. Steg ganska tidigt upp (trots att jag kommit sent hem från festen på Lövö) för att hinna med shoppingrundan med mamma. Vi började på Högbergsgatan (jo, här skulle det snobbas) och i den butik jag hade stått utanför så många gånger med beundran i blick och tungan hängandes ur munnen. Vi hittade genast flera alternativ (både lite bättre och lite sämre) och jag förälskade mig i två olika klänningar, en ljusturkosmintgrön och en svart- och vitprickig. Båda satt riktigt bra och de var båda sådär Aina-söta. Beslutsångest. Det slutade i att jag själv köpte den svart- och vitprickiga och pappa betalade för den andra (som kommer att vara den som jag skall dimiteras i). Mammas kommentar var: skit i körkortet Aina, du har jobbat så hårt att nu är du värd en klänning. Hög att shoppingknark köpte vi också en vårrock och ett par skor. Vi var jätte-effektiva och hann också med en cappuccino före klockan ett. Jag älskar mina klänningar. Jag kommer att vara sötast på dimissionen. Hajo me de!
Det blev småbråttom med att hinna till nästa programpunkt, till Sykken, där det var Thorax spex (London, eller Spex and the city). Skumpakorkarna flög upp på scen och det var omstart och buande och hurrande. Jag satt hela tiden och tänkte att sen när ja kommer in så ska jag Så vara med. Finurligt manus. Kvällens skämt: Det var roligt så länge det varade, sa bakterien.
Snabbt snabbt sprang vi iväg lite tidigare för att hinna till Kulturhuset och Jonas Gardell. Inte har man någonsin sett en sådan show förut inte. Han började alldeles genialiskt genom att dela ut regnrockar åt dem som satt på första raden och förklarade för oss att ifall vi inte är en bra publik så har han ett par hinkar fyllda med vatten som han kommer att slänga över oss. Och det gjorde han ju också förstås till publikens förtjusning. Det blev en salig blandning av snusk, allvar, sång och mjölktettror. Kvällen slutade med att vi alla sjöng Aldrig skall jag sluta älska dig... Så har man sett honom också. Inte så illa!
Ut i stormen iväg mot Mejlans och efterfest. Eftersom vi kom så sent så hade festen redan börjat för länge sedan och vi kände oss kanske lite utomstående. Vi hade inte tagit del av snapsen som de andra preppisarna, så det var nu alldeles okej, men kanske inte riktigt vad man hade väntat sig. Ett par preppisar var i riktigt uselt skick och man var nog glad att man inte var en av dem. Många av toracalerna var riktigt jättesnygga (och trevliga), men jävlar de hade ju alla flickvänner. Sablar också.
Hade kollat busstidtabellerna fel, så jag var tvungen att gå hem i regnet mitt i natten. Jag hade kommit till Mannerheimvägen, typ Operan, när mamma textade och sa att ta en taxi. Stackarn måste vakna och komma ner för att betala för den. Inte så bra skött av mig. Skäms lite.
Gardell frågade om han får vara en tillfällig gäst i våra liv. Honom bjuder man gärna på middag igen! Djupa tankar, men låter lite sorgligt. Skulle hellre vilja tala om delar av ens liv. En gäst är någon som kommer och går (vilke ju är fallet med flera människor man träffar), men det finns ju så mycket mer än bara gäster också. Sådana som inte bara går hem till natten.
Gjorde något idag jag borde ha gjort för länge sedan: Jag bytte lakan i min säng. Snart kommer han som skall skriva årsberättelsetillbakablick med. Hoppas innerligt att vi får något gjort, och att det blir bra.
Det blev småbråttom med att hinna till nästa programpunkt, till Sykken, där det var Thorax spex (London, eller Spex and the city). Skumpakorkarna flög upp på scen och det var omstart och buande och hurrande. Jag satt hela tiden och tänkte att sen när ja kommer in så ska jag Så vara med. Finurligt manus. Kvällens skämt: Det var roligt så länge det varade, sa bakterien.
Snabbt snabbt sprang vi iväg lite tidigare för att hinna till Kulturhuset och Jonas Gardell. Inte har man någonsin sett en sådan show förut inte. Han började alldeles genialiskt genom att dela ut regnrockar åt dem som satt på första raden och förklarade för oss att ifall vi inte är en bra publik så har han ett par hinkar fyllda med vatten som han kommer att slänga över oss. Och det gjorde han ju också förstås till publikens förtjusning. Det blev en salig blandning av snusk, allvar, sång och mjölktettror. Kvällen slutade med att vi alla sjöng Aldrig skall jag sluta älska dig... Så har man sett honom också. Inte så illa!
Ut i stormen iväg mot Mejlans och efterfest. Eftersom vi kom så sent så hade festen redan börjat för länge sedan och vi kände oss kanske lite utomstående. Vi hade inte tagit del av snapsen som de andra preppisarna, så det var nu alldeles okej, men kanske inte riktigt vad man hade väntat sig. Ett par preppisar var i riktigt uselt skick och man var nog glad att man inte var en av dem. Många av toracalerna var riktigt jättesnygga (och trevliga), men jävlar de hade ju alla flickvänner. Sablar också.
Hade kollat busstidtabellerna fel, så jag var tvungen att gå hem i regnet mitt i natten. Jag hade kommit till Mannerheimvägen, typ Operan, när mamma textade och sa att ta en taxi. Stackarn måste vakna och komma ner för att betala för den. Inte så bra skött av mig. Skäms lite.
Gardell frågade om han får vara en tillfällig gäst i våra liv. Honom bjuder man gärna på middag igen! Djupa tankar, men låter lite sorgligt. Skulle hellre vilja tala om delar av ens liv. En gäst är någon som kommer och går (vilke ju är fallet med flera människor man träffar), men det finns ju så mycket mer än bara gäster också. Sådana som inte bara går hem till natten.
Gjorde något idag jag borde ha gjort för länge sedan: Jag bytte lakan i min säng. Snart kommer han som skall skriva årsberättelsetillbakablick med. Hoppas innerligt att vi får något gjort, och att det blir bra.
en liten resa tillbaka i tiden
Gårdagen räddade mitt liv. Blå-lila middag med mat och vin, vänner och bekanta. Allt var som förut och det gjorde mig lyckligast i världen. Det är det man behöver just nu; trygghet och visshet om att allt inte är helt förändrat. Lite småvemodigt var det, men jag behövde det. Dessutom blir det flickkväll idag så man hinner prata ännu lite mera. Det blev förstås mycket prat typ: Nå vad gör du på dagarna? Aj skall du börja jobba? Hur har skrivningarna gått? Åker du in på sommaren? Vitsi jag har nog saknar dej! Så blir det då man inte setts å en tid. Alltmänt klagande om hur jobbigt det är på prepkurs eller jobbet.
Satt igår kväll en stund med Honom. Jag kan inte säga så mycket annat än att vi hade en moment, ett välbehövligt samtal som gjorde mig väl till mods, fast av kanske lite fel orsaker. Just nu orkar jag ändå inte tänka så att: nä, Aina, du kan inte utsätta dig själv för det här igen, för jag mår riktigt bra. Kanske leder det till att jag mår sämre igen i morgon, men hej, det är morgondagens problem. Knappen, Svea och dynan är ännu mina. För att inte tala om hans låda. Och vem vet, kanske blir allting mycket bättre..?
Satt bredvid gruppens par vid matbordet. Hon frågade vad jag hade tänkt specialisera mig på sedan när jag kommit in i medi. Jag svarade att antagligen barn och ungdom. Möjligtvis kvinnosjukdomar. Förstås har jag också tänkt på barnmorskeutbildning, fast det är väl inte läkarutbildning. Vi får se. Först måst det där när komma. Blev lite smickrad då de berättade att de läser min blogg (hej hej..!) och att de tycker om den. Nu blev det svårt.
Vi thoraxiter ville utföra ett nystagmustest på Hon som var en av värdinnorna. Det lyckades inte alls. Lite missnöjd.
Nästa lördag blir det shopping med mamma. Det blir nya vårskor, ny vårrock och dimissionsklänning. Nöjd. Sedan har jag ju resten av dagen fullspäckad med superprogram.
Satt igår kväll en stund med Honom. Jag kan inte säga så mycket annat än att vi hade en moment, ett välbehövligt samtal som gjorde mig väl till mods, fast av kanske lite fel orsaker. Just nu orkar jag ändå inte tänka så att: nä, Aina, du kan inte utsätta dig själv för det här igen, för jag mår riktigt bra. Kanske leder det till att jag mår sämre igen i morgon, men hej, det är morgondagens problem. Knappen, Svea och dynan är ännu mina. För att inte tala om hans låda. Och vem vet, kanske blir allting mycket bättre..?
Satt bredvid gruppens par vid matbordet. Hon frågade vad jag hade tänkt specialisera mig på sedan när jag kommit in i medi. Jag svarade att antagligen barn och ungdom. Möjligtvis kvinnosjukdomar. Förstås har jag också tänkt på barnmorskeutbildning, fast det är väl inte läkarutbildning. Vi får se. Först måst det där när komma. Blev lite smickrad då de berättade att de läser min blogg (hej hej..!) och att de tycker om den. Nu blev det svårt.
Vi thoraxiter ville utföra ett nystagmustest på Hon som var en av värdinnorna. Det lyckades inte alls. Lite missnöjd.
Nästa lördag blir det shopping med mamma. Det blir nya vårskor, ny vårrock och dimissionsklänning. Nöjd. Sedan har jag ju resten av dagen fullspäckad med superprogram.
ich haben das got vochengeslüten haben ja!
Har haft ett så roligt veckoslut!
På fredagen var det MAOL-inlämning och det slutade ju sen med att jag satt i skolan i en och en havl timme och alldeles jättemedvetet boikottade kemmaläsningen. Jag satt med Hon som också skriver kemi och sedan kom den tredje av oss som skall på thoraxprepkurs och vi satt och åt skolans utsökta vegesås med ris och talade om hur vi så inte skulle orka läsa. Det var så svårt att slita sig från det och ta sig till bibban efteråt.
Jag hade drömt om fotiskillen den natten och jag hade lite lust att ta mig en titt på honom. Då timmarna börjat efter lunchen gav jag upp och skulle just gå och klä på mig då han kom emot mig i korridoren. Jag blev blixtsnabbt alldeles knallröd i ansiktet och vände på klacken och sprang snabbt som bara vad till Henne och skrattade hysteriskt. Suck. Lixom grow up!! ("Sano p, sano i...")
Tog tåget till stan med Hennes kompis på ettan och kompisens (?) pojkvän och det var också alldeles otroligt roligt. Han är så rolig! Vill ha hans 22-åriga bror! Kanske..?
På bibban gick det alldeles bra. Jag hittade ett par biollarelaterade rolisar:
Cyanidjon, men även cyanvätegas
inhiberar enzymet cytokromoxidas
genom att bilda ett kopparkomplex
varpå andningen upphör och livet släcks
På tal om DNA var en klurig fråga ställd. Får man allt sagt med bokstäverna CAGT? Jag tror påriktigt att jag kommer att lära mig något av detta! Så svårt att skriva cytokromoxidas. Eller är det? Nu är det lite gulligt då läroboksförfattare har humor!
Fredagkvällen hade jag egentligen tänkt tillbringa hemma, men det blev en barnvaktskeikka i Grani istället. Helt okej. Flickan tog det mycket lugnare än tidigare och vi tittade på Simpsons och åt apelsin. Efteråt drack jag ett glas vin med flickföräldrarna.
Lördag morgon ringer väckarklockan halv sex och det bär av med nyladdad mysmusik (usch, man skall nog egentligen inte ladda ner!) till Böle där en trött Hon som också skriver kemma och en ännu tröttare Hon som är rödvit väntar. Vi hittar The kock och vi kör iväg någonstans ut i skogen, typ Nurmijärvi, på YLE-läger, där nya barn utbildas till de fantastiaka FST5-programmen Station-T och Loppshop. Vi flickor är allmänt kallade för köksor.
The kock var söt men otroligt bitter (bittee). Han måste ha tänkt högt om oss tre flickor som bara skratta åt precis allt (hajoo/söndee) och pratade ett konstigt språk (en blandning av svenska, finska, engelska, tyska och graniska kryddat med de mest specifika ljudeffekter). Men jag har inte skrattat så mycket på så länge och jag måste bara säga att Hon med kemman är hysteriskt rolig. Mat blev det också lagat emellanåt men det var nog otroligt lättförtjänta pengar. På kvällen var det bastuabileet med limu och chips och lite vila från skrikande, hungriga ungar. Vi gick och lade oss då ungarna (och Loppshophuliganen, en helt otroligt jobbig/rolig/energisk blandning av Han som var Madonna och Han som är från Vihtis då de är som värst. Upphöjt i kubik.) hade sjungit klart Singstar. Vi var så trötta, men det slutade ändå med att vi låg och pratade jättelångt in på natten. Så går det väl då man inte setts på länge.
Fast får bittra kock verkade fullständigt fed up med allt som har med fniss, finlandsvenskhet och livet att göra så märkte man nog ändå att han inte hade allt för mycket emot oss. Han lärde oss diverse kockgrejer och talade till och med lite självmant med oss i bilen påväg hem (vi baa foo) efter söndagsmorgonmålet. Det var en kille vi antagligen aldrig kommer att se igen. Eller vad vet man?
Jag har (efteemid)dagen framför mig. En (eftreemid)dag av ångestfylld panikläsning. Jag är trött men lycklig på grund av mina underbara flickvänner och försöker att inte tänka alltför mycket på realtvåan. Tror att ja har lust att läsa nå fan! Svårt, då dagen är den där dagen som man msået lära sig allt det där som man då tänkte att man måste lära sig sen!
På fredagen var det MAOL-inlämning och det slutade ju sen med att jag satt i skolan i en och en havl timme och alldeles jättemedvetet boikottade kemmaläsningen. Jag satt med Hon som också skriver kemi och sedan kom den tredje av oss som skall på thoraxprepkurs och vi satt och åt skolans utsökta vegesås med ris och talade om hur vi så inte skulle orka läsa. Det var så svårt att slita sig från det och ta sig till bibban efteråt.
Jag hade drömt om fotiskillen den natten och jag hade lite lust att ta mig en titt på honom. Då timmarna börjat efter lunchen gav jag upp och skulle just gå och klä på mig då han kom emot mig i korridoren. Jag blev blixtsnabbt alldeles knallröd i ansiktet och vände på klacken och sprang snabbt som bara vad till Henne och skrattade hysteriskt. Suck. Lixom grow up!! ("Sano p, sano i...")
Tog tåget till stan med Hennes kompis på ettan och kompisens (?) pojkvän och det var också alldeles otroligt roligt. Han är så rolig! Vill ha hans 22-åriga bror! Kanske..?
På bibban gick det alldeles bra. Jag hittade ett par biollarelaterade rolisar:
Cyanidjon, men även cyanvätegas
inhiberar enzymet cytokromoxidas
genom att bilda ett kopparkomplex
varpå andningen upphör och livet släcks
På tal om DNA var en klurig fråga ställd. Får man allt sagt med bokstäverna CAGT? Jag tror påriktigt att jag kommer att lära mig något av detta! Så svårt att skriva cytokromoxidas. Eller är det? Nu är det lite gulligt då läroboksförfattare har humor!
Fredagkvällen hade jag egentligen tänkt tillbringa hemma, men det blev en barnvaktskeikka i Grani istället. Helt okej. Flickan tog det mycket lugnare än tidigare och vi tittade på Simpsons och åt apelsin. Efteråt drack jag ett glas vin med flickföräldrarna.
Lördag morgon ringer väckarklockan halv sex och det bär av med nyladdad mysmusik (usch, man skall nog egentligen inte ladda ner!) till Böle där en trött Hon som också skriver kemma och en ännu tröttare Hon som är rödvit väntar. Vi hittar The kock och vi kör iväg någonstans ut i skogen, typ Nurmijärvi, på YLE-läger, där nya barn utbildas till de fantastiaka FST5-programmen Station-T och Loppshop. Vi flickor är allmänt kallade för köksor.
The kock var söt men otroligt bitter (bittee). Han måste ha tänkt högt om oss tre flickor som bara skratta åt precis allt (hajoo/söndee) och pratade ett konstigt språk (en blandning av svenska, finska, engelska, tyska och graniska kryddat med de mest specifika ljudeffekter). Men jag har inte skrattat så mycket på så länge och jag måste bara säga att Hon med kemman är hysteriskt rolig. Mat blev det också lagat emellanåt men det var nog otroligt lättförtjänta pengar. På kvällen var det bastuabileet med limu och chips och lite vila från skrikande, hungriga ungar. Vi gick och lade oss då ungarna (och Loppshophuliganen, en helt otroligt jobbig/rolig/energisk blandning av Han som var Madonna och Han som är från Vihtis då de är som värst. Upphöjt i kubik.) hade sjungit klart Singstar. Vi var så trötta, men det slutade ändå med att vi låg och pratade jättelångt in på natten. Så går det väl då man inte setts på länge.
Fast får bittra kock verkade fullständigt fed up med allt som har med fniss, finlandsvenskhet och livet att göra så märkte man nog ändå att han inte hade allt för mycket emot oss. Han lärde oss diverse kockgrejer och talade till och med lite självmant med oss i bilen påväg hem (vi baa foo) efter söndagsmorgonmålet. Det var en kille vi antagligen aldrig kommer att se igen. Eller vad vet man?
Jag har (efteemid)dagen framför mig. En (eftreemid)dag av ångestfylld panikläsning. Jag är trött men lycklig på grund av mina underbara flickvänner och försöker att inte tänka alltför mycket på realtvåan. Tror att ja har lust att läsa nå fan! Svårt, då dagen är den där dagen som man msået lära sig allt det där som man då tänkte att man måste lära sig sen!
vilken är sannolikheten för att en piruett skall lyckas?
Såhär efteråt så tänker man tillbaka gå gårdagens stress på bibban och på hur onödig den var. Inget jag räknade igår skulle ha hjälp mig idag. Å andra sidan skulle min dag nog inte ha varit mycket stressfriare om jag bara skulle ha gjort ingenting här hemma. Gav ändå upp ganska snabbt som tur är och hade ett par timmar vila hemma innan månadens (årstidens?) högkulturpläjäys: Törnrosabalett på operan!
Jag kan nog inte tänka mig något bättre sätt att slappna av och tänka på annat än gårdagens föreställning. Det var ett pastellfärgat spektakel (på ett bra sätt) och hela jag njöt av allt det ljusröda, -blåa, -gula och turkosa som åkte omkring på scen. Hur vackert kan det inte bli med 20 flickor på scen med klänningar i grönt och rosa glitter och tre meter i diameter stora starkt ljusrösa rosor på kanterna. Det går inte att beskriva. Tänk: gräddkaka, men just så mycket att det inte ännu är äckligt.
För att lite recensera: För det visuella 10++. Dansarna var också bra och koreografierna högklassiga och underhållande. Det som lite fick mig att rynka på pannan var hur föreställningen var uppbyggd. Tyngdpunkterna var underligt placerade. Alla de där för sagan typiska vändpunkterna (det att prinsessan sticker sig på rosen och somnar, det att prinsen fightar mot elaka häxan och det att prinsessan vaknar upp igen) var väldigt snabbt undanfixade och man hade satsat mer på dopet i början och balen i slutet då allt var bra igen. Det var ju en barnvänlig balett, så jag förstår om de har varit tvugna att lite skära ner för att det inte skall bli så långt, men de tog bort på helt fel ställen enligt mig. Danserna förde inte sagan vidare utan det dansades helt omotiverade danser (fast de ju nog ofta var väldigt bra)! Det som också irriterade mig lite var att solodansarna alltid tackade för publikens applåder. Det tog bort av sagostämningen! Tycker annars också att de där solostyckena är lite trista. Det är ingen symmetri i dem. Det är mycket mäktigare med stora massdanser!
Trots att dansarna antagligen befinner isg i en av världens tuffaste branscher så avundas jag dem så otroligt mycket då de dansar där uppe framför alla människor i publiken. Jag har svårt att tro att det finns yrken som belönar lika mycket i den stunden.
Jag satt hela föreställningen och njöt. Ögongodis var vad det var.
Det har hittills ännu inte varit så koncentrerat i gympasalen som det var i morse den första en och en halv timmen. Ingen steg upp och gick på wessan eller gick efter papper eller vatten. Alla satt och skrev så att pennan glödde. Jag satt alla sex timmar idag. Vet inte om det hade varit någon skillnad ifall jag lämnat upp en halv timme tidigare, men jag hade svårt att bestämma mig vilka uppgifter jag skulle lämna in. Jag vågar igen inte tippa på något. Det skulle vara så olyckligt om jag sedan hoppats på för mycket. Det verkade ändå vara ett lite oroväckande lätt prov. Hatar sannolikhetsuppgifter!!
På måndag talade jag i telefon en ganska lång stund. Det var ett alldeles bra samtal och jag var på gott humör efteråt. Jag märkte till min förvåning hur mycket jag saknar att ha någon att tala sådär med i telefon. Jag tänkte en stund på Han med systern, för han var jättebra på att tala i tfn. Borde ringa honom annars också här i nåt skede och prata lite. Eller borde... vill!
Saker som gjort dagen lite bättre:
1. I spåran såg jag ett par som hade varir i butiken. De hade sina varor i biopåse.
2. Piruetterna på dansen gick bra idag. Jag klarar fortfarande ändå inte av dem år vänster.
Jag kan nog inte tänka mig något bättre sätt att slappna av och tänka på annat än gårdagens föreställning. Det var ett pastellfärgat spektakel (på ett bra sätt) och hela jag njöt av allt det ljusröda, -blåa, -gula och turkosa som åkte omkring på scen. Hur vackert kan det inte bli med 20 flickor på scen med klänningar i grönt och rosa glitter och tre meter i diameter stora starkt ljusrösa rosor på kanterna. Det går inte att beskriva. Tänk: gräddkaka, men just så mycket att det inte ännu är äckligt.
För att lite recensera: För det visuella 10++. Dansarna var också bra och koreografierna högklassiga och underhållande. Det som lite fick mig att rynka på pannan var hur föreställningen var uppbyggd. Tyngdpunkterna var underligt placerade. Alla de där för sagan typiska vändpunkterna (det att prinsessan sticker sig på rosen och somnar, det att prinsen fightar mot elaka häxan och det att prinsessan vaknar upp igen) var väldigt snabbt undanfixade och man hade satsat mer på dopet i början och balen i slutet då allt var bra igen. Det var ju en barnvänlig balett, så jag förstår om de har varit tvugna att lite skära ner för att det inte skall bli så långt, men de tog bort på helt fel ställen enligt mig. Danserna förde inte sagan vidare utan det dansades helt omotiverade danser (fast de ju nog ofta var väldigt bra)! Det som också irriterade mig lite var att solodansarna alltid tackade för publikens applåder. Det tog bort av sagostämningen! Tycker annars också att de där solostyckena är lite trista. Det är ingen symmetri i dem. Det är mycket mäktigare med stora massdanser!
Trots att dansarna antagligen befinner isg i en av världens tuffaste branscher så avundas jag dem så otroligt mycket då de dansar där uppe framför alla människor i publiken. Jag har svårt att tro att det finns yrken som belönar lika mycket i den stunden.
Jag satt hela föreställningen och njöt. Ögongodis var vad det var.
Det har hittills ännu inte varit så koncentrerat i gympasalen som det var i morse den första en och en halv timmen. Ingen steg upp och gick på wessan eller gick efter papper eller vatten. Alla satt och skrev så att pennan glödde. Jag satt alla sex timmar idag. Vet inte om det hade varit någon skillnad ifall jag lämnat upp en halv timme tidigare, men jag hade svårt att bestämma mig vilka uppgifter jag skulle lämna in. Jag vågar igen inte tippa på något. Det skulle vara så olyckligt om jag sedan hoppats på för mycket. Det verkade ändå vara ett lite oroväckande lätt prov. Hatar sannolikhetsuppgifter!!
På måndag talade jag i telefon en ganska lång stund. Det var ett alldeles bra samtal och jag var på gott humör efteråt. Jag märkte till min förvåning hur mycket jag saknar att ha någon att tala sådär med i telefon. Jag tänkte en stund på Han med systern, för han var jättebra på att tala i tfn. Borde ringa honom annars också här i nåt skede och prata lite. Eller borde... vill!
Saker som gjort dagen lite bättre:
1. I spåran såg jag ett par som hade varir i butiken. De hade sina varor i biopåse.
2. Piruetterna på dansen gick bra idag. Jag klarar fortfarande ändå inte av dem år vänster.
shopping på kvinnolördagen
Behövde sedan inte tänka så mycket mer på festen då jag blev erbjuden ett barnvaktsjobb på ett par timmar på kvällen på Svenskis. Går antagligen efteråt och hyr någon film eller går på bio. Får se. Under ett ögonblick igår, då jag hörde om festen tema, hade jag riktigt stor lust att gå, men det blir nog bättre såhär. Eller så kan jag skylla på att jag inte tog med någon banan och därför inte kom in!
Annars firar jag en lördag så som lördagar utan jobb skall firas. Jag shoppade loss på förmiddagen som om jag hade två timmar på mig att köpa så mycket som möjligt alldeles gratis (kan man köpa något gratis?). Köpte vissa småsaker som jag faktiskt behövde, som öronproppar till skrivningarna, hårsnoddar, sportbh:ar (kan såna för 20 ? vara bra..? Jag bestämde mig för att de kan det!), bly och en alldeles standardformad svart topp för träning. Men så köpte jag ju också sådant som jag bara ville ha! Jag gick omkring i den underbara butiken Noa Noa (ja, jag reklamerar alldeles ohämmat här, för kvinnan bakom disken pratade svenska med mig och det är ingen sådan där stor kedja, så gå dit alla och njut av kläderna som är sådär härligt flickiga, men ändå väldigt sofistikerade), i säker en timme och tittade och provade. Pengar gick också åt på Indiska och i Alko där jag köpte öl, kvinnodagen till ära. Hurra för belgiskt starköl och tyskt ekologiskt!
Efter rundan känner jag av den där lindriga värken i ryggen (av den oergonomiska väskan), hungern och oron för hur man skall klara sig resten av månaden helt sådär ekonomiskt, men samtidigt den där saligheten över ens fynd. Många cent finns det inte kvar av min lön, men det var SÅ värt det! Nu borde man göra något nyttigt av dagen och räkna lite logaritmer. Mjöö... Tänk, om tre veckor är det över! Ja, fast då börjar det ju egentligen bara.
Att gratulera alla kvinnor på kvinnodagen för något som de inte själv kan rå för är kanske lite onödigt, men jag uppmanar alla kvinnor (och alla som annars bara känner sig kvinnliga) att idag vara stolta över sitt kön och känna sig nöjd över den man är. Sedan kan man ju fira genom att ta emot blommor, äta ute, shoppa, hugga ved eller ta en skumbad! I Morgon är det förövrigt den internationella mansdagen, så då kan man fira pånytt, ifall man känner sig exeptionellt manlig.
(Ujh vad jag blir glad av mina nya kläder! Varför är ingen som kan beundra dem hemma?!?)
Annars firar jag en lördag så som lördagar utan jobb skall firas. Jag shoppade loss på förmiddagen som om jag hade två timmar på mig att köpa så mycket som möjligt alldeles gratis (kan man köpa något gratis?). Köpte vissa småsaker som jag faktiskt behövde, som öronproppar till skrivningarna, hårsnoddar, sportbh:ar (kan såna för 20 ? vara bra..? Jag bestämde mig för att de kan det!), bly och en alldeles standardformad svart topp för träning. Men så köpte jag ju också sådant som jag bara ville ha! Jag gick omkring i den underbara butiken Noa Noa (ja, jag reklamerar alldeles ohämmat här, för kvinnan bakom disken pratade svenska med mig och det är ingen sådan där stor kedja, så gå dit alla och njut av kläderna som är sådär härligt flickiga, men ändå väldigt sofistikerade), i säker en timme och tittade och provade. Pengar gick också åt på Indiska och i Alko där jag köpte öl, kvinnodagen till ära. Hurra för belgiskt starköl och tyskt ekologiskt!
Efter rundan känner jag av den där lindriga värken i ryggen (av den oergonomiska väskan), hungern och oron för hur man skall klara sig resten av månaden helt sådär ekonomiskt, men samtidigt den där saligheten över ens fynd. Många cent finns det inte kvar av min lön, men det var SÅ värt det! Nu borde man göra något nyttigt av dagen och räkna lite logaritmer. Mjöö... Tänk, om tre veckor är det över! Ja, fast då börjar det ju egentligen bara.
Att gratulera alla kvinnor på kvinnodagen för något som de inte själv kan rå för är kanske lite onödigt, men jag uppmanar alla kvinnor (och alla som annars bara känner sig kvinnliga) att idag vara stolta över sitt kön och känna sig nöjd över den man är. Sedan kan man ju fira genom att ta emot blommor, äta ute, shoppa, hugga ved eller ta en skumbad! I Morgon är det förövrigt den internationella mansdagen, så då kan man fira pånytt, ifall man känner sig exeptionellt manlig.
(Ujh vad jag blir glad av mina nya kläder! Varför är ingen som kan beundra dem hemma?!?)
bebis och ny lägenhet
Har haft en ganska bra dag idag. Fick läst ett par timmar på morgonen, först lite biologi (men ja hittar int hur rhesusfaktorn nedärvs nånstans!) och sedan någon timme vektorlära. Jag hittade mitt gamla prov och blev så glad då det visade sig att jag har varit bra på det någon gång i tiden. Fulla poäng i ett mattaprov är inte helt dåligt!
Efter ett tog jag U-tåget till Grankulla. Jag blev avhämtad från station (lyx) och blev skjutsad till hemmet där jag skall tillbringa ett par förmiddagar nu den här veckan, tillsammans med en 8-månader gammal flicka. Flickan verkade alldeles nöjd och inte väldigt mammis, hon är kanske inte så gammal ännu att förstå att vara det. Det skall nog gå bra i morgon. Hon sover dessutom dagssömn en stor del av de timmar jag kommer att vara där, så då jag inte ligger på golvet med en bebis och två hundar, får jag räkna. Så har ja ju någon att prata med också.
Det bästa med småbarn i den åldern är att de inte bryr sig så mycket. De kan inte klaga på att jag är tråkig eller skrika åt mig för att jag gör makaronerna på fel sätt. De gråter om de mår dåligt av någon orsak men det behöver man inte bry sig om så mycket.
Från Grani bar det av tillbaka till stan och hem till Han som har skägg och hans rumskompis med Hon som också har en pappa i samma kompisgäng, för att äntligen se pojkarnas nya gemensamma lägenhet. Länge sedan vi alla setts tillsammans och det var hur trevligt som helst. Det är så underbart att se två killar som kan komma så bra överens och förstå varandra så fullständigt. Det är nog så som äktenskap borde se ut. Närmare: Det är så jag vill att mitt äktenskap skall se ut.
Hoppas att Everwood har kommit på band, för ja orkar nog inte läsa någon matta me idag.
Efter ett tog jag U-tåget till Grankulla. Jag blev avhämtad från station (lyx) och blev skjutsad till hemmet där jag skall tillbringa ett par förmiddagar nu den här veckan, tillsammans med en 8-månader gammal flicka. Flickan verkade alldeles nöjd och inte väldigt mammis, hon är kanske inte så gammal ännu att förstå att vara det. Det skall nog gå bra i morgon. Hon sover dessutom dagssömn en stor del av de timmar jag kommer att vara där, så då jag inte ligger på golvet med en bebis och två hundar, får jag räkna. Så har ja ju någon att prata med också.
Det bästa med småbarn i den åldern är att de inte bryr sig så mycket. De kan inte klaga på att jag är tråkig eller skrika åt mig för att jag gör makaronerna på fel sätt. De gråter om de mår dåligt av någon orsak men det behöver man inte bry sig om så mycket.
Från Grani bar det av tillbaka till stan och hem till Han som har skägg och hans rumskompis med Hon som också har en pappa i samma kompisgäng, för att äntligen se pojkarnas nya gemensamma lägenhet. Länge sedan vi alla setts tillsammans och det var hur trevligt som helst. Det är så underbart att se två killar som kan komma så bra överens och förstå varandra så fullständigt. Det är nog så som äktenskap borde se ut. Närmare: Det är så jag vill att mitt äktenskap skall se ut.
Hoppas att Everwood har kommit på band, för ja orkar nog inte läsa någon matta me idag.
lunchpaus
Tar en (kanske inte så välförtjänt) lunchpaus. Skall efter det ta mig till bibban och läsa ett par timmar till. Matta idag. Äter lunch bestående av endast tomma kalorier (inget protein, inga fibrer, bara vitt mjöl och basilika), men färskpasta går snabbt att laga. Det är lite tricky det här med lunch, för jag har inte råd med att äta lunch ute på stan alla dagar. Måste alltså äta hemma. Men det blir ett helt okej avbrott att läsa några timmar på morgonen, sedan äta och ta en promenad och läsa lite till.
Idag blir det kaffedate (för jag har ju inte druckit tillräkligt med kaffe idag, usch jag mår illa) efter läsandet och sedan kronas kvällen med ett barnvaktsjobb hos A och Bemos. Jag tror att dagen kan bli bra. (Bara jag skulle sluta må dåligt av koffeinet).
Det var lustigt att gå till yogan igår, då det fortfarande var ljust ute då man gick. Visserligen var klockan inte mer än lite före sex, men ändå. Yogan var liktigt skön, då vi gjörde upp-och-ner-rörelser. Jag kom alldeles själv upp i käsilläseisonta och hartiaseisontan var jätteskön.
Det var lustigt igår att titta igenom sina gamla mattapapper då jag sorterade dem. Min handstil har varit ful! Jag hittade endel gamla kommentarer från ettans häften, bl.a. en massa olika smileyn som Han som flyttade till Mattliden efter ettan hade ritat i mina häften. Hittade också i mina gamla kemmapapper två etanolmolekyler (hundarna, ni vet), en med en rosett som skulle föreställa mig och en som skulle föreställa Honom. Ett stort hjärta svevade ovanför dem båda. Ett gott tecken att jag smålog av minnet istället för att bli vemodig!
Satt igår kväll med en grön ansiktsmask och tittade på Huippis, och nu idag känner jag att jag har en ganska bra hy-dag. Känner mig lite söt också, då jag har annat på än verkkare första gången på länge. Provade dessutom lite mina nya kajalpennor och har konstaterat att jag är sötare i smink. Skönt med en lite psykiskt vacker-dag.
Jag fann mig för en stund sedan i köket medan pastan kokade dansandes till Anna Abreus nya singel (vad den nu sen heter). Jag rockade loss riktigt ordentligt och skakade rumpan mer än på länge (man kan göra sånt då man är ensam hemma). Kom sedan på mig själv då jag i ögonvrån såg en granne ute på gården som tittade åt mitt håll. Jag återvände snabbt till det kokande, men på lite bättre humör.
UJH, nu kom posten!! Månne min mp3:a damp ner i tamburen?!?
Idag blir det kaffedate (för jag har ju inte druckit tillräkligt med kaffe idag, usch jag mår illa) efter läsandet och sedan kronas kvällen med ett barnvaktsjobb hos A och Bemos. Jag tror att dagen kan bli bra. (Bara jag skulle sluta må dåligt av koffeinet).
Det var lustigt att gå till yogan igår, då det fortfarande var ljust ute då man gick. Visserligen var klockan inte mer än lite före sex, men ändå. Yogan var liktigt skön, då vi gjörde upp-och-ner-rörelser. Jag kom alldeles själv upp i käsilläseisonta och hartiaseisontan var jätteskön.
Det var lustigt igår att titta igenom sina gamla mattapapper då jag sorterade dem. Min handstil har varit ful! Jag hittade endel gamla kommentarer från ettans häften, bl.a. en massa olika smileyn som Han som flyttade till Mattliden efter ettan hade ritat i mina häften. Hittade också i mina gamla kemmapapper två etanolmolekyler (hundarna, ni vet), en med en rosett som skulle föreställa mig och en som skulle föreställa Honom. Ett stort hjärta svevade ovanför dem båda. Ett gott tecken att jag smålog av minnet istället för att bli vemodig!
Satt igår kväll med en grön ansiktsmask och tittade på Huippis, och nu idag känner jag att jag har en ganska bra hy-dag. Känner mig lite söt också, då jag har annat på än verkkare första gången på länge. Provade dessutom lite mina nya kajalpennor och har konstaterat att jag är sötare i smink. Skönt med en lite psykiskt vacker-dag.
Jag fann mig för en stund sedan i köket medan pastan kokade dansandes till Anna Abreus nya singel (vad den nu sen heter). Jag rockade loss riktigt ordentligt och skakade rumpan mer än på länge (man kan göra sånt då man är ensam hemma). Kom sedan på mig själv då jag i ögonvrån såg en granne ute på gården som tittade åt mitt håll. Jag återvände snabbt till det kokande, men på lite bättre humör.
UJH, nu kom posten!! Månne min mp3:a damp ner i tamburen?!?
dokumentering
Satt mig ner med Kemisten 4 för att lösa galvaniska element-problemet, och jag löste det!!!!! Lälläsläää! Har sorterat papper i en halv timme, hittat de papper som behandlar ämnet och läst i boken en gång till och det gick det gick det gick! Jag (tror att jag) fattar. Den positiva elektroden av den ädlade metallen kan inte reduceras (ta emot elektroner) pga att den redan är i fast form (alltså inte jonform) och därför reducerad metalljonerna i lösningen och tar elektroner från elektroden som då bli positiv. Har jag förstått rätt? Oxideras då den positiva elektroden? Det borde den väl inte göra. Det är väl så att den får elektronerna från den negativa elektroden, därav elspänningen. (Snälla Hannele eller annan kemist, om du läser så rätta mig om jag har fel).
Jag känner mig smart och lyckad! Hög på kaffe!
Orsaken till att jag vill dokumentera denna otroliga lycka är att jag nu skall ta itu med Kemisten 5, dvs den som behandlar jämvikt och pH, den svåraste kursen. Om ett par timmar kommer jag alltså att sitta och slita av mig håret och gråta av förtvivlan. Då kan jag sen på kvällen läsa det här och minnas att jag inte är hopplös.
Äntligen fredag. Blir det månne punttis..?
Ett par timmar senare sitter jag alldeles fylld med känslor, men inte pga kemihat utan pga det senaste avsnittet av Grey´s anatomy. Hur sorgligt är inte det...?
Det var ett bra avsnitt. Jag hade väntat mig ett lyckligt slut med ett bröllop, men så slutade det bara med att alla var olyckliga. Kan man uppleva känslor via andra? Kanske det är det som kallas empati... men när man har varit i situationen själv (eller en liknande) och upplevt de känslor som man vet att peronen i TV:n/kompisen känner så kommer de på nåt sätt tillbaka. Eller man minns hur det var och hur det kändes allt för väl. Alltid då jag ser t.ex. på TV situationen där man vet: nu tar det slut, den där tystnaden och blicken, fylls jag av samma panikkänsla som då. Kan man då förstå t.ex. Christina ifall man aldrig haft ett brustet hjärta?
Jag känner mig smart och lyckad! Hög på kaffe!
Orsaken till att jag vill dokumentera denna otroliga lycka är att jag nu skall ta itu med Kemisten 5, dvs den som behandlar jämvikt och pH, den svåraste kursen. Om ett par timmar kommer jag alltså att sitta och slita av mig håret och gråta av förtvivlan. Då kan jag sen på kvällen läsa det här och minnas att jag inte är hopplös.
Äntligen fredag. Blir det månne punttis..?
Ett par timmar senare sitter jag alldeles fylld med känslor, men inte pga kemihat utan pga det senaste avsnittet av Grey´s anatomy. Hur sorgligt är inte det...?
Det var ett bra avsnitt. Jag hade väntat mig ett lyckligt slut med ett bröllop, men så slutade det bara med att alla var olyckliga. Kan man uppleva känslor via andra? Kanske det är det som kallas empati... men när man har varit i situationen själv (eller en liknande) och upplevt de känslor som man vet att peronen i TV:n/kompisen känner så kommer de på nåt sätt tillbaka. Eller man minns hur det var och hur det kändes allt för väl. Alltid då jag ser t.ex. på TV situationen där man vet: nu tar det slut, den där tystnaden och blicken, fylls jag av samma panikkänsla som då. Kan man då förstå t.ex. Christina ifall man aldrig haft ett brustet hjärta?
att åka nattåg
Jag måste säga att det finns bättre saker att komma hem till än grådaskigt väder. Då man vaknat till att solen håller på att gå upp bakom det snöbeklädda fjället, nöjer man sig inte riktigt med att vakna upp till utsikt över en bakgård med bildar och asfalt.
Att åka nattåg var en upplevelse. Jag hade väntat mig ett sådant där rysslandtåg med jättemånga sängar ovanpå varandra i en lång kupé och att det skulle vara sådär lite fuktigt och lukta lite unket, men jag hade felfelfel. Det var ett modernt tåg (typ InterCity2) med små privata rum med två sängar, ett skåp med lavoar och riktigt riktigt fräscha sängar och lakan. Jag och min sysyer satt en stund (läs: tre timmar, då jag egentligen borde ha läst) och tittade på Sex and the City på brorens dator och lade oss sedan, jag i den nedre sängen.
Man somnar så lätt då det lite gungar och guppar och låter sådär mysigt. Problemet var (som pappa hade sagt att det skulle vara) att jag vaknade alltid då tåget stannade på en station. Då det sedan satte igång igen somnade jag om. Blev ganska irriterad och tänkte: Varför ska vi nu stanna igen, åk iväg nu då!! Natten blev lite splittrad. Så det krävs endel karkki och kaffe för att komma igång med läsandet här hemma... Tv:n lockar med alla härliga bandade program.
Blev jättelycklig av att Han som jag älskar så mycket ringde mig igårkväll. Han hade ingen aning om att jag var i Lappland. Vi pratade en halv timme om hur dåligt samvete man får då man äter choko och om hur sugigt det är utan snö och om hur mycket man borde läsa och om dittan och dattan och jag skrattade och skrattade och var lycklig hela kvällen efter det. Pappa tittade sådär nöjt på mig... Han tycker att vi skall bli ihop. Det är ju sen lite mer komplicerat än så...
Skall senare idag och äta (väldigt försenad) födelsedagsglass med Hon som var min bästis i lekis. Tradition. Så är det ju min matdag idag också.
Att åka nattåg var en upplevelse. Jag hade väntat mig ett sådant där rysslandtåg med jättemånga sängar ovanpå varandra i en lång kupé och att det skulle vara sådär lite fuktigt och lukta lite unket, men jag hade felfelfel. Det var ett modernt tåg (typ InterCity2) med små privata rum med två sängar, ett skåp med lavoar och riktigt riktigt fräscha sängar och lakan. Jag och min sysyer satt en stund (läs: tre timmar, då jag egentligen borde ha läst) och tittade på Sex and the City på brorens dator och lade oss sedan, jag i den nedre sängen.
Man somnar så lätt då det lite gungar och guppar och låter sådär mysigt. Problemet var (som pappa hade sagt att det skulle vara) att jag vaknade alltid då tåget stannade på en station. Då det sedan satte igång igen somnade jag om. Blev ganska irriterad och tänkte: Varför ska vi nu stanna igen, åk iväg nu då!! Natten blev lite splittrad. Så det krävs endel karkki och kaffe för att komma igång med läsandet här hemma... Tv:n lockar med alla härliga bandade program.
Blev jättelycklig av att Han som jag älskar så mycket ringde mig igårkväll. Han hade ingen aning om att jag var i Lappland. Vi pratade en halv timme om hur dåligt samvete man får då man äter choko och om hur sugigt det är utan snö och om hur mycket man borde läsa och om dittan och dattan och jag skrattade och skrattade och var lycklig hela kvällen efter det. Pappa tittade sådär nöjt på mig... Han tycker att vi skall bli ihop. Det är ju sen lite mer komplicerat än så...
Skall senare idag och äta (väldigt försenad) födelsedagsglass med Hon som var min bästis i lekis. Tradition. Så är det ju min matdag idag också.
kaffeflirt
Både jag och min syster har satsat stort och blivit semesterkära. Min syster har fått upp ögonen för en fransman/amerikan/tysk (vi kan int riktigt bestämma oss) i medelåldern. Han har grått hår och är alldeles solariumorange och bodad så perkele.
Jag fick upp ögonen för min flirt redan första morgonen. Han satt några bord från mig och åt med sin familj. han var så söt att jag inte kunde ta mina ögon från honom och då han märkte mig log han alldeles oblygt. Då jag sedan igår satt och läste utanför vårt rum kom han alldeles ohämman fram till mig och sa: Moi, me mennään uimaan. Sen visade han mig sina crocks (som var SÅ coola med dösskallar på) och frågade varför jag hade plåster på hälen. Han hette Nino (världens finaste namn) och är (enligt mina beräkningar) nästan tre år gammal.
Ikväll går nattåget tillbaka hem.
Jag fick upp ögonen för min flirt redan första morgonen. Han satt några bord från mig och åt med sin familj. han var så söt att jag inte kunde ta mina ögon från honom och då han märkte mig log han alldeles oblygt. Då jag sedan igår satt och läste utanför vårt rum kom han alldeles ohämman fram till mig och sa: Moi, me mennään uimaan. Sen visade han mig sina crocks (som var SÅ coola med dösskallar på) och frågade varför jag hade plåster på hälen. Han hette Nino (världens finaste namn) och är (enligt mina beräkningar) nästan tre år gammal.
Ikväll går nattåget tillbaka hem.
